# Avundsjuk Author: Kia Igår kände jag avundsjuk känslor och sen blev jag bara ledsen över något som jag egentligen inte alls borde känns så. I går kväll träffade jag en vän till mig som jag inte sett på flera år och hon har varit en stor tjej. Större än mig och det säger en del. Men hon är inte stor längre. Hn hade gått ner 60 kilo med hjälp av en magsäcksoperation. Jag vet, jag borde glädjas med henne att hon lyckats gå ner och att hon var jätte fin. Men jag kunde inte. Jag bara kunde inte glädjas och det gick ju inte att undvika ämnet och låtsas som inget när människan är dubbelt så liten än vad hon varit förr. Jag kände mig som en elefant och jag blev bara svartsjuk och kände att jag hatade henne. Elaka tankar hade jag och jag mådde bara dåligt hela kvällen igår. För där står hon med sin magsäcksoperation (något jag vet inte är ett alternativ för mig då jag garanterat hittat ett sätt att dricka flytande choklad) och där står jag med mitt jävla beroende och undrar om jag någonsin ska komma dit där jag är hälften av mig själv. Blev bara ledsen och jag känner att nu när jag skriver att jag blir ledsen igen. Jag vill bara lyckas och det känns så jävla långt borta. Jag vet jag inte ska koncentrera mig på att minska i vikt utan koncentrera mig på att äta rätt och att jag mår bra för då minskar jag i vikt automatiskt. Men jag skulle förneka mig själv om jag inte erkände att jag vill bara bli smal. Ibland inbillar jag mig att det är lösningen på alla mina problem... Suckar"!!!! Vartvungen att skriva av mig lite. ## Comment 1 Author: termac Starkt av dig att dela med dig av dina tankar och reaktioner! Jag antar att välden hade varit trevligare att leva i om vi inte hade kunnat mäta oss med andra... Stor kram till dig ## Comment 2 Author: korseett du kommer dit du med och vi tar ett hekto i taget vettu. Hon har ju fuskat! och så vet du vilka besvär hon antagligen kommer att får så tänk på det istället. Inte kul att bli stympad i kroppen när det är beteendet som det är problem med. Tänk om hon hade massor av löst skinn! Det är helt ok att känna som du gör Kia! Ut med tankarna bara till oss så får du ut det ur kroppen ## Comment 3 Author: [Borttaget] Kära Kia! Som vanligt träffar du mitt i prick i mitt sinne med dina ord! Du är inte ensam om att reagera på ett sådant sätt och du är heller inte ensam om att må dåligt och skämmas över dina egna reaktioner! Min bästa vän har på egen hand gått ner från 120+ till 70 kilo! Jag högaktar henne verkligen för denna bedrift och unnar henne denna lycka! Men mitt i de glada känslorna sitter även en elak liten kärring som väser och räcker ut tungan och till och med ler skadeglatt när vännen går upp ett par kilo igen. Åh, vad jag vill få tyst på henne! Det är ju min bästa vän vi talar om! Men jag är så avundsjuk! När vi lärde känna varandra var hon lite kraftig och jag var smal. Hon gick upp massor och jag har också lagt på mig (inte i samma klass, men ändå). Vi tappade sedan kontakten för en period och när vi åter hittade tillbaka till varandra hade hon blivit bantat och tränat ner sig och nu är hon smalare än vad jag är. Inuti mig känns det som ett stort misslyckande! Hon som alltid varit större än vad jag är, är nu mindre. Nu är jag den tjocka. Jag vet att det är småsint att reagera så här och jag skäms över mina tankar, men likväl sitter känslorna där. Om något så borde ju hennes bedrift sporra mig! Jag har inga femtio-sextio kilo att gå ner, jag har 20. Jag borde enbart se henne som en förebild och följa efter! Men så fungerar inte sinnet alla gånger. Gaaah! Vi kan som tur är tala om (nästan) allt och jag har berättat att jag är avundsjuk på hennes nya, mindre kropp. Hon är så snäll och säger alla de rätta sakerna (som att jag har ju faktiskt fått två underbara barn för min slappa, feta mage!). Det hjälper, men jag blir ändå ledsen över min reaktion. Så, Kia. Nu tar vi våra egna problem ett i taget - och vikten (som även jag har enormt svårt att inte fokusera på) kommer att lösa sig under tiden! Kram, Linda ## Comment 4 Author: problembarn Ja, Kia, precis så kan det kännas!! Jag känner igen mig så enormt i detta! Emellanåt orkar jag exempelvis inte ens gå in på forumet (kolhydrater ifokus) och läsa eftersom alla går ner i vikt i sin takt och på sitt sätt medan inga metoder och inga sätt fungerar för mig! Jag ser vänner och bekanta runt omkring som bara lägger om sin kost liiiite eller slutar ta en andra portion och vips har de gått ner 15 kilo... Medan jag sliter år ut och år in med träning och hälsosam mat och det händer absolut ingenting!! Ja, mer än att jag blir sjuk och att min egen ångest, frustration och känslan av att vara helt misslyckad och bortom all "räddning" växer sig allt starkare...  pust!! ## Comment 5 Author: Linda Hmmm missunsamt... ## Comment 6 Author: Mervi Jag skulle inte kalla det missunsamt. Kia missunnar  ingen framgång, hon berättade bara om sina känslor. Det är mänskligt att även känna avund och bli ledsen när man har det jobbigt. ## Comment 7 Author: Alexej Kia, jag lovar dig att det är helt normala tankar. Vore konstigt annars. Är säkert att din vän är lite avundsjuk på dig med för nånting. Dina barn, soffan, en resa, trädgården, du vet.![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 8 Author: zeretki Kia, du är modig som talar om detta för oss. Och jag tror det har med självkänsla att göra, att man känner sig mindre värd jämfört med någon annan. Man jämför sig hela tiden med någon annan som är bättre, snyggare, smartare, trevligare osv. Det handlar om att man måste bygga upp sin självkänsla så att man inte behöver jämföra sig utan att man är nöjd med sig själv som man är. :) ## Comment 9 Author: Alexej Och du är sajtvärd, det är inte hon...![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Och jag är bättre på tyska än många andra! ## Comment 10 Author: problembarn Visst kan det verka missunsamt... men det är långt ifrån sanningen! Jag skulle knappast må bättre av att alla runt omkring mig misslyckades med vad de nu förutsatt sig!! Det handlar ju om den egna känslan inför sig själv. Personligen handlar det om att jag fixerar mig vid en sak och när jag inte lyckas med den så är inget annat jag gör värt något!! Jag har dessutom jobbat med min självkänsla i massor av år (!!!) utan att den blivit nämnvärt mycket bättre och då kanske det inte är helt underligt att man börjar misströsta! ## Comment 11 Author: Kia Tack för alla inlägg Ni gjort angående detta. Det känns bra att det inte bara är jag som känner såhär ibland. Jag är ingen elak människa och när jag får sådana tankar som jag hade mår jag egentligen bara dåligt för jag vill inte tänka så. Jag missunnar INTE hennes viktnedgång och jag kallar det inte heller fusk. Fungerade detta för henne är ju det bara bra. Det är egentligen inte henne som person jag blir avundsjuk men jag blir avundsjuk för jag inte är där hon är och vet att jag har så lång bit kvar att nå dit rent viktmässigt och då blir jag påmind om mig själv och min egna situation och då blir det att jag bara känner avundsjuka.  Det är min egna självkänsla som talar med mig att jag inte duger. Jag är ju glad för henne för jag förstår ju att hon lidit av sin övervikt lika mycket som jag gör med min men jag har bara svårt att känna i ett sådant läge för jag vill bara själv vara där. Själviskt kanske men det är så tankarna kretsar i huvudet på mig. Jag uttalar aldrig sådana tankar högt och fakta är att nu när det finns en sajt där jag kan skriva tankarna rakt ut så är det skönt att jag kan dela det med er utan att Ni dömer mig. Tack för Ni finns allihopa. Kram