Ingen hjälp för treo
Jag googlar och googlar och läser sidor efter sidor om treomissbruk då jag sitter djupt i skiten sedan flera år tillbaka.
Jag startade med ett par tabletter då och då och märkte snabbt hur fort den raderade min huvudvärk. Med tiden tog jag fler och oftare och givetvis kom huvudvärken tätare och tätare ju fler treo jag tog. Till slut behövde jag ligga på 10-16 tabletter om dagen för att hålla värken borta. Givetvis läkemedelsframkallad huvudvärk vid detta laget och inte den lätta spännings eller trötthetsvärken som treointaget startades för.
Vid detta laget betedde jag mig som en riktig missbrukare. Jag spenderade större delen av mina "fickpengar" på treo, och fick panik så fort de tog slut. Tog de slut så kom värken pang bom krasch. Jag fick aldrig låta det ta slut. Ett tag sparade jag rören för att spara mynt i, men när jag öppnade kökslådan jag la dom i en dag fick jag panik över att där på kort tid samlats ett femtiotal rör, och slängde allihopa i dubbla plastpåsar.
Jag tog med mig treo överallt, och drack och drack. Det kunde gå en timme mellan, och varje glas innehöll 2 tabletter. Ibland 3 om jag tyckte värken var för svår.
I somras blev jag sjuk. För det blir man till slut.
Jag fick anemi, yrselanfall, dimmig syn, högt blodtryck, och ett magkrångel som hette duga.
Jag har försökt sluta, så många gånger. Varje gång har jag lyckats hålla mig helt fri från treo i ett fruktansvärt dygn då jag inte kunnat göra något utan i princip bara legat eller sovit. Dag 2 har det alltid slutat med att jag gett upp, och gett mig iväg och köpt hem treon. 2x2 tabletter med någon halvtimme emellan har tagit bort värken sim salabim.
Så jag ringde efter hjälp.
Jag talade med sköterskan på vårdcentralen och förklarade mitt beroende. Hon var mycket förstående över att jag behövde hjälp att ta mig ur detta.
Jag fick träffa en läkare, pratade om mina problem och blev undersökt. Jag förklarade att jag behöver hjälp med att sluta. Att det måste finnas någon typ av hjälp, något sätt att trappa ner och vänja kroppen av med detta, utan att tvärt sluta. Jag förklarade att jag är ensamstående med små barn och kan inte tvärt sluta, jag kan inte bli sängliggandes på det viset, jag måste fortfarande ta hand om barnen. Allt hon gjorde var att konstatera att jag överdoserar treo och att det ger problem, skickade mig på blodprov och vidare remiss till neurolog.
Jag gick till neurologen, diskuterade mitt problem, och att jag behöver hjälp med att få bort treon. Han skrev ut Saroten, "en insomningstablett som ska tas varje kväll, 10 mg och sen öka tills en maxdos om 40-60 mg är nådd."
Jag gick hem och letade upp läkemedlet, vilket inte är en insomningstablett alls utan ett antidepressivt läkemedel med ångestdämpande och sedativ effekt.
Antidepressivt gör mina känslor apatiska, gör att jag tappar förmågan att känna känslor över huvud taget, och raderar allt vad heter sexdrift från kartan. Med andra ord är antidepp ingenting jag vill ha, och jag tycker inte att det låter konstigt att jag inte vill ersätta ett läkemedel med bieffekter med ett annat läkemedel med nya bieffekter… Jag vill ju bara sluta. :(
Jag förstår inte nu, när jag ser på så många sidor om personer som fått hjälp med avvänjningskurer för att bli av med sitt treomissbruk, när de läkare jag träffat knappt reagerat eller svarat när jag dragit upp avvänjning. Jag vet ju att en avvänjning är mitt eget ansvar, och jag är den enda som jag göra det, det måste göras av mig. Men jag behöver stöd. Någon att planera det med. Någon som lyssnar på mig och mitt beroende, och stöttar mig från att bli fri den. Jag vill inte ha någon som inte hör mig och ist slänger nya tabletter efter en redan aktiv läkemedelsmissbrukare.
Jag har nu på egen hand lyckats någorlunda med att dra ner på treon. I stället för 10-16 tabletter ligger jag nu på 2-8 tabletter om dagen. Oftast omkring 4-6. Jag har också blivit bra på att bara ta en treo i glaset åt gången de flesta gånger, i stället för 2 åt gången.
Igår försökte jag på nytt, nu när jag lyckats komma ner i antalen, att ta bort det helt. Det tog ett dygn, sen måste jag avbryta. Så tydligen lyckas jag hålla mig på en lägre nivå, men jag lyckas inte avsluta helt ändå.
