Annons:
Etikettberoende
Läst 2539 ggr
toola
10/6/08, 11:57 PM

Matberoende

Jag har ett stort problem.

Jag har perioder då jag hetsäter, och vet inte vart det kommer ifrån.

När det inträffar, så är jag precis som ett vilddjur jag äter så fort det går, och slutar inte förens det är så fullt i magen så det är på väg upp igen och jag börjar svettas m.m.

Det är inte godis och sånnt jag trycker ner utan mat, typ kött, ost, m.m.

Är det någon som har ett liknande problem och blivit av med det?

Annons:
AnneN
10/7/08, 1:12 AM
#1

Jag är tvångsmässig överätare, matberoende, matmissbrukare (kärt barn har många namn). Känner verkligen igen det där med att proppa i sig mat tills det tar totalt stopp =/

Jag har sedan i våras gått på OA och jobbar med 12-stegsprogrammet och det hjälper, det är inte lätt men vad i livet är väl det? men det hjälper väldigt mycket

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

toola
10/7/08, 9:07 AM
#2

Okej, hur får man tag på dom lättast?

Det kanske är hjälpen för mig med.

Börjar bli riktigt deprimerad när inget jag gör hjälper.

AnneN
10/7/08, 10:10 AM
#3

#2 kika in på www.oasverige.org där hittar du det möte som finns närmast dig, skulle det inte finnas i din stad så finns det även telefonmöten och internetmöten

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

kickelina66
10/7/08, 11:02 AM
#4

Bra att du hittade hit. Här finns det många som förstår hur du har det och du kan få mycket stöd och goda råd.

Lchf är en bra kost att äta när man har överätingsproblem men det löser på långa vägar inte alla problem. Men för mig gör det numera att jag ganska lätt kommer tillbaka på rätt väg igen. Men det är inte lätt och fallgroparna är många.

toola
10/7/08, 5:48 PM
#5

Tack, det är så skönt att prata med andra som har samma problem, jo jag håller med att det är lätt att gå tillbaks till det vanliga igen, men vissa perioder är värre än andra så äter jag lika mycket vare sig om det är fettrik eller kolhydratrik mat, det är det farliga, för mycket energi är inte bra det heller även fast fett är nyttigt. Jag känner att min kropp tar stor skada av det tyvärr.

Men har gjort ett framsteg idag. Pratade med min chef och fick reda på att dom sammarbetar med olika beteendepsykologer igenom företagshälsovården som jag kan få gå till, till ett reducerat pris, eftersom jag inte har råd att gå på tex kbt.

Jag blev jätteglad och det känns som om livet blev lite ljusare för en stund, hoppas att det kan hjälpa lite

Tilda-T
10/7/08, 9:21 PM
#6

Hej Toola!

Här är en till med liknande bekymmer som du har. För mig är det så att om jag kan hålla mig  till lchfkonseptet när jag överäter kommer det mesta väldigt fort ut bakvägen,tack vare allt fettet . Sen är det inte alls lika intressant att överäta lchfmat som det är med kolhydratstinna livsmedel tycker jag i alla fall.

Det är mycket enklare att moffa i sig glass ,godis, kaffebröd och mackor och sånt, än smör och kött!

Testa får du se, tillåt dig själv att äta så att du är nöjd men bara med lchfmat!

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Annons:
toola
10/7/08, 11:02 PM
#7

jag har försökt men jag kan äta 2 kg smör och bli supermätt, vänta 5 min sen är jag på och äter igen, kanske gör mig två tre stora biffar m.m. jag har inget stopp. Precis som vissa kan käka 1 stort paket med glass och kakor, jag känner ingen skillnad på två kl smör eller 2 liter glass kan få i mig båda på typ 5 min.

Tilda-T
10/8/08, 8:45 AM
#8

Det viktigaste tror jag är att du inte blandar dom två ovan nämnda livsmedlen, håll dig till endast fett och proteiner, bry dig bara om att inte blanda till att börja med, för mig lugnade det ner sig efter cirka 3 veckor på endast fett och proteiner.

Var snäll mot dig själv och låt kroppen/hjärnan få äta så mycket det den vill.  Men det gäller att vara ståndaktig i sitt beslut att inte låta kolhydrater komma över sina läppar!

Kolhydrater är en trigger som inte är att leka med, oavsett om det består av "nyttigt" fullkornsbröd eller onyttigt godis!

