Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 2628 ggr
Mamitaz
2013-11-09, 13:05

Mamma till en beroende

Jag har varit med i Alanon i många år, då jag var tillsammans med en narkoman för längesen. Trots allt jag vet om sjukdomen tog det mej flera år av förnekande att min son också är en beroende (han är 27 nu). Men nu har poletten ramlat ner - och det är så mycket svårare att hantera än den där karln som jag "bara" kunde kasta ut! (det tog mej 15 år men…)

Jag o sonen har haft en väldigt jobbig relation i många år, delvis på grund av hans far som slänger "ved på elden" hela tiden.

För tre veckor sen skulle jag hälsa på sonen (som bor i annan stad) men han var väldigt otrevlig på telefon och jag fick plötsligt inte komma hem till honom, han var väldigt dum, sa elaka saker och jag blev fruktansvärt ledsen. Självklart förstod jag att det handlade om hans missbruk. Han ville inte ha med mej mer att göra sa han. Sen dess har vi inte hörts av. Det blev inget sagt om varför och ingenting, jag har bara inte ringt mer (han ringer aldrig). Jag känner att jag inte kan stå o ta emot mer skit av honom nu.

Men jag funderar mycket över hur jag ska göra. Jag ser ju tex att han är inne på facebook ibland, och då brukade vi ofta chatta förut, nu vet jag inte hur jag ska förhålla mej. Ska jag bara låtsas som ingenting (det är jag jättebra på… Men det känns inte bra), ska jag prata om missbruket hur det går (han har tex en rättegång framför sej o har sagt till sin far att han vill lägga av/söka hjälp, men jag vet inte hur mycket han menar det) och jag försöker verkligen släppa taget om hans problem. Eller ska jag säga till honom att han är välkommen när han tagit tag i sitt missbruk (men han har ju sagt att han inte vill veta av mej, han kanske inte vill "vara välkommen")? 

Åååh hur ska jag tänka?

/M

thenameless
2013-11-09, 13:18
#1

Hej mamitaz

En narkoman/missbrukare säger och gör mycket irrationella saker när de är höga och framföralllt känner sig pressade.

Din son intalar sig säkert att han lyckats hålla sitt missbruk  hemligt för dig trots åtalet mm som säkert har hänt?

Att du skulle besöka honom, riskerade att rasera allt detta. Bättre  att provocera fram en konflikt än att tvingas visa dig hur läget är egentligen.

Låt honom förstå att du är öppen för att återuppta er relation om han vill, och att du stödjer honom ifall han VILL söka hjälp?

Jag vet ju inte?, men skulle tro att han inte vill bryta helt med dig egentligen….

Lämna ett meddelande på fejan eller skicka ett sms, brev…

Vad säger de på Alanon?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

vallhund
2013-11-10, 01:58
#2

Låt honom veta att du finns, om han vill, något annat kan du inte göra.

mvh

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Mamitaz
2013-11-10, 11:47
#3

Tack för svar!

För mej handlar det mycket om gränser. Jag kan inte låta honom behandla mej som skit år ut och år in, så fort han mår dåligt. Han vet att jag finns där och ställer upp när han behöver (men det är sällan han gör det), han vet att jag älskar honom o är stolt över honom (för det är jag, han har många fina sidor), han har alltid varit väldigt känslig så jag har alltid varit extra noga med att peppa o stötta just honom - ändå får jag höra att jag förstört hans liv och att han aldrig tyckt om mej etc.

Så frågan är hur jag sätter en gräns för detta, han knäcker mej, men det är klart det är svårt att klippa banden till sin son helt o hållet.   

"thenameless" skriver: "Att du skulle besöka honom, riskerade att rasera allt detta. Bättre  att provocera fram en konflikt än att tvingas visa dig hur läget är egentligen.

Låt honom förstå att du är öppen för att återuppta er relation om han vill, och att du stödjer honom ifall han VILL söka hjälp?"

Det är helt rätt, vilket han också sa, att han hade så stökigt, och när jag pressade på blev han dum mot mej. Det är det andra jag funderar över, hur jag ska säga nu? Men nu när jag tänker på det var det ganska bra det du skrev, att jag kan säga att vi kan återuppta vår relation/kontakt om han vill söka hjälp för sina problem, vilket jag förstås stöttar honom i. (om det var så du menade?) Jag vill ju inte ta tillbaka min gräns - för mej vore det som att säga att det är ok att behandla sin mamma som skit. Det har jag gjort massor med gånger; sagt nej detta accepterar jag inte, sen är det ändå JAG som tagit kontakt igen. Jag har för övrigt aldrig varit med om att jag sagt ifrån och den andra sen bett om ursäkt eller kommit tillbaka s.a.s. - alltså är jag självklart väldigt rädd att det ska hända igen nu. Det är svårt med gränser!

thenameless
2013-11-10, 13:22
#4

Hej igen nej jag menade att du självklart ska sätta gränser, och inte acceptera vad som helst.