Jag vet inte vad jag tänkte med inlägget, det blev så himla långt. Vad ska jag göra? Hur ska jag få bort denna hemska jäkla medicin från min kropp. Jag vill inte äta treo längre. Jag vill inte vara styrd av en medicin som skadar min kropp. Och jag vill inte bli ignorerad av läkare!
Finns det beroendemottagning i din kommun? Annars kan du kontakta öppenvårdspsykiatrin. RFHL kan oxå vara en idé.
Lycka till!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Tack så mycket!
Beroendemottagning är jag osäker på i vår lilla kommun, men ska kolla upp det. RFHL vet jag inte vad det står för?
Jag tog upp beroendet och problemet att sluta för min kontakt på psykiatrin redan i april detta året, alltså innan jag blev så sjuk, och han svarade i princip bara "m-hmm" och sen var det inget mer.
Jag är förvånad över att det bland de läkare jag tagit upp problemet med tagits så himla lätt på, med tanke på att det faktiskt rör sig om ett allvarligt missbruk som utan tvekan gör mig väldigt sjuk..
Landstinget har ansvar för läkemedelsberoende, så det borde finnas en beroendemottagning inom landstinget som kan hjälpa dig.
Har du försökt att ersätta Treo med annan smärtstillande som inte innehåller koffein, typ Ipren eller Alvedon?
Gud vad hemskt att läsa. Man får verkligen vara "på" läkare, nästan överdriva för att de ska få tummen ur och göra någonting åt det.
Så länge, så finns jag här om du vill prata. Jag är en bra lyssnare så tveka inte på att höra av dig ! Jag hade liknande problem, fast med alvedon, när jag var lite yngre.
"After every storm, comes a rainbow" 
Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi
Tack så mycket för era inlägg, och för pushen de gav. Jag ringde till 1177 och skulle rådfråga efter en beroendeenhet, och fick tala med en oerhört trevlig och förstående sköterska.
Hon trodde först att det gällde alkohol och började leta, men när jag sa att det gäller läkemedel utbrast hon att då är det vårdcentralen jag ska ringa.
Jag berättade hela historian för henne, att jag redan gått genom vårdcentralen men inte fått någon hjälp därifrån. Att jag även tagit upp det med neurolog och psykolog men ingen direkt respons.
Hon blev alldeles förfärad och chockad och det hördes och kändes verkligen. Hon sa att hon själv arbetat på vårdcentralen och att vårdcentralen hjälper människor med läkemedelsberoenden nästan dagligen. Att läkaren jag träffade verkade helt inkompetent, och att jag borde ringa chefen och berätta om min upplevelse.
Det kändes väldigt bra att få en sådan reaktion från en som har denna erfarenhet, för den bekräftade min känsla av att jag blivit behandlad fel, och inte tagen på allvar.
Jag fick numret till beroendeenheten i min kommun, och hon rådde mig att ringa dessa och rådfråga om hur jag ska göra. Jag ringde, men de hade stängt för den dagen, och sen har jag inte ringt tillbaka.
I morgon ska jag träffa min neurolog igen och prata om hur det har gått med saroten han skrev ut till mig. Saroten jag inte ens hämtat ut från apoteket, och inte kommer göra. Jag har bestämt mig för att inte ersätta ett läkemedel med ett annat, och absolut inte ett antidepp.
Jag ligger just nu på en daglig dos om 6 treo sedan ett tag tillbaka. Något jag är så fruktansvärt stolt över. Och jag känner det i min kropp. Jag känner hur treo och doseringen av treo påverkar min kropp, och hur jag så fort jag överdoserar får en reaktion som är oerhört otäck.
Vid 6 treo som jag tar 2 åt gången med minst 4 timmars mellanrum flyter jag på helt okej.
Om jag överdoserar, och tar fler än 6 på en dag, eller om jag tar 2 doser med för kort mellanrum, då brakar det. Då kommer yrseln som är så vidrigt otäck så det finns inte.
Om 2 doser som tas med för kort mellanrum gör mig så fruktansvärt dålig, då är inte lite treo något att rycka på axlarna åt. Då är det ett läkemedel som ska tas med största allvar. Även om yrseln i sig inte är farlig eller skadlig, så ska man inte bli så yr att man får allvarliga svimningskänslor och måste lägga sig ner och vänta på att effekten avtar.
Tanken är nu att jag ska tala med neuro i morgon, och ta det därifrån. Men nu har jag nummer till både beroendeenhet och vårdcentralens chef i rockärmen, och det känns bra.
#5
Gratulerar till din framgång o dina beslut! Skönt att du fick tag på ett proffs som tog dig på allvar.
