Etikettalkoholberoende
Läst 3699 ggr
Bamsesflicka
2013-08-05, 21:00

"helgalkolisten"

Hej, 

Min pappa har alltid druckit. När jag var liten tänkte jag inte så mkt på det. Framförallt för att det mest var på helger och för att mitt hem hos honom var en fristad jämfört med det hem jag hade hos min mamma för tillfället där misshandel och bråk stod i centrum pga av den man hon var tillsammans med då. Jag har dock många obekväma minnen från tiden, som att pappa va medvetslös på golvet eller inte kunde väcka honom när han hade somnat på soffan. Dock var min pappa världens bästa pappa som hittade på mkt saker med mig och jag älskade honom, och älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta. Min pappa har gjort oroligt mkt för mig, då jag hade det så osäkert på min mammas sida valde han att aldrig gå in i en relation med någon ny under tiden jag va yngre för att jag helt enkelt reagerade oroligt på att någon skulle komma in och förstöra mitt och pappas band.

Med tiden så blev min situation hos mamma mkt bättre då hon lämnade den som misshandlade henne. Det var då som jag verkligen fick upp ögonen för min pappas beroende och det var också då som gränserna från "helgdrickandet" började sakta att överträddas för att sedan bli värre och värre.

Under de kommande åren i högstadiets och gymnasiet vet jag inte hur många gånger jag funnit honom medvetslös, trillat över grillen och desslike. Jag vet heller inte hur många gånger jag har försökt konfronterat honom och bett och gråtit på bara mina knä att han ska sluta. Många gånger har han slutat, för en månad eller två. För att jag sedan ska återgå till att hitta vinglas, flaskor, öl och starksprit på olika gömställen längst husen. Ibland har han bara blivit arg och vänt på hur allt är mitt fel och hur mkt han har offrat för mig.

 Idag bor jag inte hemma och sedan jag har flyttat hemifrån har det blivit värre. Idag har han förlorat jobbet, kan inte få något nytt (vilket inte är så konstigt med tanke på hans blåa näsa och rödflamsiga ansikte) och har upprepande svimningar som sjukhuset ej kan hitta bakgrunden till varför. Antagligen är hans levervärden fortfarande bra. 

Jag försöker sätta upp reglerna att jag endast umgås med honom när han är nykter. Vilket gör att vi knappt ser varandra och de gånger jag åker dit slutar det oftast med besvikelse. Det jobbigaste är nog att jag ibland inte vet om han drukigt några öl eller inte, jag tycker han väkar full men jag är inte säker. Och jag vill inte beskylla honom ifall han inte gjort något för du vill jag berömma att han är nykter. Det känns som ett paranoid spel.

Framförallt saknar jag min pappa, och jag vill bara se honom lycklig. Jag vet om att han dricker som en kompensation för sin depression och han har minst sagt gått igenom mkt skit i sitt liv. Jag har själv varit deprimerad och inlagd, jag missbrukade aldrig alkohol men jag var självskadande i andra avseende och hur mkt jag än pratar med honom går han inte med på att testa antidepressivt för att förhindra de där bottnarna och söka hjälp. Men då han alltid ha rätt så är det inget som är för diskussion. Dessutom är man svag som går på antidepressivt och han är inte "svag".

Min räddning var att flytta hemifrån, och inte bara ett kvarter bort utan vi pratar 70 meter bort. Men jag har inte det i mig att säga upp komtanten med min pappa, för förutom hans beroende är han verkligen världens bästa pappa. Dessutom är jag allt han har, inga vänner, flickvänner eller släktningar. Jag är allt som finns kvar där och jag vet inte vart jag ska vända mig för hjälp Då han inte har något jobb kan han inte tvångsinläggas pga av tvång av hot. Jag funderar om a-kassan är någon man kan vända sig till? Just nu är jag så desperat efter ett sätt att få min pappa att se det positiva i livet och sluta med sitt missbruk att jag allvarligt funderar på att avsluta min drömavbildning i alla fall för ett år, flytta hem igen och smygla antidepressivt och medel som gör att man kräcker om man dricker alkohol i hans mat…

Tacksam för råd

Bamses flicka/dotter

Gronstedt
2013-08-15, 15:43
#1

Hej Bamsesflicka!

Du sitter i en svår sits. Man kan inte leva någon annans liv eller göra någon annans val, det är den trista sanningen.

