# Vad fick dej att inse? Author: AnneN Vad fick dej att inse att du har/hade ett beroende/missbruk? Det som fick mej att inse mitt problem med drogerna var då jag en kväll tände av och såg film då en som står mej väldigt nära kom in i rummet och yrade enormt mkt och hade fått en total snedtändning. Jag sa i det ögonblicket till mej själv att blir jag verkligen så där idiotiskt knäpp då jag är påtänd då ska jag aldrig mer ta droger! Det var precis då jag insåg vad jag höll på med och det var dagarna efter då abstinensen började komma som jag insåg att jag var beroende. ## Comment 1 Author: Kia Jag gjorde ju inget fel med mitt beroende. Jag bara åt ju och äta det måste man ju konstaterade jag. Att jag sen total misslyckades i allt jag gjorde relaterade jag inte till mitt beroende och inte heller reflekterade jag över att jag åt som jag gjorde, samtidigt som jag var medveten. Svårt att förklara:) Men iallafall jag fick en bok i handen Sockerbomben... Jag grät mig igenom den för för första gången insåg jag att jag hade fått en förklaring till allt mitt misslyckande genom åren. Jag kunde bara inte ignorera det och den vägen är det för mig. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Jag insåg det på en avtändning då jag ville ha mer för att må bra. ## Comment 3 Author: JimJ Jag har alltid insett att jag varit beroende. Jag har aldrig haft problem med att erkänna det för mig själv. Likadant gällde de vänner jag hade. Nekade, det gjorde man till sina föräldrar. Om man erkännde ett missbruk till dem, skulle ett helvette bryta lös. Men det nekandet, hade ju en anledning. Dock är det svårt för mig att säga att jag har varit narkoman, det är ett fult ord i minna öron. Jag tror det gäller likadant vid alkoholister. Det verkar vara svårare att erkänna att man är akoholist. Jag tror att det beror på synen människor har på alkoholister. En alkoholist behöver inte vara en person som stinker och sover i en buss-kur. När jag tänker på ordet narkoman, får jag i huvudet, en bild på en lortig och förstörd människa med en spruta i armen. Jag vill inte vara den personen och vill därför inte bli kallad narkoman. Man vet desutom oftast, att narkotika är beroende-framkallande. Men den synen har man inte på socker eller alkohol. Det handlar nog mycket om lärdomar. Man fick höra mycket om narkotika när man var liten. Hur farligt och beroendeframkallande det var. Men jag har aldrig blivit upplärd att socker och alkohol kan bli ett beroende. Jag trode först att man blev alkoholist av att vara uteliggare. :-) Tydligen tror jag en hel del. :-) Sockerberoende hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det uppmärksamades när Kia berättade om det. Hur ska man veta att man är socker-beroende om man aldrig hört talas om det tidigare och inte vet vad det innebär? Hur ska man veta att man är alkoholist om man inte är uteliggare, eller narkoman när man inte har en spruta i armen och ligger halvdöd i soffan? Vänliga hälsningar \- Jim Johansson ## Comment 4 Author: Gronstedt Håller med - det är en j\*kla skillnad på att inse att man är beroende och att inse att det är ett problem att man är beroende. Om man är knäpp på mitt vis (addiktiv), måste man ju vara beroende av någonting, så det är bara att se till att det är något harmlöst. Mitt allt överskuggande beroende, som jag inte har några planer på att försöka bli frisk från, är faktiskt läsning. ## Comment 5 Author: Margareta Jag håller med dit Gronstedt till fullo, man får se till att det är något harmlöst. Jag lägger mycket tid/energi på att vara sajtvärd på Kolhydrater, därtill har jag våra katter ([http://gulltussens.sunsoft.se](http://gulltussens.sunsoft.se/)) och mina rosor ([http://stenbacken.sunsoft.se](http://stenbacken.sunsoft.se/)) Om jag lägger tid och energi på något väsentligt får min addiktiva hjärna stimulans och jag har lättare att avstå från det som vill ockupera min hjärna. För mig kunde det blivit tablett, men "tack vare" min mammas missbruk jag haft vett att avstå. När jag tog bort socker i samband med en graviditet 1993 fattade jag inte att hjärnan slog om på mjölmat. Jag var med i Viktväktarna redan 1977 och då fick man inte äta mjölmat där, så jag visste hela tiden att det var dumt att äta mjölmat, men jag kunde inte motstå. Det blev som en drog och jag blev hög på bla pannkakor. Jag åt dem i smyg. ## Comment 6 Author: zeretki Jag började inse det när jag flyttat hemifrån, nånstans i 20-års åldern insåg jag att alla mina pengar gick åt till godis och att jag åt godis varje dag till slut. Ville bara ha mer och mer. Jag förstår ju nu att jag byggt på detta beroende sen jag var liten, vet inte hur gammal, men jag snattade godis när jag var mindre för jag hade inte pengar att köpa för och jag MÅSTE ha godis. Åt också druvsocker i mängder redan när jag var barn. :( Därför blir jag lite skrämd över att barn nuförtiden får så mycket godis av sina föräldrar och att ingen ser hur farligt det är. Till och med föräldrar till diabetes-barn tycker att deras barn ska få äta godis och vara "normala"! Och jag ser vilket helvete dom kan få, med både beroende, övervikt och sjukdomar. ## Comment 7 Author: Kia Jag snattade också för att kunna äta. Sorglig historia det där när jag tänker efter... Det blev en sport vem som kunde få ut mest i affären i min klass. Detta var väl runt högstadie ålder. Saken var den att jag åt mitt det gjorde inte de andra de delade ut det. Jag kan nu i efterhand som vuxen se att jag så småningom inte tog bara för att stoltsera bland vännerna utan att även när de inte var med började jag ta grejor så jag kunde äta. Det var väl då det gick överstyr och det var också då de tog mig i en affär. Jag fick en jätte utskällning kan jag komma ihåg , men de ringde varken polis eller mina föräldrar. Jag skämdes så jag höll på att dö. Det var hemskt. det är över 20 år sen nu. Jag kan fortfarande känna känslan. Det tog dessutom flera flera år innan jag vågade gå in i den affären igen...Drivkraften att äta blev stor och då blev jag också oförsiktig i mitt sätt att ta saker. Jag är iofs glad och tacksam att de tog mig så det kunde få sig ett slut. Jag har ALDRIG stulit något igen det vågade jag inte. Jag hittade andra vägar att få tag i mitt efter det. ## Comment 8 Author: Anterrabae Jag insåg nog inte på riktigt hur illa det var förrän biopaten jag går till frågade om jag knarkade, söp eller rökte för jag gav utslag på alla beroendeparametrar.. Men det är klart att smällar man i sig så mycket socker varje dag att det snurrar i huvudet och så fort nivåerna minskar så får man avtändningsbesvär så fattar man nog lite.. men förtränger. sen bekräftades allt i samband med att jag läste sockerbomben. Innan har jag avtänt och varit på väg att döda för en chokladkaka, men när jag tog bort allt så blev det bättre.