Jag tror det har med dina funktionshinder att göra. Du är ju ganska öppen med det och att du har speciella intressen.

#1 Ja, det har det säkert. Ja, jag är väldigt öppen med det. Det är lika bra att vara ärlig eftersom jag inte har någonting att dölja. Den som har problem med den sociala biten hittar gärna ett speciellt intresse som blir den personens allt och egentligen är inte det något problem i sig, utan problemen uppstår därför att utomstående tycker att man håller på för mycket och att man borde kunna begränsa sig. Om man dessutom har uppnått en viss ålder finns det alltid folk som undrar hur gammal man egentligen är. Dessa personer är inte intresserade av att veta den egentliga ålder,m utan frågan är mer riktad mot att om man har uppnått en viss ålder borde man väl vara gammal nog att kunna lägga av med ditt eller datt.

Så det handlar inte om beroende som jag ser det utan snarare om din personlighet.

#3 Tack, det kändes bra att veta eftersom jag har grubblat väldigt mycket på det här. Dessutom har jag känt mig väldigt ensam med mina grubblerier eftersom det är så svårt att hitta någon att berätta dem för.  Om jag skulle berätta finns alltid risken för att någon skrattar åt mig eller tycker att jag borde uppsöka psykolog förr att prata om detta. Faktum är att när jag växte upp var vi väldigt mycket och pratade hos en psykolog om det här och då gick de samtalen i huvud sak ut på att jag skulle lägga av med det beteendet.

Det fick till och med så långt att mina föräldrar skaffade en hund för att jag skulle få något verklige att bry nig om, men det gick inte riktigt som planerat. Han var ofta rädd för mig eftersom jag går lite annorlunda och  när jag dessutom ovanpå allt det ständigt möttes av förmaningar som att jag inte skulle vara för närgången eller hålla på för mycket tyckte jag att det var lika bra att jag gav upp.