Annons:
Etikettalkoholberoende
Läst 1506 ggr
[Grodhopp]
6/9/15, 12:50 PM

Vad tror ni om min plan??

Hej allihop,

jag har hittills inte vågat skriva på denna del av iFokus men  då jag blivit så bra bemött på andra delar av forumet så ger jag det ett försök! Detta är långt, så läs bara om n har tid över 🙂.

Jag är en 27-årig tjej som mått dåligt mer eller mindre och i olika intensiteter hela livet. Dock så tror jag inte många märkt det, eftersom jag är en driven och social person. Under mina depressioner har jag oftas bara sagt att jag är "sjuk" och trots hög frånvaro från skola etc fick jag höga betyg. Samma på universitetet och så småningom på mitt jobb. Sista åren började jag dricka mer och mer alkohol och så småningom reagerade en familjemedlem. Då insåg jag att jag man kanske inte ska må såhär dåligt, utan söka hjälp. Det gjorde jag och har nu gått i terapi i flera omgågar, slutligen hittat rätt.

Nu är det ju så att mitt nyttjande av alkohol ännu är problematiskt, enligt mig själv iaf. Jag är numera FULLT medveten om vad jag gör och inga mer snedfyllor på fester eller dylikt, utan mera en kamp mot detta behov som jag ibland förlorar och dricker då ganska mycket vin på helgern. Jag mår inte längre dåligt när jag dricker utan endast väldigt bra, men jag kan få ångest efteråt, även om jag druckit måttligt. Jag har testat att hålla upp helt, inga abstinensesvär men saknat det en del. Det är bara det att jag så hemskt gärna vill kunna dricka normalt. Jag undrar vad ni tror, är det möjligt att börja om och göra rätt med den historia jag har, att lära sig dricka måttligt, eler är det total avhållsamhet som gäller? Ni kommer fråga varför jag vill dricka alls och på det svarar jag: det skulle vara den optimala segern för mig att hantera detta och göra "lagom", vilket är min stora utmaning i livet. Jag är en beroendepersonlighet så detta gäller även nikotin, socker, alla projekt jag kör igång i full fart och sen går in i väggen mm mm. Detta har jag lagt mkt tid på att jobba med nu är jag varit sjukskriven pga stress och kraftig ångest.  

Självklart önskar jag att jag inte alls brydde mig om att få dricka eller ej, tyvärr har jag svårt att känna fullständig glädje och även om jag får medicin (SSRI) så hjälper det betydligt mer att göra förändringar jag själv känner att jag kontrollerar som ger mig självförtroende. Att bli full ibland har varit min ventil, släppa allt kämpande jag hållerpå med varje dag gällande mina tankar och känslor. Att sätta upp förbud får mig att må ännu sämre, och självklart kommer jag att jobba på andra saker som påverkar mitt mående åt rätt håll så att jag inte har alkoholen som enda "fönster" för att må bra och känna mig normal, och hittills har det gått sakta framåt.

Min plan är alltså att dricka måttligt och inte varje vecka,  under kontrollerade former. Dela gärna med er ni som har liknande historia och hur ni gjort!

Annons:
Niklas
6/9/15, 12:58 PM
#1

Jag tror att det är en onödig utmaning för dig att dricka måttligt. Ett misslyckande kan bli kostsamt. Jag hade låtit bli (hoppas jag).


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Gronstedt
6/9/15, 1:37 PM
#2

Hej Grodhopp och välkommen!

Alla som dricker för mycket skulle väl önska sig att kunna dricka normalt, men det är tyvärr inte möjligt för alla. En nyktra alkoholister måste låta bli helt, eftersom de helt enkelt inte kan sluta innan de somnar eller flaskan är tom, vilket som nu händer först. Andra har inga problem att ta det måttligt när de väl har torkat upp. Vilken typ du är vet ju bara du.

Jag sitter i en liknande sits - jag dricker inte direkt för mycket, men jag skulle gärna göra det om inte förnuftet satte stopp. Precis som du har jag inte abstinensbesvär när jag håller upp, men jag saknar känslan. Jag skulle gärna vilja vilja vara nykter, men jag har inte minsta lust att slut dricka helt. Så jag har satt upp en del enkla regler för mig själv:

Jag dricker aldrig för att "dränka mina sorger" eller "koppla av", utan bara när jag mår bra och är ostressad. När jag dricker bryr jag mig inte om att ha ångest över det, utan då är det OK.

