Vad är detta?
Jag lever ihop med en kille som är så konstig. I början när vi träffades reagerade jag på att han drack mycket öl och kunde somna i soffan. Efter ett tag in i vårat förhållande kom det även fram att han spelat bort massa pengar och även gjort innan vi träffades men att han inte gjort på länge. Oftast när han drack blev han full och ville bara dricka mer kändes inte som att det fanns något stopp. Han kan även dricka mitt i veckorna en whiskey eller vin, inga mängder men jag tyckte inte att det kändes bra. Sen har han fått återfall där han spelat bort jättemycket pengar och sedan sagt förlåt och gråtit även om det varit hans egna pengar. Han har sagt att han måste söka hjälp men sen sagt att han inte behöver hjälp. Att leva med honom känns oroande och jag mår inget bra. Det känns alltid jobbigt när han ska ut med sina kompisar för jag känner inte att jag litar på honom. I somras drog han iväg i 4 dagar för att festa med sina kompisar och var full från morgon till kväll vad jag förstått,. Han hade även tänkt åka iväg på dansbandsvecka med sina kompisar i flera dagar utan mig och tyckte att det lät normalt. Jag kände bara: vad är det här för kille som vill hålla på såhär? Vi är ju tillsammans? Vill man det då? Sen har han ibland gått ut med jobbet och blivit utslängd men då har han fortsatt själv på egen hand. I början uppvakta han mig ganska mycket och det har efterhand dött. Vi fira knappt min födelsedag eller våran 1års dag. Han ägnar mer tid åt att sitta och umgås med sin mobil än att umgås med mig. I början prata han om att vi skulle skaffa familj och vad våra gemensamma barn eventuellt skulle heta men nu vill han inte har barn längre. Jag kommer att flytta härifrån pga av det men även på grund av allt annat konstigt jag tycker inte det här livet är värt att leva. Det finns inget vi längre utan när han får ledig tid vill han festa med sina kompisar eller umgås med sin dotter som bor hos oss nästan på heltid. Jag känner inte att vi gör något tillsammans men han ger mig ingen kärlek och jag tycker inte att han visar mig någon respekt. Han tycker mer om att dricka och ligga och må dåligt efteråt och vara tjurig för hans humör pendlar. Vem vill lev i det här? Han är i 30års åldern och jag 27 och jag har väl hela livet framför mig? Jag vill ha barn och hus och leva i en trygg och kärleksfull relation men han verkar spreta åt all håll. Han säger att han mår dåligt men tar inte tag i det. Vi kan inte prata om saker för det går inte han vill aldrig och då fungerar det ju inte. Han säger att han älskar mig och tycker om mig men jag känner inte det. Hn säger även att det är jag som har valt att flytta härifrån som att det vore mitt fel att det kommer att ta slut. Men det är väl han som har problem? Han vill dricka , sitta å glo i telefon jämt och inte planera för en framtid för han är nöjd med allt. Livet känns så grått med honom , jag har rivit upp mitt liv för å bo med honom och så blir det då här? Sen undrar han varför jag inte bryr mig om hans dotter eller hjälper till med vardagliga saker , nej varför skulle jag vilja det när vi inte ska vara tillsammans, vara barnvakt när han ska festa osv . Hur kan man va så konstig? Han skämtar bara om allt och det finns inget djup. Jag ska alltså leva med den här människan, det blir inga barn, inget liv bara vara tillsammans och vi ska leva liven separat? Då vill man ju hellre leva själv? Min hjärna har blivit konstig i den här relationen jag förstår inte hur jag hamnat i det här faktiskt och att jag tvivlar på mig själv att det skulle vara jag som är konstig? Jag bara hoppas att jag kommer må bra när jag flyttar härifrån.
Du är eller håller på att bli medberoende av denna knepiga mannen. Han kommer inte kunna ändra sig om han inte själv vill. Jag säger: om du bryter med han så är inget ditt fel om det tar slut. Han är inte hälsosam. Och han kan även sätta dig i skuld. Ne du är klok som tänker i dessa banor. Fly medan du kan.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Har ni pratat om drickandet? En alkoholist prioriterar alkoholen så det är inget konstigt att du blivit åsidosatt. Och om han inte vill ändra på sig och söka hjälp gör du bäst i att lämna. Du har som sagt hela livet framför dig. Gör det bästa av det!
Kan bara instämma med tidigare inlägg!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Jag tycker att du gör helst rätt som bryter upp.
Det känns inte som en kille att dela livet med. Ni har ju inte varit ihop så länge och redan så är allt slentrian. Inte bra.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Tack snälla ni. Jag halka in på den här sidan och tänkte om någon hade något att säga om detta och det hade ni.:) tack snälla ni jag vet att jag då gör rätt! Det är svårt å veta varför han är som han är alltid, men jag har ju förstått att han dricker mycket och han säger själv att han tycker att det är så skönt att vara full. Jag är lugn av mig och inte särskilt intresserad av att dricka. Ibland inget på flera månader men ibland till middagen en lördag några glas vin men annars gillar jag det inte. Jag vill leva familjelivet om jag nu något gång kommer att få uppleva det eftersom jag inte själv hade världens tryggaste uppväxt skulle jag själv vilja skapa en familj. Jag tror jag längtar efter det, något tryggt och bra och jag känner inte att det finns något sånt här. Jag känner att jag inte vet själv vad som är normalt i en relation men jag tror inte att man ska vara tillsammans med en kille som hellre är ute och dricker än att umgås med sin tjej och sitt barn. Klart han ska ha sitt liv och kompisar men det är så mycket av det hela tiden. Jag är inte svartsjuk av mig men han gör mig osäker och orolig och kanske svartsjuk? Jag vet inte vad som är vad men jag är inte en glad tjej som jag skulle vilja vara. Jag ser familjer varje dag i mitt jobb och deras killar eller män verkar fina och gulliga och vill hitta på mer vettiga saker och leva livet. Jag vill inte fastna i det här.
Håller med ovanstående, dra så fort du kan. Däremot när jag läser ditt senaste inlägg så undrar jag om du haft möjlighet att arbeta med dig själv och din otrygga uppväxt. Om du inte har det är risken stor att du upprepar invanda beteenden. En person dras omedvetet till det den känner igen. T.ex. om man är van vid otrygghet dras man till relationer som upprepar det mönstret. Ens undermedvetna försöker reparerar sig själv genom den nya relationen. Därför behövs hjälp utifrån för bli mer hel och kunna fatta beslut utifrån ett mer "friskt" perspektiv.
Nae jag har nog inte riktigt gjort det fullt ut men nu när jag varit så orolig och nått dåligt så har jag träffat en terapeut så det är ju en början. Det som är svårt tycker jag är att se vad som är normalt i en relation men när man inte mår bra så är det antagligen något som är fel och jag såg tecken när vi inledde relationen men fortsatte endå utan att ta upp det. Det är först nu jag reagerar på hur han är. Han tar inget på allvar allt skämmas bort. Att jag ska flytta tar han inte heller riktigt på allvar.
Tror ni att han har ett beroende?
Han verkar ha flera beroenden.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#8 han är missbrukare på flera vis.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Tack för att ni ville svara å ge mig klarhet. Alla andra runt om säger att han verkar vara märklig den enda som inte tycker det är han själv vilket gör att man tvekar. Men man kan inte leva i ett kärlekslöst förhållande där det inte finns respekt mot varandra
![[Rulander]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hur mår hans dotter? Hon kan ju inte bara lämna och dra vidare.
Jag fattar inte att du står ut med att bli behandlad så. Du är värd bättre. Jag som man tycker det är konstigt att se så många kvinnor bli illa behandlade av oansvariga män.
Du måste älska honom väldigt mycket, annars lämna honom.
Jag vet faktiskt inte men hon har en mamma också.. jag står nog inte ut det är något jag går och mår dåligt över dagligen även om hn inte gör någotmot mig fysiskt så blir det psykiskt. Jag bara hoppas jag aldrig ska behöva känna så här igen. Tack för att du säger att jag är värd bättre! Jag har svårt att fatta det själv men endå inte. Jag vill inte fastna i något dåligt så bra är väl att jag känner att jag måste göra något åt det så här pass tidigt in i förhållandet. Tack för att ni råder mig till bra saker. Världen är full av fina männsikor
Ta dina grejer och dra därifrån fort som attans… det där kommer sluta illa annars
All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….
Tack hörrni! Vad skulle ni säga var ett sunt och bra förhållande?
#15 Sunt för mig är att sätta sin partner först. Att respektera denne, visa omtanke, vara lyhörd för denne och dennes känslor.
Man litar på varandra. Man kan prata om allt. Diskutera oenigheter utan att bråka.
Viktigast av allt är att man ska må bra och känna att ens partner lyfter en istället för trycker ned. Visst kan man inte alltid må bra. Men det ska vara det man gör mest.
Man ska känna att partnern finns för en. Inte oroa sig för flera dagars fylla på annat håll. Man ska känna att partnern jobbar på att förhållandet ska vara bra.
Jag känner att det är mer negativt än positivt och jag är jämt orolig när han gör saker och jag är inte svartsjuk i övrigt utan han gör mig orolig så att jag går omkring med ett illamående för det mesta. I helgen skulle han till en kompis sen kom han hem 6 på morgonen full och sa att han älska mig osv. Så vill jag inte har det. Men det tog ett tag att förstå och komma fram till att det här inte är ett liv att leva. Tack för ni svara!
Jag har iallafall dragit ifrån de här situationen nu så jag fastnade inte