Beroenden - Artiklar RSS

Skuld och skam.

Sat, 20 Feb 2010 20:15:19 GMT

F�r att kunna g� vidare i livet och utvecklas till den vi egentligen �r och leva det liv vi egentligen vill leva s� handlar mycket om f�rst�else och att f�rl�ta eller att acceptera och att s�tta punkt f�r allt det som varit i v�rt f�rflutna. F�rs�k bara komma ih�g att vi alla beh�ver g�ra misstag f�r att kunna v�xa. Sm�rtan �r v�r l�rare. F�rl�t andra och dig sj�lv f�r behovet att g�ra misstag f�r att kunna l�ra och v�xa. Det kommer att ge dig sinnesfrid.

Det �r sv�rt att vara m�nniska, d�rf�r f�rtj�nar alla att bli f�rl�tna d�rf�r att de inte kunde g�ra b�ttre just d�.

Du/jag/vi har beg�tt misstag som alla andra. Vi �r alla till�tna att g�ra fel.�Vi g�r fel, du g�r fel, alla g�r fel n�gon g�ng.�

F�rl�telse eller accepterande �r en livsn�dv�ndigt. F�rl�telse eller accepterande handlar inte om att gl�mma det man utsatts f�r, eller det man gjort. Inte heller �r det att godta det eller gl�mma det. Det handlar bara om att vi sl�pper det, sl�pper taget. sl�pper taget och g�r vidare�

Att vi kan s�tta punkt. F�rl�telse �r en process som m�nga g�nger m�ste f� ta tid.�

L�t det ta tid och gr�v inte din egen grop, gr�v inte ner dig.

F�rl�telse eller accepterande handlar om att vi sl�pper of�rr�tten, och att vi har modet att s�tta punkt och g� vidare i livet. Att f�rl�ta och acceptera kan vara arbetsamt och sm�rtsamt, oavsett om det handlar om andras svek eller ditt eget. Men det f�r dig att m� b�ttre.

L�r dig acceptera eller f�rl�ta f�r din egen h�lsas skull. Att f�rl�ta eller att acceptera �r att i l�ngden v�lja det m�jliga framf�r det om�jliga, gl�djen framf�r bedr�velsen. Det �r att inse att vi �r fria att v�lja
vad f�r sorts m�nniska vi vill vara.

Att l�ra sig att acceptera saker som skett eller sker �r inte alltid l�tt. Oavsett vad vi och andra har gjort i det f�rflutna, handlar det om att acceptera att det var d� och att det �r �ver och f�rdigt. Vi kan inte �ndra det f�rflutna. Vilka vi �r idag och vilka vi vill vara i morgon �r vad vi har kontroll �ver.

Det handlar s�ledes om att sl�ppa allt som varit och att acceptera att det som har h�nt det har h�nt och vi kan inte g�ra n�got �t det, utan det enda vi kan g�ra n�got �t �r det som kommer i framtiden genom att agera h�r och nu.

Du �r v�rdefull. H�r och nu!

Du vet v�l om att du �r v�rdefull.

Att du �r viktig h�r och nu?

Du �r unik, f�r det finns ingen annan som du.

�

Livstilsf�r�ndring

Sun, 20 Sep 2009 22:32:51 GMT

Detta �r en v�n till mig och jag vill g�rna att Ni f�r ta del av hennes arbete.

L�ter Maria Presentera sig sj�lv genom att citera fr�n hennes hemsida.

Jag heter Maria �hman. Jag har i hela mitt liv varit intresserad av m�nniskor, samh�llet, socialt arbete och personlig utveckling.� Tidigt i mitt liv visste jag om att jag ville hj�lpa m�nniskor till f�r�ndring och ett b�ttre liv. Jag har alltid varit en s�kare och har sj�lv g�tt m�nga kurser och utbildningar i bland annat personlig utvecklig. I dag kan jag se att det var min l�ngtan efter att leva mitt liv i enlighet med mitt hj�rta och mina �nskningar som har drivit mig fram�t.Jag har tidigare arbetat med ungdomar och barn p� ungdomsg�rd och kollo, som fris�r samt haft eget f�retag. F�r ca 10 �r sedan skolade jag om mig och l�ste socialt arbete p� Universitetet f�r att sedan utbilda mig till socionom. Jag har d�refter arbetat som socialsekreterare med sv�rt utsatta m�nniskor. Min inriktning och mitt st�rsta intresse l�g i att arbeta med missbruk och kriminalitet.� D�r v�cktes min �nskan om att hj�lpa m�nniskor till sj�lvhj�lp.� Jag ville f� den enskilda individen att f�rst� sin egen inneboende kraft att f�r�ndra sitt liv �ven om livet vid tillf�llet var sv�rt.� Med olika metoder som KBT (kognitiv beteende terapi) och MI (motiverande samtal) som �r en form av coachande f�rh�llningss�tt eller samtalsmetod f�r att hj�lpa m�nniskor till f�r�ndring b�rjade jag inse att jag ville renodla mitt arbete och besl�t att utbilda mig till Livscoach. Idag best�r mitt arbete i att vara Livscoach, arbeta med v�gledning, beroende och missbruksr�dgivning. Jag f�r �ntligen arbeta med det jag brinner f�r: att hj�lpa m�nniskor att uppt�cka att de sj�lva �r skapare av sina egna liv, att hj�lpa m�nniskor att hitta tillbaka till sin egen livsl�ngtan samt att se sina egna m�jligheter och f�rm�gor att leva de liv de sj�lva vill leva.

Kolla g�rna in hennes hemsida.

Mvh Kia.

�

Dysfunktionella familjer & relationer..

Thu, 09 Jul 2009 00:03:17 GMT

Vuxna m�nniskor som b�r p� ett inre s�rat barn, har ofta blivit hindrade i sin naturliga utveckling. De har f�tt lov att anpassa sig i en dysfunktionell familj med t ex droger, psykisk sjukdom eller annan typ av beroende. Detta skapar ofta problem i vuxenlivet vad g�ller gr�nss�ttning, �verdrivet ansvar och sv�righeter att skapa ett lyckligt och v�rdigt liv.

�

Vad �r en dysfunktionell familj/relation?

Att s�ga att en familj eller relation �r dysfunktionell �r detsamma som att s�ga att den inte fungerar. Familjen eller relationen svarar inte upp mot ett minimum vad dem som ing�r i familjen/relationen beh�ver ha av psykiskt, fysiskt och k�nslom�ssigt v�lm�ende.

Vad h�nder med barn som v�xer upp i en dysfunktionell familj.

Tyv�rr blir ju s� att barn som v�xer upp i en dysfunktionell familj f�r ett tankes�tt och omv�rldssyn som skiljer sig fr�n de barn som v�xer upp i en mer harmonisk familj. Det kan liknas vid ett slags handikapp som barnen b�r med sig d� de inte ofta f�r sv�rt att f�rst� m�nniskor med sunt fungerande k�nsloliv. De barn som har vuxit upp i en harmonisk familj f�rst�r ofta inte heller de disharmoniska. Det blir allts� som om de h�r barnen kommer fr�n tv� olika v�rldar.

Det mest destruktiva med att v�xa upp i en dysfunktionell familj �r att barnen inte l�r sig vad som �r bra f�r en sj�lv och inte. Kanske b�r de �ven bilden av att ha vuxit upp i normal familj, att det bara varit lite problem emellan�t, f�r det �r ju sv�rt att veta n�r man vuxit upp i det och har familjen som enda riktm�rket f�r vad som �r det r�tta. M�nga barn fr�n en dysfunktionell familj f�r en kris n�r de b�rjar bli st�rre, n�r de �r i ton�ren och n�r de sedan flyttar hemifr�n. De vidgar ju sin v�rld, ser mer av hur andra familjer och b�rjar j�mf�ra hur de sj�lva har det och hur andra har det i sina familjer.

�ven om barndomen �r en ganska kort del av hela v�rt liv, s� �r de i den vi l�r oss de grundl�ggande f�rh�llningss�tten till v�rlden och andra m�nniskor. Barnen �terskapar som vuxna de m�nster de har l�rt in som barn. Ju mer dysfunktionella dessa m�nster �r, desto sv�rare �r de problem barnen f�r i relationer i st�rsta allm�nhet.

N�r barnen blir stora �r det viktigt att de inte blivit s� skadade av sin uppv�xt, att de har f�rm�gan att reflektera �ver vad de har varit med om, hur de har vuxit upp. Det �r otroligt viktigt att inse att m�nstren fr�n uppv�xten varit just dysfunktionella och att han/hon nu har m�jlighet att som vuxen att p�verka sina valm�jligheter f�r att sj�lv kunna bygga goda och sunda relationer.

Dysfunktionella relationer;

"Det var en g�ng en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framf�r honom p� stigen l�g en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framf�r �ppna spisen s� att den skulle tina upp. Sedan v�rmde han lite mj�lk s� att ormen skulle ha lite och dricka n�r den vaknade. N�r mannen st�llde mj�lksk�len framf�r ormen, h�gg den pl�tsligt honom i armen och sprutade in en d�dlig dos gift.
- Hur kan du g�ra s� mot mig, hur kan du d�da mig efter allt vad jag har gjort f�r dig, utbrast mannen.
- Sluta gn�lla, v�ste ormen. Du visste att jag var en giftig orm n�r du plockade upp mig. Vad hade du f�rv�ntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)

Dysfunktionella relationer �r som ormar, hanterliga till en b�rjan med d�dliga i slut�ndan.

Ibland �r det s� att vi m�ter en person som vi vet kommer g�ra oss illa, vi k�nner det p� oss, signalerna s�ger s� - men �nd� s� har vi f�tt en relation till den h�r personen.

Har du n�gon g�ng varit s� attraherad att du l�t dig styras av de starka k�nslorna och inte kunde avbryta relationen fast du visste att du borde - och blev skadad. Det �r ett exempel p� hur du har tog tag i n�got giftigt, som biter och sprutar in k�nslom�ssigt gift i sitt "offer". Det h�r giftet skiljer sid dock fr�n vanligt ormgift eftersom du m�r underbart innan det d�dar dig, f�r det h�r giftet bed�var tillf�lligt den k�nslom�ssiga hungern.

Om det �r s� att det finns en dysfunktionell uppv�xt i bagaget, s� tenderar vi att ta upp "ormen" om och om igen. Vi tror att till sist ska det lyckas, till sist ska s�ret l�ka n�r vi har f�tt ormen att sluta hugga. Men ormen slutar inte hugga och s�ren blir bara st�rre och st�rre.

�

R�da Fj�dern och Hj�rnfonden

Mon, 22 Jun 2009 23:53:44 GMT

D� r�da fj�dern i samarbete med Hj�rnfonden i �r arbetar med att ingen ska beh�va lida av beroendesjukdomar, k�nde jag att det �r viktigt att vara med. D�rf�r tog jag kontakt. Jag har sj�lv varit och lyssnat p� vad de hade och s�ga och blev v�ldigt tagen av hur min hj�rna faktiskt fungerar. Personligen tycker jag det �r viktigt att st�dja detta. De jobbar f�r en bra sak!

�

Beroendesjukdomar �r ett av de st�rsta folkh�lsoproblemen i Sverige i dag.
Beroendesjukdomar kostar samh�llet27 miljarder kronor och orsakar flera tusen d�dsfall varje �r.
Beroendesjukdom �r en kronisk f�r�ndring av hj�rnans bel�ningssystem.
Vissa individer l�per st�rre risk att hamna i ett beroende �n andra.
Det finns starka �rftliga riskfaktorer. Exempel p� beroenden �r nikotin, alkohol och narkotika, sex- och relationsberoende, arbetsnarkomani, tr�nings-, spel- och shoppingberoende.
Det finns inga effektiva metoder att "backa bandet". Det �r d�rf�r man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende med termer som "nykter alkoholist" eller "spelfri spelare".
Eftersom de kemiska och strukturella f�r�ndringarna i hj�rnans bel�ningssystem i huvudsak �r likartade oavsett vilket beroende det g�ller, kan kunskap inom ett beroendeomr�de �verf�ras tillett annat.

�R�da Fj�dern �r en f�reg�ngare. R�da Fj�dern �r en symbol som Lennart Hyland och Lions introducerade i Sverige 1965. Med j�mna intervall har Lions sedan arrangerat R�da Fj�derkampanjer f�r att samla in pengar till v�lg�rande �ndam�l.

Den f�rsta R�da Fj�derkampanjen 1965 inbringade en rekordsumma av 13 miljoner kronor, det tack vare att man f�r f�rsta g�ngen s�nde en insamlings gala i svensk TV.

R�da Fj�dern 2009 vill sprida information om beroendesjukdomar och samla in pengar till forskning om beroendesjukdomar.

Kampanjen �r ett samarbete mellan Lions och Hj�rnfonden.

Hans Majest�t Konungen �r beskyddare av Lions och R�da Fj�dern 2009.

Lions �r en av v�rldens st�rsta hj�lporganisationer, 14 000 medlemmar i Sverige och1,4 miljoner medlemmar internationellt. Medlemmarna engagerar sig ideellt f�r att g�ra v�rlden till en b�ttre v�rld att leva i.

Sveriges Lions motto �r: F�r samh�llsansvar och livskvalitet.

F�r mer info: www.lions.se

PG: 90 1948-0 �BG: 901-9480

�Hj�rnfonden �r en insamlingsstiftelse som st�der forskning och sprider information om hj�rnan, dess sjukdomar och funktionsneds�ttningar.

F�r mer info: www.hjarnfonden.se�� www.rodafjadern.se

PG: 90 11 25-5, BG: 901-1255

�"ingen ska beh�va lida av beroendesjukdomar"

s�ger Kjell-Olof Feldt Ordf�rande Hj�rnfonden

Ber�r mig!

Thu, 02 Apr 2009 00:50:20 GMT

Om jag �r din baby-ber�r mig. Jag beh�ver din ber�ring p� s�tt du kanske aldrig f�rst�r. Tv�tta mig,byt bl�jor och mata mig inte bara utan vagga mig,pussa mitt ansikte och stryk min kropp. Din lugnande,�mma ber�ring ger trygghet och k�rlek.

��Om jag �r ditt barn-ber�r mig.

�ven n�r jag �r vr�ng och till och med f�rskjuter dig.

Ge inte upp,hitta v�gar att fylla mina behov.

Din godnattkram hj�lper mig till ljuva dr�mmar.

Din dagliga ber�ring ber�ttar hur du verkligen k�nner.

�

Om jag �r din ton�ring-ber�r mig.

Tro inte att jag inte beh�ver k�nna att du bryr dig

bara f�r att jag n�stan �r vuxen.

Jag beh�ver dina k�rleksfulla armar,jag beh�ver din �mma r�st.

N�r det stormar i livet har barnet i mig fortfarande behov.

�

Om jag �r din v�n-ber�r mig.

Inget visar att du tycker om mig som en varm kram.

En helande ber�ring n�r jag �r nere betygar att jag �r �lskad.

Det f�rs�krar mig om att jag inte �r ensam.

Din ber�ring kan vara den enda jag f�r.

�

Om jag �r din livspartner-ber�r mig.

Du kan tro att din passion �r tillr�cklig

men endast dina armar h�ller r�dslan borta.

Jag beh�ver din mjuka,tr�stande ber�ring

f�r att minnas att jag �r �lskad f�r den jag �r.

�

Om jag �r ditt vuxna barn-ber�r mig.

�ven om jag har har en egen familj att h�lla om beh�ver jag

fortfarande mammas eller pappas armar n�r jag �r svag.

Som f�r�lder sj�lv �r synvinkeln en annan.

Jag ser att uppskatta dig mer.

�

Om jag �r din �ldrande f�r�lder-ber�r mig.

S� som jag ber�rde dig n�r du var mycket liten.

H�ll min hand,sitt t�tt intill mig,ge mig styrka

och v�rm min tr�tta kropp med din n�rhet.

Fast min hud �r skrynklig �lskar den att bli smekt.

Var inte r�dd.Ber�r mig!

�

�

�� F�rfattare ok�nd.

�� versatt fr�n engelska av Lena Jelv�us.

�

Att leva ihop med en missbrukare.

Sun, 08 Mar 2009 01:24:11 GMT

Om din relation med en av dina n�rmaste p� n�got s�tt blir lidande, som en f�ljd av den personens s�tt att dricka, kan du vara s�ker p� att ni b�da har problem som h�nger samman med alkoholen. Du kanske inte lever med en grav alkoholist, men de sv�righeter som uppst�r som en f�ljd av hans eller hennes drickande har dragit in ocks� dig i en destruktiv process, som du b�r f� upp �gonen f�r och p� n�got s�tt f�r�ndra.

�

�(Nedanst�ende g�ller naturligtvis narkotika ocks�.)

H�r f�ljer de sex vanligaste beteendem�ssiga k�nnetecknen hos m�nniskor som lever med alkoholmissbrukare, presenterade i den ordning de brukar dyka upp under relationens f�rlopp;

�De f�rnekar sanningen: Familj och v�nner �gnar mycket tid och energi �t att d�lja alkoholistens problem. Att framf�ra urs�kter till arbetsgivare, arbetskamrater, v�nner, andra familjemedlemmar och sl�ktingar f�r d�ligt uppf�rande har en stor del i detta f�rnekandem�nster.
De "agerar ut" problemet: De flesta av de n�rst�ende till personer med allvarliga alkoholproblem anv�nder till slut n�gon form av utagerande. Att utagera �r en psykologisk term f�r det impulsiva, omogna och ibland gravt ansvarsl�sa beteende som en person tar till f�r att klara av inre k�nslom�ssig stress. Att dricka tillsammans med alkoholmissbrukaren �r i sj�lva verket en form av utagerande. I senare stadier b�rjar den fientligheten som konflikten f�rorsakat ta sig uttryck i mer negativa aktiviteter, som h�gljudda gr�l och fysiska angrepp.
De predikar b�ttring: De flesta m�nniskor som lever med en alkoholmissbrukare f�rs�ker till slut �ndra p� personen i fr�ga eller f� denne att b�ttra sig. De kan ofta utk�mpa denna strid i m�nader, �r eller till och med hela livet i tron att "allt kommer att bli bra om jag bara kan f� honom eller henne att sluta dricka". Tyv�rr resulterar detta ofta i att alla blir f�rlorare. Ju mer man anstr�nger sig att f�r�ndra en m�nniska med alkoholproblem, desta st�rre motst�nd g�r han eller hon. Alkoholisten blir ursinnig �ver alla predikningar och allt tjat, och best�mmer sig vanligtvis f�r att dricka �nnu mer.
De blir isolerade: Redan n�gra m�nader efter att ett allvarligt alkoholmissbruk uppkommit, p�b�rjas ett succesivt avsk�rmande fr�n v�nner, familj och samh�lle, �ven om det kan ta �r innan man f�rst�r vad man h�ller p� med. Allteftersom alkoholistens problem �kar, minskar instinktivt den anh�riges kontakt med grannar och sl�ktingar f�r att undvika skam och pinsamheter.
De ger upp: Efter att ha levt ihop med en kronisk alkoholist ett antal �r kommer de flesta m�nniskor in i en depression. Livet har blivit en st�ndig b�rda med f�, om ens n�gra, �gonblick av �kta gl�dje och trivsel. Apati, olust, fysiska kr�mpor och kronisk tr�tthet blir de kroppsliga uttrycken i denna process.

�Alkoholistfamiljen lever i ett sm�rtsamt kaos. Det �r sm�rtsamt att se den man �lskar f�r�ndras. Det �r sm�rtsamt att bli lurad, att leva i otrygghet, att f� sk�mmas, att bli besviken.

Alkoholisthustrun/maken glider in i en k�mpig situation med �msesidiga anklagelser, besatthet kring sina f�rs�k att styra alkoholisten, och kan gl�mma b�de sig sj�lv och barnen i de h�r f�rs�ken.

�

�V�gen till befrielse b�rjar med insikten att man �r maktl�s inf�r alkoholistens drickande, att man bara kan ta ansvar f�r sitt eget liv och att man ska v�gra lida med alkoholisten, n�r denne dricker.

"Varf�r?" �r en meningsl�s fr�ga. Ingen make eller maka har n�gonsin gjort sin man eller hustru till alkoholist - det klarar de s� bra sj�lva. Man kan dock bidra till att alkoholisten ger sig �nnu l�ngre ut i tr�sket. Nedan f�ljer n�gra r�d fr�n Al-Anon (organisation f�r anh�riga till alkoholister, som samarbetar med AA);

F�rs�k inte styra din alkoholist, det kan du inte. Du m�r mycket b�ttre n�r du slutat f�rs�ka.
�vertag inte hans eller hennes ansvar - alkoholisten kan m�jligen b�rja v�xa upp om han eller hon f�r ta det sj�lv.
V�gra vara offer - den rollen �r lika destruktiv som alkoholistrollen.
T�nk mera p� dig sj�lv - ta mer ansvar f�r dig sj�lv och de andra m�nniskorna omkring dig.
V�gra vara "m�jligg�rare" av fortsatt missbruk genom att tr�sta alkoholisten, ringa till jobbet och ljuga osv. S�g ist�llet "Du f�r helt ta ansvar f�r det d�r sj�lv!"
Skydda inte din alkoholist fr�n f�ljderna av hans/hennes drickande."Sm�rta �r den st�rsta g�van" - m�nga alkoholister �r inte villiga att g�ra n�got ordentligt �t sitt alkoholproblem f�rr�n de"n�tt botten". Om man skyddar en alkoholist fr�n sm�rtan f�rdr�jer man tillfrisknandet.

Den enda person n�gon av oss n�gonsin verkligen kan hoppas f�r�ndra �r oss sj�lva. Om det blir en f�r�ndring, kommer relationerna till andra m�nniskor med all s�kerhet ocks� att f�r�ndras.

Att f�r�ndras inneb�r att man f�r uppleva n�got nytt, annorlunda och ok�nt. Detta g�r att vi alla �r r�dda f�r f�r�ndringar i varierande grad.

Om man accepterar f�ruts�ttningen att den enda person i det problematiska f�rh�llandet man kan f�r�ndra �r sig sj�lv och att man �r villig att verkligen g� in f�r att f�r�ndras, st�r det i ens makt att radikalt �ndra riktning p� livet.

F�ljande sex steg �r grundl�ggande n�r man ska befria sig fr�n de sj�lvf�rg�rande aspekterna av att leva med en m�nniska med alkoholproblem;

�

Sluta ta ansvar f�r vad din alkoholmissbrukare g�r. S� l�nge du g�r det l�tt f�r alkoholisten att dricka p� ett ansvarsl�st s�tt, genom att st�da undan sp�ren och utf�ra dennes sysslor, kommer du inte kunna b�rja v�xa och f�r�ndras som du vill.
Sluta l�ta dig misshandlas, fysiskt och psykiskt, av din alkoholmissbrukare. Att l�ta dig misshandlas inneb�r att du kraftigt f�rst�rker din k�nsla av uppr�rdhet, men medf�r �ven bristande personlig styrka, v�rdighet och sj�lvrespekt. Det �r d�rf�r p� tiden att du slutar agera slagp�se. Varje g�ng som alkoholisten f�rs�ker misshandla dig m�ste du agera p� n�got s�tt f�r att f�rhindra misshandeln, �ven om det betyder att g� till polisen eller att h�lla sig undan fr�n situationen.
B�rja ett liv utanf�r er relation. Du beh�ver bryta dig ur den isolering som alkoholmissbrukaren f�rsatt dig i. F�r att m� b�ttre, f�r att g�ra intressanta saker, f�r att ha roligare - f�r att f�r�ndras trots att du v�ljer att forts�tta leva med missbrukaren - m�ste du b�rja strukturera ditt liv p� ett annat s�tt. G�r saker ihop med andra eller p� egen hand.
Finn och v�rda nya relationer. I n�ra anslutnig till steg tre kommer kravet att du b�rjar utveckla nya relationer. Detta steg kan vara extra sv�rt eftersom det kr�ver att du tar egna initiativ. Du m�ste tr�ffa och bekanta dig med nya m�nniskor. Du kommer troligen ocks� att bli tvungen att omv�rdera dina f�rbindelser med gamla v�nner, sl�ktingar och bekanta. Grupper som Al-Anon kan vara utm�rkta startpunkter i ditt s�kande efter nya v�nner som �r beredda att dela med sig av sin styrka, sina insikter och sin medk�nsla.
F�rb�ttra din fysiska form. Konstruktiv f�r�ndring m�ste inbegripa att du v�rnar om din fysiska h�lsa och v�lbefinnande. Detta innefattar bland annat kost, motion och hygien.
F�r�ndra dig sj�lv varje dag. Det �r viktigt att du arbetar med de fem f�reg�ende punkterna varje dag f�r att n� reslutat. Det kommer att ta tid och energi men du kommer att vinna p� det i l�ngden.

F�rfattare: Lisa Levin, psykologstudent, Ume� universitet, under ledning av Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, l�rare och handledare i psykoterapi.

�

Till minne av en hittekatt

Mon, 01 Dec 2008 23:19:38 GMT

Vi tr�ffades i ett soprum. Vi flyttade ihop i oktober 1996. Du dog i min bil den tredje november 2008, medan jag br�nde f�rbi bilk�erna, ibland i v�nsterfil, ibland p� v�grenen, med ena handen p� tutan f�r att f�rs�ka f� folk att flytta sig, medan min m�nskliga partner gav dig konstgjord andning. Jag saknar dig s� fruktansv�rt. Du gav mig allt jag har och �r. Resan vi gjorde tillsammans under dessa �r �r mer �n bara 12 �rs tid. Det �r en resa mellan att inte vara, att f�rneka att man �r, och att vara och leva och ge i ljus och k�rlek. Du visade mig den v�gen. Nu �r du inte h�r l�ngre. Resten av v�gen m�ste jag g� sj�lv. Men jag vill ber�tta f�r hela v�rlden vad du gav mig.

Jag kommer fr�n en hel och helgjuten familj med stabila f�rh�llanden, n�rvarande f�r�ldrar, god ekonomi, inga missbruksproblem, ingen misshandel inom familjen. Jag var andra barnet och mycket �lskad. Jag var konstant ursinnig fr�n s�d�r fem �rs �lder tills jag flyttade hemifr�n vid 16.

Var kom all den d�r vreden fr�n? Jag kan inte ha varit l�tt att ha att g�ra med, fr�sande som en igelkott s� fort n�gon andades i min n�rhet, avvisande all kontakt, b�de k�rlek och bannor, med samma aggressivitet. Jag hade aldrig orden f�r att f�rklara d�. Jag visste nog vad jag ville s�ga, men jag visste ocks� att det aldrig skulle g� att s�ga det s� att de f�rstod, de vuxna. Orden skulle aldrig komma ut och l�ta s�d�r bra som de gjorde inne i min skalle. Jag f�rs�kte en g�ng. Jag var kanske sex �r, jag hade l�st sagan om Zorro (ja, jag kunde l�sa) i en bokversion av Disney-filmen. I boken �r se�or Diegos pappa ledsen p� honom och tycker att han �r feg - han vet ju inte att Diego egentligen �r den maskerade h�mnaren Zorro. Men han �r en god far och s�ger n�gonting i stil med "En man kan inte r� f�r hur han utvecklas." Det l�t bra, tyckte jag. Det var ett rimligt argument mot alla f�rebr�elser f�r att vara ilsken. S� jag tog mod till mig och kl�ckte ur mig - med gn�lligt tonfall, f�rst�s - "Jag kan v�l inte r� f�r hur jag har blitt!" Det gjorde ingen vidare succ�s ...

Var kom ilskan ifr�n? Jag tror jag vet det nu, mer �n 30 �r senare, n�r jag upplevt samma ilska igen. Redan d� beh�vde jag nog utrymme och ensamhet f�r att orka existera. N�r jag b�rjade p� dagis blev det f�r mycket f�r mig. Jag klarade inte av att ha folk omkring mig b�de dagar och n�tter. F�re fem �rs �lder var jag hemma med mamma och v�ra djur. Det fanns massor med utrymme inomhus och utomhus och jag sprang, cyklade, kl�ttrade i tr�d, lekte f�r mig sj�lv, gick l�ngpromenader med mamma, plockade b�r och svamp, jobbade i hus och tr�dg�rd ... Vi �t god husmanskost med mycket k�tt. Jag hade inte ens sett pasta innan jag b�rjade p� dagis. N�r jag b�rjade p� dagis tog den d�r friheten slut, f�rst�s. Och jag klarade inte den sociala kontakten med familjen efter dagisdagarna, f�r d� var m�ttet r�gat.

Min aktiva barndom gav mig ett massivt skelett och en muskelutveckling som jag har gl�dje av �n i dag, men n�r jag b�rjade p� dagis kunde jag inte l�ngre undfly genom att kl�ttra upp i ett tr�d och dagdr�mma. I st�llet tog jag min tillflykt till b�ckernas v�rld. Hur bra g�r det f�r en unge med noll social f�rm�ga, som l�ser som en 12-�ring p� dagis och som inte kan ens de mest basala regler som alla andra lever efter?

I skolan hoppade jag snabbt �ver klass 1 och kom d�rmed att g� i en klass d�r alla var ett �r �ldre. Den klass jag flyttade till var inte en skolskjutsklass, s� mina tider passade inte med den enda bussen som gick dit d�r jag bodde. Morsan br�kade med skolan l�nge och v�l och jag blev �nnu mer utpekad genom att det gjordes undantag och arrangemang kring mig. Som om det inte r�ckte med att jag presenterats som n�got slags underbarn! F�rutom att min familj helt saknade koll p� mode och kl�dde sina barn praktiskt och t�ligt. Vilket jag i och f�r sig �r tacksam f�r, f�r jag har fortfarande ingen koll p� hur man "ska" kl� sig. S� l�nge det inte luktar f�r illa och s� l�nge inte r*ven h�nger utanf�r �r jag n�jd.

Men visst, jag var ett UFO. Jag l�g fortfarande l�ngt f�re alla andra, vilket l�rarna nogsamt ber�ttade f�r allt och alla. Skitbra f�r mig! Jag kunde inte hantera de andras attacker, s� situationen blev v�rre �n den kanske blivit f�r en unge med grundl�ggande sociala insikter. Jag blev inte bara utanf�r utan lovligt byte, ett slags modighetsprov f�r andra. Man beh�vde inte hoppa �ver en ravin f�r att visa sig kaxig, det r�ckte liksom med att dra till mig.

F�r jag blev aldrig ett offer. Jag k�pte aldrig att det var fel p� mig, att jag borde anpassa mig. Jag blev till en klippa som kunde ta vilka st�tar som helst. Jag k�nde stolthet �ver att vara ett modighetsprov. Det blev viktigt f�r dem att f�rs�ka g�ra mig arg, men n�r jag verkligen blev det, blev de r�dda. �nd� slogs jag n�stan aldrig. Jag gr�t inte heller. Jag skvallrade aldrig. N�r blodet rann i p�lar p� golvet ur k�ften p� mig och l�rarinnan h�ll p� att svimma vid �synen efter att en av mina s� kallade klasskamrater med stor avsiktlighet hade slagit mig �ver munnen med en innebandyklubba som straff f�r att jag tagit mig ut ur uthuset d�r de l�st in mig och kommit i tid f�r att bli utsk�lld f�r sen ankomst till gymnastiklektionen - d� accepterade jag att byta om till linne (som ocks� blev nedblodat och senare lades i bl�t i vasken i klassrummet), jag fortsatte lektionen n�r det slutat bl�da, jag fortsatte skoldagen, jag gick hem till dagmamman - och d�r tog det f�rst�s hus i helvete f�r jag var svullen i ansiktet och ett par t�nder var l�sa.

Morsan br�kade helvete igen och lyckades f� skolan att st� f�r tandl�karr�kningen och en f�rs�kring som skulle ta hand om f�ljdproblem under 10 �r. Synd att det inte var 100 �r, f�r en tand pl�gar mig av och till fortfarande. Och den sitter snett, som en s�t liten p�minnelse om barndomens lyckliga dagar. Polisanm�lan? Varf�r det? Hela klassen vittnade om att det var en olycka, orsakad av att jag var s� dum att jag lade mig p� golvet framf�r klubban just i skott�gonblicket. Och jag sade inget annat.

P� den v�gen fortsatte det. P� h�gstadiet h�lls klassen ihop, med en del nya tillskott. Vid den h�r �ldern kom ocks� ett nytt element in i mobbningen: sex. En ny anstrykning p� �vergreppen. L�rare och rektor s�g som vanligt ingenting. Jag tror faktiskt de f�redrog att inte veta att h�gstadieungar av alla k�n �r extremt sexuella varelser. De blundade stenh�rt f�r alla �vergrepp mer avancerade �n att dra i h�ret och knycka hink och spade.

Men jag var fortfarande inget offer. Jag hade r�tt, de hade fel. Det hade blivit om�jligt att f�rs�ka anpassa mig eller fly. Jag k�nde n�got slags stolthet �ver att vara s� h�rd att ingenting kunde ber�ra mig. Och jag menar ingenting. Det blev en sport att f�rs�ka f� mig att reagera, men det gick oftast inte. Och n�r jag n�gon g�ng blev arg blev de r�dda, fast�n jag n�stan aldrig slogs. Jag tror de n�gonstans l�ngt inne visste, att jag skulle d�da om jag fick lust. Det tror jag faktiskt jag hade gjort.

Men varf�r blev jag inte arg oftare? Det kan man fr�ga sig. Jag tror det fanns flera sk�l.�Ett sk�l var att de fysiska �vergreppen faktiskt inte gjorde speciellt mycket. Jag kan fortfarande behandla fysisk sm�rta som n�gonting separat fr�n mig, n�got som g�r ont men som inte ber�r mig. Men d� var det extremt. N�r tv� ton�rspojkar i v�rsta testosteron�ldern st�r och stampar p� ens smalben med grova k�ngor n�r man sitter p� golvet, och man fortfarande sitter lugnt och l�ser sin bok, d� kan man bortse fr�n ganska mycket. Jag kunde det och mer och det gjorde dem b�de r�dda och arga.��vergreppen eskalerade d�rifr�n, f�rst�s.

Ett annat sk�l var den d�r stoltheten. Stoltheten �ver att vara h�rd och kall, att vara utan fruktan och svaghet. I mitt eget sinne var jag n�got slags superhj�lte. Fast inte superhj�lte, egentligen, f�r jag var inte os�rbar. Min hetaste �nskan var att driva fram en riktig utl�sning, en explosion som skulle utsl�cka mig, men det blev aldrig s�. Det var bara ett st�ndigt gnagande med tafsanden, hot, slag, sparkar och vandalism mot min egendom. Det blev inget rej�lt. N�r tv� av dem en dag p� tr�sl�jden sade till mig att g� och st�lla mig l�ngst bort i virkesf�rr�det, s� de hade n�got att kasta kniv p�, gick jag dit och st�llde mig. Men de kastade inte. En av dem kom bort med kniven och f�rs�kte tafsa, men inte ens n�r jag v�grade lyda, n�r han hotade att sk�ra halsen av mig och jag sade "G�r det d�" och gick mot kniven, s� blev det n�got. De vek undan och jag levde vidare, full av hat, med mitt hopp om utslocknande of�rl�st. H�rdare �n sten, kallare �n st�l och en fjantig 13-�ring utan minsta styrka eller coolhet att s�tta bakom. Yeah, right!

Gymnasiet blev b�ttre. D�r fanns fler utst�tta och vi bildade en egen grupp. Jag uppt�ckte sex p� allvar, sex som antogs vara �msesidigt. Jag gick i s�ng med folk mest f�r att jag inte visste att man kunde s�ga nej. Eller varf�r man skulle s�ga nej. Min kropp var ett objekt f�r b�de mig och andra. Och delvis f�r att jag fortfarande var h�rdast av de h�rda, kallast av de kalla, coolast av de coola och helt utan lust eller f�rm�ga att ta vara p� mig sj�lv och min sj�l. Jag gick in i ett f�rh�llande, vi delade l�genhet. Pengar var det inte s� gott om, s� n�r det skulle vara gott �t jag br�d eller makaroner med sm�r och ost. L�genheten gjorde mig mycket popul�r, f�r alla vi misfits kunde festa d�r. Party, party, en hel del sprit � r�ka. Vi var coola, vi kl�dde oss i svart l�der och f�rgade h�ret och vi var g�nget som stod och r�kte utanf�r skollokalerna s� att alla de v�lanpassade gick omv�gar runt oss. Jag var mitt i g�nget, h�rdast av de h�rda, men ocks� den som st�llde upp, h�ll festlokal, ordnade verktyg n�r det skulle mekas bil, tjatade p� min partner att k�pa ut, st�llde upp, fixade, donade. F�r s�dan �r jag ocks�. Fruktansv�rt lojal mot "min" grupp. Men inte ens n�r inte en enda dj�vla en av dessa s� kallade v�nner fanns till hands n�r det tagit slut och jag inte hade partylokal l�ngre, s� fattade jag. Inte jag, inte. Jag fattade inte s� mycket. Jag var s� dj�vla h�rd. Yeah, right. Och n�r jag flyttat ihop med en kompis och bj�d till fest igen i egen l�genhet s� kom de ju. Jag l�g runt lite, men det gav just inget. Fast jag v�ntade mig inte att det skulle ge n�got. Jag visste bara inte att man kan l�ta bli att anta en utmaning.

S� tog skolan slut, jag flyttade, b�rjade jobba. P� gjuteri, muskeljobb, tungt, hett, svettigt, men inga problem f�r mig f�r jag klarade allt och kunde aldrig ge mig. �t en hel del br�d och pasta, massor av det ibland, tr�st�t emellan�t. Ganska ofta. Men muskeljobbet gj�rde att jag inte gick upp s� mycket. Uttittad, tafsad p�, sedd som konstig, med tiden med arbetsskada i axlarna eftersom ergonomi var ett ok�nt begrepp och det ju vore svaghet att visa svaghet. Kanske b�rjade candidan redan d�? Ihop med en ny partner, s�rbof�rh�llande, helgpendling. Var det k�rlek? Antagligen inte. Tvungen att sluta jobbet p� grund av arbetsskadan, fick 1500 sp�nn i eng�ngsbelopp av f�rs�kringskassan. Visste inte att man kan br�ka eller hur man skulle g�ra, brydde mig inte heller. F�rresten hade det varit att visa svaghet att br�ka, det hade sett ut som om man beh�vde hj�lp. Och s�dant g�r inte jag. Jag �r ju h�rdast av de h�rda.

Flyttade till s�rbon, vi skaffade l�genhet och katt och hade ingenting gemensamt. Lite p�ka p� l�rdagskv�llarna, glo p� TV, inget att prata om. Arbetsl�s, A-kassa, blev dummare och dummare, inget att g�ra, �t mer och mer men billigt, pasta och br�d. S� vi gifte oss. Inte smart i ett d�tt f�rh�llande. Provade att bli s�ljare, vilket �r ett ohyggligt jobb f�r en person med stort ensamhetsbehov och of�rm�ga att prata skit. Men vem brydde sig? Jag klarar allting, f�r det �r inte till�tet att inte klara allting. Att backa, att ge sig, att l�ta bli att anta en utmaning, finns inte p� kartan. Yeah, right.

Jag tr�ffade en person p� s�ljfirman och vi kom fram till att vi skulle starta eget. �vers�ttningar. Sagt och gjort. Vi var bra p� det och kom ig�ng. Med eget jobb och eget initiativ br�t jag upp ur �ktenskapet och flyttade till en egen trea i en annan stadsdel. Jobbade massor, tj�nade pengar, tittade aldrig p� klockan. Ringde efter pizza ibland, drack en massa kaffe, r�kte p� balkongen. �t vitt br�d med Nutella eller makaroner med ost. Tog hojk�rkort och k�pte en gammal Superbike. Drog l�ngs lederna i sommarnatten och m�dde gott. L�g runt en del, men det gav inte speciellt mycket. Vad skulle det ge? Sex har aldrig givit mig speciellt mycket utom med vanda partners, som jag litar p�. Och jag litade inte p� folk.

F�r�ldrarna tjatade p� mig att engagera mig i n�gonting. Visst, det kunde jag v�l g�ra. Att l�ta bli att anta en utmaning finns ju inte p� kartan! S� jag b�rjade jobba i Hyresg�stsf�reningens lokalf�rering. Blev ihop med en person d�r, fem �r yngre �n jag, dyslektiker, med v�ldigt traditionell syn p� en hel del saker. Passar ju perfekt f�r en egenf�retagare med spr�k som specialitet och utan grepp om sociala regler, traditionella eller andra. Men n�gonting h�ll p� att g� s�nder. Det fanns inga utmaningar kvar, bara v�rk i kropp och sj�l. Det fanns ingen som beh�vde min h�rdhet att g�ra sitt modighetsprov mot. Firman gick bra, jag beh�vde inte jobba dygnet runt. Inom hyresg�stf�reningen fick jag visst utrymme, kunder behandlade mig som en m�nniska. Jag sprack s�nder. N�r jag inte hade hatet och h�rdheten hade jag ingenting.

S� jag l�t partnern flytta in till mig. Den stackars barnrumpan hade inga f�ruts�ttningar att hantera mig. Nu kan jag se att en hel del av det som h�nde var mitt fel. Inte allt, f�r den andra hade en viss smak f�r v�ld och en of�rm�ga till verbal kommunikation som gjorde saken v�rre, men jag var verkligen inte l�tt att leva med. Jag kunde inte - faktiskt, fysiskt kunde inte - be om hj�lp eller tr�st. Minnen av �vergrepp poppade upp �verallt i huvudet p� mig, jag fick panik�ngest. Men tro inte att jag l�t det m�rkas, jag blev superduktig p� att g� rakt fram fast jag inte s�g marken framf�r mig f�r att den svarta tunneln sl�t sig, och jag l�rde mig att hyperventilera med halv�ppen mun - d� ser man visserligen debil ut, men man l�ter inte s� konstigt. N�mnde jag att jag �r h�rdast bland de h�rda? Att backa, att ge sig, att l�ta bli att anta en utmaning, finns inte p� kartan. Inte ens n�r jag bryter ihop bryter jag ihop.

Vi fastnade i en sjuk cirkel med gr�l och och gr�t, med anklagelser och beskyllningar (en del ber�ttigade men m�nga �verdrivna), d�r jag drev fram en f�rsoningsscen d�r jag fick gr�ta i en varm famn. Men jag l�ktes inte. Jag hade v�rk i kroppen varje dag och varje natt. Ingenting blev helt inom mig, och f�r det mesta slutade det med sex. Som ju i och f�r sig gav utl�sning, men ingen f�rl�sning. Jag var totalt nedbruten p� alla plan, sex blev ett sjukt pris jag m�ste betala f�r att "tr�sten", som �nd� inte fanns och inte gav n�got. B�de jag och min partner bet oss fast i det h�r m�nstret och levde ut det g�ng p� g�ng. Jag var s� kn�ckt att jag till och med l�t �vertala mig att sluta anv�nda preventivmedel. Partnern ville ha barn. Hur kn�pp kan man bli? Till och med det var jag beredd att s�lja f�r den d�r tr�sten som inte fanns. Fast det fanns ju mat, f�rst�s. Blev blindtarmsopererad och slutade totalt att tr�na och sk�ta om mig. Blev candidan v�rre av bukoperationen? Eller b�rjade den d�?

Och s� kom du. Du som nu �r borta. Du som det h�r egentligen handlar om. Det var g�rdsfest och jag gick in i soprummet med en kasse tomma korvpaket, och d�r var du. Livr�dd sprang du f�rbi mig mot ljuset och f�rsvann. Och jag t�nkte inte mer p� det.

Men vi s�gs igen, n�r jag gick runt och satte upp lappar i trappuppg�ngarna. Du f�ljde efter mig in i trappuppg�ngar och jag lockade ut dig, s� du inte skulle bli inst�ngd. Jag s�g dig �ta tappat godis, men du ville inte l�ta dig klappas. Du var r�dd.

En i f�reningen tog med sig mat till lokalen. Vi lockade in dig med en matsk�l och du glufsade i dig. Sedan vankade du runt i lokalen och ville ut, men vi skulle ha dig kvar d�r, t�nkte vi, s� vi kunde se du var m�rkt. Till sist blev det en olycka under ett bord, den kraftiga maten var f�r mycket f�r dig, utsvulten som du var. Och sedan flydde du, vettskr�md, och vi m�ste sl�ppa ut dig. Antagligen hade du f�tt fan f�r s�dana olyckor tidigare. Men vem skulle sl�ss och br�ka f�r n�got s�dant? Det var ju en olycka. Bara att st�da upp.

Vi f�rstod att du var heml�s. Den andra f�reningspersonen kunde inte ta hem dig, s� jag vart tvungen att ta hem dig s� du skulle kunna komma till ett katthem. Jag fick l�na en l�da och sand och st�llde upp hemma, s� f�rs�kte jag b�ra dig dit. Men det var du inte med p�! Du var s� r�dd och du hade ingen anledning att lita p� mig. Skit'it d�, t�nkte jag, men den andra f�reningspersonen envisades, s� ett par dagar senare gick vi hem till mig genom skogen bakom husen. Jag ledde dig med en Whiskas-bulle p� en gaffel, stannade ibland s� du fick �ta upp bullen och spetsade en ny att leda dig med. D� gick det bra. Du kom hem till oss och jag ringde ett katthem. De hade ingen plats, s� de fr�gade om du kunde stanna hos oss tills det blev plats. Jaja, det fick du v�l - bara det inte blev f�r l�nge. Jag skulle inte ta hand om dig. Det fanns ingen plats f�r s�dana som du i mitt liv. Du �t s� glupskt att du alltid var d�lig i magen. Min partner var arg p� dig och sk�llde, men du kunde v�l inte hj�lpa att det inte alltid hamnade i l�dan n�r det rann ur dig? Jag st�dade upp. Jag gav dig mat bit f�r bit, sl�ngde ut torrfoder �ver hela golvet s� det skulle ta tid att hitta och �ta. Katthemmet kunde inte ta emot dig okastrerad, s� de fr�gade om jag kunde l�ta g�ra det om de betalade. Det k�ndes som ett hemskt �vergrepp, f�r du var en fullvuxen hane, men samtidigt m�ste det g�ras, f�r alternativet var avlivning. S� vi �kte till veterin�ren med dig. Men p� n�got s�tt blev det aldrig av att jag skickade r�kningen till katthemmet.

Min partner var arg p� dig, men jag var inte det. Inte s� att jag brydde mig om dig speciellt, men det satt benh�rt i mig att man inte blir arg p� djur. Med dem interagerar man p� annat s�tt, ett s�tt som egentligen �r mer naturligt f�r mig. Man ryter och skriker inte p� dem som om de vore m�nniskor. Och man g�r dem inte illa. S� jag levde parallellt med dig, gav dig mat, st�dade efter dig, s�g till att du hade allt du beh�vde. Eller?

N�gon hade gjort dig illa. Du v�grade g� i n�rheten av ytterd�rren. Du sprang och g�mde dig vid pl�tsliga ljud eller r�relser. Du var aldrig p� m�blerna. En dag kom jag in i vardagsrummet och s�g dig p� soffan. Du satt och tassade p� ett h�rband som l�g d�r, petade lite lekset p� det, absorberad i dina egna tankar. S� fick du syn p� mig. Du for ihop som f�r ett slag och for ned p� golvet, vettskr�md. �nd� stod jag bara d�r. Och du blev s� r�dd.

N�got sm�lte inom mig d�. Din r�dsla beg�rde mer av mig �n bara mat och tak �ver huvudet. Du beh�vde mer �n s�, och jag, som tagit hand om dig, m�ste ge dig det. Du beh�vde k�rlek. Jag gick efter dig d�r du satt under bord och stolar och lade mig p� golvet. Jag l�g p� golvet hos dig n�r du fick mat. Jag pratade med dig. Jag klappade dig n�r du kom f�rbi. S� sm�ningom v�gade du n�rma dig, v�gade hoppa upp i s�ngen, v�gade sova hos oss. Du v�gade n�rma dig mig n�stan med sj�lvklarhet och buffa p� mig n�r du ville mig n�got. Du s�g mig inte som konstig, inte underl�gsen eller �verl�gsen. Du bara s�g mig.

Vi hade pratat om att skaffa hus. Nu, n�r du kommit till mig, b�rjade jag se hur mycket jag f�rfallit. Jag l�ngtade bort fr�n staden och l�genheten, det var helt fel liv f�r mig, jag led av att ha m�nniskor i l�genheterna runt mig, att inte k�nna frihet. Jag drev fram att vi skulle flytta. Eller egentligen att du och jag skulle flytta, ingen av oss trivdes i l�genheten. Partnern var mest med i misshugg, men det begrep jag inte d�. Men pengarna var mina, initiativet var mitt, jag pratade med banken och partnern for med i k�lvattnet. Det kunde vederb�rande inte hantera. Vi hade ett v�ldigt traditionellt f�rh�llande vid det laget. Jag var faktiskt s� kn�ckt att jag h�ll p� att g� p� det! Nu drog jag iv�g som om det inte spelade n�gon roll. Det gjorde det kanske inte heller? F�rh�llandet levde vidare knappt ett �r efter flytten, med v�ldsamma gr�l och en del v�ld, men min tidigare undergivenhet hade f�tt en kn�ck. Vi hade inget gemensamt, inget spr�k vi kunde anv�nda f�r att n� varandra, och n�r partnern var borta n�r jag kom hem efter en veck�nda hos mina f�r�ldrar, s� brydde jag mig inte om att leta.

Du och jag, min �lskade v�n, bodde tillsammans. Du var fri att komma och g� som du ville, och du kom alltid hem. Du var aldrig borta ens ett dygn i str�ck. Du kom alltid hem och kurrade och buffade. Du anpassade dina tider till mina, s� att vi alltid s�gs till frukost och middag. N�r jag kom hem m�tte du mig och jag lyfte upp dig i famnen och kramade dig medan du flinade med morrh�ren fram�t och spann. N�r jag ropade p� dig kom du. Om du var p� v�g hem och fick syn p� mig b�rjade du alltid springa mot mig.�Du l�g bredvid mig i soffan eller s�ngen. Det dr�jde flera �r innan du kom upp i mitt kn�, trots att du litade p� mig. Du ville alltid ha tassarna i marken och st� p� egna ben. Precis som jag. Men jag var inte h�rdast bland de h�rda l�ngre. I alla fall inte mot dig.

Jag b�rjade jobba n�gra dagar i veckan hos en kund, trots att det var fruktansv�rt jobbigt att interagera med m�nniskor. Jag avverkade �nnu ett f�rh�llande med en yngre partner. Jag anv�nde fortfarande samma metod att provocera fram tr�st som inte tr�stade, men den h�r g�ngen fungerade inte sexet efter�t heller. Men den stora skillnaden var att jag gr�t n�r det tog slut. Mitt hj�rta hade �ppnats litegrann p� gl�nt. Av dig. Av din tillit och k�rlek. Av att du beh�vde min k�rlek f�r att bli komplett och stark.

Jag l�g runt en del och gick sedan in i �nnu ett f�rh�llande, den h�r g�ngen med en partner som �r �tta �r �ldre, har h�gre utbildning �n jag och som ocks� jobbar med spr�k. En partner som �r antisocial och totalt sj�lvg�ende b�de ekonomiskt och emotionellt. Vi gick in i f�rh�llandet p� helt andra s�tt �n jag gjort f�rut. Partnern accepterade dig totalt, f�rs�kte aldrig g� emellan, blev aldrig svartsjuk. Du v�gade till och med ligga mellan oss i soffan. Du b�rjade v�ga ligga med framtassarna p� mitt ben, s� sm�ningom v�gade du komma upp helt i mitt kn�. Inte l�ngt efter det gick du upp i partnerns kn� ocks�.

Jag drog i g�ng samma sjuka s�tt att s�ka "tr�st", men den h�r partnern var det vuxen, pratade med mig, h�ll mig, tr�stade mig p� riktigt, och det slutade inte i sex. Vi hade n�gra stormiga �r och gjorde slut b�de d� och d�, men kom alltid tillbaka till varandra. Jag hittade styrkan att sluta s�ka "tr�st", men d� rasade allting f�r mig. Jag blev sjukare och fick ondare. Jag tappade mitt hat, som varit min ledstj�rna, och hittade ingen ny. Jag b�rjade �ta �nnu mer utan att r�ra p� mig, blev beroende av mat i st�llet f�r av hat, blev fetare, sjukare och mer pl�gad av v�rk. Min partner f�ljde med p� resan, ofta utan att begripa vad som h�nde, men i alla fall utan att d�ma, utan att f�rd�ma. Och du, min �lskade v�n, fanns d�r alltid, med din totala tillit, din totala f�rtr�stan, din totala visshet om att hos mig fanns alltid mat och k�rlek och trygghet. Eftersom du litade p� mig s�, m�ste jag ju ge dig det. F�r hur l�gt man �n sjunker, s� f�r man inte svika ett djur som litar p� en.

Hur m�nga barkisar med Nutella jag �n svullade i mig, s� �lskade du mig. Hur ont jag �n hade, hur mycket jag �n gr�t, hur tr�tt jag �n var, s� fanns din sj�lvklara f�rtr�stan p� mig d�r och gav mig kraft att jobba, tj�na pengar, betala r�kningarna, beh�lla huset, fixa reparationer. Jag blev fetare och fetare, sjukare och sjukare, hade ondare och ondare, men tack vare dig och din k�rlek s� gav jag aldrig, aldrig upp. F�r man f�r inte svika ett djur som litar p� en. Jag hade en ledstj�rna igen, �ven om jag inte begrep det. Jag hade kraften att leta efter en v�g ut ur matberoendet och sjukdomen. Du gav mig den. Sakta sv�ngde det upp�t, jag identifierade sjukdomsorsaken och b�rjade s�ka bot. Jag blev sakta friskare.

Partnern och jag har fallit till ro ganska bra. F�r tv� �r sedan kunde jag b�rja rida igen, och umg�nget med h�starna p� ridskolan har lett till att jag b�rjat umg�s med m�nniskor. Att utesluta kolhydrater ut kosten har gjort mig till en helt annan m�nniska. Jag har inte s�rskilt ont l�ngre och jag hatar inte. Jag �r inte h�rdast bland de h�rda. Jag �r n�stan som en riktig m�nniska. Jag b�rjar bli n�stan social. D�rf�r att du beh�vde mig n�r jag inte beh�vde mig sj�lv.

S� kom morgonen den tredje november. Du hade verkat lite svag i bakbenen ett par dagar, men vi skulle till veterin�ren p� �terbes�k f�r din skadade hornhinna den dagen, s� vi �kte inte in akut med dig. Hade det gjort n�gon skillnad om vi gjort det? Du var sur f�r att du inte fick g� ut, s� du busade ut b�ckerna ur hyllan och jag bannade dig. Du gick och lade dig i g�sts�ngen och d�r h�mtade jag dig. Du morrade �t mig, som alltid n�r du skulle i buren, men du gjorde inget mer. Det gjorde du aldrig, f�r du litade p� mig. Jag satte dig i buren och bar ut buren i bilen, satte den p� passagerarplatsen. Var du d�ende redan d�? Hade det gjort n�gon skillnad om jag sett det? Vi skrapade f�nstren och jag �ppnade f�rard�rren. Du l�g platt i buren och det ryckte lite i dig. Jag �ppnade burd�rren och tog i dig. S� m�nga g�nger jag har vaknat om natten och k�nt dig ligga slapp i s�ngen och skakat dig, livr�dd f�r att du skulle vara borta, svag av l�ttnad n�r du b�rjade spinna. Men den h�r g�ngen vaknade du inte. Dina �gon var upp�tv�nda och din tunga h�ngde ut. Vi fick av burtaket, jag rusade runt bilen och fick upp dig i famnen, b�rjade gunga dig fram och tillbaka som man g�r med katter f�r att ge konstgjord andning.

Vet du hur mycket du givit mig, v�nnen? S� mycket att jag l�mnade �ver din d�ende kropp till min partner, d�rf�r att jag k�r fortare och b�ttre. S� mycket att jag k�rde medan du fick konstgjord andning i n�gon annans armar bredvid mig. S� mycket att jag kunde s�ga till mig partner och mena det "Jag �lskar dig och hur det h�r �n g�r s� har du gjort allt vad du kan. Tro p� det. Om det g�r �t helvete s� �r det inte ditt fel."

Det gick �t helvete. Vi bankade p� veterin�rklinikens d�rr precis klockan �tta. Du h�ngde slapp i min partners famn och det rann m�rk v�tska ur din mun. Du hade kissat p� dig. N�r du l�g p� bordet p� veterin�rkliniken var det redan f�r sent. Det fanns ingen aktivitet i hj�rta eller lungor. Veterin�ren injicerade lite avlivningsv�tska f�r s�kerhets skull, men du var borta. Jag kramade dig en sista g�ng och svepte in dig i en handduk och l�mnade dig d�r f�r kremering. Du var borta. Du �r borta. Du som var sj�lva centrum i mitt liv, sj�lva orsaken till alla mina r�tta v�gval och den ledstj�rna som f�rt mig hit.

Min �lskade v�n, jag vill att alla ska veta hur mycket du givit mig. Nu n�r du �r borta har jag inte slutit mig i hat igen. Jag har inte valt m�rkret och ensamheten. Tack vare att du har funnits i mitt liv har jag kunnat gr�ta hos min partner och f� tr�st. Riktig tr�st. Mitt hj�rta har varit �ppet f�r en annan k�rlek, trots att du inte finns h�r l�ngre. Jag har kunnat vara tacksam �ver att det gick s� fort. Faktiskt. P� riktigt. Jag menar det: jag �r tacksam att det gick s� fort. Jag f�rbannar inte mig sj�lv, sl�r inte p� mig sj�lv, f�r att vi inte �kte till veterin�ren tidigare. Jag hatar inte mig sj�lv f�r att jag inte h�ll dig n�r du dog. Mitt hj�rta �r �ppet f�r k�rlek och jag vet att du dog hos min partner, i famnen hos en som ocks� �lskade dig och som du k�nde dig trygg hos. Jag k�nner verklig tacksamhet f�r det.

Och vet du vad mer du givit mig? Sorg. En stor, stor sorg som sliter i mig. Och som jag kan ta emot i mitt �ppna hj�rta. Mitt hj�rta som du har �ppnat. Jag k�nner ingen �nskan att hoppa tillbaka in i min beroendebubbla. Jag vill inte d�va sm�rtan med mat eller alkohol eller droger. Jag vet att min sorg nu �r priset f�r den k�rlek och gl�dje vi delade och jag vill inte f�rneka gl�djen och k�rleken genom att f�rneka sorgen. Mina t�rar nu �r som klappar p� din varma p�ls. Det har du givit mig, �lskade, �lskade kisse. Genom dig och tack vare dig har jag f�rst�tt s� mycket. Tack vare dig har jag v�gat s� mycket och f�rm�tt s� mycket. Tack vare dig.

Nu ligger en annan hittekatt h�r i mitt kn�. Han �r inte du. Han �r inte i st�llet f�r dig. Han �r sin egen person och med tiden kommer jag att hitta en annan v�nskap och k�rlek med honom. Men du finns kvar i mitt hj�rta, f�r det �r tack vare dig jag har ett.

Tack ska du ha, v�nnen.

Bekr�ftelsebehov

Sun, 24 Aug 2008 23:29:56 GMT

Vi har alla n�gon form av bekr�ftelsebehov. Behovet ser nog olika ut fr�n person till person. Kanske vill man k�nna sig omtyckt och speciell men fr�gan �r hur viktigt �r det egentligen?

Jag kan bara prata utifr�n min egna erfarenhet h�r n�r det g�ller bekr�ftelse s� d�rf�r utg�r jag fr�n mig sj�lv i denna artiklen. Jag �r �vertygad om att det �r olika f�r alla m�nniskor men f�r mig har den senaste tiden mycket kommit till ljuset vad en av mina brister �r och det �r mitt st�ndiga s�kande efter bekr�ftelse. Vad �r det som g�r att vissa s�ker s�dan bekr�ftelse hela tiden �r det r�dslan att man inte ska duga? �r det sj�lvk�nslan som inte �r tillr�cklig? Varf�r studsar komplimanger av oss ist�llet f�r att ta dom till sig och njuta av den f�r stunden?

Vi �r alla v�rda att �lskas, s� �r det ju och vi duger alla som vi �r. �nd� �r det p� n�got s�tt som det inte r�cker och d� hamnar man (iallafall jag) i ett destruktivt beteende d�r jag st�ndigt f�rs�ker hitta fel p� andra f�r att p� s� s�tt bekr�fta att jag �r b�ttre p� n�got s�tt. Jag �r inte b�ttre �n n�gon annan och jag vet det och d�rf�r blir den bekr�ftelsen bara kortvarig och ist�llet s�rar jag bara n�gon annan f�r jag d�mt dom innan de haft en chans.

I 7:e steget i FAA , beskrivs det hur man ofta pratar om andra, kanske ber�ttar saker som sagts i f�rtroende till en f�r p� s� s�tt kan man k�nna sig viktig och speciell. Detta har jag jobbat stenh�rt med f�r just s� har jag beteet mig och jag sk�ms att erk�nna det men jag har inte varit den man skulle ber�tta hemlisar f�r. Jag ser nu att jag �ndrats d� jag f�r f�rsta g�ngen inte k�nner ett behov av att ber�tta f�r andra om andras hemligheter. N�got som sagts till mig i f�rtroende ska ju stanna d�r och inte ska jag prata vidare om det bara f�r jag sj�lv vill k�nna mig viktig.

Jag vet nu att det g�ller att hitta andra v�gar att finna bekr�ftelse p� och inte p� de felaktiga s�tt jag gjort tidigare. Fortfarande kan jag inte svara p� varf�r m�nga beroende har bekr�ftelsebehov som �r s� stort. Beror det p� att vi inte fick det n�r vi var barn och d�rf�r kan vi inte kontrollera det n�r vi �r vuxna? Jag vet inte. Jag har en bra uppv�xt och inte i en disfunktionell familj , s� varifr�n kommer mitt bekr�ftelsebehov? Jag vill bara k�nna mig omtyckt och jag �r livr�dd att man ska tycka illa om mig om jag inte g�r som alla andra eller tycker samma.

Jag vet nu att jag m�ste sl�ppa saker och vara �dmjuk mot mig sj�lv f�r p� s� s�tt f� den bekr�ftelse som jag har r�tt att f� och som jag beh�ver. Att leta bekr�ftelse i sex, droger eller annat �r ingen bra bekr�ftelse f�r det inneb�r ett steg tillbaka f�r mig och d�r vill jag ALDRIG hamna igen. Sj�lvk�nslan m�ste upp och jag ser ytterligare en g�ng hur viktig sj�lvk�nslan �r f�r att vi / jag ska kunna m� bra och k�nna att man �r v�rd n�got och att man duger som man �r.

�

/Kia

Sinnesrob�nen i helhet!

Thu, 24 Jul 2008 23:06:10 GMT

Sinnesrob�nen i sin helhet har varit efterfr�gad s� l�gger in den h�r s� Ni alla f�r ta del av den. En b�n ja, men ocks� m�nga ord som ger en en hel del tankest�llare.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Av: Kia
Personlig sida
Kontakta
Datum för publicering
2008-07-24

De sju d�dliga synderna

Thu, 17 Apr 2008 23:49:27 GMT

Vrede, H�gmod, O�rlighet, Girighet, Lusta, Avundsjuka, L�ttja. Vi hittar ofta dessa beteendena i beroende sammanhang men det �r kanske vissa fr�gor vi beh�ver st�lla oss sj�lva som har just med dessa 7 orden att g�ra. Har de sk. sju d�dlig synderna en motiverande faktor i just ditt beteende?

Vrede/Förbittring

Har jag burit en börda på mina skuldror genom livet, känt mig för alltid felbehandlad och som ett offer? Hållit inne med mina känslor för att spara någon annans eller varit rädd för vad någon annan ska känna om jag uttrycker vad jag känner och som kanske orsakar att jag exploderar vid ett senare tillfälle? kanske vid ett helt olämpligt tillfälle. Att veta att det är jag som far illa om jag bär på förbittring/harm hjälper mig vara villig att släppa taget om det. En av huvudingredienserna i obestämd ilska och förbittring/harm är sorg och sorgsenhet. Genom att tillåta mig känna sorgen och gråta tårarna för att jag blivit ett offer av den här sjukdomen och dess påverkan på mitt liv kommer att hjälpa mig bli fri från att förtränga min ilska med mat (eller annan drog).

Högmod/Egoism

Låg självkänsla, aldrig känna att jag duger eller har tillräckligt, behovet att känna mig bättre eller sämre än andra , rädd för att vara sårbar, rädd för att vara mitt sanna jag. Reser murar för att stänga människor ute, inte vet hur jag ska kunna riva dem och vara en vän

Oärlighet

Skuldbelägga,bära masker och agera som om allt är okej medan jag dör på insidan,svikande mig själv.

Girighet/Frosseri

Aldrig tillräckligt. Den ständiga känslan av tomhet. Är jag någonsin tillräckligt bra? Är något någonsin tillräckligt? Vad kommer att krävas för att fylla mig? När ingenting är tillräckligt och vad som helst är för mycket.

Lusta

De sexuella motiven bakom mina handlingar och manipulationer. Ser till att fylla mina behöv av närhet genom min sexualitet, genom att göra alla till sexobjekt förhindrar mig från att kunna ha vänner. Å andra sidan, en del av oss fördömer oss själva för att ha några sexuella känslor över huvudtaget.

Avundsjuka/Svartsjuka

Missunnar vi andra deras goda lycka eller känner oss överlägsna för att vi är mer lyckade? varför behöver jag jämföra mig med andra för att känna mig tillräckligt bra? Om jag bara hade den där magiska saken, DÅ.... skulle mitt liv vara okej.

Lättja/Lathet

Har jag verkligen gjort min beskärda del? På jobbet? För mitt tillfrisknande? I mina relationer? Eller är jag nöjd att prestera med medelmåttighet, luta mig tillbaka och klaga på att livet är orättvist? Rädslan för lättja kanske gör att jag blir övernitisk. Tyngden av för stort ansvar är kanske det enda sättet jag kan känna mig värdefull och lönande. Vet jag när jag ska sluta innan min drivkraft övergår i självmisshandel? Är jag medveten om hur jag ska ta hand om mig själv?

Fundera på det och hur det påverkar er.

Texten är hämtad från steg 4 i FAA.

Det är bland annat detta jag arbetar i nu, så det är som sagt ett tufft steg som tar tid, men en sak i taget och tiden finns ju så man kan få ta den tid man vill för att fundera.

Av: Kia

Datum för publicering

2008-04-17

Barnet inom oss

Tue, 25 Mar 2008 23:47:59 GMT

Vad �r det som finns i v�ra tankar som vi inte sl�pper ut och varf�r h�ller man s� mycket inom sig? En v�n till mig ber�ttade en historia f�r mig ikv�ll som jag vill delge.

Tänk er en elefant, tänk er en STOR elefant och sen tänker Ni på det lilla tunna snöre som elefantföraren fäster runt halsen på den och sen spikar ner en tunn pinne i marken för att hålla kvar elefanten. Har Ni någongång funderat på varför elefanten inte rymmer? Det är inget som håller fast elefanten egentligen utan detta STORA djur hade bara kunnat gå därifrån. Ändå stannar elefanten pga det lilla löjliga snöret den har runt halsen.

När elefanten var en unge så fäste elefantföraren fast ungen med en stor stor tung kedja runt halsen och sen fäste man den kedjan i marken så det fanns inte en chans att ungen skulle kunna smita. En elefantunge som då ser något den blir nyfiken på, går dit men kan inte komma dit pga kedjan runt halsen och fästet i marken. En elefantunge försöker ca 300 gånger att ta sig dit, sen ger den upp för det går inte ändå. När elefanten sen blir stor så räcker det med den tunna linan för att elefanten ska bli påmind om att det är inte lönt jag kan ändå inte nå fram till det jag är nyfiken på, den försöker med andra ord inte.

Detta blev en intressant historia för mig. Tänk er så mycket vi lär oss som barn och om ingen peppar oss att försöka och försöka att vi så småningom när vi växer upp bara ger upp för det är inte lönt. Vi är värdelösa som inte kan nå fram till det målet vi vill. Självkänslan är under all kritik för ingen har sett till att hjälpa oss att skapa en bra förutsättning för den att utvecklas. Tänk på alla värderingar vi lär oss av våra föräldrar och när vi inte får det stöd vi behöver så ger man som barn upp. Är det ingen som manar på att jag ska lära mig knyta mina egna skor så gör jag inte det heller för det är inte lönt det kommer ändå vara någon som gör det till mig.

Jag tror att man precis som elefanten lär sig saker som barn och det är dom förutsättningarna man ger sig ut i vuxenlivet. I det undermedvetna har man sen kunskapen kvar man lärde sig som barn och det speglar ens vuxna liv.

Beaka BARNET INOM ER..... Det är viktigt att barnet får komma fram och att det får utvecklas där det kanske gick snett.

Framförallt vill jag säga att vi är INTE elefanter, så med andra ord

GE INTE UPP!!!!!!

/Kia

Av: Kia

Datum för publicering

2008-03-25

Sj�lvk�nsla.

Tue, 11 Mar 2008 21:33:12 GMT

Finns det n�gon i ditt liv som du tycker �r mer v�rd �n du sj�lv? D� ska du l�sa detta!

QUILA.

Sj�vk�nsla

Sj�lvbild - din inre bild

Finns det n�gon i ditt liv som du tycker �r mer v�rd �n du sj�lv? D� b�r du arbeta p� att f�rst�rka sj�lvk�nslan. Det b�r du ocks� g�ra om det finns n�gon i ditt liv som du ser ner p� och betraktar som mindre v�rd �n du sj�lv. Inte f�rr�n du betraktar alla, rika som fattiga, kloka som dumma, unga som gamla, oavsett bakgrund och k�n som j�mb�rdiga varelser, �ven om de g�r saker annorlunda �n du, har du en sund sj�lvk�nsla.

Din sj�lvbild �r en sammanfattning av hur du ser p� dig sj�lv. Den beskriver alla delar av din personlighet och ditt s�tt att f�rh�lla dig till omv�rlden. �ven om du inte vill eller kan se det, �ven om bilden kan vara otydlig och sv�rf�ngad s� har du i ditt inre en v�ldigt exakt bild av vilken slags person du �r och vad du kan.

or�ttvis j�mf�relse

Hur du ser p� dig sj�lv beror p� de positiva eller negativa reaktioner du f�tt av andra under livets g�ng. Ingen �r f�dd med en negativ sj�lvbild, v�ra bilder har m�lats p� v�gen genom livet. Motiven har vi fr�mst h�mtat fr�n de tolkningar vi gjort under v�r uppv�xt, n�r vi var som mest mottagliga.

Det vanliga �r att vi stirrar oss blinda p� de sidor som vi uppfattar som negativa. Vi g�r dessa alldeles f�r betydelsefulla, ist�llet f�r att njuta av de sidor, egenskaper och f�rest�llningar om oss sj�lva som vi �r helt n�jda med. Dessa �r s� l�tta att bara ta f�r givet. Till r�ga p� allt har vi en f�rm�ga att j�mf�ra v�ra negativa sidor med andras b�ttre, och det �r ett mycket or�ttvist s�tt att bed�ma sig sj�lv. Om vi inte tror p� oss sj�lva g�r ingen annan det heller.

sj�lvf�rtroende

Sj�lvf�rtroende �r en k�nsla av att du kan klara av n�got. Sj�lvf�rtroendet �r uppfattningen som du har om din egen f�rm�ga inom olika omr�den. Sj�lvf�rtroendet kommer med dina prestationer. Det �r beroende av kompetens och framg�ng och att du f�r andras uppskattning. Du kan k�nna stort sj�lvf�rtroende i vissa situationer och inget alls i andra.

sj�lvk�nsla

Sj�lvk�nslan har med din k�nsla f�r dig sj�lv att g�ra. Den �r grunden f�r dina tankar om dig sj�lv. Sj�lvk�nsla �r en upplevelse av identitet och egenv�rde f�r den du �r. Sj�lvk�nslan v�xer sig stark genom att du blir sedd och bekr�ftad och utvecklas genom din uppfattning att du duger som du �r. Den p�verkas inte n�mnv�rt av prestationer.

God sj�lvk�nsla fungerar ocks� som ett sj�lens immunsystem och ger motst�ndskraft, styrka och f�rm�ga till �terh�mtning.

risk att bli st�ddig?

Ett stort hinder f�r utveckling �r problemet att inte v�ga och att inte v�ga �r f�rknippat med d�lig sj�lvk�nsla. Om du bara har ditt v�rde i det du g�r, �stadkommer, s� blir ju dina misstag f�rskr�ckligt allvarliga. D� kan du inte till�ta dig att misslyckas.

Det �r viktigt att du regelbundet tr�nar ditt sj�lvf�rtroende s� att du v�gar tro p� dina resurser. D� v�gar du ocks� ha inspirerande och utmanande visioner och framtidsbilder och tror p� din f�rm�ga att f�rvekliga dem.

�r inte risken stor att du blir sj�lvupptagen och st�ddig av ett f�r gott sj�lvf�rtroende? Nej! Sj�lvupptagenhet och st�ddighet �r ofta tecken p� bristande sj�lvf�rtroende, det �r f�r att d�lja os�kerheten som st�ddigheten visas. Ett gott sj�lvf�rtroende och en god sj�lvk�nsla skapar en inre s�kerhet som inte beh�ver demonstreras, den syns och m�rks �nd�.

www.utbildning-co.se

Eva Johansson

Fotograf Elin Johansson

Relaterade l�nkar

Av: kerstinjo

Datum f�r publicering

2008-03-11

V�ga be om hj�lp!

Tue, 19 Feb 2008 23:06:35 GMT

Vi �r m�nga som �r s� r�dda f�r att be om hj�lp. Varf�r �r vi det egentligen? Vad skulle kunna h�nda om vi g�r det? Visst man kan f� ett nej men oftast beh�ver man bara n�gon som lyssnar och inte n�gon som agerar.

Det �r ingen som ska s�tta betyg p� v�ra problem om de �r st�rre eller mindre �n n�gon annans. Det man sj�lv k�nner �r ett problem eller en k�nsla som �r konstig det �r ju det som r�knas, inte vad som �r viktigare �n n�gon annan.

K�nslan att mitt problem �r inte s� stort som den eller den personens spelar ingen roll det �r min k�nsla av att jag inte m�r bra som �r viktig och d� m�ste jag g�ra n�got �t det. Det �r inte egoistiskt, f�r genom att be om hj�lp s� kan man ocks� hj�lpa andra och det �r en del av ens tillfrisknade att hj�lpa andra.

Men det d�r samtalet med sin v�n eller n�gon annan �r s� sv�rt att g�ra. Det �r s� sv�rt att be om den hj�lpen n�r man har det sv�rt. Det kan vara en bagatell som i mitt fall att jag blir oerh�rt sugen p� n�got och ist�llet f�r att d� ringa en v�n s� m�r jag d�ligt och v�ljer att falla vissa g�nger.

Att be om hj�lp inneb�r inte att man �r svag p� n�got s�tt utan snarare tv�rtom att man �r stark i sig sj�lv, att man v�gar erk�nna att detta klarar jag inte riktigt ut sj�lv. Grundjobbet m�ste man g�ra sj�lv men att f� v�nda sig till m�nniskor som har erfarenhet och d�r personen kan ge goda r�d �r oerh�rt v�rdefullt. Eller att bara hitta n�gon som vill lyssna till vad jag har att s�ga.� Det �r styrka att att v�ga be om hj�lp d� vi vet hur sv�rt det kan vara f�r oss. Det �r inget fel p� oss f�r vi ber om hj�lp snarare tv�rtom.

D�rf�r, V�GA!!!!

Av Kia

Datum f�r publicering

2008-02-19

Omedvetenhet

Sun, 17 Feb 2008 22:51:01 GMT

Kan man verkligen g�ra saker omedvetet och f�rtr�nga s� h�rt att man inte ens minns varf�r man inte lyckas med saker som i mitt egna fall viktnedg�ng?

Varje gång jag tänker tanken beroende och på mitt egna sockerberoende så kommer mina tankar runt hur omedveten jag varit i alla år.

Jag har ätit och ätit och allt har bara blivit en konstig vana. En vana som jag inte ens själv fattat att jag gjorde. Hur är det möjligt att man kan förtränga så som jag gjort i alla år? Det som är underligt är att jag inte ens tänkt tanken: Gör andra som mig?

Jag har inte ens skämts för hur jag dolt och gömt för att ta när ingen ser. Eller hur jag smygit till mig något i munnen och inte tuggat när jag tror andra tittar på. Jag har verkligen inte skämts, det är först nu när jag tittar tillbaka på vad jag gjorde som jag kan känna att skammen kommer över mig då jag själv ser det sjuka i mig som agerat.

Vi är alla vanemänniskor på ett eller annat sätt men hur kan det vara möjligt att en vana kan skada så oerhört som det gjort i mitt egna fall? Hur kan en vana bli så att man inte ens kan öppna ögonen en liten glimt och inse här är något fel?

Jag åt helt omedvetet, jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Jag gjorde väl inget fel, jag var bara överviktiga Kia som inte kunde hantera en bantningsdiet och som hade dålig karaktär. Just karaktär har jag återkommit till gång på gång i alla mina dieter. För det har inte fungerat på mig. Jag kan känna en oerhörd tacksamhet att jag fått lov att bli medveten så jag kan ändra den oerhört fula vanan som ett beroende medför. Att äntligen få lära känna en Kia som jag aldrig tidigare känt eftersom jag ätit hela tiden så jag har inte känt efter på något sätt, varken glädje eller sorg. När jag ska försöka förklara detta för andra som inte har beroenden så vet jag inte hur jag ska förklara just omedvetenheten för jag kan inte heller förstå det.

