# Mobbing Author: Kia Jag och några sockerberoende vänner pratade om mobbing häromdagen och hur de blivit fysiskt och psykiskt mobbade under sina skolår och hur de blev lätta offer för mobbing. Jag har aldrig blivit mobbad för min storlek eller för mitt beteende men då detta kom upp så började jag tänka efter. Nej, aldrig mobbad men jag har alltid känt mig väldigt utanför. Känt det som jag alltid kom i tredje hand. Att jag inte dög som jag var utan var tvungen att göra tuffa saker för att bli accepterad. Jag undrar om jag verkligen hade behövt göra det för att bli accepterad. Mina vänner idag säger att det aldrig uppfattade att jag kände mig utanför. Jag kan ofta fortfarade idag känna mig utanför i ett rum fyllt av människor och jag vet inte riktigt var den känslan kommer ifrån...... ## Comment 1 Author: problembarn Jag tror att känslan kommer inifrån och att den handlar om självkänsla! Att känna att man inte hör till och passar in osv hör antagligen ihop med att man är otrygg och osäker inuti. Det här är även något som personer som har behov av att dominera (antagligen av samma skäl men de hanterar det annorlunda) liksom kan "lukta" sig till. De märker direkt när det finns någon  med "svag" självkänsla i närheten och kan då få utlopp för de egna behoven av att dominera för att känna sig "större" kanske "synligare". Det är även därför som andra inte på samma sätt uppmärksammat det man själv upplevt, känslan bor inuti en själv. Det är mina känslor om mig själv det handlar om i första hand! Det är oxå de känslorna du beskriver _jag har alltid känt mig väldigt utanför. Känt det som jag alltid kom i tredje hand. Att jag inte dög som jag var utan var tvungen att göra tuffa saker för att bli accepterad_ som gör att man inte klarar, vågar, orkar stå upp för sig själv och säga ifrån alla gånger. En person som inte tvekar på att den är bra nog, att den duger precis som den är hamnar inte i situationer där den blir mobbad eller utsatt tror jag. ## Comment 2 Author: Gronstedt #2: problembarn, du skriver _"En person som inte tvekar på att den är bra nog, att den duger precis som den är hamnar inte i situationer där den blir mobbad eller utsatt tror jag"._ Det är inte min erfarenhet. Precis som du tror jag att någonting, en lukt, en aura eller vad du vill, markerar vissa personer som annorlunda. Däremot tror jag inte att det är bara enstaka personer med behov av att dominera som söker upp och trakasserar sådana människor. Min övertygelse är att det är flocken, människan som flockdjur, som identifierar särlingarna och ger sig på dem. Flockens strömningar orsakar den första konfrontationen, och om då offret kryper undan och gör sig svagt, nöjer sig flocken med att klå det litet grand och sedan nypa till det emellanåt för att se till att det håller sig på plats. En fruktansvärd situation för offret, som aldrig får en lugn stund eller en plats att vara sig själv på. Men om offret står emot, om offret slår tillbaka eller vägrar att bli gjort svagt, då eskalerar det till misshandel, sexuella övergrepp, bakdanteri och hatkampanjer som kan dra med sig alla skolans elever och ibland till och med lärarna. De som faktiskt råkar ut för att mobbarna försöker döda dem, de som binds och lämnas i skogen, de som blir inlåsta och lämnade, de som får kompanistryk av olika personer varje vecka, de vars lärare säger till dem att det är deras eget fel, är de som inte haft vett på att vika sig och ge den rätta underkastelsesignalen. Det är i alla fall min erfarenhet och övertygelse. Människan som flockdjur är definitivt ingen god varelse, och jag tror inte på att mobbare i gemen har problem hemma eller stort självhävdelsebehov. Många av dem tycker helt enkelt det är roligt och ganska sexigt att knäcka andra. ## Comment 3 Author: problembarn Hm... jag vet inte om jag tror likadant. Det stämmer ju inte heller att motstånd alltid slutar i eskalerat våld. Inte heller att våldet upphör eller minskar och går på underhållsmobbing om offret kryper undan... inte enligt vad jag själv erfarit och sett i andra sammanhang. Jag tror att det är mera komplext än så och handlar i större utsträckning om självkänsla i kombination med sociala koder än flockbeteende. Sedan håller jag med om att grupptryck spelar en stor roll men jag tror även att auktoritet hos ledaren är avgörande. ## Comment 4 Author: Gronstedt Varje situation och varje kombination av individer är ju unik. Jag tror människor fungerar som andra flockdjur: Måttligt annorlunda individer blir förpassade till lägsta posten i hackordningen om de underkastar sig. Måttligt annorlunda individer kan skapa ett eget "revir" eller bli den kring vilken gruppens strömningar formar sig om de vägrar underkasta sig. Starkt avvikande individer blir helt utstötta eller dödade av flocken, oavsett om de underkastar sig eller inte. ## Comment 5 Author: korseett jag blev mobbad i nio år inte pga av min storlek utan för att vi hade kor hemma och sedan för att jag var som jag var- lite udda kanske. ## Comment 6 Author: zeretki #4 Precis! Det är därför det ofta funkar bäst, för lärare och vuxna som ska rensa upp i en mobbnings-situation att påverka dom med hög status men som inte här högst upp och mobbar. För när dom som har hög status inser sitt ansvar och hjälper dom som blir mobbade, så löser det upp hela konflikt-situationen. Den som mobbar vågar inte längre mobba. Och det är därför som det är viktigt att försöka se vilken status man har i en grupp, för om man inser att man faktiskt har en förmåga att påverka - om folk lyssnar på en, då har man ansvar för att dom "svaga" inte ska råka illa ut. :)