Bubblan

Bubblan bara växer och växer och ibland spricker den och då blir det väldigt naket. Känslor strömmar fram som man inte vill känna. Man vill bara inte känna för det blir påtagligt och jobbiga känslor.

Ååh vad jag känner igen mig (igen, för du, Kia, skriver så mycket som stämmer in på mig!). Jag byggde min bubbla under många år, höll den fast med hat och adrenalin, fodrade den med ursinne och trodde nog på fullt allvar att min värld där inne var hela världen. Och så den dag hade jag varken hatet, ursinnet eller bubblan kvar, och då hade jag ingen värld alls. Sedan dess har jag haft det precis som du, försökt gömma mig i bubblan men sett den falla sönder, försökt bygga upp den igen ...

Det är egentligen sedan jag började hänga på den här sidan som jag börjat ana att man kanske kan vara utan bubbla ibland. Kia, jag är glad att du kommit ut ur din bubbla och orkat starta Beroenden iFokus. Tack för det! Du hjälper så många.

Mönster är till föratt brytas, hur bekväma de än är så är det skadligt att följa dem och aldrig visa sigsvag och testa nya vägar till välbefinnande.

Och om ni tänker efter mådde ni ju aldrig särskillt bra i bubblan heller, eller hur?

Jag har själv gjort en liknande resa att bryta mig ur ett skadligt mönster som inte ledde nånstans, inte nånstans bra iaf.

Precis som för mig hoppas jag att ert brytande av mönster och krossande av "bubblan" i slutändan leder till något bättre och en helare själ. att här prata om era svagheter och problem är helande och som ni kommit fram till lättar otroligt på det inre trycket.

När jag gick in i mitt stora förändringsarbete, som nog motsvarar att krossa bubblan och inte bygga upp den igen utan leva utan och utanför den, så beskrev jag det för min psykiater som att jag hade blivit islängd i djupt vatten utan att kunna simma och jag skulle liksom bara klara det... Hon var visserligen en simlärare som gav mig muntliga instruktioner men ändå...  Men jag har faktiskt inte drunknat, jag har hållit mig flytande (även om näsna hamnat under ytan emellanåt) och simtagen kommer så sakteliga.

#3: Jag tror nog du har rätt, Beavis, men jag är absolut inte övertygad om det i djupet av min själ. För det var mycket enklare att leva när jag hade de där järdörrarna strax bakom mig, vilka hela tiden slog igen och avskilde mig från den sekund som just passerat. Inga minnen, ingen grämelse, ingen ånger ... Det är en massa känslor att hantera utan bubbla, både nya och sådana man valt att inte hantera förut. Man blir lite tramsig !

#5 Visst det är ju så de flesta om inte alla beroende presoner (missbrukare) resonerar att det är bekvämt o skönt i bubblan/ruset att slippa känna nånting. Men det är ju det hemska att när ruset avtar och du kanske för en stund är nykter och inser hur ditt liv blivit med drogen hur mycket som blivit förstört när du minns o skäms för det du gjort, innan du berusar dig igen som motiverar till ett slut och som fick mej att inse att jag vill inte leva så här längre.

Jag var aldrig missbrukare i ordets rätta mening men hade kunnat bli om jag inte bröt mitt mösnter och nu försöker ändra mitt liv.

Pga folks fördomar och förutfattade meningar är det svårt men än har jag inte gett upp. Och jag hoppas inte du gör det heller.

Det enda jag numera missbrukar är coca-cola light. 

Det tar ju lite tid att skapa en bubbla och när man väl har skapat den så känner man sig så trygg och det blir ens tillvaro. Vid en viss tidpunkt inser man att det var en falsk trygghet man byggt upp och bubblan inte alls något bra men oftast har det gått så lång tid att det blivit en del av ens liv och det är då det blir svårt. För min del faller jag gärna tillbaka i gamla mönster i min bubbla när jag blir för stressad eller orolig eller när för mycket känslor kommer och det är ett invant beteende som jag nu måste ändra och det kommer att ta en lång tid men jag har gett mig sjuttsingen på att det ska gå.

tur som fan att man har bubbla gjord i härdat stål!