Det känns märkligt att tänka på allt jag gjort nu när jag är medveten, märkligt att jag inte själv reagerat. Jag är inte helt ointelligent, men ändå kunde jag inte se detta som var så tydligt egentligen. Eller snarare skulle jag vilja säga jag ville inte se och då åt jag istället så slapp jag öppna ögonen.

Nu känner jag mig som jag står på ena sidan bron och faktiskt vågar gå över med öppna ögon för att se något som jag aldrig tidigare sett i mig själv. Och det är en Kia utan den dåliga vanan.

Av: Kia

Datum för publicering

2008-02-17

En sockerberoendes dag!

Wed, 30 Jan 2008 23:33:45 GMT

Jag vaknar p� morgonen och t�nker. Idag �r den dag d� jag �tit socker/kolhydrater f�r sista g�ngen. Jag k�nner mig m�lmedveten, tar en snabb blick i kalenden f�r jag vill vara medveten om n�r jag slutade s� jag kan s�ga det sen, att den dagen slutade jag �ta onyttigt.....

Jag g�r iv�g f�r att g�ra n�gra �renden. N�r jag kommer ut p� stan g�r jag f�rbi pressbyr�n d�r f�r jag i n�san en stank av nygr�ddade kanelbullar. En tanke f�ds och jag f�rs�ker sl� bort den. NEJ, skriker mitt ego.

Men tanken �r f�dd och besattheten i mig tar �ver. Jag k�nner att kontrollen f�rsvinner och i n�sta tanke t�nker jag att bara EN kanelbulle �r inte s� farligt det m�ste jag klara ut, jag m�ste ju har mer kontroll och makt �n en bulle. Jag g�r in i aff�ren och tar en bulle. Hm! 3 f�r 15 kr, d� tar jag tre, jag kan ju ge dom till barnen, t�nker jag snabbt. N�r jag kommer ut ur aff�ren, sl�nger jag mig in i bilen d�r �ppnar jag p�sen och �ter bullen utan att ens t�nka tanken att jag inte borde. Jag tappar kontrollen och �ter innan jag hinner hem upp alla tre bullarna. N�r jag kommer hem s�tter det ig�ng. Det �r f�rsent jag har redan �tit fel d� kan jag lika bra forts�tta g�r de elaka tankarna i mitt huvud. Jag har inget hemma , jag har rensat ut allt, men till slut hittar jag oboy som jag �ter rakt ur burken, men hela tiden l�tsas jag som allt �r okej. Det �r som jag aldrig h�rt talas om att jag har ett beroende. Jag bara forts�tter att �ta men inser att jag vill ha annat.

Jag k�r till aff�ren men denna g�ngen till en annan aff�r f�r g�r jag till samma aff�r s� kanske de k�nner igen mig och att n�gon kanske skulle titta konstigt p� mig. Jag hittar ett kondis och g�r in. V�ljer snabbt ut n�gra kakor sen s�ger jag till expediten vad jag vill ha. F�rklarar mig varf�r jag handlar s� mycket med att jag ska ha en bjudning och ser till att ta tv� av varje sort s� hon absolut inte ska misst�nka att det bara �r till mig. (som om hon skulle bry sig) Men det �r viktigt att f�rklara mig eftersom jag i mina tankar t�nker, hon m�ste undra varf�r jag som �r s� tjock handlar s� mycket kakor.

Ut d�rifr�n k�r jag och igen hinner jag knappt in i bilen f�rr�n jag b�rjar �ta. Jag �ker in om en annan aff�r f�r att handla lite godis ocks� det kan jag ha i kv�ll t�nker jag n�r jag myser vid tvn. Hemma igen och pl�tsligt n�r jag sitter d�r och �ter kommer samvetet smygande. NEJ, jag skulle ju inte. Tittar i kalendern inser till min fasa att ytterligare en dag g�tt �t he.ve..te.. resterna jag har kvar sl�nger jag i soporna och b�rjar g�ra annat. Det g�r en timme sen b�rjar mina tankar igen, jag bara m�ste ha n�got men nu har jag ju sl�ngt allt, jag �ppnar sopphinken och utan n�gon skam vid det tillf�llet tar jag upp det jag sl�ngde och forts�tter �ta som om ingenting har h�nt.

N�r kv�llen smyger p� sitter jag vid Tvn. Mannen har k�pt choklad han l�gger det i kylen, jag vill ha det, men �ppnar jag det kommer det synas att jag �tit det. Jag �ter det iallafall n�r han lagt sig f�r jag klarar inte ut att det ligger d�r. Pappret sl�nger jag i soporna l�ngt ner och l�gger annat ovanp� s� man inte ska kunna se det. Sen k�r jag snabbt p� morgonen eller redan p� kv�llen och k�per ett nytt s� han aldrig ska notera att jag �tit upp hans choklad som han kan ha i en vecka eller tv� i kylen. Det byts st�ndigt ut, han m�rker det aldrig. Jag �r skicklig p� mina grejor, vet precis hur jag ska lura och manipulera min omgivning f�r att komma �t det jag vill ha.

Sen kommer skammen. Skammen att jag inte kan ha mer kontroll �n en kaka att jag �ter utan att t�nka, att jag inte har n�gon som helst makt �ver mig sj�lv och mitt �tande. Vad g�r man d�?

Jag vaknar n�sta morgon och t�nker idag �r en ny dag och igen tittar jag i min kalender att idag ska jag klara av det, inga besatta tankar och bara kontroll.

Vad �r det jag f�rs�ker kontrollera egentligen. Kanske m�ste jag bara sl�ppa det och sluta sl� p� mig sj�lv. Kanske m�ste jag acceptera att jag inte kan �ta som alla andra. Jag �r sockerberoende!!!! Det l�ter galet i mina egna �ron. Hade jag bara f�tt utslag n�r jag �t socker eller det blivit synligt p� annat s�tt �n fetma att jag hade blivit sjuk . Men det g�r det inte jag blir bara tjock och de sjukdomar som kommer med det �r inte tillr�ckliga f�r mig f�r att sluta och skr�mmer mig inte. Jag har p� fullast allvar i �ratal �nskat jag var diabetiker eller anorektiker f�r att jag d� skulle ha en anledning, som min lilla hj�rna skulle fatta, att jag inte kan �ta p� det viset.� Det �r skamfyllt att t�nka dessa tankar n�r jag vet hur dessa m�nniskor lider av deras sjukdom och det �r inget man ska �nska sig sj�lv. Men tankarna tar �ver, jag skulle g�ra allt f�r att� bara ta EN BIT! Men jag kan inte!!! Acceptera det. Kapitulera!!!

Det finns m�ngder av s�tt att l�sa ett beroende men det som �r viktigt att komma ih�g �r att man inte �r ensam. Det Ni kan l�sa h�r ovan har varit vanliga dagar f�r mig. Att idag erk�nna att jag faktiskt �t ur soporna f�r jag inte kunde ha mer kontroll det �r f�r mig v�ldigt skamfyllt, men jag vet att jag �r inte ensam om att g�ra s�. Jag l�ser om det p� Beroende.ifokus. Men jag f�r ocks� hj�lp p� annat s�tt. Det b�sta s�ttet �r att lyssna p� andra som g�tt f�re mig och som har kontroll idag. Och att kapitulera till att jag har en sjukdom. En sjukdom som jag har noll kontroll �ver men som jag sakta med LCHF kan f� mer kontroll �ver �n vad jag n�gonsin haft i mitt liv......

Denna artikeln skrev jag p� kolhydrater.ifokus men t�nkte att Ni som inte �r d�r skulle f� ta del av den :)

Kia

Av: Kia

Datum f�r publicering

2008-01-30

Misslyckade K�nslan

Sun, 20 Jan 2008 12:12:15 GMT

Att st�ndigt f� �terfall, att k�nna sig misslyckad. Det �r s� sv�rt att inte sl� p� sig sj�lv och att inte k�nna dessa k�nslor och inte blir det b�ttre f�r man t�nker s�.

Misslyckande ? Eller vad ska man kalla det egentligen? Kanske är det helt fel ord att använda sig av när det handlar om beroende sammanhang eftersom det oftast kommer från ingenstans när man går i återfall. Det är alltid olika tankar som finns bakom , varför man går i återfall.

Någon sa till mig att numera får jag inte återfall, jag tar mig återfall. Jag vet inte riktigt om jag är där rent personligen. Kanske är det fel att säga att jag får återfall, men samtidigt när jag väl har återfall så tänker jag inte ens tanken att jag ska ta mig ett återfall, för det är det sista jag egentligen vill. Jag vill inte må dåligt.

Jag vill inte vakna i soffan morgon efter för jag ätit så mycket att jag haft ett blodsockerfall som bara gjort att jag slocknat. Jag vill inte känna huvudvärken eller svullnaden eller illamåendet dagen efter. Jag är sockerbakfull. Ja, man kan vara det och det är fruktansvärt. Allt gör ont i hela kroppen och man vill bara lägga sig ner och försvinna. Försvinna för man inser att man är tillbaka till ruta ett igen. Man vet inte vad som hände. Det är hemskt att anklaga sig själv på det viset. Man har så mycket medvetenhet ändå tar man det där första. Om det så är alkohol, mat eller droger av andra slag. Man ska aldrig ta det där första då får man övermod och sen är det bara igång och sen har man inte en aning om när det startade.

Man kan nog fråga vem som helst som är beroende som får ett återfall och jag skulle gissa att de inte har en aning om hur det började eller varför och varför de inte tänkte när de tog det där första. Det är som man glömmer allt och bara gör. Gör saker som man vet inte är bra för en. Man vet hur dåligt man kommer må dagen efter men det hjälper inte i en sådan situation. Det går inte rädda sig själv. Men samtidigt ingen kan vakta mig 24 timmar om dygnet och jag har verktyg för att inte hamna i detta igen. Ändå låtsas man som man aldrig hört talas om det. Har inte ens dåligt samvete för man tänker inte ens.

Man känner sig så ledsen. Bara gråter. Man har lärt sig att man ska inte tycka synd om sig själv och det är inte det, detta handlar om utan man bara känner misslyckande. Som sockerberoende är jag överviktig och alla pratar om när jag väl blir abstinent och håller mig till den maten så kommer ett viktras som en bonus. Varför är det så svårt att INTE fokusera på viktminskning? Tankarna finns där så fort jag tittar mig i spegeln.

Jag personligen, bara faller in i ett stadie där allt blir så fel, det är inte lönt att ens försöka känns det som. Jag kommer aldrig lyckas. Jag vet det är fel att tänka så och jag vet att man måste bara börja där man är och kämpa vidare men varför är det så svårt.

Jag vill kunna säga att jag varit abstinent i flera månader men det känns som det aldrig ska ske. Andra klarar det och igen går man tillbaka i sina bantar tankar att alla lyckas men inte jag. Det är något seriöst fel på mig. Jag vet vad felet är,, JAG ÄR SOCKERBEROENDE!

Av: Kia

Datum för publicering

2008-01-20

AcoA!!

Thu, 10 Jan 2008 23:35:57 GMT

Att v�xa upp i en dysfunktionell familj har sina konsekvenser. Det �r m�nga som �r vilsna sj�lar som kanske tror att de �r annorlunda p� n�got s�tt. Det trodde jag ocks� tills jag uppt�ckte detta och l�ste om mina egna beteende. Medberoendeskapet och att v�xa upp med en flodh�st i vardagsrummet. Resan b�rjade.

Problem
. . . . . . . . . . . . . .

Många av oss upptäckte att vi hade åtskilliga gemensamma karaktärsdrag till följd av att vi växt upp med alkoholism eller under andra störda förhållanden.

Vi kände oss isolerade, olustiga tillsammans med andra människor, speciellt med auktoritära personer. För att skydda oss själva försökte vi vara alla andra till lags, även om vi förlorade vår egen identitet på vägen. Vi uppfattade all personlig kritik som ett hot.

Antingen blev vi själva alkoholister, gifte oss med en eller båda delarna. Eller också hittade vi någon annan tvångspräglad personlighet, till exempel en arbetsnarkoman, som kunde uppfylla vårt behov av att bli svikna.

Vi levde livet med en känsla av att vi var offer. Vi hade en överutvecklad ansvarskänsla, och det var lättare för oss att bry oss om andra än om oss själva. Vi fick skuldkänslor när vi tänkte på oss själva i första hand i stället för på någon annan. Det gjorde att vi reagerade istället för att agera, och lät andra styra oss.

Vi var osjälvständiga människor, skräckslagna för att bli avvisade, beredda att göra vad som helst för att hålla ihop en relation, så att vi inte skulle bli övergivna. Ändå fortsatte vi att välja otrygga relationer eftersom det liknade vår barndoms relationer till våra föräldrar.

Dessa symptom på familjesjukdomen alkoholism gjorde oss till medberoende, vi fick sjukdomens karaktärsdrag utan att nödvändigtvis själva börja dricka.

Vi lärde oss att inte visa våra känslor som barn och fortsatte med det även som vuxna. Som en följd av detta förväxlade vi kärlek med medlidande och var benägna att älska människor vi kunde tycka synd om och rädda. Vi var dessutom beroende av spänning och upphetsning i alla våra relationer och föredrog konstant oro framför en frisk relation.
Detta är en beskrivning av hur vi var, ingen anklagelse.

