Alkoholberoende

Är min sambo alkoholist?

2017-05-02 16:24 #0 av: Marsun01

Hej, är min sambo alkoholist? Egentligen vet jag svaret.. Ja. Vi har levt tillsammans nu i 13 år. Från början drack han inte mycket men nu dricker han varje dag. Mer eller mindre. Hur han vissa mornar orkar kliva upp och sköta sitt arbete är för mig en gåta.. Jag är ny här och jag vet inte vad jag vill egentligen, kanske skriva av mig och eventuellt få svar på några funderingar.

Han dricker i stort sett varje dag, mer eller mindre. Vi har pratat om hans beroende och han säger att han är medveten om det. För att göra en lång historia kort så gick vi hos en familjerådgivare för några år sedan ( i ett annat ärende) där vi fick superhjälp! Vi började prata om allt och vi fick en nystart i vårt förhållande.  Det kändes verkligen så rätt att leva med honom trots sin alkoholism. Tänkte säkert att det inte var så farligt.. Nu har vi sålt huset och köpt en lite gård, och som vi längtat. Den dåliga energin lämnade vi ifrån oss i gamla huset sa vi, och vi skulle starta om på nytt i det nya huset. Men det har bara blivit ännu värre.. Han dricker varje dag, öl och vin. (Han kan ha öppnat en öl i bilen redan innan han kommer hem)När han är inne i sina värre perioder dricker han även sprit.

Det innebär att det är bara jag som skjutsar o hämtar o lämnar barnen på diverse aktiviteter och skola. Min äldsta dotter är 16 år, och vi har en gemensam dotter på 10 år. Jag trodde nånstans att i och med att den äldsta dottern är "min" så är det därför han inte skjutsar o hämtar henne. Men nu är vår gemensamma dotter så pass gammal att hon också är hos kompisar och har aktiviteter men det är alltid jag som skjutsar och hämtar även henne. Säger jag till honom så säger han att hon behöver inte gå på dansen ikväll eller nä hon behöver inte gå på kalaset idag. Vilket har nu lett till att hennes dansträning 17:15 på måndagar har hon fått avstå för att han låtsas glömma det. Jag slutar 16:45 och hinner helt enkelt inte skjutsa henne dit. Hon älskar dans och vill inget hellre än att gå på den!

Min sambo blir inte arg när han dricker, han är i stort sett som vanligt, eventuellt snällare. Han sluddrar inte när han pratar och han raglar inte så vad är problemet med att leva med honom egentligen?? Vore så mycket enklare att lämna honom om han slog mig eller barnen, betedde sig som ett svin och så vidare. Man han är ju "som vanligt".

Hans pappa och farfar är alkoholister. Hans pappa har slagit honom och hans syster när dom var små. Han har fått åkt till sin farmor och farfar och lyft upp farfar från golvet så många gånger (farfar är nu avliden) så att han vill dricka förstår inte jag?? Tror även att han tycker att han är ju inte så hemska som dom var så därför är det ingen fara att jag dricker" Jag har sagt till honom och bönat och bett honom att åtminstone dra ner, då säger han att när vi kommit till andra huset så blir det annorlunda. Vi är där nu, vi har flyttat men han dricker ännu mer?? Han hjälper inte till med nånting, det finns hur mycket som helst att göra på nya gården men han bara sitter o glor (med ett glas vin eller ölburk i handen. Igår sa han " ta hit morsan din så kan hon kratta" ööööh...nä det är du och jag som skaffat huset och det är meningen att vi ska hjälpas åt med detta. Äh säger han bara o flinar. Sen kan han gå till snickeriet och snickra på en stol?? Vi har hur mycket som helst som ska packas upp, huset ska målas, vi ska köpa brädor o färg men inte nåt av det pratar han ens om. Jo ibland när han har druckit typ EN öl.. då ska det fixas o grejas men när vardagen kommer så pratar han bara bort det.

Han sover inte ens med mig längre..i andra huset tänkte jag att det blir bättre bara vi flyttat. Vi har bott i nya huset sedan mitten av feb och jag kan räkna på en hand hur många gånger han sovit med mig.. det går så ont i mig att han väljer att sitta uppe ensam för att sen sova på soffan istället för att komma upp till mig. Varför gör han så? Jag har kramat honom, sagt lite flirtigt kom nu så lägger vi oss - kommer strax säger han glatt men nä.. det gör så ont i mig. Är det så att han kanske helt enkelt inte älskar mig längre?? Han har också börjat klaga på att jag köper så mycket. Hittar ibland saker på en köp och sälj sida på facebook, typ loppis, men det handlar om 50-100kr. Jag brukar säga till honom men herregud dina system besök då? Dina cigaretter och snus?? Det handlar om 700-1000kr per vecka! Då får jag till svar att ja men det är mina pengar! Jag gör vad jag vill med dem. Ja men jag handlar för mina pengar också men han lyckas lirka in saker i samtalet så det är som att det är jag som är boven. Om jag köper nåt nu får jag gömma det så han inte blir irriterad. Men han kan köpa traktorer o maskiner utan att blinka och ifrågasätter jag det så är det hans pengar och att han köper pengar som genererar pengar . Jag köper skit tycker han som typ inredning, gardiner o kläder till barnen. Det är bara onödigt tycker han. Vi har ju gardiner redan, varför köpa nya??

Han hackar konstant på äldsta dottern. Så fort hon kommer ner eller in genom dörren så säger han till henne att plocka ur diskmaskinen, städa rummet, vik tvätt. Det är som att han bara väntar på att få jävlas med henne. Det har resulterat i att hon inte vågar gå ner längre. Hon håller sig på sitt rum. Går hon ner så sitter han o tittar på henne, torkar hon av bänken när hon brett sin macka, ställde hon in i diskmaskinen. Han har varit med sen hon var två år och dom har varit ler och långhalm men sista året har det hänt nåt. Det är som om han nästan hatar henne.

Vår minsta flicka är väldigt känslig och ganska rädd av sig. Rädd att göra fel och så. Så man får tänka sig för när man pratar med henne och att vi berömmer när hon gör rätt och att vi uppmuntrar henne till saker. När han pratar med henne nu och tex ska hjälpa henne med nåt så säger han - men för i helvete! Tänk med hjärnan! Är du helt störd! Och har ett irriterad sätt som gör henne ledsen. Så har han inte heller varit förut utan det har blivit mer o mer nu. Är det nån som kan svara på hur en alkoholist fungerar? Varför blir det så här? Han dricker och sitter med sin ölburk vad är det då som gör honom så arg och irriterad??

Sista veckan nu har varit hemsk.. jag och barnen har varit på övervåningen och han på nedervåningen. Vi bråkar inte men jag vill inte vara med honom när han dricker. Det är inte min fina J jag pratar med utan nån helt annan. Vad är det som händer??

Jag är en hjälpsam människa och vill gärna hjälp vänner och familj om jag kan. Förra veckan skulle jag hjälpa en vän med att hämta en byrå några mil bort. Frågade om han kunde hjälpa mig med släpvagn och att binda fast den o så. MYCKET motvilligt gick han med på det, men hela vägen hem fick jag höra hur idiotiskt det var att jag gjorde nåt dyligt. Hon har väl förfan kunnat fixa det själv osv.  Min mamma hjälper oss otroligt mycket med ALLT. Men ber hon honom om någonting så säger han glatt ja absolut! Men gör det inte sen. När hon eller jag frågat några gånger när han ska hjälpa henne så blir han bara irriterad på att vi tjatar. Men gör vi inte det så gör han det helt enkelt inte. Mamma ville ha hjälp med att elda gräs och jag sa självklart, jag säger till J. Men han blev bara irriterad och tyckte att det kan väl hon o jag göra! Sa att vi behöver vara några stycken ifall att det skulle hända nåt och sa även att så mycket som mamma hjälper oss så är det här det minsta vi kan göra. Jaja får jag till svar.

O jag som inte skulle skriva så mycket..

Anmäl
2017-05-02 16:33 #1 av: Gronstedt

Det låter som om din sambo inte bara är alkoholist, utan dessutom en bortskämd, självisk, otrevlig barnunge utan hyfs och moralisk stadga.

Tyvärr är det inte ovanligt att den beroende skyller på alla andra för sina egna tillkortakommanden - det är ett slags försvarsmekanism för att slippa se sin ynkedom sådan den är. Ju mer man gör "fel" (som att dricka när man inte borde), desto mer måste man ge sig på andra! En ond cirkel som en del aldrig tar sig ur, medan andra kan ta sig ur den om och när de inser att det är DE som har problem, inte alla andra omkring dem.

Även dina barn lider förstås av sambons problem och du och de behöver stöd för att hantera ert medberoende innan ni dras ned ännu djupare. Leta reda på någon anhöriggrupp, som Al-Anon. Det finns många som är i din situation och där kan du får tips och hjälp. 

Anmäl
2017-05-02 16:35 #2 av: Agafia

Vad är det som gör att du utsätter dig o barnen för hans beteende ? Hemskt för din dotter att behöva vara så otrygg , gör det som är rätt för barnen ta er därifrån snarast !

Anmäl
2017-05-02 16:41 #3 av: Gronstedt

#2: Tänk på att inte döma för våldsamt! Du vet inte hurdan situationen är för TS och vilka möjligheter hon har. Inte minst - varför ska hon och barnen bli hemlösa till råga på allt annat? 

Det finns många saker att beakta och allt skäl att inte förhasta sig, om inte akut fara föreligger.

Anmäl
2017-05-02 16:55 #4 av: Agafia

Jag dömer inte någon , kvinnojouren tar hand om både henne och barnen om det skulle bli så . Vad vet vi om det är akut eller inte ? Någon bör väl ändå tänka på barnens situation ? Innan det BLIR akut . Hoppas att det ordnar sig för dig TS . Ta fram urkraften i dig och ta makt över ditt o barnens liv.

Anmäl
2017-05-02 17:17 #5 av: Gronstedt

#4: Kvinnojouren, om det finns någon i närheten,  tar inte hand om gården, eventuella djur och banklånen. Inte heller har  kvinnojourer boenden till kvinnor och barn som inte är direkt hotade eller våldsutsatta - så pressade som de är kan de inte ens göra så mycket alla gånger!

Och du kan nog vara förvissad om att TS tänker på barnens situation. Visst bör TS ta makten över situationen, men inte nödvändigtvis genom att fly hals över huvud om det inte är nödvändigt. Hon behöver stöd för att hantera situationen på genomtänkt och balanserat sätt.

TS, finns det tillfällen när det går att prata med din sambo? Innan han fyllnat till, kanske? Går det att få honom att förstå att du kräver ändring? Så länge han på sitt barnsliga, ansvarslösa sätt kan fräsa och fnissa lite och vara lite elak och därmed slippa undan ansvar och hänsyn, så kommer han inte att ändra sig. Tänk över om du är beredd att ställa ultimata och genomföra dem. Vilka krav vill du ställa, vilka ska konsekvenserna bli om han inte tillmötesgår dem? Kan du lugnt och sakligt få honom att ta in den informationen, har ni en viss grund att gå vidare från.

Du verkar ju ha bra kontakt med din mamma, har du pratat med henne och andra närstående om problemen? Många gånger vill man som medberoende hjälpa till att dölja eländet, men det vinner man inget på. Genom att prata med andra man litar på kan man få nya infallsvinklar på sin situation och inte minst lättar det att prata av sig.