6 Treo om dagen ser jag som ett jättekliv för dig. Försök byta ut enstaka tabletter mot t ex Bamyl.
Skall försöka förklara varför. Mediciner i t ex tablett eller brus eller flytande innehåller diverse hjälp eller bindningsmedel. När man skall minska på t ex Stesolidberoende så börjar man med en jämn milligramfördelning över dygnet, dvs man skall inte ta vid behov. När man uppnått en tolerabel nivå så minskar man med något/några milligram/vecka. När man byter ut 1 t à 10 mg till två à 5 mg så kan personen uppleva abstinenssymptom, inte pga att dosen beroendeframkallande medel minskat (vilket den inte har), utan att kroppen reagerar på att övriga ingående beståndsdelar har förändrats.
mvh o lycka till!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Hej igen på er fina människor. En lång tid har gått sedan jag skrev denna tråden, och idag känner jag mig redo att skriva här igen.
Eftersom att jag mådde rätt fint där i november började jag talla på gränserna igen. "Jag mår ju okej nu, magen är fin, ta du två till, du förtjänar det." Det dröjde inte långt innan jag var uppe på mina mer än halva rör om dagen igen, och en kväll när jag la mig sved det lite grann i magen.
När jag vaknade på morgonen trodde jag att jag var döende. Det brann som eld i hela magen. Det gick inte att lokalisera till en specifik plats i magen, det var hela magen. Det brann och sved, jag mådde illa och kallsvettades som jag vet inte vad. Jag trodde jag skulle dö nu, att ett magsår brustit.
Det var mitt uppvaknande. Mitt "nu är det nog". Jag slutade. Som många gånger förr. Och jag låg avdäckad av huvudvärk som många gånger förr. Men skillnaden denna gången var att jag inte gav upp efter 1 dygn. Jag härdade ut. Jag gjorde inget annat än att ligga i sängen, och trots att jag var så trött kunde jag inte sova. Men jag härdade ut. Det var lite som mitt leva eller dö.
Efter 10 dygns smärta och sömnlöshet så när som på några timmar varannan natt och helvak varannan natt, ringde jag neuro.
"Jag skulle ringa när jag slutat med treo", sa jag.
"Okej", sa tjejen. "Hur länge har du gått utan?"
"Tio dygn idag. Men jag mår så dåligt.."
Hon var helt underbar. Vad du är DUKTIG!!! utbrast hon, med en värme i rösten som fick mina ögon att tåras. Hon behandlade mig med en sån underbar värme och respekt, att jag idag känner att jag har hela min framgång att tacka henne för. Hon sa att jag ska inte behöva ha ont, det ska vi ordna. Jag blev tvungen att börja ta Saroten trots min negativitet mot detta. Och jag fick tabletter mot min smärta. Tabletter som jag var rädd för att använda då jag redan hade ett beroende. Citodon.
Jag har aldrig sovit så gott som jag gjorde den natten. Jag sov som en sten. Helt smärtfri.
Flera gånger under tiden som följde ringde jag tillbaka till tjejen på neuro när jag var orolig över något. Och varje gång blev jag bemött på samma sätt. Hon lyssnade, berömde mig, och stod bakom mig på ett sätt jag aldrig tidigare erfarit.
Jag var rädd för att använda citodon så jag tog bara en halv tablett åt gången trots att ordinationen var 2. Jag snålade, och jag var jäkligt duktig och jag åt dom bara när jag hade riktigt ont.
Långsamt fick jag trappa upp saroten från 10 till 40 mg. Målet var 40-60 mg om dagen, men när jag ett par dagar testade 50 mg fick jag svåra biverkningar och drog ner till 40 igen. Nu har jag dragit ner på saroten igen med målet att sluta helt, och ligger nu på 20 mg per dag, med tanken att dra ner till 10 väldigt snart, och sen sluta helt. Jag har fortfarande lite lätt huvudvärk dagligen, något jag haft sedan jag var barn. Men det funkar, och det stör inte mitt liv på det viset.
Och det coolaste av allt. Det är 3 månader sedan jag tog min sista treo.
Den som säger att man inte kan bli beroende av treo för att den inte är narkotikaklassad har aldrig upplevt abstinensen av att sluta. De symptomen jag fick gjorde mig chockad. Det var ju bara treo. Ändå fick jag så svår huvudvärk att jag kräktes, näst intill total avsaknad av sömn, frossa och darrningar i hela kroppen och yrsel så det hette duga. Jag är glad över att ha upplevt detta, för det gör mig rädd som sjutton för allt vad mediciner och framförallt narkotika heter. Jag vill aldrig någonsin vara med om det igen.
Tack för att ni ville läsa, för att ni pushade mig i rätt riktning, och jag hoppas att min berättelse kan hjälpa någon som är i samma sits.
Tack för din berättelse. Underbart att höra att det går bra för dig!
Fortsätt gärna berätta!
underbart att höra ! Fortsätt att kämpa på !! 🌺
"After every storm, comes a rainbow"
Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi
Bra jobbat! Och ett stort grattis!