Föreningar

Länkarnas Riksförbund

2007-09-16 18:00 #0 av: Kia

Länkarna är en opolitisk, icke religiös ideell frivilligorganisation, som står öppen för alla som vill göra ett ärligt försök att komma ifrån sitt missbruk.

Ytterligare ett Riksförbund vill länka till Beroenden Ifokus. Detta är ett direkt citat från deras Hemsida  (Länkarnas Riksförbund)

Länkarnas sju punkter.

Nedanstående sju punkter utgör det grundläggande och principiella rättesnöret för Sällskapen Länkarna i Sverige.

 

1. Du måste erkänna, att Du är alkoholist. Detta innebär inte bara att Du inte kan sköta sprit, att livet blivit outhärdligt för Dig och Din omgivning och att Du inte kan sköta Dig själv, utan det viktigaste är, att när Du en gång är alkoholist så kommer Du i all framtid att vara det. Du skall möjligen så småningom kunna kalla Dig för nykter alkoholist. Om vi så håller upp i tio år, så kvarstår fortfarande vår sjukliga känslighet för sprit. Vi betraktar alkoholisman som en sjukdom, närmast en allergisk, mot vilken läkarvetenskapen ännu inte lyckats frambringa någon antikropp. Enda möjligheten för oss är alltså att fullständigt och för all framtid sluta upp att använda sprit.

 

2. Om Du inte - liksom vi övriga i det här sällskapet - redan har förstått, att Du inte av egen kraft kan bli kvitt Ditt spritbegär, så måste Du snarast möjligt bli absolut övertygad om detta faktum. Den kraft, som hjälper oss är naturligtvis mycket större än vår egen, och erfarenheten gör, att vi obetingat tror på den. Du själv måste komma till absolut tro på denna kraft, antingen Du nu tror, att kraften kommer från någon högre makt, från den varma gemenskapen inom detta sällskap eller från Länkarnas erfarenheter.

 

3. Du måste ändra Din livsinställning. Detta betyder inte, att Du skall ändra Dina politiska åsikter eller någonting dylikt. Nej, ändringen ligger betydligt djupare än så. Det skulle föra alltför långt att just nu gå in på alla detaljer. Så småningom får Du del av och kommer att förstå denna viktiga punkt i sin helhet. Nu skall vi bara beröra två detaljer. För det första:

Alkoholisten är en av de största egoister som finns. Det låter hårt, men om Du tänker efter skall Du säkert finna, att det är sanning, och Du måste ändra på denna Din egoistiska inställning. Tänk inte bara på Dig själv utan tänk mycket mer på andra. Ställ inte högre krav på Dina medmänniskor an vad Du ställer på Dig själv.

 

4. Företag en grundlig granskning av Dina moralbegrepp. Vi eftertraktar absolut ärlighet, renhet, kärlek till medmänniskor och osjälviskhet.

 

5. Dryfta Dina missförhållanden och erkänn Dina fel och brister för någon annan människa. Detta har vi funnit vara en av de viktigaste punkterna. Gå inte själv och bär på något, som är det minsta tvivelaktigt. Dina kamrater i Länkarna vill ingenting hellre än att dela Dina bekymmer och genom sin erfarenhet hjälpa Dig att bära dem och hjälpa Dig att lösa Dina problem. Om du "gömmer" någonting, så går Du och bär en onödig börda, som drar ner Dig och då kommer fienderna: harm, hat, oro, fruktan, självhävdelse och spritbegär. Tala med någon kamrat, som Du särskilt mycket sympatiserar med och Du skall finna, att det lättar. Du går friare, starkare och säkrare genom vardagens prövningar och bekymmer. I detta sammanhang skulle vi vilja framhålla: Tro inte att det bara är Dina närmaste, som vet att Du är alkoholist. Det vet varenda människa, som Du på något sätt kommit i beröring med. Du kan inte dölja det och det kostar Dig bara en massa energi att försöka göra det. Den energin bör Du spara till något viktigare och bättre.