Börja med att noga separera dina pengar från hans, så att du kan var säker på att du själv råder över dina pengar. Titta över vem som äger vad. Se över hur du kan göra för att frigöra dig från gemensamma äganden och åligganden, fundera över vart du kan flytta eller vart han kan flytta. Kan du driva gården ensam, till exempel? Eller i alla fall bo kvar även om du får dra ned på olika saker? Ju tryggare du är i att du har koll på framtiden, desto lugnare kan du vara, både mot dina barn och relation till din sambo. Du är i en utsatt och känslofylld situation och behöver all styrka och trygghet du kan få!

Grupper som Al-Anon kan hjälpa till, både genom att vara bollplank och med praktiska tips utifrån erfarenheter.

EDIT: Att prata med närstående är också klokt, så att de känner till bakgrunden OM din sambo skulle bli hotfull eller våldsam - då finns det en beredskap för att du KAN behöva hjälp snabbt. Och visst kan det vara klokt att kolla vad kvinnojouren skulle kunna hjälpa till med i en krissituation - OM du skulle behöva dem.

Anmäl
2017-05-02 17:46 #6 av: Marsun01

Oftast har han börjat dricka redan innan jag hinner hem. Men absolut att jag ska försöka prata med honom! (Igen)
Endera kommer han hålla med mig -ja absolut ska jag skärpa mig. Sen är det inget mer med det tycker han o börjar prata om nåt annat. Eller så säger han bara -det är lugnt, jag har tänkt på det här. Ingen fara allt kommer ordna sig. Och håller upp i två dar. Problemet blir att om två dar när han börjar dricka igen, vad gör jag då?
Och han är inte "farlig" han är en supersnäll man så det är ingen fara att han gör mig eller barnen fysiskt illa.
Hans föräldrar vet hur det är, även min mamma o pappa och syster. Jag kan tala om för hans föräldrar hur det är men dom säger bara -jaha ja det är ju inte bra. Mamma blir arg, men när J är i närheten så säger hon inget ändå. Som om alla är "rädd" för honom? Det är bara jag som säger till honom! Det kanske skulle ta mer om någon utomstående sa nåt? Han tycker väldigt mycket om familjerådgivaren vi var till men nu vägrar han följa med dit, antar att han vet vad han kommer att säga..

Anmäl
2017-05-02 18:00 #7 av: Gronstedt

#6: Det är just det, han kan strunta i vad du säger utan att det blir några konsekvenser. Varför skulle han då bry sig? Du måste fundera över om du verkligen vill gå längre. OM du ställer ultimata måste du genomdriva dem, annars blir det "vapnet" overksamt. Säg aldrig "Skärp dig eller jag gör slut" om du inte är beredd att göra slut.

Förmodligen skulle det ta mer om någon utomstående sade något. Det är tyvärr ofta lätt för den sortens "karl" att blunda med öronen när frugan gnatar. Om hans föräldrar ställde en fråga som "Vad är du för sorts karl som är elak mot din lilla dotter när hon behöver hjälp!" så skulle det svida betydligt mer och kanske väcka upp honom. Så kallat peer pressure är en stark kraft! Visa hans och dina föräldrar hur arg du blir på hans föraktliga beteende, så kanske de också visar sitt ogillande tydligare. Det kan bli en väckarklocka.

Anmäl
2017-05-02 22:06 #8 av: Aleya

Kan inte svara varför det blivit på detta sättet. Men jag personligen skulle säga: du väljer mig och barnen eller alkoholen.
Om han då säger dig och barnen då får du säga att ni ska gå till denna rådgivningen för detta börjar bli ett stort problem.
Om han då bara försöker vifta bort hans missbruk ja då är det bara säga att det Tack och adjö för du märker hur hela familjen blir påverkad.

Du kan förresten inte flytta ut med barnen till någon annan lägenhet/boende i några veckor så han får fundera på vad han pysslar med? Kanske är nyttigt för han att få fundera vart tusan detta håller på att fara.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-07 09:09 #9 av: Marsun01

Vet inte hur jag ska få honom att förstå? Det är så svårt.. han blir ju inte otrevlig o raglar runt. Han sitter vid datorn el tvn o dricker, el går ut grejar. Vi får ju inga konsekvenser av hans drickande om ni förstår vad jag menar. Om jag sätter mig ner och pratar med honom så vad har jag att komma med? Mer än att jag tycker han dricker för mycket o det struntar han i. Har varit så mycket enklare om han blivit odräglig o hotfull..

