Självkänsla.

Barnet inom oss

2008-03-26 00:47 #0 av: Kia

Vad är det som finns i våra tankar som vi inte släpper ut och varför håller man så mycket inom sig? En vän till mig berättade en historia för mig ikväll som jag vill delge.

 

 Tänk er en elefant, tänk er en STOR elefant och sen tänker Ni på det lilla tunna snöre som elefantföraren fäster runt halsen på den och sen spikar ner en tunn pinne i marken för att hålla kvar elefanten. Har Ni någongång funderat på varför elefanten inte rymmer? Det är inget som håller fast elefanten egentligen utan detta STORA djur hade bara kunnat gå därifrån. Ändå stannar elefanten pga det lilla löjliga snöret den har runt halsen.

När elefanten var en unge så fäste elefantföraren fast ungen med en stor stor tung kedja runt halsen och sen fäste man den kedjan i marken så det fanns inte en chans att ungen skulle kunna smita. En elefantunge som då ser något den blir nyfiken på, går dit men kan inte komma dit pga kedjan runt halsen och fästet i marken. En elefantunge försöker ca 300 gånger att ta sig dit, sen ger den upp för det går inte ändå. När elefanten sen blir stor så räcker det med den tunna linan för att elefanten ska bli påmind om att det är inte lönt jag kan ändå inte nå fram till det jag är nyfiken på, den försöker med andra ord inte.

Detta blev en intressant historia för mig. Tänk er så mycket vi lär oss som barn och om ingen peppar oss att försöka och försöka att vi så småningom när vi växer upp bara ger upp för det är inte lönt. Vi är värdelösa som inte kan nå fram till det målet vi vill. Självkänslan är under all kritik för ingen har sett till att hjälpa oss att skapa en bra förutsättning för den att utvecklas. Tänk på alla värderingar vi lär oss av våra föräldrar och när vi inte får det stöd vi behöver så ger man som barn upp. Är det ingen som manar på att jag ska lära mig knyta mina egna skor så gör jag inte det heller för det är inte lönt det kommer ändå vara någon som gör det till mig.

Jag tror att man precis som elefanten lär sig saker som barn och det är dom förutsättningarna man ger sig ut i vuxenlivet. I det undermedvetna har man sen kunskapen kvar man lärde sig som barn och det speglar ens vuxna liv. 

Beaka BARNET INOM ER..... Det är viktigt att barnet får komma fram och att det får utvecklas där det kanske gick snett.

Framförallt vill jag säga att vi är INTE elefanter, så med andra ord

GE INTE UPP!!!!!!

/Kia 


Av: Kia

Datum för publicering

  • 2008-03-25
Anmäl
2008-03-26 12:42 #1 av: Hoppfull

Jättebra skrivet Kia! De begränsningar som lades på oss som barn, av oss själva eller vår omgivning, är oerhört svåra att göra sig av med. Mest för att de inte syns längre! Det är svårt att bryta osynliga band... men det går om man arbetar hårt och har en stark vilja :)

Anmäl
2008-03-26 21:27 #2 av: Anna_72

Mycket bra skrivet! Att först bli medveten om ett inlärt beteende eller känsla och sedan arbeta med det är mycket, mycket svårt och jobbigt. Jag fick lära mig en bra (för mig,bra) metod som går ut på att man tar fram ett foto av sig själv som barn och bestämmer sig för att hjälpa detta barn som om det vore ens eget. Inte vill man att detta oskyldiga lilla barn ska må så dåligt eller bete sig så destruktivt och man ska göra allt man kan för att hjälpa det. Överskölja det med bekräftelse, uppmuntran, stöd och hjälp att klara av tuffa saker på ett bra sätt. Första gångerna blev jag väldigt ledsen vid denna övning, för jag visste hur dåligt barnet mådde, men det blev lättare och lättare och även om jag inte lyckats bryta mina inlärda beteenden så har den där lilla ungen blivit en kär vän som jag blir starkare av att "företräda".

Anmäl
2008-03-26 21:55 #3 av: [linda-pinda]

Jag kan inte säga det bättre än vad ni redan har gjort! Väldigt bra iakttagelse!

Anmäl
2008-03-26 22:04 #4 av: Jaadu

Jättebra! =)

Anmäl
2008-03-26 22:35 #5 av: V-lang

Jättebra och så väldigt sant =)

Anmäl
2008-03-26 23:18 #6 av: kerstinjo

Jättebra Kia. Men framför allt måste man som barn få uppskattning för den man är och inte för det man gör.

Få uppskattning för att man är just den unika person man är och inte bli uppskattad enbart för prestationer.

Signalerna bör vara "Du duger precis som du är och jag älskar Dig för den person just Du är!"

Klart man ska få uppskattning för framsteg man gör, men det viktigaste är inte att hoppa högst på idrotten eller att ha de bästa betygen mm.

De kraven kan ställa till mycket i det vuxna livet, som känslan av att man inte räcker till.

Barnet innom oss finns alltid kavr, det gäller bara att våga släppa fram det och sina känslor och inte vara så förtvivlat rädda för vad andra kan tänka.

Anmäl
2008-10-09 23:49 #7 av: svava

Nu blev jag ledsen..

Men det var en mycket bra skriven artikel

svava

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.