Dysfunktionella familjer & relationer..

Vad är en dysfunktionell familj/relation?

Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar. Familjen eller relationen svarar inte upp mot ett minimum vad dem som ingår i familjen/relationen behöver ha av psykiskt, fysiskt och känslomässigt välmående.

Vad händer med barn som växer upp i en dysfunktionell familj.

Tyvärr blir ju så att barn som växer upp i en dysfunktionell familj får ett tankesätt och omvärldssyn som skiljer sig från de barn som växer upp i en mer harmonisk familj. Det kan liknas vid ett slags handikapp som barnen bär med sig då de inte ofta får svårt att förstå människor med sunt fungerande känsloliv. De barn som har vuxit upp i en harmonisk familj förstår ofta inte heller de disharmoniska. Det blir alltså som om de här barnen kommer från två olika världar.

Det mest destruktiva med att växa upp i en dysfunktionell familj är att barnen inte lär sig vad som är bra för en själv och inte. Kanske bär de även bilden av att ha vuxit upp i normal familj, att det bara varit lite problem emellanåt, för det är ju svårt att veta när man vuxit upp i det och har familjen som enda riktmärket för vad som är det rätta. Många barn från en dysfunktionell familj får en kris när de börjar bli större, när de är i tonåren och när de sedan flyttar hemifrån. De vidgar ju sin värld, ser mer av hur andra familjer och börjar jämföra hur de själva har det och hur andra har det i sina familjer.

Även om barndomen är en ganska kort del av hela vårt liv, så är de i den vi lär oss de grundläggande förhållningssätten till världen och andra människor. Barnen återskapar som vuxna de mönster de har lärt in som barn. Ju mer dysfunktionella dessa mönster är, desto svårare är de problem barnen får i relationer i största allmänhet.

När barnen blir stora är det viktigt att de inte blivit så skadade av sin uppväxt, att de har förmågan att reflektera över vad de har varit med om, hur de har vuxit upp. Det är otroligt viktigt att inse att mönstren från uppväxten varit just dysfunktionella och att han/hon nu har möjlighet att som vuxen att påverka sina valmöjligheter för att själv kunna bygga goda och sunda relationer.

Dysfunktionella relationer;

"Det var en gång en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framför honom på stigen låg en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framför öppna spisen så att den skulle tina upp. Sedan värmde han lite mjölk så att ormen skulle ha lite och dricka när den vaknade. När mannen ställde mjölkskålen framför ormen, högg den plötsligt honom i armen och sprutade in en dödlig dos gift.
- Hur kan du göra så mot mig, hur kan du döda mig efter allt vad jag har gjort för dig, utbrast mannen.
- Sluta gnälla, väste ormen. Du visste att jag var en giftig orm när du plockade upp mig. Vad hade du förväntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)

Dysfunktionella relationer är som ormar, hanterliga till en början med dödliga i slutändan.

Ibland är det så att vi möter en person som vi vet kommer göra oss illa, vi känner det på oss, signalerna säger så - men ändå så har vi fått en relation till den här personen.

Har du någon gång varit så attraherad att du lät dig styras av de starka känslorna och inte kunde avbryta relationen fast du visste att du borde - och blev skadad. Det är ett exempel på hur du har tog tag i något giftigt, som biter och sprutar in känslomässigt gift i sitt "offer". Det här giftet skiljer sid dock från vanligt ormgift eftersom du mår underbart innan det dödar dig, för det här giftet bedövar tillfälligt den känslomässiga hungern.

Om det är så att det finns en dysfunktionell uppväxt i bagaget, så tenderar vi att ta upp "ormen" om och om igen. Vi tror att till sist ska det lyckas, till sist ska såret läka när vi har fått ormen att sluta hugga. Men ormen slutar inte hugga och såren blir bara större och större.