Skrivet av GitteL , sajtvärd för personligutveckling.ifokus

Relaterade länkar

http://www.acoa-sverige.org/pro.htm

Av GitteL

Datum för publicering

2008-01-10

Att l�ka trasiga k�nslor

Thu, 10 Jan 2008 15:21:38 GMT

- n�r jag t�nker p� henne s� kokar det i mig av ilska och �terh�llet raseri, hon svek mig som ingen annan har svikit mig och jag kan aldrig gl�mma det hon gjort!

Hur många av oss är det inte som känner igen oss i det här? Jag tror inte att jag är ensam om att närmast hjärtat ha burit minnen som bara behövt en strimma av ljus för att lysa upp som tomtebloss och fylla hela mig med känslor. Uteslutande destruktiva känslor vilka ständigt fyllt på min insikt om att de gjort mig så illa så att de förstört mitt liv. Det var de som gjorde det och det är deras fel. Ilskan som fötts ur dessa känslor har dessutom på ett ytterst sorgligt sätt gett mig energi och jag har närt min ork i ilskan och hatet.

Resan bort från dessa minnen och tankar har varit oerhört lång och smärtsam men faktum är att nu ser jag dem knappt i backspegeln ens när jag anstränger mig. Så hur kom jag då hit? Som sagt har det inneburit mycket hårt och medvetet arbete och en del av det arbetet tänkte jag berätta om här, arbetet som heter förlåtelse eller kanske för att uttrycka det mindre laddat: hur man läker sina egna trasiga känslor.

Först av allt måste man skilja på person och handling. Det här är ett stort och svårt arbete i sig, att inse att de personer som skadat oss, eller om det är vi själva, inte har gjort det av elakhet. Men, tänker du nu, en man som misshandlar sin kvinna... javisst säger jag, handlingen är fruktansvärd men hur kommer det sig att mannen gör det? Hur ser hans känsloliv ut (läs den första meningen igen och applicera den på honom)? Som ni säkert förstår kommer inte detta att handla om dessa handlingar och dess helvete i sig. Detta handlar om att ta steget att komma till insikt om att människorna som skadar oss inte gjorde det för att de är elaka varelser utan för att de inte kunde bättre.

När jag fick detta sagt till mig första gången blev jag fullkomligt rasande. Varför skulle inte de kunna bättre? Varför behöver inte de anstränga sig? Varför skulle de bli förlåtna över det helvete de skapat åt andra? Jo därför att just den reaktionen, raseri, skräck, hat är beviset på att dessa personers handlingar fortfarande har makten över MIG. De handlingar som skett har skett, de går aldrig att göra ogjorda. Men genom att fortsätta hata och förbanna lägger jag bränsle på deras brasa och låter dem fortsätta regera mitt liv.

Hur gör man då? Jag tror att det måste vara individuellt, men jag fick rådet att förlåtelseritualen behövde innehålla tre ingredienser (det vet jag inte om det är så, men jag följde råden). Dels att man förlåter personerna i fråga och att man uttalar högt att de gjort vad de förmådde (vi kan inte döma andras förmåga, de allra flesta människor gör sitt bästa men förmågan är i allra högsta grad varierande). Dels att man uttalar att man vill personerna väl och önskar dem lycka och välgång i livet (okej, det här tog emot sjukt mycket kan jag lova!!!). Den tredje ingrediensen är att högt uttala för sig själv att jag i och med detta lämnar det smärtsamma bakom mig och nu är redo att gå vidare i livet.

För mig blev det omöjligt, jag klarade det inte utan fick sätta mig ner och skriva ner ord för ord vad jag skulle säga. Sedan fick jag läsa det högt innantill. Och vilka reaktioner det satte igång! På mig rent fysiska, jag mådde illa, blev yr och alldeles skakig. Jag tvingade mig att läsa det högt för mig själv tre gånger om dagen de första dagarna och efter några dagar blev reaktionerna mindre och mindre. Till slut insåg jag att både reaktionerna och i takt med det mitt starka hat avtog allt mer. Nu några månader senare kan jag tänka på personerna som gjort mig mest illa och på vad de gjort utan att några känslor rivs upp. I och med detta har de personerna och det de gjort tappat sin makt över mig. Jag är fri i mina känslor, fri att gå vidare och möta nästa rädsla.

Skrivet av Hoppfull

Relaterade länkar

Av: Hoppfull

Datum för publicering

2008-01-10

Del tv� av aaitsu ber�ttelse

Mon, 07 Jan 2008 19:40:24 GMT

Att f�rst� inneb�rden av kronisk sjukdom och sorgeprocessen f�r mig. Vad betyder kronisk sjukdom? Det kan s�kert definieras p� lite olika s�tt men f�r mig betyder det en permanent och obotlig sjukdom. L�gg dessutom p� progressiv och fatal s� har du denna sanna bilden av detta beroende. Det �r en sjukdom som jag inte kan bota men kan l�ra mig hantera med r�tt verktyg. En sjukdom som varit min f�ljeslagare i 10 �r och �r min b�sta v�n.

Självklart sörjer en del av mig att tvingas ge upp detta. Innebörden av detta för mig är att det inte är märkligt att när diagnosen har ställts

uppleva mycket starka och omvälvande känslor. En sorgeprocess innefattar olika stadier som bland annat chock, förnekelse, ilska, köpslå, depression och acceptans. För mig kändes det som om att tillvaron rasade och alla sorters olika känslor kom upp till ytan. I början kunde jag inte tro att jag var "en av dem" som hade ett beroende.

Att pendla mellan hopp och förtvivlan samt glädje och sorg kan te sig mycket påfrestande och låt mig försäkra att det är mycket påfrestande. Denna pendling beror i huvudsak på sjukdomens oförutsägbarhet och osäkerhet som återkommer som ett ständigt inslag i vardagen. Ena dagen kan man vakna upp och känna en stor inre styrka och klara dagen galant, andra dagen känner man sig svag och får koppla in allt man har för att klara just den dagen. Vissa dagar kan man känna att man inte vill stiga upp, man kan nästan känna en rädsla inför sig själv. Rädslan att återfalla, rädslan att de inre demonerna ska ta överhanden, rädslan inför framtiden och oron att klara detta.. Det är lätt att tankar vandrar iväg och kanske inte alltid åt rätt håll. Detta kan ge upphov till många stressfaktorer och kännas svårt och problematiskt. En känsla av rädsla, frustration och sårbarhet infinner sig. Att vårt andra "jag" säger vad som ska hända innebär inte att det behöver hända, det står inte skrivet i sten. Det är dock så att rädsla och oro är faktorer som minskar förmågan att förstå och aktivt delta i vad som händer och ska hända. Av denna anledning är det därför viktigt att inte låta rädslan ta överhanden.

Det finns två delar i den här sjukdomen eller i alla fall för mig, det finns det synliga i form av min kropp och det finns det "osynliga" i form av mina tankar. Dessa två verkar i symbios med varandra men jag skulle vilja påstå att den "osynliga" delen är den som är mest grym och som kräver mest av oss vad gäller att förändra. Det är besattheten som tär på våra själar, att inte kunna sluta tänka på alla matorgier, att planera alla våra frosserier. Att känna att någon annan har tagit över mina tankar och min kropp, att jag längre inte klarar av hantera detta. Att ständigt vara bedövad av denna drog och på så sätt egentligen frikoppla mig från mina sanna känslor.

Den här sjukdomen kan bli mycket synlig för utomstående i form av ökad vikt och mycket pendlande i vikt. Givetvis finns det de som inte är lika viktkänsliga men för majoriteten av oss så är det inte så. Detta gör att det sociala livet kan påverkas då vi lätt känner skam för vår kropp. Eventuella blickar och kommentarer från omgivningen gör inte saken bättre och leder oftast till att man isolerar sig ytterligare. Isolering kan i sin tur medföra att man blir deprimerad och i värsta fall börjar man ifrågasätta meningen med att leva. Ofta känner man sig annorlunda och på något sätt infinner sig en känsla av utanförskap. Detta gör att man medvetet eller omedvetet inte skaffar nya vänner och relationer. Det kan finnas en skam som går tillbaka hela vägen till barndomen då man fick höra olika skällsord för att man ansågs tjock, mullig eller fet. Många kan även uppleva att deras kropp bär ärr på grund av den här sjukdomen i form av bristningar, slapp hud och så vidare. Detta kan göra det påfrestande att behöva duscha på allmänna platser och så vidare.

Vad gäller sorgeprocessen för min del kan jag ärligt säga att jag genomlevt alla stadier och det har varit påfrestande och även om min önskan har varit att påskynda den så har det inte fungerat. Vissa saker kan man inte påskynda utan de tar den tid som behövs. Tyvärr är det så att viljan och insikten måste komma inifrån annars kommer det inte fungera och det stadium som har varit svårast är acceptans. Jag har själv läst många berättelser om människor som klarat detta och på något sätt verkar alla ha klarat det galant så fort diagnosen var ställd. För mig har det inte varit så utan snarare en process som inneburit mycket kämpade och som fortfarande innebär mycket kämpande.

Skrivet av. aaitsu

Av: aaitsu
Datum för publicering
2008-01-07

Bubblan

Wed, 26 Dec 2007 23:11:45 GMT

Bubblan bara v�xer och v�xer och ibland spricker den och d� blir det v�ldigt naket. K�nslor str�mmar fram som man inte vill k�nna. Man vill bara inte k�nna f�r det blir p�tagligt och jobbiga k�nslor.

Bubblan som blir s� v�lbekant f�r m�nga med beroenden tycks ha ett eget liv ibland. Vi vill inte befinna oss i bubblan men st�ndigt forts�tter den att v�xa runt oss om man inte k�mpar f�r att ta sig ur den. Men fr�gan �r om man verkligen vill ta sig ur den. D� man k�nner s�dan trygghet i den. Kanske �r man inte ens medveten att den finns runt en d� m�rker man den f�rst n�r den spricker.

N�r man v�l �r mitt uppe i sitt missbruk s� blir man ocks� k�nslom�ssigt stressad och hur tar man sig ur den stressen?

Svaret blir enkelt man s�tter sig i mitten av bubblan och l�ter den bara v�xa runt en. V�xa st�rre och starkare runt en och inuti bubblan sitter man sj�lv och missbrukar s� mycket man bara kan f�r d�r kan man g�mma sig. G�mma sig f�r omv�rlden som inte f�rst�r hur man m�r.

Men bubblan spricker s� sm�ningom och d� st�r man d�r helt ensam och f�rvirrad och vet inte varf�r man b�rjade missbruka och har gl�mt allt runt sig, f�r man har varit f�r sj�lvupptagen f�r att ens kunna se sig om och se att det man h�ller p� med �r rena vansinnet och hur det skadar sig sj�lv och andra som finns runt om en som desperat str�cker ut sina h�nder f�r att hj�lpa. Men hur ska de kunna hj�lpa s�l�nge bubblan finns d�r.

Det �r d�r v�rat g�mst�lle �r d�r man f�r lugna stunder d�r man kan f� missbruka i lugn och ro utan att n�gon tycker det �r konstigt. Det �r d�r man sitter ensam!

D� kommer sorgen �ver hur man beter sig och sorgen att man hamnat d�r man hamnat och sorgen att man ytterligare en g�ng fallit att man ytterligare en g�ng inte klarat av det. D� hamnar man i sj�lv�mkan och sakta men s�kert bl�ser man lite l�tt och bubblan v�xer igen och den v�xer och blir bara starkare och starkare. F�r d�r inne finns tryggheten, d�r inne kommer ingen �t mig. D�r inne f�r jag vara ifred, d�rinne f�rsvinner samvetet och d�r inne sitter jag, en egositisk person som inte vill ta n�got ansvar f�r n�got. Som inte vill vara medveten, som bara vill vara i bubblan f�r d�r f�r jag vara den jag k�nner b�st.

Av: Kia

Datum f�r publicering

2007-12-26

Beroenden - Artiklar RSS

Skuld och skam.

Livstilsf�r�ndring

Dysfunktionella familjer & relationer..

R�da Fj�dern och Hj�rnfonden

Ber�r mig!

Att leva ihop med en missbrukare.

Till minne av en hittekatt

Bekr�ftelsebehov

Sinnesrob�nen i helhet!

Av: KiaPersonlig sidaKontaktaDatum för publicering2008-07-24

De sju d�dliga synderna

Barnet inom oss

Sj�lvk�nsla.

Sj�vk�nsla

Sj�lvbild - din inre bild

V�ga be om hj�lp!

Omedvetenhet

En sockerberoendes dag!

Misslyckade K�nslan

AcoA!!

Problem. . . . . . . . . . . . . .

Att l�ka trasiga k�nslor

Del tv� av aaitsu ber�ttelse

Av: aaitsuDatum för publicering2008-01-07

Bubblan

Av: Kia
Personlig sida
Kontakta
Datum för publicering
2008-07-24

Problem
. . . . . . . . . . . . . .

Av: aaitsu
Datum för publicering
2008-01-07