Personligt

Omedvetenhet

2008-02-17 23:51 #0 av: Kia

Kan man verkligen göra saker omedvetet och förtränga så hårt att man inte ens minns varför man inte lyckas med saker som i mitt egna fall viktnedgång?

 Varje gång jag tänker tanken beroende och på mitt egna sockerberoende så kommer mina tankar runt hur omedveten jag varit i alla år.

Jag har ätit och ätit och allt har bara blivit en konstig vana. En vana som jag inte ens själv fattat att jag gjorde. Hur är det möjligt att man kan förtränga så som jag gjort i alla år? Det som är underligt är att jag inte ens tänkt tanken: Gör andra som mig?

Jag har inte ens skämts för hur jag dolt och gömt för att ta när ingen ser. Eller hur jag smygit till mig något i munnen och inte tuggat när jag tror andra tittar på. Jag har verkligen inte skämts, det är först nu när jag tittar tillbaka på vad jag gjorde som jag kan känna att skammen kommer över mig då jag själv ser det sjuka i mig som agerat.

Vi är alla vanemänniskor på ett eller annat sätt men hur kan det vara möjligt att en vana kan skada så oerhört som det gjort i mitt egna fall? Hur kan en vana bli så att man inte ens kan öppna ögonen en liten glimt och inse här är något fel?

Jag åt helt omedvetet, jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Jag gjorde väl inget fel, jag var bara överviktiga Kia som inte kunde hantera en bantningsdiet och som hade dålig karaktär. Just karaktär har jag återkommit till gång på gång i alla mina dieter. För det har inte fungerat på mig. Jag kan känna en oerhörd tacksamhet att jag fått lov att bli medveten så jag kan ändra den oerhört fula vanan som ett beroende medför. Att äntligen få lära känna en Kia som jag aldrig tidigare känt eftersom jag ätit hela tiden så jag har inte känt efter på något sätt, varken glädje eller sorg. När jag ska försöka förklara detta för andra som inte har beroenden så vet jag inte hur jag ska förklara just omedvetenheten för jag kan inte heller förstå det.

Det känns märkligt att tänka på allt jag gjort nu när jag är medveten, märkligt att jag inte själv reagerat. Jag är inte helt ointelligent, men ändå kunde jag inte se detta som var så tydligt egentligen. Eller snarare skulle jag vilja säga jag ville inte se och då åt jag istället så slapp jag öppna ögonen. 

Nu känner jag mig som jag står på ena sidan bron och faktiskt vågar gå över med öppna ögon för att se något som jag aldrig tidigare sett i mig själv. Och det är en Kia utan den dåliga vanan. 


Av: Kia

Datum för publicering

  • 2008-02-17
Anmäl
2008-02-18 09:28 #1 av: Gronstedt

Tja, det finns i alla fall MINST en till som varit tokig på samman vis FundersamGeneradGlad.

Anmäl
2008-02-18 13:00 #2 av: korseett

två till då..

Anmäl
2008-02-18 15:11 #3 av: mollward

Kia, du har en magisk förmåga att sätta ord på pränt! Kyss

Anmäl
2008-02-18 16:21 #4 av: Kia
#3 Tack Generad
 
Anmäl
2008-02-18 17:14 #5 av: aase-andersson

jo så är detGenerad

Anmäl
2008-02-23 08:22 #6 av: Tilda-T

Den känslan som du beskriver så bra brukar jag själv kalla för autopiloten. Helt plötsligt bara vaknar man till och funderar , vad var det som hände????HemlisPenga mun

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.