# Tröstätande mot ångest Author: [Borttaget] Nu vet jag inte alls vart detta inlägg passar in, så jag chansar med att lägga upp den lite här och där. Mitt liv har varit en hel del kämpande. Mycket ångest och destruktiva beteende så som att skära mig, överdosera osv. Men det beteendet har försvunnit allt mer, som jag har kämpat allt mer för att det ska försvinna (utan medicin och allt sånt). Senast gjorde jag i höstas, sen ett år innan det tror jag (var förr varje dag). Men, jag har nu mera bytt ut det till något annat, och det är ätande! Visst, jag tröst åt en del sen innan med och var är lite utav sockerberoende kanske, men nu är det verkligen illa. Jag äter varje dag nästan så att jag spyr, och jag fortsätter att trycka in trotts att jag mår dåligt. Gärna sötsaker! Det har varit ett stressigt i vår och vinter, med mycket som har hänt och det är fortfarande kämpigt då en del saker har hänt. Så för att dämpa ångest & ledsamhet osv och för att inte skada mig mera på annat vis så har jag nu börjat äta! Visst, ätande gör så att jag mår bra för stunden. Men sen så kommer även ångesten över det efter, och för att trösta mig ännu mer så äter jag ännu mer. Mår dåligt efter jag ätit när jag ser hur mycket i vikt jag ökar (är redan ordentlig överviktig), och jag vet hur trött och seg sötsaker gör mig. Den senaste tiden har jag ökat kraftigt mycket i vikt och jag känner mig allt mera tyngre. Jag behöver komma ut på promenader och röra på mig, men jag gör inte det. Är jämt trött och seg.  Vad ska man göra? Jag har ingen pli alls på mig just nu och känner att jag har tappat kontrollen. Om jag inte får i mig sötsaker får jag nån slags abstinens eller nåt? Blir extremt irriterad och grinig och lite små skakis, och det enda jag tänker på är sötsaker.  Jag känner också, så fort allt kanske lättar upp i livet och med flytten i augusti så ska jag ändra på mig och mitt liv, men jag vet att det är bara en ursäkt för att få fortsätta för stunden med. Och jag vet att det inte är så lätt att förändra kanske. Men just nu känner jag att jag blir bara tyngre och tyngre med.  Men jag känner också, bättre att äta än att skära mig, överdosera eller förstöra mig på något annat vis. Men detta är en så ond cirkel. :/   Jag känner mig så ork lös mot allt just nu.  Ska träffa sköterska imorgon och prata, men vill även få höra kanske andras förslag. Eller om någon annan har varit i samma sits? ## Comment 1 Author: Kaiia Hej! Jag förstår att det här måste vara jättejobbigt för dig. Jag har själv varit i den situationen. Det känns som det är nån bakom en och hetsar en, kom igen, kom igen, kom igen. Och så till slut så gör man nåt dumt, som att skära sig eller tröstäta. Istället för att göra nåt vettigt som att typ gå ut och springa/gå, vilket egentligen borde hjälpa bättre. Nu har jag aldrig blivit överviktig, utan växlat mellan att hetsäta och svälta mig. Det är dock bättre nu. Jag tror du på nåt sätt måste hitta ett positivt utlopp på all den energin som får dig att tröstäta. Det är negativ energi, men kan du kanske vända på den till nåt positivt? Kanske gå ut på en promenad? När du känner att du vill tröstäta, stanna upp lite. Tänk efter. Försök nåla fast vad det är för känsla du har just nu. Varför känner du såhär? Var det nåt som triggade det? Sen vidare kan du tänka om du verkligen är hungrig just nu. En grej som hjälpte mig var att varje gång jag var sugen på att trycka i mig kakor var att göra en smoothie. Det blev mat som var "okej" att äta. Det tar tid att förbereda, och tid att äta. Då stimuleras man, och det känns inte lika viktigt att trycka i sig chip, godis, glass och kakor. Sen det sista är att äta regelbundet. Håller man sig på en jämn nivå så blir suget att hetsäta inte lika stort. Då ska man äta frukost, mellis, lunch, mellis, kvällsmat, kvällsmacka. Du kan till och med göra upp ett schema i början om du tycker det är svårt att uppehålla. Lycka till! ## Comment 2 Author: Flashieangel Jag har totala motsatsen som problem. Jag hade tidigare problem med att äta för mycket och för onyttigt, numera har det blivit som en fixering i att INTE äta...jag äter middag med familjen, på dagarna är jag sjukskriven och hemma ensammen och då äter jag ingenting alls. Har börjat väga mig varje dag och vill bara att det ska gå nedåt, anhöriga har börjat märka min osunda vana och säger att det har satt sig i min hjärna. Dom har helt rätt men jag vill inte erkänna det själv...