Kanske ett viktigt första steg är att din pappa får behandling för sin depression, men hur ska det gå till när han vägrar? Kanske du kan lägga det på den bogen att han redan ÄR svag eftersom han självmedicinerar med alkohol? Vore han stark skulle han inte dricka, vore han RIKTIGT stark skulle han inte vara rädd för svaghet utan söka hjälp. Det är svårt för en utomstående att veta, men kanske det kan vara en väg?

Zofia89
2013-08-25, 09:20
#2

Det låter som om du skulle skriva om min pappa!

Min mamma har hjälpt mig väldigt mycket genom åren och jag har lärt mig att acceptera hans drickande för vet du vad? Han är din pappa vare sig han dricker eller ej, du kommer aldrig att få en annan pappa och DU kan inte få honom att sluta dricka… Tyvärr!

En alkoholist ser inte sitt beroende, en alkoholist räknar inte pengarna som går till spriten, de är arga när pengarna är slut för maten blir så dyr, de räknar inte alkoholen som en utgift…

När din pappa väl själv godkänner att han har ett problem kan du försöka styra honom åt rätt håll, men du kan inte göra det för honom! Han måste själv fatta beslutet, vi andra kan bara försöka ge en putt i rätt riktning…

Detta med att han svimmar, kanske det är så att han inte äter? Många som dricker känner inte sin hunger eftersom de dricker sig så mätta.. Så kolla noga att han verkligen får i sig mat också!

Detta var kanske inte vad du ville höra men detta är iaf sanningen.. Du kan hjälpa honom i rätt riktning men han måste själv bestämma sig för att sluta eller iaf minska drickandet…

Älska din pappa oavsett hur han är eller vad han gör, det är din pappa och du får ingen annan även om du så önskade.. Ta vara på tiden ni har för han kommer inte finnas för evigt även om han slutade dricka..

"You can walk with him on his journey, but you can´t walk it for him"

[postmortum91]
2013-09-12, 11:49
#3

Jag känner igen mig totalt, jag har kommit steget längre så därför har jag inte så mycket mer och bättre att säga dig än att: Sluta oroa dig för din pappa, lev DITT liv. Han är en vuxen människa, han tar egna beslut och du gör dina. Se inte din pappa som ett offer, det lyckas han själv bra med. Min pappa ser sig som ett offer, och sålänge en missbrukare gör det så är det näst intill omöjligt att sluta. Din pappa är inget offer, han måste inse det själv. Det är bara han själv som kan hjälpa sig, han måste vilja själv. 

Du måste släppa taget om honom, sluta agera som hans förälder. 
Jag vet verkligen hur svårt detta är, och jag tror inte direkt att mina ord hjälper, för det sitter så djupt rotat i dig, liksom det gjorde för mig. Jag mår iallafall bättre idag, när jag ser sanningen: Min pappa har orsakat sitt mående själv, bara han kan ändra sig. 

Hela mitt liv höjde jag min pappa som du gör nu, att det är synd om honom, att han behöver hjälpt. Jag pratade om min pappa som han vore mitt barn, att jag var stolt över honom när han inte drack, att han var fantastisk när han inte drack. Sedan insåg jag sanningen: han är ett själviskt as som har under hela mitt liv fått mig att lida och ÄNDÅ har han haft mage och tyckt synd om sig själv. 

Jag kan inte tala för hur din pappa är, om han är en bra pappa annars, men jag vet att du måste försöka hitta en väg att se hela ditt liv och situationen med din pappa på ett helt annat sätt. Istället för att utgå från hur DU ska hjälpa honom och tänker på hans perspektiv, tänk istället hur du ska kunna hjälpa DIG SJÄLV och tänk på hur han faktiskt fått dig att må och vad han faktiskt har valt att utsätta dig för. 

Du har inte valt att få en alkoholiserad pappa, men han gör ett val VARJE gång han börjar dricka. Han har gjort ett val under hela din uppväxt, oavsett hur starkt beroendet och suget är, så har han ett val. Glöm inte det!

thenameless
2013-09-14, 02:47
#4

LVM Lagen om Vård av Missbrukare kan vara  ett inledande steg mot vård och kanske abstinens? 

Testa för om din far varit i klammer med rättvisan på något vis kan det bli lättare om ni ansöker om LVM för honom.

Kerstin började där någonstans om jag minns rätt?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

vallhund
2013-09-14, 15:54
#5

# 4 LVM inleds av soc eller polis. LPT kan initieras av polis, likväl som medicin/kirurgakuten vid suicid försök.

Rek läsning:

http://psykologi.ifokus.se/?participating-1       http://relationer.ifokus.se/     http://relationer.ifokus.se/?participating-1

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Upp till toppen