Jag dricker inte oftare än varannan helg.

Jag ser till att inte ha för mycket att dricka hemma, ifall omdömet skulle flyta bort och jag skulle dricka mer än jag har bestämt mig för.

Varje morgon efter att jag druckit tar jag mig en rejäl funderare över hur lyckat det egentligen  var - gav det mig egentligen något att dricka? Kunde jag ha druckit mindre? Kunde jag ha gjort något annat i stället, som fått mig att må lika bra? Sådana tankeanalyser hjälper i alla fall mig att dricka mindre ofta och mindre mängder.

[Grodhopp]
6/9/15, 2:53 PM
#3

Gronstedt, låter som vi är rätt lika men du har kommit längre. Jag reflekterar också när jag druckit men ofta drar det iväg till oro/ångest, jag har ju överdrivet lätt för det. För min del är det okej att dricka om jag själv tycker det, och än så länge verkar jag inte ha bestämt mig. Jag bryr mig om vad omgivningen tycker men det är inte dom som bestämmer. Mina två alternativ nu är sluta eller sätta upp tydliga regler. Då jag slutade helt så gick jag ändå och ältade allt jag gjort fel innan, så alkoholen är bara en del av problemet som eg ligger i att jag har svårt att vara schysst mot mig själv, trivas i mig själv kan man väl säga. Har du hittat andra saker som funkar om du är låg, ist för att ta till alkohol? Hur gör du för att inte döma dig själv? Niklas, ja det är en chansning och för varje gång man misslyckas tar det ju energi. Så jag överväger absolut det du säger.

Ebolaa
6/9/15, 8:18 PM
#4

Hej hej! Jag känner igen mig själv väldigt mycket i ditt inlägg. Det jag tror är att du till en början måste köra på en strikt avhållsamhet, där du först efter en lång tid kanske kan börja tänka i banor om att dricka på ett "normalt" sätt. 

Grejen är den att när man är en beroendepersonlighet är man ständigt i den där ambivalensen du beskriver. Liksom att "bara kunna dricka lite eftersom det faktiskt har goda effekter", men tyvärr fungerar det inte riktigt om du redan har en problematisk relation till alkoholen.. Det är ju det vi ALLA beroendepersonligheter lite naivt går och drömmer om när man är i ett missbruk eller beroende, men då går man aldrig till roten av problemet. Utan tiden går och det gör dig bara mer fast i missbruket och beroendet.

Jag menar om du kunde ha en normal relation till alkoholen skulle du nog ha det redan, men när man missbrukar en drog kan man inte se dom där gränserna för vad som är okej eller inte. Därför är man tvungen att sluta helt och hållet ett tag tills man känner att man har något annat att falla tillbaka på när ens mående krackelerar. Så att du inte börjar supa igen så fort du börjar må dåligt. 

Jag vet personer som har varit i svårt alkoholberoende, men som idag faktiskt kan dricka på ett normalt sätt, så det går. Men du behöver först avstånd från ditt missbruk och beroende för att du ska inse vilka tankar, känslor och beteenden som är kopplat till din beroendepersonlighet, sen när du fått kontroll på den delen så kan du börja överväga om att börja dricka på ett mer "normalt" sätt.  

Ciao kram :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Gronstedt
6/10/15, 8:31 AM
#5

#3: "Har du hittat andra saker som funkar om du är låg, ist för att ta till alkohol?"

Min hjärna har nog helt enkelt aldrig gjort kopplingen att alkohol skulle kunna hjälpa när man är låg (tack och lov!). När till exempel min mor dog i höstas hade jag den längsta heltorra perioden på länge. Alkohol lockade inte alls så länge sorgen var akut och det fanns 1000 stressande saker att hantera, samtidigt som jobbet måste skötas. Är jag låg så jobbar jag eller är i stallet eller tar itu med något projekt i hem eller trädgård, kommer jag mig inte för med något sådant vankar jag omkring och svär och fipplar. Eller läser - böcker är min första och största drog och lyckligtvis inte skadlig för levern 😇.

"Hur gör du för att inte döma dig själv?"