 

6. Gör upp med alla personer till vilka Du står i något missförhållande. Det kan vara någon som gjort Dig orätt i handling eller ord och det kan vara någon som Du själv förorsakat skada på ena eller andra sättet. Gör upp en lista för Dig själv på dessa personer. Begrunda noga varje persons beteende mot Dig och tänk efter om inte Du själv också i någon mån varit orsak till missförhållandet. Om Du skulle ha rent samvete och den andre alltså har fel, så glöm för all del inte att denne - liksom Du - kanske också är en lidande människa, vilket Du aldrig tänkt på. Det kan vara fråga om t. ex. självhävdelse, mindervärdighetskomplex, maktbegär eller dylikt. Behandla då honom eller henne som en sjuk människa och visa överseende och villighet att ursäkta. Tänk efter vilken betydelse dessa oförrätter har för Dig och om Du över huvud taget kan göra något åt dem. Om du inte kan det, så gå inte och bär på något agg. Det kostar bara energi och den kan Du ha bättre användning för. De personer, som Du har gjort orätt, skall Du göra upp med. Om detta dämpar Din egen självhävdelse, så är det bara nyttigt mot spritbegäret. Gäller det pengar som skall betalas igen, så gör det så långt Du förmår. Så mycket pengar som Du får i händerna, när Du slutat dricka sprit, har Du nog inte haft på mycket länge. Gäller det en annan oförätt Du gjort någon, så tillstå för denne Ditt fel. Det räcker inte bara med att be om ursäkt, Du måste försöka gottgöra vad Du förbrutit.

 

7. När Du nu kommit ifrån spriten och det har Du, om Du arbetat efter de här punkterna, så har Du upplevt någonting som Du inte kan tacka enskilda människor för. Du får tacka genom att hjälpa andra alkoholister, och det är det enda vi begär av Dig.

 

Gå gärna in på deras hemsida och titta på bland annat deras   7steg . De är lite annorlunda mot det jag sett innan vilket jag tyckte mycket om.

 

Relaterade länkar

Av: Kia

Datum för publicering

  • 2007-09-16
Anmäl
2007-09-16 19:03 #1 av: korseett

Generad jag läste lärarnas riksförbund och undrade vad de hade med det hela att göra...

Anmäl
2007-09-16 19:20 #2 av: Kia

Cool hahaha.... Ja det hade nog jag med gjort *S*

Tack för ett gott skratt *ler'

 

Anmäl
2007-09-17 00:00 #3 av: AnneN

Haha går förbi länkarna varje dag på väg till skolan å nu vet jag vad det är för enna också =)

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2007-09-18 12:59 #4 av: Gronstedt

Mycket är bra i dessa texter, men de föreskrivet en ton av ödmjukhet och rulla-sig-i-stoftet och jag-är-ingenting-utan-andra som får mig att resa ragg! Hur kan någon lära sig att älska sig själv om man i samma andetag ska tro att man inte förmår något av egen kraft, och om man inte redan tror på det, måste man "snarast möjligt bli absolut övertygad om detta faktum."?

Och så ska man sätta sig och fundera över om det inte egentligen är ens eget fel att man blivit mobbad, till exempel! Och försöka "förstå" att det egentligen är synd om mobbaren! No way, säger jag, som är ärkeindividualist.

Anmäl
2007-09-18 20:57 #5 av: problembarn

:-) Du är skön du Gronstedt :-)

Jag orkade inte ens igenom all textmassa men så mycket har förstått som att det är många som blir hjälpta och då får det väl vara bra för dem!

Jag är å andra sidan väldigt glad för det stöd jag får här så nog finns det positiva bitar i att hjälpas åt. Men jag kan även förstå vad du menar Gronstedt, fast jag tror faktiskt att syftet är att rannsaka sig själv och försöka finna hjälpen inuti sig själv (med stöd av andra förstås) snarare än att gå runt och låtsas att inget är fel. :-)  

Anmäl
2007-09-18 21:53 #6 av: Gronstedt

Jo, det är mycket bra människor här, och det har hjälpt mig massor. Vad som än fungerar ... vi är alla olika.

