Övrigt

Våga be om hjälp!

2008-02-20 00:06 #0 av: Kia

Vi är många som är så rädda för att be om hjälp. Varför är vi det egentligen? Vad skulle kunna hända om vi gör det? Visst man kan få ett nej men oftast behöver man bara någon som lyssnar och inte någon som agerar.

Det är ingen som ska sätta betyg på våra problem om de är större eller mindre än någon annans. Det man själv känner är ett problem eller en känsla som är konstig det är ju det som räknas, inte vad som är viktigare än någon annan.

Känslan att mitt problem är inte så stort som den eller den personens spelar ingen roll det är min känsla av att jag inte mår bra som är viktig och då måste jag göra något åt det. Det är inte egoistiskt, för genom att be om hjälp så kan man också hjälpa andra och det är en del av ens tillfrisknade att hjälpa andra.

Men det där samtalet med sin vän eller någon annan är så svårt att göra. Det är så svårt att be om den hjälpen när man har det svårt. Det kan vara en bagatell som i mitt fall att jag blir oerhört sugen på något och istället för att då ringa en vän så mår jag dåligt och väljer att falla vissa gånger.

Att be om hjälp innebär inte att man är svag på något sätt utan snarare tvärtom att man är stark i sig själv, att man vågar erkänna att detta klarar jag inte riktigt ut själv. Grundjobbet måste man göra själv men att få vända sig till människor som har erfarenhet och där personen kan ge goda råd är oerhört värdefullt. Eller att bara hitta någon som vill lyssna till vad jag har att säga.  Det är styrka att att våga be om hjälp då vi vet hur svårt det kan vara för oss. Det är inget fel på oss för vi ber om hjälp snarare tvärtom.

Därför, VÅGA!!!!Glad

Av Kia


Datum för publicering

  • 2008-02-19
Anmäl
2008-02-20 01:08 #1 av: Trannel

Följande fundering fick jag när jag läste texten:

Vad är det, mer konkret, som jag ska be om hjälp med? Jag vill också bli bättre på att be om hjälp men när jag är på hal is vet jag inte vilken sorts hjälp jag behöver...

Räknas detta som ett sätt att be om hjälp??

 

Mvh/ Le :-)

Anmäl
2008-02-20 08:23 #2 av: Kia
Visst räknas detta som ett sätt att be om hjälp för att få stödet. Men hjälp kan man få på många olika sätt anser jag. För min del så fattar jag att jag klarar inte ut det själv därför har jag FAA som jag kan vända mig till och i den gruppen har jag vänner som jag kan ringa när jag vill om jag behöver stöd.
Stödet för mig är hjälp och att överhuvudtaget att jag våga ringa någon av dom när jag inte mår bra och faktiskt säga detta till någon är för mig personligen ett stort steg. Att våga jobba med min sponsor och ta mig igenom ett 12 stegsprogram det är också något jag vågat be om hjälp med...
Tror hjälp kan visa sig på många olika sätt men för mig handlar det om att jag vågar be om den när jag mår dåligt. 
Anmäl
2008-05-06 01:17 #3 av: kerstinjo

Jag har alltid haft otroligt svårt för att be om hjälp. Jag har alltid varit den "starka" person, som klarar allt. "Kan själv."

Jag har många gånger stångat mig blodig och gått i taket för att alltid kunna själv. Det har inte spelat någon roll vad det har gällt. Allt från att flytta tunga möbler till att veta allt om t.ex. diabetes.

Jag har sett det som en svaghet att be andra om hjälp. I stället för att be om hjälp har jag fått hjärnan att gå i 100 km och mått dåligt.

Nu äntligen har jag lärt mig att släppa taget och be om hjälp. Det har underlättat mycket för mig och förvånat min omgivning oerhört.

Framför allt har det inneburit att jag har sänkt kraven på mig själv, Jag behöver inte vara bäst och kunna allt. Jag duger ändå!

Anmäl
2008-05-06 01:57 #4 av: Kia
Jag är precis som du Kerstin. jag tror jag klarar ut allt själva men jag har insett att det gör jag ju inte. Jag måste få hjälp och tack vare att jag vågar fråga efter den så kommer den till mig automatiskt numera.
Andra ber mig om hjälp, så tänker jag, JAG??? Menar Ni mig?
Men kanske beror det på att jag faktiskt vågar säga att jag är rädd för att be om hjälp....En av mina rädslor faktiskt  
 
Anmäl
2008-06-21 13:05 #5 av: shopgirl75

Kerstin och Kia!

Det är som jag skulle skrivit det själv! Att alltid vara stark, "Bra kvinna reder sig själv" att aldrig sänka garden och visa att människan på insidan faktiskt mår väldigt dåligt.... Sånn har jag varit. I kombination med en kronsikt sjuk man, som bara blvit sämre och krav som sedan lett till att jag själv nu är kronsikt sjuk så har detta nästan knäckt mig.... och för att orka en bit till så har jag ätit godis......

Nu har jag äntligen börjat be om hjälp, berätta för vänner runt omkring att jag mår dåligt, att jag inte orkar dra hela lasset själv längre, att jag sliter....

Åh tänk då har jag från flera håll fått höra attt de är jätte glada över att jag frågar för de har sett att jag inte mått bra, och velat hjälpa, men itne vetat hur de skulle gå till väga.....

Så ett led i mitt tillfrisknande, på alla plan i livet är att äntligen våga be om hjälp och berätta för männsikor att mitt är inte perfekt..... och när jag då känner deras stöd så blir jag så mycket lättare till sinnes, bara att veta att jag inte längre är ensam, det är så skönt!

SEdan när det gäller mitt socker beroende så kommer jag nog få hämta mesta hjälpen härifrån för det är inget som de i min bekantskaps krets vet något om och hur gärna de än skulle vilja hjälpa är det svårt när de inte har en aning om vad det handlar om. Det låter ju så trivialt, vara beroende av socker......

Detta blev långt, jag hoppa det inte blev allt för rörigt utan att ni fattarGenerad 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.