Anmäl
2017-05-07 09:48 #10 av: Aleya

#9 fast det har ni ju fått. Ni har ju hållt er på övervåningen för att han dricker. Det är ju en konsekvens.
Din dotter får ta skit av han och din andra verkar inte heller må bra av detta.

Så konsekvenser har det redan blivit enligt mig som utomstående. Men ni har normaliserat sättet ni lever på.

Ne du måste nog visa att ni inte tar detta mer, du och barnen.
Men främst du som är vuxen och du får nog börja fundera på om barnen ska behöva bo på detta sättet.

Han lever i sitt lallande och drickande så han lär inte se nått förutom det han verkar försöka dränka med sitt drickande. En som missbrukar har två val:
1. Inse att missbruka funkar inte och söka hjälp.
2. Leva hand i hand med missbruket och gå under p g a det. Kanske t o m dö av det.

Men du kan inte tvinga någon till att söka hjälp eller få dom att inse saker. Utan du får börja tänka på vad du och barnen ska göra för att fly det skeppet som sakta tar in vatten och håller på att sjunka.

Kanske hårt men har tidigare erfarenhet av att vara med missbrukare och det är att välja om man själv vill gå under med dom eller rädda det som räddas kan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-07 10:14 #11 av: Marsun01

Ja så är det..men det gör så ont att inse det. Han är mitt livs kärlek, mitt allt. Men så här kan vi inte ha det. Känns inte som han älskar mig längre heller.. han sover nere på soffan o jag i vår säng. Visst vi pratar med varann men det här man ska ha som två älskade finns inte längre. Han har alltid varit väldigt kramig och mån om mig men det är som han inte ser mig längre. Konstigt att man börjar fundera om det är mig det är fel på?? Ja jag har gått upp i vikt, ser inte ut som för 10 år sedan men försöker iallafall klä mig fint och ta hand om mig. Men ändå känns det som han tycker jag har "förfallit". Men det är väl bristen på kärlek och bekräftelsen som får en att känna så kanske. Att han väljer att dricka fast han vet att jag hatat det. Vi bor ihop men vad mer? Ingenting.

Anmäl
2017-05-07 10:16 #12 av: Marsun01

Tycker det är så konstigt också att han tycker att allt är ok?? Vill han att det ska vara så här??

Anmäl
2017-05-07 10:45 #13 av: Aleya

#11 och #12 missbruk är komplext. Du är så inne i själva döva (för det är oftast därför man tar till olika berusningsmedel) så du inte ens ser vad som sker.

Ingen kan svara på varför han gör det, kanske inte ens han själv. Så lämna den biten för du lär inte kunna få förklaring på det.

Problemet är hos han. Han måste fixa det. Du måste tänka på iaf barnen om än du tycker att det är jobbigt att det blivit på detta viset.

Det går att spekulera i all oändlighet om vad det kan vara. Men det är inte huvudsaken nu om än du tycker det. Du behöver hjälp att komma ur ditt medberoende och barnen att börja må bra igen.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-10 13:31 #14 av: setfree

Vill du leva så här om fem år eller tio år? Vad får dig att tro att han ska ändra sig?

Vad händer om du skulle flytta exemelvis till dina föräldrar och sätta som krav att han tar tag i sitt missbruk för att flytta tillbaka? Är det inte så att du slösar bort tid med honom, även om du tycker om honom? Du är väl värd mer än så?

Tänk på dina barn. De präglas starkt av detta. Dessutom ser de sannolikt att du inte mår bra.

Anmäl
2017-05-28 11:20 #15 av: Kalli

#6: Fast nej, utifrån hur du beskriver att han behandlar din dotter är han ingen supersnäll man. Psykiskt misshandel är också misshandel.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.