Anmäl
2007-11-24 00:41 #7 av: kerstinjoh
Ja, huvudsaken är att det fungerar!Glad
Anmäl
2007-11-25 18:39 #8 av: [linda-pinda]

Som vanligt är jag glad för dem som får hjälp av detta!
 
Men punkt nummer två får mig att irriterat skaka på huvudet - igen.
"förstått, att Du inte av egen kraft kan bli kvitt Ditt spritbegär, så måste Du snarast möjligt bli absolut övertygad om detta faktum. Den kraft, som hjälper oss är naturligtvis mycket större än vår egen, "

Nej. Nej. Nej.
Jag tror på vår egen, inneboende kraft. Jag tror obetingat på att vi kan göra allt vi föresätter oss att göra, om vi gör det med öppna ögon, tror på oss själva och är ärliga mot oss själva.
Hur hjälper jag mig själv genom att förminska mig själv? Förminska, eller snarare utplåna, min egen kraft och min egen status som självständig, tänkande, bestämmande människa?

Självklart behöver man i olika lägen hjälp och stöd av andra människor. Men utan min egen kraft och tron på den, kan andras hjälp inte göra något för mig.
 
/Linda

Anmäl
2007-11-25 18:58 #9 av: Gronstedt

#8: Jag är med dig, linda-pinda! Jag kan be om hjälp, men det är jag, och bara jag, som gör det som göras ska.

Hur skulle jag kunna känna glädje och stolthet i mitt liv om jag skulle låta någon annan ta över styret? Hur skulle jag kunna vara glad åt att ha övervunnit mitt missbruk, om jag inte gjort det själv? Hur skulle jag kunna glädjas åt att ha blivit av med missbruket, om jag sätter en annan apa på min axel i form av "en högre kraft" som ska bestämma över mig och som jag dessutom inte ens får hata, utan ska vara tacksam mot och ödmjuka mig inför?

Nix, det där är inte jag!

Anmäl
2007-11-25 23:54 #10 av: Kia
Men måste det vara så då? Måste man ödmjuka sig själv inför den kraften då? Måste det vara så dom menar?
Det är klart det är jag som måste göra allt jobb och visst måste det vara jag som tänker och gör men när saker hela tiden snetänder typ hela hela tiden vad fan gör jag för fel då? Trots att jag hela tiden verkligen gör allt det Ni säger med självbestämmande tänkande ärlig osv osv. vad är det som hela tiden gör att jag faller dit?
I snart tre år har jag fattat att jag var sockerberoende och som längst har jag klarat mig i 3 månader abstinent från sockret. Sen går det inte längre. Likadant har det varit när jag bantade på ngn diet. Det fungerade i 3 månader sen gick det aldrig längre. Vad är det trots mitt medvetande som gör att jag faller hela hela tiden?
Vad ska man göra? 
Jag har ränkt som Ni så länge men jag är trött på att falla. Det måste finnas ngt som kan hjälpa och frågan är hur desperat är jag att pröva? 
Anmäl
2007-11-26 09:35 #11 av: Gronstedt

Om du känner att det är rätt för dig, Kia, så ÄR det rätt, som jag skrev på någon annan plats. Att jag vägrar släppa kontrollen och lägga min vilja i någon annans händer, betyder ingenting alls för dig. Var och en upplever ju de här programmen på sitt sätt, och de verkligen jättebra för dem som kan acceptera och hantera dem på det sätt de är avsedda. Det är bara det att jag inte hör dit!

När man kan ta emot det tror jag att gruppens och programmets stöd är jättebra och till god hjälp. Att jag hellre går under med den apa jag själv valt på axeln än står med någon annans apa där - det är ju bara min idiosynkrasi.

Anmäl
2007-11-26 10:12 #12 av: [linda-pinda]

Kia! Jag kan bara instämma med gronstedt! Om detk änns rätt för dig, så är det rätt! Diskussionen från min sida har inte handlat om att göra det ena mer rätt än det andra: bara om att jag känt mig nedlåtande behandlad av dem som säger att jag inte skall hänga upp mig på "bara ett ord", eftersom det inte är "bara ett ord" för mig.

Kram, Linda

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.