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Kia
10/8/08, 9:51 AM
#9

toola. Kanske är det så att du behöver en striktare kontroll än vad LCHF kan ge dig. Jag själv väger och mäter inte min mat men det kanske är vad som krävs för dig för att få bukt på överätandet. Det är många som äter så inom OA vet jag. Att man mäter sin portion innan man äter för att helt enkelt veta vad en normal portion är.

Jag tror på LCHF jag med men jag tror och vet att det finns många som inte kan äta så för de är just överätare och då spelar det inte så stor roll utan man överäter fettet också. Så mitt bästa råd är att ta kontakt med en dietist . ecxempelvis Pernilla Lunderot som du kan ringa och få råd av. Hon kan ge dig en matplan som passar dig och så går du därifrån.

Hoppas du kan hitta en lösning som fungerar för dig.

kickelina66
10/8/08, 9:57 AM
#10

Ett sak som kan hjälpa är att skriva dagbok när det händer. När du känner att en ätatack är på gång, skriv ner hur du mår just då, om du är ensam, ledsen, glad eller något annat. skriv också ner hur mycket och vad du åt men utan att döma dig själv. Dels avleder du du dig själv lite och så lär man sig se mönster i sitt beteende.

Jag har lärt mig otroligt mycket av att skriva ner hur jag känner det i samband med mina ätatacker. Ibland har jag skrivit ofentligt här på forumet men iblan har jag bara skrivit för mig själv i min lilla bok.

Det handlar mycket om att medvetandegöra sitt beteende. En annan sak som har hjälpt mig är att jag är 100% ärlig mot min man. jag smyger inte längr med mina ätstörningar. Om jag överätit när han varit borta så berättar jag det för honom. Från början känns det jobbigt men nu känns det bara bra att få prata av sig. För även om jag trodde att jag smög med mitt bettende så hade han i allafall märkt det. Det är svårt att dölja om man lever tillsammans.

toola
10/8/08, 11:56 AM
#11

Jo jag vet allt det där och jag vager all min mat under dagarna och håller mig jättebra, det är på kvällen jag får attacker och bara börjar vräka i mig en massa, vad som helst, inga livsmedel som innehåller mycket kolhydrater iof för sådant har jag inte så mycket hemma. Det är just kännslan av att bli så mätt så man svettas och känner sig spyfärdig som jag på något sett gillar fast jag inte gillar det. Jätte svårt att förklara. Men skall absolut börja skriva dagbok, har bara ett litet problem och det är att ja inte kommer ihåg hur jag mått innan under och direkt efter en "attack" Så därför har det varit svårt för andra att hjälpa mig att hitta en orsak med, men jag ger inte upp hoppet, det finns en naturlig förklaring och den skall jag hitta. Hoppas det blir snart bara.

Porklash
10/8/08, 2:57 PM
#12

Jo det kan ju vara själva problemet att man inte har koll på vad man egentligen känner. Jag märker t.ex.  först på mitt beteende om jag "mår dåligt" inte på hur jag känner mig. Då får jag försöka luska ut vad det är som gör att jag mår dåligt!

Knepigt undrar om det beror på att man är lärd att det inte är okej med (vissa) känslor? Man liksom självcensurerar. nej jag är inte ledsen/rädd/kär eller vadsomhelst utan hungrig?

Är det så att jag inte känner mig tillräckligt bekräftad så är ju inte den känslan (åtminstone för mig) så påtaglig utan är mer som en "odefinierad oro" eller nåt. An Itch I Can´t Scratch kanske?

Men när man vet om detta så är det trots allt ett val. Ett svårt många gånger men ändock…

Du kanske ska prova att avleda det hela när du vill äta? Ha något annat (som du gillar) att göra istället? Skaffa nån att ringa till och prata?

jag går ofta till datorn, dessvärre, är inte så bra det heller men för tillfället bättre…

Kia
10/8/08, 11:53 PM
#13

#12 Jag tycker det är ett bra råd att ringa någon. Så gör jag numera, när jag känner att jag börjar få en tanke att jag vill ha mer av något eller känner sug så ringer jag någon. Oftast blir det någon i mitt program så jag kan prata av mig en stund och säga att jag har en tanke som jag inte blir av med och sen säger jag tanken. Många gånger räcker det för stunden och kommer den tillbaka ringer jag någon annan. Men det händer mer och mer sällan att jag behöver ringa någon en andra gång. Men det är bra att prata om sina tankar och att man kanske hinner fånga upp tanken innan man börjar överäta. Det tar ett tag innan man kan det , iallafall tyckte jag det.

Annons:
Upp till toppen
Annons: