Annons:
Etikettartiklar
Läst 42190 ggr
kerstinjo
2009-03-08 02:24

Att leva ihop med en missbrukare.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Om din relation med en av dina närmaste på något sätt blir lidande, som en följd av den personens sätt att dricka, kan du vara säker på att ni båda har problem som hänger samman med alkoholen. Du kanske inte lever med en grav alkoholist, men de svårigheter som uppstår som en följd av hans eller hennes drickande har dragit in också dig i en destruktiv process, som du bör få upp ögonen för och på något sätt förändra.

(Nedanstående gäller naturligtvis narkotika också.)

Här följer de sex vanligaste beteendemässiga kännetecknen hos människor som lever med alkoholmissbrukare, presenterade i den ordning de brukar dyka upp under relationens förlopp;

  • De förnekar sanningen: Familj och vänner ägnar mycket tid och energi åt att dölja alkoholistens problem. Att framföra ursäkter till arbetsgivare, arbetskamrater, vänner, andra familjemedlemmar och släktingar för dåligt uppförande har en stor del i detta förnekandemönster.
  • De "agerar ut" problemet: De flesta av de närstående till personer med allvarliga alkoholproblem använder till slut någon form av utagerande. Att utagera är en psykologisk term för det impulsiva, omogna och ibland gravt ansvarslösa beteende som en person tar till för att klara av inre känslomässig stress. Att dricka tillsammans med alkoholmissbrukaren är i själva verket en form av utagerande. I senare stadier börjar den fientligheten som konflikten förorsakat ta sig uttryck i mer negativa aktiviteter, som högljudda gräl och fysiska angrepp.
  • De predikar bättring: De flesta människor som lever med en alkoholmissbrukare försöker till slut ändra på personen i fråga eller få denne att bättra sig. De kan ofta utkämpa denna strid i månader, år eller till och med hela livet i tron att "allt kommer att bli bra om jag bara kan få honom eller henne att sluta dricka". Tyvärr resulterar detta ofta i att alla blir förlorare. Ju mer man anstränger sig att förändra en människa med alkoholproblem, desta större motstånd gör han eller hon. Alkoholisten blir ursinnig över alla predikningar och allt tjat, och bestämmer sig vanligtvis för att dricka ännu mer.
  • De blir isolerade: Redan några månader efter att ett allvarligt alkoholmissbruk uppkommit, påbörjas ett succesivt avskärmande från vänner, familj och samhälle, även om det kan ta år innan man förstår vad man håller på med. Allteftersom alkoholistens problem ökar, minskar instinktivt den anhöriges kontakt med grannar och släktingar för att undvika skam och pinsamheter.
  • De ger upp: Efter att ha levt ihop med en kronisk alkoholist ett antal år kommer de flesta människor in i en depression. Livet har blivit en ständig börda med få, om ens några, ögonblick av äkta glädje och trivsel. Apati, olust, fysiska krämpor och kronisk trötthet blir de kroppsliga uttrycken i denna process.

Alkoholistfamiljen lever i ett smärtsamt kaos. Det är smärtsamt att se den man älskar förändras. Det är smärtsamt att bli lurad, att leva i otrygghet, att få skämmas, att bli besviken.

Alkoholisthustrun/maken glider in i en kämpig situation med ömsesidiga anklagelser, besatthet kring sina försök att styra alkoholisten, och kan glömma både sig själv och barnen i de här försöken.

Vägen till befrielse börjar med insikten att man är maktlös inför alkoholistens drickande, att man bara kan ta ansvar för sitt eget liv och att man ska vägra lida med alkoholisten, när denne dricker.

"Varför?" är en meningslös fråga. Ingen make eller maka har någonsin gjort sin man eller hustru till alkoholist - det klarar de så bra själva. Man kan dock bidra till att alkoholisten ger sig ännu längre ut i träsket. Nedan följer några råd från Al-Anon (organisation för anhöriga till alkoholister, som samarbetar med AA);

  • Försök inte styra din alkoholist, det kan du inte. Du mår mycket bättre när du slutat försöka.
  • Övertag inte hans eller hennes ansvar - alkoholisten kan möjligen börja växa upp om han eller hon får ta det själv.
  • Vägra vara offer - den rollen är lika destruktiv som alkoholistrollen.
  • Tänk mera på dig själv - ta mer ansvar för dig själv och de andra människorna omkring dig.
  • Vägra vara "möjliggörare" av fortsatt missbruk genom att trösta alkoholisten, ringa till jobbet och ljuga osv. Säg istället "Du får helt ta ansvar för det där själv!"
  • Skydda inte din alkoholist från följderna av hans/hennes drickande."Smärta är den största gåvan" - många alkoholister är inte villiga att göra något ordentligt åt sitt alkoholproblem förrän de"nått botten". Om man skyddar en alkoholist från smärtan fördröjer man tillfrisknandet.

Den enda person någon av oss någonsin verkligen kan hoppas förändra är oss själva. Om det blir en förändring, kommer relationerna till andra människor med all säkerhet också att förändras.

Att förändras innebär att man får uppleva något nytt, annorlunda och okänt. Detta gör att vi alla är rädda för förändringar i varierande grad.

Om man accepterar förutsättningen att den enda person i det problematiska förhållandet man kan förändra är sig själv och att man är villig att verkligen gå in för att förändras, står det i ens makt att radikalt ändra riktning på livet.

Följande sex steg är grundläggande när man ska befria sig från de självförgörande aspekterna av att leva med en människa med alkoholproblem;

  • Sluta ta ansvar för vad din alkoholmissbrukare gör. Så länge du gör det lätt för alkoholisten att dricka på ett ansvarslöst sätt, genom att städa undan spåren och utföra dennes sysslor, kommer du inte kunna börja växa och förändras som du vill.
  • Sluta låta dig misshandlas, fysiskt och psykiskt, av din alkoholmissbrukare. Att låta dig misshandlas innebär att du kraftigt förstärker din känsla av upprördhet, men medför även bristande personlig styrka, värdighet och självrespekt. Det är därför på tiden att du slutar agera slagpåse. Varje gång som alkoholisten försöker misshandla dig måste du agera på något sätt för att förhindra misshandeln, även om det betyder att gå till polisen eller att hålla sig undan från situationen.
  • Börja ett liv utanför er relation. Du behöver bryta dig ur den isolering som alkoholmissbrukaren försatt dig i. För att må bättre, för att göra intressanta saker, för att ha roligare - för att förändras trots att du väljer att fortsätta leva med missbrukaren - måste du börja strukturera ditt liv på ett annat sätt. Gör saker ihop med andra eller på egen hand.
  • Finn och vårda nya relationer. I nära anslutnig till steg tre kommer kravet att du börjar utveckla nya relationer. Detta steg kan vara extra svårt eftersom det kräver att du tar egna initiativ. Du måste träffa och bekanta dig med nya människor. Du kommer troligen också att bli tvungen att omvärdera dina förbindelser med gamla vänner, släktingar och bekanta. Grupper som Al-Anon kan vara utmärkta startpunkter i ditt sökande efter nya vänner som är beredda att dela med sig av sin styrka, sina insikter och sin medkänsla.
  • Förbättra din fysiska form. Konstruktiv förändring måste inbegripa att du värnar om din fysiska hälsa och välbefinnande. Detta innefattar bland annat kost, motion och hygien.
  • Förändra dig själv varje dag. Det är viktigt att du arbetar med de fem föregående punkterna varje dag för att nå reslutat. Det kommer att ta tid och energi men du kommer att vinna på det i längden.

Författare: Lisa Levin, psykologstudent, Umeå universitet, under ledning av Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi.

 Kerstin 

 

  • Redigerat 2020-11-09 14:00 av Draken
Annons:
Porklash
2009-03-08 13:47
#1

Ja Amen till det!

pEr

kerstinjo
2009-03-08 13:48
#2

Japp, vi har ju haft uppe medberoendeproblemet några ggr det sista.