Men att du är beredd att hjälpa honom ifall han vill ha hjälp på riktigt att bli ren.

Sen försökte jag också att beskriva varför han agerar som han gjorde. Beroendepersoner är ofta väldigt självcentrerade och intalar sig att omvärlden inte ser eller förstår, Att de är smarta och har lurat oss andra.

Även om han vet att du vet att han har ett problem så befarar han säkert att om du ser hans knarkarkvart så kommer du att förstå hur illa hans missbruk blivit. och det är en knäck på egot.

Men de flesta säger ju att man inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp och oftast stämmer det, Tvångsvård ett slag kan kanske starta en tanke hos honom,men också skrämma iväg han längre in i missbruket. så Att vara anhörig är inte lätt, Du/Ni har ett helvete. men försök att inte låta honom dra er med sig ner.

Lycka till

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Mamitaz
2013-11-10, 14:20
#5

Jo jag förstår varför han gjorde som han gjorde, du har helt rätt där. Men jag vet inte hur jag ska sätta gränser mot honom. Det handlar inte om hur jag ska få honom att skaffa hjälp för sitt missbruk, utan hur jag ska kunna ha kontakt med min son. Vilket jag förstås vill som mamma - men när behandlar mej som skit vill jag det inte alls. 

Nu har jag sagt du får inte behandla mej så här - men sen då? Om jag tar kontakt med honom igen kan han ju behandla mej som skit igen, det är som att säga "jag accepterar inte detta men jag ringer dej ändå". Så motsägelsefullt tycker jag. 

Hur gör andra när ni sätter gränser?

thenameless
2013-11-10, 20:31
#6

Du får göra som när han var liten pojke och du lärde honom sociala koder.

Gör klart för honom att om och när ni ska träffas måste han respektera dig annars går du.. Jag förstår att du älskar din son och vill träffa honom..

Men som du är ute efter du ska inte behöva acceptera vad som helst för det. 

Han vill ju säkert träffa dig med, inte minst för att få lite pengar eller matt?  Då kan du säga ja visst men om vi ska ses vill jag att du är snäll och  behandlar mig med respekt!.

I de flesta fall fungerar det. För du är troligen en av de sista personerna i hans ursprungliga sociala nätverk som fortfarande är kvar och står ut med honom? Alla andra är pundarpolare som skulle ta hans sista kaka så han svalt ihjäl, och sen plundra liket.. Och det vet han.

Förlåt mitt grova språk. Jag kan vara rätt burdus,

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Mamitaz
2013-11-10, 22:28
#7

Det är det som är det svåra tycker jag. Han bor för det första 25 mil från mej. Han brukar inte låna pengar, han brukar inte ta kontakt med mej av nån anledning alls. Det är bara jag som ringer honom. Hur han finansierar sitt missbruk vet jag inte. Och det är faktiskt heller inte mitt problem (måste akta mej för att gå in i andras problem) men vet att han lånar av kompisar rätt mycket och ibland jobbar han rätt mycket, men han är ju kriminell också, han har ju en rättegång snart (om vad vet jag inte, han vill inte säga). Så det är inte han som vill träffa mej, han vill bara vara ifred. men han har kontakt med sin pappa lite tror jag.

Emel
2013-11-13, 17:51
#8

Brukar du kommentera något ang hans missbruk? Om du vill ha en relation med honom så skulle jag ta det försiktigt med att röra i den grytan. Han är ändå 27 år

Sen så är det kanske bara så att han inte vill ha någon kontakt med dig… Och då är det inte mycket du kan göra tyvärr.

Hallå! ibland tror folk att mina inlägg inte är seriösa. Det är seriösa inlägg, skulle inte driva med er. Kram

mayolica
2013-11-19, 19:47
#9

Jättesvårt att ge råd när man inte vet hur något egentligen ligger till. Det finns så många oklarheter och frågetecken. Är det något särskilt som har hänt, eller någon annan anledning som kan ha gjort att sonen har valt att ta avstånd? 
 Vad tror du det vara som gör att han inte vill ha nån kontakt utan vill "bara vara ifred"?

Du skriver att ni har haft en jobbig relation i många år. På vilket sätt upplever du att relationen varit jobbig? vad menar du med att hans far "kastar ved på elden"?

Du skriver att du är ledsen och saknar din son, att du väldigt gärna vill att ni ska ha en relation? samtidigt villkorar du relationen som du vill ha med din son.  Du skriver att han är välkommen till dej när han tagit tag i sitt missbruk. 
Om jag tolkar saken rätt? så vill DU alltså ha en relation med din son OM han vill sluta med droger ? OM han väljer att ta tag i sina eventuella missbruks/beroende problem och blir drogfri?

Du skriver också att du har försökt släppa taget om hans problem? Jag förstår inte riktigt vad du menar? Med tanke på att ni inte har någon relation,så låter det uttalandet ganska märkligt tycker jag? Vilka problem har du försökt släppa taget om? på vilket sätt tar du hand om hans problem utan att ha nån relation? betalar du skulder åt honom eller? Vad är det för något du har försökt släppa taget om?

Mycket för dej verkar handla om att sätta gränser?  Du skriver att han när du pressade honom blev han dum mot dej? om han kände sej pressad  kanske det var hans sätt att "sätta gränser"  självklart ska man inte acceptera att bli behandlad som skit det är absolut inte ok, ömsesidig respekt från båda håll om en relation ska fungera.

~ mayolica ~

Freke
2013-12-05, 11:27
#10

Se till å finnas där för honom, konfrontera honom.. Va INTE konflikträdd…

Om du inte gör det, riskerar du att hamna som min mor gjorde, vi hade inte heller någon kontakt, inte något stöd ifrån henne.
Så jag försköt henne fullt och fast, vi kunde inte prata med varann.

Det brann varje gång, vi försökte.. hon förbrådde mig och jag blev arg, anklagade henne, hon skylde på mitt missbruk, jag tystnade och försvann.. djupare ner i missbruk, mindre kontaktbar..

Sen blev hon sjuk - Cancer.. jag beökte henne.. Och kunde inte va annat än glad, hur illa det än låter.. Men jag var nöjd, med att hon som alltid kastat skit på mig och aldrig pratat med mig.. Frågade om jag inte skulle flytta ner till ön igen..

- Sa helt iskallt till henne, ja samma secund som du dör.. Då ska jag börja planera för det..
Hon blev förskräckt och åter anklagade mig för att vara egoistisk och elak.. Upplyste henne om att så som hon fostrat mig, har jag inget annat alternativ än att bli precis så som hon gjort mig..

Så ta kontakt, prata med honom, hur jobbigt det än må vara, så har ni pratat så går det att komma vidare, utan det.. Finns det inget att prata om…

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Ebolaa
2013-12-05, 16:28
#11

Vilken "hårding" du var in i det sista Freke. Verkar som att du sörjer din relation till din mamma, nu i efterhand. Beklagar verkligen !

Alltså, det kan också vara bra att för ett tag lägga saker och ting på hyllan en tid, om han vill bli ren så vet han ju att ni finns där. Man ska inte behandla sina föräldrar som skit bara för att man själv mår dåligt. Som du berättat har han säkert gått igenom mycket och är fortfarande arg över vissa "minnen". 

Försök i varje fall i fortsättningen att fokusera på hans finare sidor och välj dina fighter. Tjafsa inte över småsaker och beröm och lovorda de framsteg och lycka han går igenom, om du nu får veta det av honom..

Men som sagt, ta ett andrum för en liten tid men hör självklart av dig till honom om du saknar honom. Du kan själv behöva tänka på annat också, han verkar klara sig därute ivf ;)

Ta hand om dig!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Freke
2013-12-06, 02:15
#12

Klart jag gör, någonstans finns det ju. Hon va trots allt min mor.

Sen kan man ju önska att hon hade varit en bättre sån? Speciellt när man vet att de flesta har en vettig relation till sina..

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Migränsissi
2013-12-10, 18:52
#13

Det kan vara skönt att gå på så kallade öppna AA-,  NA- eller DAA-möten så kan man bättre förstår hur missbrukaren fungerar, och inte ta åt sig av "skiten". 

Även fina flickor förvandlas till hänsynslösa tjuvar som ljuger och skäl av både föräldrar och morföräldrar, så stöd och förståelse för sjukdomen är viktigt.

www.miraculis.se

Upp till toppen