De sju dödliga synderna
Vrede, Högmod, Oärlighet, Girighet, Lusta, Avundsjuka, Lättja. Vi hittar ofta dessa beteendena i beroende sammanhang men det är kanske vissa frågor vi behöver ställa oss själva som har just med dessa 7 orden att göra. Har de sk. sju dödlig synderna en motiverande faktor i just ditt beteende?
Vrede/Förbittring
Har jag burit en börda på mina skuldror genom livet, känt mig för alltid felbehandlad och som ett offer? Hållit inne med mina känslor för att spara någon annans eller varit rädd för vad någon annan ska känna om jag uttrycker vad jag känner och som kanske orsakar att jag exploderar vid ett senare tillfälle? kanske vid ett helt olämpligt tillfälle. Att veta att det är jag som far illa om jag bär på förbittring/harm hjälper mig vara villig att släppa taget om det. En av huvudingredienserna i obestämd ilska och förbittring/harm är sorg och sorgsenhet. Genom att tillåta mig känna sorgen och gråta tårarna för att jag blivit ett offer av den här sjukdomen och dess påverkan på mitt liv kommer att hjälpa mig bli fri från att förtränga min ilska med mat (eller annan drog).
Högmod/Egoism
Låg självkänsla, aldrig känna att jag duger eller har tillräckligt, behovet att känna mig bättre eller sämre än andra , rädd för att vara sårbar, rädd för att vara mitt sanna jag. Reser murar för att stänga människor ute, inte vet hur jag ska kunna riva dem och vara en vän
Oärlighet
Skuldbelägga,bära masker och agera som om allt är okej medan jag dör på insidan,svikande mig själv.
Girighet/Frosseri
Aldrig tillräckligt. Den ständiga känslan av tomhet. Är jag någonsin tillräckligt bra? Är något någonsin tillräckligt? Vad kommer att krävas för att fylla mig? När ingenting är tillräckligt och vad som helst är för mycket.
Lusta
De sexuella motiven bakom mina handlingar och manipulationer. Ser till att fylla mina behöv av närhet genom min sexualitet, genom att göra alla till sexobjekt förhindrar mig från att kunna ha vänner. Å andra sidan, en del av oss fördömer oss själva för att ha några sexuella känslor över huvudtaget.
Avundsjuka/Svartsjuka
Missunnar vi andra deras goda lycka eller känner oss överlägsna för att vi är mer lyckade? varför behöver jag jämföra mig med andra för att känna mig tillräckligt bra? Om jag bara hade den där magiska saken, DÅ…. skulle mitt liv vara okej.
Lättja/Lathet
Har jag verkligen gjort min beskärda del? På jobbet? För mitt tillfrisknande? I mina relationer? Eller är jag nöjd att prestera med medelmåttighet, luta mig tillbaka och klaga på att livet är orättvist? Rädslan för lättja kanske gör att jag blir övernitisk. Tyngden av för stort ansvar är kanske det enda sättet jag kan känna mig värdefull och lönande. Vet jag när jag ska sluta innan min drivkraft övergår i självmisshandel? Är jag medveten om hur jag ska ta hand om mig själv?
Fundera på det och hur det påverkar er.
Texten är hämtad från steg 4 i FAA.
Det är bland annat detta jag arbetar i nu, så det är som sagt ett tufft steg som tar tid, men en sak i taget och tiden finns ju så man kan få ta den tid man vill för att fundera.
[Av: Kia](javascript:void top.ShowProfile('Kia') "javascript:void top.ShowProfile('Kia')")
- [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Kia') "javascript:void top.ShowProfile('Kia')")
- [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Kia', 'Contact.aspx'))
Datum för publicering
- 2008-04-17
Det var en väldigt fin alternativ tolkning av dödssynderna! Speciellt beskrivningen av det "bakvända" högmodet.
Gud, vad träffad jag känner mig
Ja, allt det där har jag frossat i utan att tycka att det var något underligt! Det blev min livsstil och det tog lång tid att inse hur destruktivt mitt liv var. För varenda ord stämmer så väl, så att det nästan är otäkt.
Tack och lov att jag nu kan säga att jag tillhör de tillfrisknande.
Lycka till med ditt fjärde steg Kia och låt det ta en tid det tar, för det är ett jobbigt steg!
Ja, Kerstin det är ett jobbigt steg jag kan inte mer än hålla med. Men jag tar verkligen en del i taget här för jag vill göra rätt från början och inte bara slarva igenom det. Det viktiga är att man är ärlig mot sig själv för det inser jag är det enda sättet för mig att vara ärlig mot andra.
Jag har liksom levt i en sådan värld med lögner att jag tror jag själv trott på dom. Genom att vara ärlig så blir följden också att jag kan leva ärlig utåt mot andra.
Jag destruktivt kan man verkligen kalla sitt levende det är verkligen ett korrekt ord.
#4 Det där med att vara ärlig mot sig själv är många gånger svårare än man kan tro. Vi vill ju tro att vi är ärliga, men oj vad lätt en lite lögn slinker med ibland. En liten lögn som var ganska betydelselös, men ändock en lögn.
Ibland får jag fråga mig själv "Varför sa jag så?". För den enda jag då ljuger för är mig själv och ändå kan en helt betydelselös lögn slinka med ibland.
Jag kan bara konstatera att mitt missbruksbeteende sitter väldigt djupt och ibland kan det poppa upp så att jag ljuger om något jättefånigt. Konstigt!
1. Ödmjukhet (humility)
2. Öppenhet (charity)
3. Dygd (chastity)
4. Medmänsklighet (kindness)
5. Avhållsamhet (temperance)
6. Tålamod (forgiveness)
7. Flit (diligence)
I verkligheten så sitter det en ängel på den ena axeln och en djävul på den andra, frågan är vem som vinner…