Erkänt, kommit ur missbruk och bett om ursäkt...
Hej
Första gången jag skriver här. Och behöver skriva av mig.
Min bror var spelmissbrukare och drack mycket. Han har varit "ren" nu i många år.
Han har bett om ursäkt för sitt missbruk och att han lånade pengar (som han betalat tillbaka).
Men han har fortsatt det negativa beteendet genom att hela tiden låna min bil (när jag bodde i en liten by och alla mina vänner bodde i stan). Nu har han egen bil. Han fortsätter att låna pengar för sin firma från våran mamma.
Hela familjen har alltid fått ställa upp på hans tider, tex om mamma vill bjuda på mat så måste det ske på hans tid, eller så ställs det in. Han kan aldrig anpassa sig. Han fortsätter att lova mamma att hjälpa henne, utan att han gör det. Nu har han varit "ren" nästan tio år.
Jag har försökt att prata med honom om att hans ursäkt inte är värd något då han fortsätter att bete sig negativt.
Enligt honom lever jag kvar i det förflutna och det är det jag som är elak när jag säger att det inte är ok.
Han fattar inte hur det sårar mamma, själv har jag knappt haft kontakt med honom de senaste åren då han verkligen inte fattar att han beter sig illa.
Nu har jag avsagt mig kontakten med honom. Tycker det är synd då han har en fin familj som jag kommer att sakna.
Jag har gett honom flera chanser att ändra sig och prata om detta. Men det slutar alltid med att han anser att jag är elak och lever i det förflutna.
Vet inte om jag gjort rätt för vi har alltid varit en sammansvetsad familj förr. Men jag har verkligen försökt i många år. Både genom att få ett avslut med honom (men han vill ju inte prata eller ta ansvar för sitt beteende) och behandla honom som en ytlig bekant.
Men fick nog nu då jag frågade om han märkt någon förändring i våran mammas humör och han ringde och sa till henne att jag var orolig och pratade i mitt ställe. Jag hade tänkt prata med henne själv, men då mamma är introvert och alltid vill få alla att tro att allt är bra så har han förstört det för mig. De gånger jag pratat med henne efter så har hon hela tiden påpekat att jag är så orolig och hon mår bra
Jag blev arg och sa till honom att det enda jag ville var att veta hans uppfattning. För jag är inte rädd att prata med henne som han varit (mycket han dolt för henne) och nu kan jag inte det. Nu kommer hon att dölja sitt mående för mig.
Fick till svar att jag är elak och lever i det förflutna och inte är klok.
Han fattar verkligen inte att han går över gränser, att han gör illa folk. Så jag fick nog och sa upp min bekantskap med honom.
Det verkar som om han inte förstått att förlåtelse aldrig kan gälla för framtiden. Man kan be om förlåtelse (en helt annan sak än att be om ursäkt), men det är upp till mottagaren att bestämma om man ska få den. Om man blir förlåten och gör nya dumheter, så börjar man ju på ny kula. Att man blir förlåten betyder ju inte att det man gjorde var OK, bara att mottagaren väljer att släppa det.
Angående din mamma, så var det olämpligt av honom att prata för dig som han gjorde, men samtidigt har du ju en egen relation till din mamma och måste kunna prata med henne för din egen räkning. Var tydlig gentemot din mamma med vad DU tänker och med att din bror inte har med det att göra.
Ja brorsan har jag som sagt gett upp på nu, orkar inte mer.
Angående mamma har hon och jag alltid haft en rak dialog. Enda anledningen att jag frågade brorsan hur han uppfattat henne är att jag varit en månad förkyld (och är gravid) och ville veta om han noterat med eller om det bara var jag. Jag hade hela tiden för avsikt att prata med henne nästa gång vi träffas. Men jag har pratat nu med henne i telefon och hon nu har hon släppt det där att jag är så orolig.
Men tror brorsan har pratat med henne om att jag frånsagt vidare kontakt med honom, men den diskussionen tänker jag ta när hon och jag träffas. Inte över telefon.