Så Amen!Glad

 Kerstin 

 

begin
2009-03-08 20:23
#3

Så sant allt som står där….man inser hur fast man är i detta med medberoende…men jag är på väg ur det…låter han ta ansvar över sitt eget måeende..men jag finns där vid hans sida…menjag är på väg att helt släppa taget.Skrattande

miuljo
2009-03-09 23:01
#4

ja jag befinner mig på den sjätte punkten av kännetecknen hos människor som lever med alkoholmissbrukare.. jag känner tydligt igen dom föregående punkterna..

jag har däremot en bra bit kvar innan jag befriar mig..

#3 lycka till!! glad för din skull :)

kerstinjo
2009-03-09 23:59
#5

Det är aldrig meningen att livet med en missbrukare ska för flera personer till avgrunden.

En person som är medberoende är också fast  ett missbruk (som medberoende) Därför är de här sakerna så otroligt viktiga.

Jag drar upp Al-Anon en gång till, för alla kanske inte vet vad det är.

Taget från Al-Anons hemsida www.al-anon.se

Al-Anon är den enda världsomspännande organisation som erbjuder ett program för tillfrisknande, med hjälp till självhjälp för familjer och vänner till alkoholister. Vare sig alkoholisten söker hjälp eller inte erkänner sitt alkoholberoende. Medlemmar ger och får tröst och förståelse genom ömsesidigt utbyte av erfarenheter, styrka och hopp. Genom att dela likartade problem binds individer och grupper samman i en gemenskap som skyddas av principen om anonymitet.

Man får likasinnade att prata med. Man får träffa andra som också lever med en missbrukare. Man kan skratta åt eländet tillsammans, eller förbanna och gråta tillsammans.

Man får kunskap om missbruket och sin egen roll i det. Man får vänner med samma problem att prata med. Ingen fråga är dum eller genant alla på Al-Anon sitter i samma båt.

Jag rekommenderar en titt på deras sida och leta gärna upp ett möte. Alla är anonyma.

 Kerstin 

 

Kia
2009-03-10 01:42
#6

Shit, jag känner verkligen att jag borde gå på ett sådant möte. Antagligen är jag mer för sanningen än vad jag tror. Jag är så medberoende och har alltid varit. Men samtidigt har det också varit en del av mig som utnyttjat min egna sjukdom i själva medberoendet.. (det där fattade ingen så jag får förklara Flört)

Att leva med en alkoholist kan ha inneburit att när jag vill äta och inte det finns möjlighet att dölja det och jag kanske bara vill äta i min hemmamiljö utan att jag hela tiden ska få blickar så kan jag ha öppnat en flaska vin och på så sett gett den jag är medberoende med en möjlighet att få lov att använda sig av sitt missbruk med mitt tillstånd på något konstigt sätt. Då har det på något sätt varit okej för mig att äta öppet framför honom , då han ändå gör samma och det är använda sig av alkohol som då inte är bra.

Är Ni med vad jag menar? Jag utnyttjar mitt egna medberoende för att kunna stilla min egen hunger för mitt missbruk.

För övrigt håller jag med om allt som skrivs här i denna tråden, jag har bara skräck i benen att ta mig dit och verkligen se sanningen i vitöga… Kan någon sparka mig dit? jag är rädd för sanningen bakom mitt egna medberoende.

Det känns som medberoendet är ett av de svåraste beroenden att få sinnesro över då det liksom inte bara handlar om mig.

Annons:
Gronstedt
2009-03-10 08:23
#7

#6: Du anar ju redan att det finns en obehaglig sanning, så du behöver inte vara rädd att den är svår att möta - du har ju redan mött den! Du har redan modet!

Jag har tänkt på detta med medberoende sedan jag läst artikeln. Jag känner igen mig i så mycket! Men jag är inte medberoende - jag har ingen beroende omkring mig jag kan vara medberoende med! Kan en person som är så strängt "compartmentalized" (vad heter det på svenska?) vara medberoende med sig själv?

Porklash
2009-03-10 08:33
#8

Fast egentligen Kia och vi andra så handlar det väl bara om oss själva?

På samma vis ingen annan än missbrukaren själv "rår för" sitt missbruk så är det ju ett val den medberoende gör? I alla fall när man är medveten om situationen?

Sen att man inte ändrar sina beteenden på en natt är ju för mig självklart men, som jag har sagt förut, processen är ju igång…

Gå på ett Al-Anon möte i rent forsknings-syfte om inte annat. Det finns mycket för beroendepersoner att lära från dessa möten enligt min åsikt.

Att man som medberoende utnyttjar missbrukarens beteende för att ursäkta sitt eget är ju kanske vad medberoende handlar om?

Lite jag var dum men du var dummare ändå.Glad

pEr

kerstinjo
2009-03-10 11:17
#9

Att som missbrukare gå på ett öppet Al-Anon möte är något som är nyttigt, men ack så skrämmande.

 Kerstin 

 

Gasoline
2009-03-11 23:48
#10

Mycket fin artikel, tack! Fick mig en och annan funderare, och jag ska nog ändra lite till ang mitt agerande till min far.

[IsabelleA]
2009-03-14 00:14
#11

Jätte bra artickel. Jag känner igen mig en hel del!

Rocktjejen
2009-03-15 01:36
#12

Verkligen en bra artikel man känner igen alla punkterna.Jag har varit medberoende många ggr.på något konstigt sätt så har jag dragits till karlar som har haft dessa problem.jag har alltså haft ett och annat förhållande med några alkoholmissbrukare,hemskt att se att någon kan bli som förbytt genom en flaska brännvin tex. det har nog varit svårt för mig att förstå hur man kan vara genom go och fin och jordens snällaste till att sen bli så förnedrad kallad både det ena och andra.Sen när förhållandet har tagit slut så är det jag som är boven. själv nyttjar jag inte alkohol längre.

Skrivfeber
2009-03-15 22:40
#13

Riktigt bra artikel.

Måste bara säga detta, mycket mer eller mindre allt stämde in på mig. Under min hetsätning har jag betett mig väldigt likt detta. Samma sak med mit tsocekrberoende. Det var som att läsa om sig själv i väldigt mycket. Snacka man kan känna igen beroende former och att alla har mer eller mindre samma sätt att ge uttryck för hur det fungerar. Samma sak med sättet anhöriga behandlas. Jag var inte en ängel, trotts det kan jag idag skatta mig lycklig, för min relation har bara blivit starkare, och mer sammansvettsad än tidigare.

Men så grymt bra skrivet och så rakt på sak.

Annons:
Yrsel
2009-06-09 11:07
#14

Mycket bra artikel!

Kände igen mycket av det som står i artikeln. Är själv socker beroende och har en man som smygdricker. Själv har jag blivit totalt anti mot alkohol men ser inte riktigt på samma sätt på mitt eget beroende trots att det är precis samma sak. Förnekelse kanske?

Men jag fick upp ögonen för hur man ska tackla beroenden och inte ta på sig skulden. Nu ska jag hantera problemen på ett annat sätt än förut. Tack för hjälpen!

kerstinjo
2009-06-09 17:37
#15

Vad bra att du fick dig en tankeställare. Glad

 Kerstin 

 

Gasoline
2009-06-09 20:55
#16

#14 Sockerberoende och alkoholberoende är ju inte riktigt samma sak, iaf inte för mig. Visst, det är beroenden båda två, men påverkar både missbrukaren och de runt i kring på olika sätt.
Kul att du fick lite hjälp av denna artikel =)

[Beavis]
2010-07-03 13:48
#17

#16 Det är ju nästan precis samma sak egentligen. Det är samma "aktiva substans" nämligen sockret, du  blir inesluten och äter /dricker på känslor eller för att döva desamma. Du förstör ditt liv och ofta livet för dem omkring dig.

Den enda skillnaden är att du inte tappar balnssinne och liknande när du är sockerhög, och några andra saker, men du får baksmälla av sockret precis som alkoholen mm

Gronstedt
2010-07-04 20:37
#18

Jag håller med Beavis där. Det finns en tendens hos sockerberoende att tänka "det är ju inte en riktig drog", och så känner man sig lite bättre än de "dåliga" alkoholisterna och knarkarna. Men den enda skillnaden är att sockret inte lika snabbt gör att man vinglar omkring och sluddrar - det tar några år innan man kommer dit som sockerknarkare. Men när man väl är där så nyktrar man inte till på några timmar heller.

På samma sätt tar många utomstående inte sockerberoende på allvar, för det är ju inte en "riktig" drog. Men hur ska vi kolhydratberoende och kolhydratskadade kunna blida opinion och hjälpa om inte vi står upp för att det är ett problem?

[Beavis]
2010-07-05 03:48
#19

Som sagt jag vill på inget sätt föringa problemen som alkoholmissbruk medför men även sockermissbuk splittrar familjer, alla lögner, den känslomässiga frånvaron, de ekonomiska problemen de kan leda till är inte att leka med.

Gronstedt
2010-07-05 12:58
#20

#19: För att inte tala om skadorna på missbrukarens kropp och sinne som kolhydraterna ställer till. I längden är de jämförbara med alkoholskador, även om det tar längre tid.

Annons:
Porklash
2010-07-05 18:45
#21

#19 och 20.

Mycket bra!

Framförallt vill jag uppmärksamma den känslomässiga frånvaron.

Den finns i många familjer utan det kemiska missbruket. Bara för att ingen i familjen missbrukar (längre eller har aldrig gjort) så kan alla de andra fuktionerna vara i full gång. Den bristande eller i stort sett icke existerande kommunikationen gör att de som växer upp i sådan inte blir bekräftade på ett "friskt" sätt utan bara då de utmärker sig på något sätt. Bra eller dåligt eller både och. Plus att de ofta inte lär sig utrycka känslor och får antagligen dålig koll på dem med.

Sen så får faktiskt i stort sett alla beroenden fysiska konsekvenser till slut. Som exempel: många med mystiska smärtor och m.m. har det p.g.a. medberoende. Så t.o.m dem blir skadade rent fyssikt även om inte lika fort och direkt.

Om "beroendesjukdomen" bara drabbade den beroende skulle det vara hemskt nog men att se familjer som inte själv missbrukar men är uppväxta i dysfunktionalism och sedan fortsätter i samma "stil" gör att jag inser viken stor kamp detta egentligen är.

Hur viktigt det är att fortsätta att tillfriskna om inte så för mina barns skull.

Ibland kan det vara lättare att avfärda en supande/knarkande förälder eftersom dennes dysfunktionalismn är mer uppenbar än en som "bara" inte är känslomässigt närvarande.

Tänker på barn till arbetsnarkomaner som hela tiden höra vilken duktig förälder de har. Den föräldern är sällan närvarande alls, inte ens fysiskt.

pEr

[Beavis]
2010-07-05 23:17
#22

# Så är det missbruk är missbruk egentligen oavsett i vilken form den kommer. De psykiska mekansismerna är desamma.

De fysiska kansskilja sig åt men i många fall är de väldigt lika.

Mitralis
2010-07-12 17:56
#23

Mitt medberoende driver mej mot en för tidig död så det är väll bäst att försöka få ett slut på eländet snartObestämd



[Beavis]
2010-07-13 02:55
#24

#23 Ja om din partnr inte vill sluta missbruka, kan det nog tyvärr vara så att du måsta rädda dig själv, Ingen mening att du skall följa h*n ner i avgrunden

kvinna29
2010-07-22 23:06
#25

Jag känner så väl igen mig i det som skrivs i artikeln. Jag gråter nästan varje dag. Jag ljuger för familj och vänner ofta för att dölja hur illa det är med min mans alkoholberoende. Jag skäms över att jag stannar hos honom och att jag inte såg i tid hur illa det är så jag vill inte att någon i vår närhet ska veta. Slits mellan min familjs önskan att träffa oss och min mans drickande. Vet inte hur jag ska orka längre…

Porklash
2010-07-23 01:03
#26

#25

Även medberoende måste nå "sin botten".

Om du inte "orkar längre" så kommer nåt att hända. Förhoppningsvis något postivt men det behöver det inte vara.

Ta hand om dig.

pEr

[Beavis]
2010-07-23 03:41
#27

Som pEr säger: "ta hand om DIG" men du måste nog komma till den punkten då du inser att ingen skam eller önskan hatt hålla fasader är värt att må så här.

Annons:
Gronstedt
2010-07-23 11:31
#28

#25: Många kvinnor känner den där skammen. De skäms för att de inte har klarat att skapa den perfekta lyckliga familjen och känner att det måste vara deras fel att mannen bär sig illa åt, för att de inte har givit honom det perfekta hemmet. De känner att om de bara gav mer, var kåtare, gladare och tacksammare skulle han sluta trampa på dem, ljuga, manipulera..

MEN SÅ ÄR DET INTE!

Om mannen är en alkoholist är det för att HAN valt det. Om mannen har ett kontrollbeteende är det för att HAN har psykiska problem, INTE för att kvinnan är en dålig människa som behöver kontrolleras. Mannen i en sådan relation saknar respekt, ömsesidighet och engagemang för relationen och det är HANS problem. Kvinnan ska inte behöva ljuga och täcka upp och sminka över sprickorna för att hålla en fasad.

Än en gång slås jag av att det finns stora likheter mellan ett medberoende och ett klassiskt misshandelsförhållande. På samma sätt som misshandlaren med tiden bryter ned offret, bryter den beroende ned den medberoende tills misshandlaren/den beroende inte har något ansvar för sin egen svaghet, utan allt blir offrets/den medberoendes fel.

[Beavis]
2010-07-23 14:02
#29

#28 Huvudet på spiken. där satt den.

Porklash
2010-07-23 16:41
#30

Jag tycker det kan vara bra att tillägga (tjata om?) det faktum att alla kvinnor finner sig inte i beroendes beteende. Att göra det är också ett sjukt beteende som man behöver jobba med.

Alltför ofta ser man dessa kvinnor (och män för den delen för de finns) bara skaffa nya förhållanden med nya beroende som behandlar dem illa.

Så oftast är det inte så "enkelt" som att bara göra slut med den person man just nu har ett förhållande till utan man måste se över hela sitt liv och sin inställning till sig själv och andra.

På samma vis de beroende väljer själva att missbruka så väljer den medberoende själv ett sådant förhållande.

Om jag hårdrar det:  Den medberoende är inget mer offer än vad den beroende är. Den älskar sin beroende som den beroende älskar sin/sitt "fyll i valfritt".

pEr

Gronstedt
2010-07-23 16:52
#31

#30: Ditt nlägg är tillspetsat, men visst ligger det väldigt mycket i det. Dock tror jag det är svårt att dra gränsen mellan medberoende och misshandelsoffer. Men lyssna på radioprogrammet jag tipsade om i en annan tråd, där sades mycket intressant om detta av en kvinna som provat på att vara ett underdånigt offer till en dominant man och som lämnat honom och sedan kommit tillbaka till honom som en fri och stark person - och då mötts av en helt ny respekt och kärlek.

Orsakerna finns på båda sidorna i de här relationerna, även om fördelningen kan vara väldigt sned. Ingendera parten är BARA ett oskyldigt offer.

[Beavis]
2010-07-23 21:18
#32

#31 Just det du beskriver tog jag också upp i en annan tråd att det är vissa människotyper eller personer i vissa sinnesställningar, som verkar dras till eller drar till sig personer som missbrukar dem på olika sätt, som misshandlade fruar och män, medberoenden och rånoffer som drabbas om och om igen.

Gronstedt
2010-07-24 13:33
#33

#32: Visst är det så - en del människor lockar fram det sämsta i sin partner. Kanske en likhet med hur alkohol/droger får folk att visa sina sämsta, mest själviska, grymmaste sidor?

[Beavis]
2010-07-24 15:29
#34

Säkert kan det vara så tyvärr, Ofta är det ju så att den  sinnesstämning du har när du börjar kröka förstärks under berusningen så har ni bråkat innan h*n satte sig i soffan med första biran så blir det garanterat värre o värre vartefter fyllan tilltar.

Sen tror ju jag att vissa personer som vuxit upp i exempelvis missbrukarhem eller hem med en dominant och kanske förtyckande familjemedlem blir undergivna och söker sig till liknande partners senare i livet mer eller mindre omedvetet. Utöver det så blir dessa personer oftrare utsatta i exempelvis mobbnings sammanhang.

Annons:
kerstinjo
2012-05-03 15:39
#35

Jag lyfter fram en gammal artikel eftersom många nya medlemmar har kommit till beroenden. //Kerstin

 Kerstin 

 

[Beavis]
2012-05-03 15:40
#36

bra idé

[AmandaBorg]
2012-10-26 13:01
#37

#28 "Om mannen är en alkoholist är det för att HAN valt det." Ursäkta mig, men det där var nästan det dummaste. Menar inget illa, men att skrva att han har VALT att vara en alkholist gör mig arg. Det är ingen människa som VÄLJER att vara en alkoholist eller någon annan sorts missbrukare.

Gronstedt
2012-10-26 13:13
#38

#37: Inte? Menar du att de är hjälplösa offer, då? Som inte har något ansvar för någonting utan bara flyter runt? Skulle inte tro det …

Jag kanske inte lyckas låta bli att välja missbruk, men det beror på att jag inte fixar att välja annorlunda - inte att jag inte gör ett val. Det kan finnas många skäl att jag gör det valet, men det är fortfarande mitt val. Och likadant är det för alla andra missbrukare och beroendepersonligheter.

[AmandaBorg]
2012-10-26 13:24
#39

#38 Självkart tycker jag inte att man ska stå utan ansvar eller att man är ett hjälplöst offer, men ett offer är man. Man är ett offer för alkoholismen (eller vad det nu är för missbruk man lever i). Sen är det ju upp till en själv om man väljer att ta sig ur missbruket. Men alla är inte redo för det än. Så nej, det är inget man helt och hållet väljer.
Alkoholism är ju som sagt en sjukdom som vilken annan som helst. Ingen människa väljer ju att bli förkyld eller att få cancer, precis som man inte väljer att bli en alkoholist. 
Min mamma är en alkoholist och narkoman, det är ju självklart inget hon har valt. Hon har dock tagit sig ur missbruket, men problemen kommer alltid att finnas kvar.

Megabyte
2013-06-30 09:46
#40

AA-rörelsen och dess undervegetationer som anhörigavdelningarna, är kvalificerat bullshit och har i 75 år haft eget tolkningsföreträde i missbruksfrågor.

Det är beklämmande att staten bekostar sk. behandlingshem som pysslar med dessa frågor i ett mycket mycket komplicerat program för enkla människor. Allt snack om att AA har hjälpt många, är rent nonsens. 95% som kommer till AA blir inte nyktra för AA är en sekt med klart religiösa förtecken som gör deltgarna beroende och byter bara ut den ena drogen mot den andra. Dessutom lär AA felaktigt ut att "alkoholism" är en sjukdom vilket det alltså inte är utan snarare ett beroende, som kan leda till sjukdom vilket är en enorm skillnad.

Jag återkommer.

vallhund
2013-06-30 11:18
#41

#40

Så du avfärdar DSM 5´s sjukdomskriterier? Naturligvis är du i din fulla rätt att ha åsikter.

Att AA, Narconon m fl tangerar sekter är inget nytt under kjolen direkt. Du är välkommen med åsikter på sajten, men du får vara beredd på att försvara dina teorier/åsikter, gärna med vetenskapligt verifierade fakta.

mvh

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
Gronstedt
2013-06-30 17:24
#42

#40: Jag håller innerligt med om att AA och andra 12-stegsprogram inte är för alla, men det vore intressant med underlag till dina siffror.

thenameless
2013-07-01 19:13
#43

instämmer. om du har så precisa siffror vore en källa intressant.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

kerstinjo
2013-07-12 10:14
#44

Alkoholism klassificeras enligt WHO -Världshälsoorganisationen som en sjukdom.

Den förste som på allvar definierade alkoholismen som en sjukdom, var den amerikanske läkaren Jellinek på 1940-talet.

Alkoholberoende är en behandlingsbar sjukdom.

 Kerstin 

 

anna.b
2013-10-06 21:34
#45

Bra artikel, Känner igen mig i allt, men än har jag inte orkat / tagit mod till att gå på några Al non möten känns lite skrämmande vet inte varför. Man känner sig så ensam i eländet .

thenameless
2014-08-16 16:25
#46

#45 går du på ett möte får du chansen att bryta din "ensamhet" tänk så istället

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Upp till toppen
Annons: