Hej Forest och välkommen! Vilken jobbig sits du/ni har hamnat i. Jag har inte själv några liknande erfarenheter, men jag hoppas någon annan här kan komma med kloka råd och stöd!

tack, det var mer att jag behövde skriva av mig.

Det är jätte tufft, det  jobbigaste är ändå när ingen hör när man inte får hjälp fast vi verkligen ropat ut i flera år, varför inte hjälpa oss direckt när vi sa vi behöver avlasning, han behöver gå på samtal. Vi måste få hjälp . Åren har tagit ut sin rätt för hela familjen det är fler barn som hela tiden får kliva åt sidan för deras bror kräver all energi o tid. Själv går  jag på mediciner och lugnande just för att man ska vara "hållbar" jobba sova leta efter sonen, vem är han med vad gör han vad är nästa grejj som kommer bli?

Men om två utredningar har visat på att han inte har adhd, så kanske han inte har det heller?

Problemet kanske hänger på er? Nu försöker få på honom en diagnos han inte har, det kan säkert vara påfrestande.

#3  första utredningen gjordes inte rätt , andra gjordes för yngre barn.  Hör man med vad lärare, BUP och de på bahandlinghemet säger att han har ADHD så jag tror verkligen inte vi är helt ute o cycklar med den gissningen. 🤔 Varför skulle vi villja änds att han har någon diagnos?

Hej! Jag förstår att det är jättejobbigt för både er och sonen,men att försöka få honom att inse att han har ADHD är nog ingen ide. jag tror det är bättre att ta det lite lugnt med honom och fokusera på annat än eventuella diagnoser?
  .Jag kan tänka mej att han upplever det som ett stressmoment och att ni håller på och jobbar på honom med ADHD diagnos, som han inte vill/kan ta till sej? det kan göra saken värre och låsa sej….
Om han har bestämt sej för att han inte har nån adhd så är det nog bättre att vänta med det…

#3 Varför skuldbelägga TS? Det gör föräldrar så bra ändå, utan att behöva få pekpinnar skrivna på näsan.

Om medicineringen hjälpte så är diagnosen med största sannolikhet korrekt.

Forest jag lider med er, det är aldrig lätt att vara förälder men när det går fel med barnen så gör det otroligt ont.

Försök fokusera på er själva, om ni inte mår bra så kan ni inte vara ett bra stöd för sonen. Man kan älska en människa för det den är utan att älska dess handlingar. Speciellt viktigt när det gäller missbruk. Skär av alla möjligheter till att att vara ekonomiskt stöd för missbruk. Mat, tvätt,  säng, dusch kan ni ställa upp på under förutsättning att han inte utnyttjar er när han är påverkad. Kräv nykterhet/ej påtänd för att få komma in hos er, är han i dåligt skick så erbjud skjuts till akuten.

Ni kan säkert få stöd/hjälp från BUP i eran föräldraroll, eller familjeenheten på soc.

Kram

Vallis

Det låter som han har en massa energi till skapande… Eftersom han klottrar kanske hans förmåga kan tas om hand på ett kreativt sätt. Konstskola? Han ska väl få känna att han är bra på något istället för att känna alla krav från alla som han helt klart inte fixar.

6 Tack!  vi går på samtal vi i familjen just för att få hjälp och hur vi nu kommer göra det bästa möjliga. Han är nu på behandlingshem och de om något kan ta lite samtal med honom och se vad han behöver extra samtala om. Vi kommer sen oxå bli mer inblandade i samtalen o den biten. Så nu känns det som att sonen fått hjälp. Vi pustar ut efter tagit växelvis pusar här ena har högre växel o andra kör low o tvärtom var det innan. Nu återhämtar vi krafterna. Tack för jätte bra tips :)

7 Oja han är mycket för skapa det har han vart som liten då jag alltid målat med honom, han gör även egna låtar o kan en del instument med. Han är otroligt ducktig och det säger vi till honom att vi tycker.  Men  tyvärr ofta faller mycket bort då han inte orkar göra klart alla projekt han påbörjat, 10 saker halvgjorda är lite typist honom tyvärr . Han är inne på börja annan  estitisk linje o jag tror säkert att han kommer vara en skapande person mer senare i livet alla gånger :)

Vi har aldrig satt höga krav på honom mer än vara hemma vid 22 och maten är klar kl 15, mobilen har han o den kan man ringa om han inte hinner hem till dessa tider. Men som sagt nu har vi nya mål och fått lite mer hjälp att ruta in bättre regler o hjälp till detta. Förhandlingsbara och inte förhandligsbara regler som kommer pratas med honom så han får säga sitt med. 👍

 Så skönt för er att ni börjar få ordning på problemen,det låter ju som det går åt rätt håll…..   Jag vet att ADHD kan vara ganska jobbigt ibland men allt med ADHD är inte dåligt. . . Ofta fokuserar man på fel och brister mer än att lyfta fram det positiva , det kan vara förödande för många….   Men med rätt stöd kan det bli till något bra. . . . 

Lycka till🌺

Skickar bara kramar och hoppas på en ändring!

Jag skummade igenom de sista men bor din son fortf på behandlings hem?Hur går hans tankar idag? Om sitt liv och fortsäning..

Jag har varit där han är och kanske inte kommit jättelångt.. men börjat gå på aktivitetshus där jag hittat en annan krets av människor att umgås med..just det som kan vara svårt att förändra (umgänget)

På aktivitetshus finns ju an mängd kreativa saker man kan göra tex silversmide, målning, bordtennis, kök med bakning mm..

Bara lite ideer!

inte vart så aktiv och missat denna tråd.

9 vi har inte satt adhd som något negativd det är mer ungdommar som slänger ur sig en massa har du adhde eller? har du damp? osv det är mer sånt antar jag som är tufft att inse för honom. Vi jobbar inte för att få han i mediciner utan att han ska förstå hur han fungerar, att ta ansvar o den biten över sig själv något han faktist skiter blankt i.

10 ja han bor kvar där, går framåt haft en del bakslag och därmed inte fått komma hem på besök. Att införstå regler är viktig del här i livet, man kan inte bara strunta i saker och ting utan stå för sina handlinger och även tänka efter före men gör något.

Bra tips där med bryta umgänget han och jag har pratat lite smått om att börja lite kvällskurser ihop blan måla och dreja/arbeta med lera. Men ska se vad de finns och vad dom kostar samt vilka dagar, vi vet inte när han kommer hem men inte än iaf. Det är lite mer framsteg han bör nå innan hemkomsten sker. Han är go och jag ser ju en härlig go kille som alltid vart med det har bara vart jobbigt i ett par år. Han och jag har mycket bra relation det är han och jag som kan prata och vi kramas mycket något jag tycker många missar med sina tonåringar. Att säga jag älskar dig även om de kanske tycker man är jätte larvig så känns det säkert skönt för dom att höra det

Började ta avstånd från mina föräldrar och hitta på mindre bra saker under några. Just då kände jag inte bara att jag avskydde mina föräldrar (bara för att dom ville hålla mig ifrån dumheter) jag kände också att dom avskydde mig, de är inte sådana som kramas och säger saker som "jag älskar dig" dom slutade bara prata med mig i alla andra sammanhang än de gånger det var dags för att skälla och tjata. Så ja, ge honom massa kärlek och förstående det skulle jag ha behövt ♡

Kan säga att det är mycket bättre med allt nu, han bor på behandlingshemet och det är 12 stegspogram han har fått återfall men äntligen har han kommit till insikt och även mognat tar sitt ansvar för sitt liv. Känns så otroligt skönt att träffa och prata med honom (när man gör det) känns som man fått tillbaka sin goa pojk ❤️ Det känns faktist rätt skönt och höra han säga jag saknar er jag älskar er med :) Det var några årsen man fick det tillbaka även dom goa kramarna han snålat på som jag har ändå proffsat på att ge honom genom alla år 😃
Tack för alla svar

Tack för uppdateringen! Ett stort steg i rätt riktning.

14 Oja det är stora kliv i rätt rikning. Han har vart hemma med och då har man verkligen passat på att njuta av att han är hemma. Bara det var ett tagsen man njöt av att vara med honom. Han har öppnat sig fått en helt annan insikt i allt. Det känns så skönt ändå att veta att allt är okej  🙂