Etikettberoende
Läst 3391 ggr
kerstinjo
2014-01-24, 22:16

Livskvalitet = Morfin.

Nu blev ni allt chockade.

Men jag ska förklara.

Jag har varit borta från sidan länge, mycket pga mina tre sista olycksdrabbade år. Jag fick 2011 bröstcancer som hade spridit sig till lymfkörtlarna.

Make, barn och mina "stora" barnbarn var livrädda för att jag skulle dö, men det fanns inte ens i mina tankar.

Vad händer? Jo, min make dör mycket hastigt. Va? Det var ju jag som var sjuk.

Mycket hände på allt för kort tid, men "tack o lov" så blev jag ganska snurrig i huvudet av den cytostatika jag fick och hängde inte med riktigt.

I ett töcken bytte jag boende och tvingades omplacera min älskade labbe Amos.

September 2012 gjorde jag mig av med vår oas Snickarstugan. Det fanns ingen ro eller glädje där utan Staffan, Amos och kossorna.

Har varit sjukskriven under hela denna tiden och saknade mitt jobb o arbetskamrater otroligt.

Kände förra våren att jag började komma lite på fötterna igen. Men hastigt blir jag sjuk och blev inlagd och ena lungsäcken dränerades på 3 l. vätska. Jaha, då mådde jag ju bra igen. Eller?

Läkarna fattade lika lite som jag, men efter röntgen hit o dit, prover osv konstaterades det att jag hade en mängd fåniga metastaser i kroppen.

Lungcancer (dit kommer metastaserna först när blodet syresätts). Jag var ändå inte så bekymrad. Men det var inte nog med det, metastaserna hade även fått fäste i skelettet. Aj, skelettcancer går inte att bota utan det går ut på att ge mig livskvalitet.

Lungcancern är ej helt borta, mer cancer i vissa av kroppens mjukdelar, skelettcancern har börjat ge min kropp stryk i massor. Det går lite fortare än vad jag är med på. Allt pga dessa virriga metastaser som kan dyka upp var som helst.

Så vid cytostatikabehandlingen idag så var enda utvägen att skriva ut morfin till mig. Ja, de vet om mitt gamla missbruk.

Jag brukar inte gnälla eller klaga och har väldigt svårt för att definiera min smärta. Men de vet att jag ingen ork har, kan vara ett helt företag att gå ut med soporna, jag orkar inte gå o handla, tvätta kan vara ett helt företag och när jag inte kan sova för att jag har så jäkla (sorry) ont då är min smärtgräns nådd.

Japp, så idag har jag återstartat mitt narkotikamissbruk! Läkarna o "min" sköterska hade bara väntat ut mig och nu gick det inte längre.

Ironiskt egentligen. Få ren morfin utskriven, så fr.o.m. idag så är jag val missbrukare igen. Det är så sjukt så jag kan faktiskt le åt det.

Så därav rubriken "Livskvalitet = Morfin" för det handlar bara om det och det har jag vetat hela tiden, det kom bara lite för snabbt.

Men jag ska ta vara på livet även om vägen blir krokig. För 17, jag kan fortfarande skratta o le och som vanligt så är det mest barnen med familjer som oroar sig. Inte jag!

Jag är nog lite konstig!

//Kerstin

 Kerstin 

 

RobinEH
2014-01-24, 22:42
#1

Än så länge så är du ju inte missbrukare utan brukare. Förhoppningsvis så kommer det hjälpa dig snarare än att stjälpa dig.

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

kerstinjo
2014-01-24, 23:20
#2

#1

Jo, jag vet men med ett långt missbruk i ryggsäcken och som f.d. Medarbetare på Beroenden så slogs jag av ironin i det hela.

Men målet är smärtfrihet vilket i sin tur höjer min livskvalitet.

 Kerstin 

 

Ebolaa
2014-01-31, 12:14
#3

Din story är som en nedåtgående spiral sedan beskedet om bröstcancern. Du verkar så himla stark som bara finner dig i nuet och gör något av det du har. Det verkar finnas en stor kärlek i ditt hjärta, skulle bara vilja krama om dig, du fina själ!

Jag fick mig faktiskt ett litet skratt och ett leende när du skrev det sista om morfinet som livskvalitet, ironin är så uppenbar när man varit missbrukare nån gång i livet.

Hoppas allt är väl för övrigt! Ta hand om dig, din familj och ditt morfin ;) haha

Kram

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen