Jag sitter mitt i samma insikt och undrar varför jag aldrig lär mig något. Jag har ju järnkoll på beroendets system - varför är det inte enkelt då?

Man brukar säga att beroendemänniskor blir besatta av olika saker och jag tror att det ligger mycket i det. Då kvittar det hur mycket koll man än har, för utan att märka det så kan man glida över i ett annat slags besatthet.

Sedan står man där som ett fån; Oj, vad hände?

kvidevitt kvidevitt…jag har blivit beroende av solrosfrön nu när jag inte röker.lite pill när skalet ska av……blir fullständigt galen om jag inte har.kram sanna

Men bara känner att jag ofta inte hinner se det förrän jag är mitt uppe i det och då måste jag igen börja om och bearbeta det nya och det blir så satans tungt. Känner att jag bara vill vara normal vad nu det är?? Jag vet att jag måste kapitulera till min sjukdom men varför är det så svårt? Har jag kapitulerat? Tja jag tror det iallafall ändå är jag inte hel liksom blir man någonsin det undrar jag till er som har lång tid i tillfrisknad?

/Kia

Vem? Vad är normalt gentligen? vi har nog alla olika definitioner av normalt beteende.

Det är väll så i en överaktiv hjärna kanske att den  måste göra någonting, så när man slutar med en besatthet hittar den genast en annan? Det gäller att vara vaken på det bara.

jag tror mycket handlar om att man i grunden har inställningen att det behövs något yttre attribut för att man ska känna sig stark och lugn och lycklig.

Hej Kia!

Jag vet exackt vad du menar……jag har själv beroende och har varit det redan sen barnsben utan att fatta det förran några år sedan när jag började ta emot hjälpen på RIKTIGT.

När jag var liten var det bara godis som jag åt och jag gömde mina godis att ingen annan kunde ta och jag snodde pengar från min pappa att jag kunde köpa godis sen när jag blev 15 och började arbeta blev jag träningsnarkoman och efter ett tag jobbade jag dygnet runt så länge att jag blev mycke deprimerad osv då hittade jag först alkoholen men det var inte nånting som jag tyckte om så så småningom hitta jag amfetamin och då var det kört….mådde så bra att ville aldrig sluta…men det hände nånting 3 år sedan och jag har inte tagit amfetamin sen dess, dricker inte men är beroende av socker och mina mediciner (tar de som man ska) men är livrädd att prova livet utan de och det känns att det är ett slags ersättare för amfetamin och socker självklart.

Jag vet inte om man någonsin blir fri från sina beroenden men det viktigaste är att försöka så gott man kan …. ÄRLIGHET är enormt viktigt….Till sig själv och alla andra som är involverade i vårat liv!!!!

Hoppas att det ordnar det sig för dig!!

Jag kämpar varje dag fortfarande och kommer att göra det mer eller mindre alltid men amfetamin är ingenting som jag kommer att falla tillbaka igen!!!

Änglakramar

"Knark e bajs" som de säger i en reklam. Hoppas det ordnar sig för er båda

Det gäller att hitta något meningsfullt, jag ska börja engagera mig politiskt efter att jag tänt av på diverse, dag 10 nu utan subutex innan det var det heroin innan dess benzo+ cannabis + alkohol innan dess sex innan dess datorspel innan datorspel ritade jag innan det så byggde jag med lego, jag har alltid bara haft 1 intresse, det gäller att hitta ett intresse som gör att man blir 100% uppslukad av det tror jag. Något som utvecklar än åt det bättre.