Jag kände igen mig i den här atrikeln, jag har visserligen lite av min bubbla kvar men det är bara botten, den har som spruckit hela vägen runtom. Jag är lite rädd för vad som händer när hela bubblan är borta och jag måste hålla balansen med mitt eget balanssinne och inte hålla i mig i kanterna av bubblan.

Känns just nu som jag krypit långt in i bubblan. Jag äter rätt men mår inte bra ändå just nu Suck!!!!

# 12

Det är inte alltid maten som är problemet. Som du säger du äter rätt men mår dåligt ändå.

Men jag tror att det är mänskligt att må lite dåligt då och då. Tyvärr (och tack o lov) så går vi inte genom livet med ett leende på munnen.

Är det inte så här det är i livet, det går lite upp och ner. Förhoppningsvis lär vi oss något och kan glädjas av de fina dagarna.

Jag är tillbaka i bubblan igen verkar mest som jag kämpade med att bryta ytspänningn för att ta mig ut (ungefär som man ser i vissa serier eller liknande när folk försöker dra sig loss ur något riktigt klibbigt men dras tillbaka igen)

Jag var kaxig i miyy första inlägg i denna tråd men jag har själv hamnat i gamla bekväma mönser som funkade, inte bra men de funkade... visserligen med hjälp av diverse myndighetspersoner men likväll e jag är igen.

Dags att börja kämpa mig ur bubblan igen...!

tycker som andra att det stämmer på mig.

Jag kan inte få mig ur bubblan bara...jag vet att jag lever i en bubbla, men vågar inte ta steget ur bubblan för jag vet inte hur jag ska göra. Låter det idiotiskt? hmm..det känns idiotiskt. Jag gillar inte något i livet just nu. Allt är upp och ner känns det som. Bubblan kanske spricker och jag har inte en aning om vad som väntar där utanför. Livrädd för det sin väntar.

Råd någon?

Bubblan sluter hårt om en många gånger kan jag känna och det mest trygga man känner till är att krypa ännu djupare in men sen när jag ibland fungerar hur trygg är den egentligen? Hur ska jag kunna veta om jag inte prövar kliva ur den?

Har du prövat en 12stegs program någon gång? Genom ett sådant program vågade jag stiga ur min bubbla för att känna på den verkliga Kia som jag inte någonsin känt. Skrämmande men samtidigt en väldigt intressant resa och en resa som lett till mycket positivitet och medvetenhet i mitt liv om mig själv och mina beteenden.

12-stegsprogrammet är något som ALLA borde gå igenom. Det är otroligt vad man lär om sig själv.

Som Kia skriver så får man inte bara nykterhet/drogfrihet m.m. utan man får också en positivare livssyn. Samtidigt blir man medveten om sig själv och får en starkare självkänsla.

#17: Nu måste jag protestera - 12-stegs programmet är absolut inte något alla borde gå igenom! För många, däribland mig, vore 12-stegsprogrammet en ohygglig förnedring och kastration och något jag hellre skulle dö (ja, faktiskt!) än tvingas genomgå.

Jag kanske kommer att ändra mig, det är inte omöjligt, men jag kämpar hellre med mina egna demoner och faller (om så måste bli)med min egen apa på axeln, än jag låter förnedra mig på ett gruppmöte.

Låt mig dock förtydliga: 12-stegsprogram är suveräna för en del, till och med många. Men inte för alla.

Jag har läst att många har gått igenom 12-stegsmetoden. Men vet inte vad det innebär. Är ny här och har inte lärt mig hur allt fungerar. vill gärna prova. Hur kommer jag i kontakt med metoden?

# 18

Jag menade inte att alla ska gå på 12-stegsmöte. Det jag menade var att många, många skulle ha nytta av att använda programmet privat. (Utan Gud och hans moster om så är).

Bara för att få en bättre självinsikt, och få en bättre förståelse för egna personen och andra.