Jag har lyckligtvis utmärkt självkänsla och ett med åren allt mer massivt självförtroende, så när jag dömer mig själv blir domen inte hård. När jag gör dumheter så skäms jag och ångrar mig, svär och gråter om det är något riktigt gräsligt jag ställt till, men jag dömer inte ut mig själv. Jag tänker att jag är en bra människa som gjort något dumt - inte att jag är en dålig människa. Jag fördömer min dumma handling, inte min egen person. Det är viktigt att skilja på.

Det är ju så vi gör (eller vill göra) mot andra: hata synden, inte syndaren. Det är viktigt att vi gör så mot oss själva också.

Ebolaa skriver mycket klokt också, speciellt i det sista stycket. Det är viktigt att du förstår din relation till alkohol för att du ska kunna styra den och hantera den.

[Grodhopp]
6/10/15, 9:39 AM
#6

Ebolaa: mkt klokt och sant, allt du säger, och även i enlighet med det jag säger till mig själv, vilket gjorde mig lite glad nu. Jag har svårt att ta mina egna råd på allvar, men får jag höra samma sak från någon annan går det oftast in. Jag är mitt uppe i att förstå min relation till alkoholen, och det har tagit mycket mer tid än jag trodde. Jag för dagbok varje dag och den handlar mkt om tankarna kring alkohol. Jag har precis insett att det är starkt kopplat till PMS (eg pmds) och ska göra hormontester längre fram. Alla mina vanliga problem (tomhet, trötthet, oro, ångest, panik) växer sig enorma två veckor i månaden och då är det tillfälle jag känner störst "tvång" att dricka ibland för att få tyst på bruset. När mensen kommer är det lugnare igen. Tålamod är det jag saknar så kändes bra att du sa att många kan bli måttliga när de haft ett rejält avstånd till alkoholen. Gronstedt: tack för ditt svar! Alla saker du skriver gör jag också, men ibland känns de inte tillräckliga. Det är då jag vill dricka. Oftast är jag dock en aktiv person så jag sitter inte inne och dricker hela dagarna utan jag fixar och donar, sen kommer det till en punkt (oftast på fredagen) då,jag känner bara "aaaah så skönt att släppa allt ett tag". Förstår ju givetvis att man inte ska känna så över sitt eget liv utan trivas med det. Det du sa nu med "en bra människa som gjort en dålig sak, inte en dålig människa" tog bort en enorm klump i min mage. Tack snälla. Så bra sagt. Vi har nu bestämt här hemma (min sambo vet allt om detta och hur jag tänker och hjälper mig med detta, oavsett om jag väljer att dricka eller ej) att alkoholen ska inte finnas här hemma eftersom det triggar mig även om jag egentligen inte är sugen. De sista två gånger jag druckit har det varit måttligt men jag mår ändå skit efteråt så nu får det vara. Har inte bestämt hur jag gör på midsommar än då vi ska ha fest, men jag vill inte må dåligt utan vakna dagen efter och vara glad. Så troligen är det alkoholfri öl som gäller för mig. Tack så mycket för eran hjälp.

Annons:
Ebolaa
6/10/15, 12:52 PM
#7

Ja det är inte lätt att förstå sig på sitt missbruk och det är SÅ mycket skam som man känner inför sin beroendepersonlighet och sina beteenden. Du är verkligen inte ensam om den saken, och det är säkert något du kommer få arbeta lite med under hela livet :)

Tycker att ditt och din sambos beslut låter riktigt klokt och förståndigt! Det är en bra sak att ta bort all alkohol från hemmet, då har man inte alkoholen lika ofta i bakhuvudet. Det blir för lätt att ta sig en klunk så fort humöret svajar till. Det är ju ens beroendepersonlighet som verkligen vill ha den där livlinan- ifall att - men det gör att man bara går i skåpen oftare.. 

Att ta tag i sitt missbruk är något man arbetar med under en rätt lång tid och mer eller mindre under hela livet, så klanka inte ner på dig själv när du känner dig svag eller är överdrivet sugen på alkohol, det hör till! :)

Jag tycker du har visat på en väldig självinsikt och du har styrkor som kan leda dig ur din dåliga relation till alkoholen. Du är någorlunda i början av din tillfriskningsprocess och det kommer perioder där du säkert kommer ge efter för alkholen, där din beroendepersonlighet försöker lura in dig igen, men det hör också processen till och vi är "bara" människor :)

Kram kram!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[Grodhopp]
6/10/15, 1:11 PM
#8

Tack för de fina orden. Jag har ju en tendens att sätta extremt höga krav på mig själv och därav mitt inlägg om att göra lagom, eller iaf försöka, förbud triggar mig som sagt något enorm och fixerar mig vid själva förbudet. Som med kosten, alla gånger jag sagt att jag inte får äta vissa saker så år det dessa jag äter, detsamma gäller alkoholen. Nu, när jag får äta vad jag vill så väljer jag helt plötsligt rätt. Jag hoppas att det skulle kunna gå även med alkohol, men det återstår att se. När jag förbjuder mig själv ballar jag ur som värst. Men, jag vet att har jag choklad hemma äter jag den, så att det inte funkar att ha alkohol hemma är egentligen samma sak. Konstigt nog ser jag inte ner på den som har sockerberoendet, men med alkohol är skammen/skulden en stor bov i dramat. Och den känslan är jag så otroligt trött på! Kram på dig med :)

Ebolaa
6/10/15, 8:55 PM
#9

Ja, men det är en stor nivåskillnad i ett sockerberoende och i ett alkoholberoende, både när det kommer till effekt och skadlighet, sen är det också en helt annan tabu att missbruka en drog som alkohol än med ett sockerberoende.. Så det är klart att skammen är större när det kommer till ett alkoholberoende, det är inte accepterat att dricka alkohol ofta…

Jag vet många som är lite sådär, att de vid "förbud" bara tänker på det de inte ska hålla på med. Men sanningen är att återfall är en naturlig del av ett tillfrisknande från droger. Det hör nästan till att man måste "balla ur" några gånger för att inse att det som hjärnan försöker övertyga dig om är faktiskt inte vad du egentligen vill hålla på med. Onykterheten blir lite som ett bevis på att det inte är så skönt som man inbillar sig eller fantiserar om när man är på väg att ta ett återfall. Så samma sak där; klanka inte ner på dig själv bara för att du inte alltid kommer kunna va på topp eller stark, du kommer helt säkert ha riktigt jobbiga stunder där du känner stark tvivel inför ett nyktert liv.. :P

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[Grodhopp]
6/11/15, 10:48 AM
#10

Nej jag vill ju vara en närvarande person, det kan man omöjligen vara om man är full. Just nu så har jag haft detta som primärt "projekt" och bearbetat tankarna mycket, faktiskt kommit underfund med en hel del. Om jag kommer köra nyktert från och med nu eller ej vet jag inte riktigt än, men jag blir mer motiverad att låta bli hela tiden. För mig är det klart bättre att tänka "jag får, men vill inte" än "jag får inte". Kontroversiellt kanske, men för mig värt att testa. Har också insett att pga mina depressiva drag så skriker min kropp efter kickar hela tiden, så att tex göra avslappningsövningar/ligga på spikmatta etc är jätteviktigt. Inte ta beslut mitt i paniken, hur svårt det än är…. Ska också kolla upp om min medicin faktiskt kan förvärra den här känslan av tomhet när jag träffar läkare nästa gång.

Ebolaa
6/11/15, 4:56 PM
#11

Jag måste bara säga en sak; utifrån din beskrivning om din beroendepersonlighet känner jag igen mig helt otroligt. 

Jag har själv använt mig av "andingsmeditation" när jag slutade, det gör att man kopplar bort huvudet ett tag. Jag använde det främst som insomningsmetod när jag skulle sluta med droger. Man andas in ett djupt andetag samtidigt som man tänker "högt inombords" IIIIIIN, sen andas man ut samtidigt som man tänker UUUUT och håller på sådär tills man är heelt lugn. Detta får en att "koppla bort" frustration, sug och störande tankar och även smärtor i kroppen försvinner för en stund..

Ja, man behöver planera ett tag innan man ska sluta. Det är inget man gör bara sådär, speciellt inte för en beroendepersonlighet. Du verkar ha en stor självinsikt och vet var du har dig själv, det kommer vara till stor nytta i ditt förändringsarbete.. :)

Ha det bra! Ciao

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: