Om du vet att du verkligen vill sluta har du tagit det största steget. Jag bet på mina naglar i flera år, bestämde mig en dag för att jag ville ha så vackra naglar som alla andra och lät bli.

Det kan hjälpa om du till exempel kan gå till någon som fixar dina naglar, måla dem snyggt eller så att du helt enkelt inte vill förstöra mönstret. 
Någonstans måste man bara försöka lyckas distrahera sig själv så att man inte kommer in i samma spiral. Om du biter när du är stressad, försök undvika dessa situationer eller hantera stressen på ett annat sätt.

Hur gammal är du? =)

Jag tuggade både tånaglar och fingernaglar när jag var liten, när jag var typ 8 slutade jag med tårna men fortsatte med fingernaglarna, testade också medel, man blev van med smaken! 

Idag tuggar jag bara om jag känner mig nervös eller stressad och då bara en nagel för det gör så ont sedan att jag inte vill fortsätta med andra naglar :D Men som sagt tuggade jag lika frenetiskt på mina naglar som du gör…

Lösningen, jag växte ifrån det… därför jag undrar hur gammal du är =) Jag slutade/minskade inte förrän jag var 19 år och då märkte jag plötsligt att jag inte tuggat på naglarna på flera dagar, beteendet bara försvann…

Visst tuggar jag ibland fortfarande som jag redan skrev men i mycket mindre skala och jag har fina vita kanter på naglarna då dom växt ut lite =) Problemet är ju det att naglarna är väldigt sköra efter många års tuggande så när de går sönder händer det lätt att jag "ska bara jämna ut nageln lite" och detta slutar med att nageln är nertuggad… Men de blir starkare med tiden när man inte tuggar mer!! Nagelbanden får sig fortfarande lite väl ofta =(

#2 Jag är 16 år gammal :)

okej =) Då finns det hopp om att det "växer" bort =) 

Och faktum är ju det att ju mer du tänker på att sluta och stressar för det, desto mer tuggar du ;)

#4 Inte nödvändigtvis jag är mer än dubbelt så gammal som Anonym och biter fortfarande på naglarna. Även om jag bara gör det som ett alternativ till att använda saxen …..

Därför jag skrev att det finns HOPP om att beteendet växer bort, jag skrev aldrig att det måste vara så i TS fall…

sant, men ändå det kan alltid bli bättre och med lite vilja kan man begränsa det som i mitt fall till att bara bita ner naglarna till "fingerkanten"

Det är inget beteende du ska vänta på att det växer bort. Ta tag i det direkt istället. När du är så gammal så du är tror jag inte heller att det kan växa bort.

Konstigt att det då för mig plötsligt växte bort när jag var nästan 20… Jag hittade aldrig nåt som fick mig att sluta och ju mer jag tänkte på det, desto mer tuggade jag…

Det är kanske där grejen ligger? Att man försöker fokusera på något annat när suget/tankarna på att  bita på naglarna eller annat tvångsbeteende dyker upp. Gör något som håller hjärnan och händerna upptagna… så blir det kanske lättare att sluta?

Ja kanske.. Fast ofta märker man inte beteendet före man tuggat en hel del… Det är så invant att man inte lägger märke till det :-\ så var det iaf för mig…

Ett tips är att bara bita på en nagel. Jag bestämde mig att bara bita på tumnaglarna. Det fungerade ett tag och då kunde jag sluta efter ett tag. Började dock bita igen i perioder, så det är livslångt hehe.

Men man kan ju även byta ut beteenden mot tex tugggummi. För det är ju själva stressfaktorn och tuggbeteendet som är aktivt :)

Jg hade samma problem som dig men har slutat och jag är 16 år jag med. Men jag slutade att bita på mina naglar för jag fick höra att man går runt med alla olika baciller, bakterier och virus. Det blev jag äcklad av så varje gång jag bet på mina naglar poppade det upp i huvudet att jag får andras baciller bakterier och sånt i min mun från andra. Men det hjälpte mig för jag är lite bacillskräck hehe :)

Ha vantar på händerna och tugga tuggummi

Nagelbitning hör faktiskt till ett tvångsmässigt självskadebeteende. Att bita på naglarna blir ett automatiserat självskadebeteende = man märker inte alltid att man sitter och biter på naglarna. 

Så detta beteende är väldigt speciellt. Jag har själv samma nagelbitningsproblematik som dig. Så länge jag kan minnas har jag bitit på naglarna och kan inte sluta, har också testat det där medlet som smakar beskt. Men det slutar med att jag slickar och suger bort det och fortsätter bita på naglarna.

Kanske KBT kan vara en hjälpsam behandlingsmetod mot detta, inget jag själv beprövat. Men där arbetar man med de känslor som får dig att bita på naglarna och vad du borde göra istället :)

Hoppas det blir bättre, lycka till !

Håller med #15 Tvångsbeteenden behandlas framgångsrikt med olika former av beteendeterapi, kontakta ungdomsmottagningen där du bor.

Växer från? 27 år gammal och knaprar fortfarande på naglarna.

För mig har det handlat om att ta reda på varför jag biter, och försöka göra mig medveten om att jag biter och när jag biter. Sedan är det en beroendeproblematik också - när jag är medveten om mitt bitande och försöker undvika att bita så riktigt kryper det i fingrarna. Och ett extremt dåligt samvete när tuggmaskinen har varit framme. 

Det som har hjälpt mig är att avleda fokus - tänker jag på naglarna hela tiden så hjälper ingenting. Så att måla naglarna, fila naglarna och vad mer kan tänkas är lönlöst för mig. Att göra mycket med händerna hela tiden funkar istället för mig - exempelvis virka, sticka, skriva.

Värst är att sitta still framför en film utan något att göra med händerna.

"Ät kalcium och magnesium rika livsmedel så att dina naglar kommer att reparera och växa bra. Inte bara det, men de flesta av det skälet att den mänskliga kroppen vill bita naglarna är en brist på kalcium och magnesium i kroppen. Kroppen behöver det materialet tillbaka."

Kolla denna länk men extra tips är att googla fram en bild på hur dina drömnaglar ser ut och skriv ut bilden och häng upp alternativt ha som bakgrund i telefonen eller annat ställe som du ser ofta. 

http://wka.sarpat.com/hur-att-sluta-bita-pa-naglarna

växer ifrån ja… min mamma tex var över 30 då hon slutade "omedvetet", plötsligt märkte hon att hon hade "glömt"…

Jag och min man brukade ha samma problem, vi har börjat ha en nageltång (eller vad dom nu heter) i närheten istället och klipper med den.

Det kanske inte funkar för alla men det funkar för oss (man fortsätter ju att bita för att naglarna är ojämna och bitandet gör dom ännu mer ojämna men det gör inte en nageltång.

Det händer att jag fortfarande biter på naglarna men det är väldigt sällan.

(däremot har jag ett litet problem att jag biter på huden bredvid eftersom jag har tjock hud där, det är inget att rekommendera och där vet jag inte riktigt vad jag ska göra)

Jag tuggar sönder nagelband och skinnet genast när naglarna är "slut"… För tillfället har jag plåster på 7 av mina 10 fingrar då jag tuggar tills blodet rinner :( Har mycket stress med en massa just nu… Annars kan jag gå veckotal utan att ens tugga på naglarna…

Jag har bitit på naglarna så länge jag kan minnas (är nu 19 år), och bestämde mig för 2-3 veckor sen att nu är det nog! Vill bara ha fina naglar som man slipper gömma för att man skäms över dem. Så nu har jag en tid inbokad hos en tjej som gör nagelförlängningar på dem som biter på naglarna (alla nagelteknologer kan inte göra det eftersom det behövs fler steg för att få ett fint slutresultat). Hoppas detta kan stoppa mitt nagelbitande eftersom jag då inte kan komma åt naglarna på 3-4 veckor då man oftast byter ut gellacket/acrylen.

Jag har kommit på att det hjälper att smörja händerna ofta :-) man vill ju inte ha smaken av handcreme i munnen :-D

Vilken bra tråd.

Jag sitter själv i samma misära båt, är 24 om en vecka och har fortfarande inte lyckats sluta bita på naglarna. Har använt alla knep som står här, äckligt stopp-o-väx medel, vilket jag till slut vande mig vid och nästan börja tycka om istället (jag vet, låter konstigt), hade vantar på mig men så fort de gled av så var naglarna illa ute. Smörjer ofta mina händer med helosan eller atrix då jag har rätt tro hy men ändå tuggar jag.

Jag använde även nagellack för att som tidigare nämnt inte bita bort det fina men folk mer eller mindre retade mig för att jag använde nagellack när jag hade så fula naglar så då bet på naglarna bara för det.

Är gravid nu och har lovat mig själv att sluta både för att det är en äcklig ovana plus att jag vill ha fina och vårdade naglar sen när ungen är kommen så jag inte råkar rispa honom/henne med en sönderbiten nagel.

Tvångsmässigt självskadebeteende måste jag säga var väldigt intressant eftersom jag aldrig sett det så men tänker man efter så. 🤔

Hoppas du lyckas sluta, inget man vill men gör ovetande ändå.

#24

Lycka till, håll oss gärna uppdaterade om hur det går!

mvh

#25 tack så mycket. kan säga att nu går det sådär även om jag lyckats bättre än någonsin hittills. Det värsta är att man är mitt uppe i kandidatskrivande vilket gör situation lite svårare men samtidigt så har jag ju fått jobb på lager som paketsorterare vilket kräver att man har handskar på sig samt är upptagen med händerna hela tiden vilket gör det lättare. :D får se om man har lite naglar kvar om en månad eller om man bitit bort det lilla man har lyckats växa ut ;)

Jag bet också mkt på naglarna förut, jag försökte fokusera på när jag bet på dem mest. Vilket var när jag kollade på en film och ville sysselsätta mig med något eller om någon nagel var ojämn så jag "bara" skulle jämta till den. 

Jag löste de med att tugga tuggummi och alltid ha en nagelfil med mig så man inte har något bra ställe att börja gnaga på! 

Men om du har haft problem så länge kan det vara något annat, något djupare kanske. Men du kan ju iaf prova! Framför allt nagelfilen hjälpte mig :)

Jag bar runt på en nagelsax i fickan och så snart jag bet så klippte jag alla korta så det inte fanns nåt att bita på BARA för att få bort vanan först. 

Och vad som fick mig att vilja börja sluta var då jag klagade på ilningar ovanpå en tand och hon berättade att nagelbitning är döden för tänderna så hade jag riktigt stark motivation att sluta med det. 

Det kan även vara en brist i kroppen som får dig att inte kunna sluta. Minns tyvärr inte vilken just nu.

Det blir med tiden en vana, och behöver inte alls vara någon tvångshandling, utan att man helt enkelt bara gör det. Jag har nog provat allt som har föreslagits, och det enda som gav tillfällig hjälp var att putsa och fila på dem i stället, men det är ju inte någon större idé när man har bitit ner dem nästan till knogarna.

Jag känner väl igen mig i inlägget i inledningen, och jag var idog nagelbitare i drygt sextio år. Det som fick mig att sluta var helt enkelt att bli av med vanan. När min tandläkare fixade bettet, så passade mina framtänder inte riktigt ihop, jag kunde inte bita av. Då sa jag till henne, att vi väntar med att fixa det, för nu kan jag inte bita på naglarna, och det kan vara bra att se hur det går.

Inte förrän efter nära ett år fixade vi till att jag kan bita av, och jag har faktiskt slutat att bita på naglarna. När tänderna inte gick ihop var det helt enkelt omöjligt. Men jag har inte upplevt någon saknad, även om det under något år har känts rätt ovant att jag har hårda och långa naglar, som jag måste fila för att de inte ska bli för långa, och som ibland bryts av.

Det går mycket bättre att spela charango nu, när naglarna har väst ut, men nagelbäddarna kommer nog aldrig att nå fram så långt som på den som inte har bitit på naglarna, eller slutar tidigare.

#29 Vad som menas med ett "tvångsmässigt självskadebeteende" är att när du väl upptäcker att du biter på naglarna så har du svårt att hejda dig. Du tänker istället att du "bara ska bita bort det irriterande…". Det här kan också speciellt kännas när någon försöker stoppa dig att bita på naglarna eller att det är ett sånt sammanhang där man inte ska bita på naglarna. Vilket kan få en att bli frustrerad och kanske lite stressad över att inte få bita.

Som du säger är det en "vana", men nagelbitning är faktiskt lite mera komplext än så. Det blir en automatiserad handling tillslut, vilket inenbär att du inte märker att du sätter fingrarna i munnen alla gånger och kommer på dig själv med att bita på naglarna. Så det är väldigt svårt att sluta om man har blivit en riktig nagelbitare. Därför är det bra att sätta någonting som smakar illa på naglarna för att man skall komma på sig själv med att bita :)

Ciao!

#30 väldigt bra beskrivning över min nagelbitande, jag kan till och med bli irriterad på personen som säger åt mig att sluta bita på naglar men jag vet att det är för mitt bästa. För mesta märker man ju inte ens att man biter på naglarna förrän man bitit ner dem så långt att det gör ont. Dock funkar inte illasmakande saker på mig även om det kanske påminner att man biter på naglarna så gör jag det ändå för det mesta oavsett vad dem smakar. :/

Ni kan få komma ut hit och klappa kossor så ni har kossasmuts på fingrarna. Man vill inte ha dom i munnen då inte. 🤐

Jag var som du. Hade sånt stopp och väx-medel också men bet iaf. Tillslut kom jag fram till att jag också vill ha fina långa naglar så jag började måla dom med fint nagellack. I början bet jag bara bort det med och sen naglarna meeen nu har jag haft långa fina i ca tre år. Förutom ena tumnageln som jag ibland "unnar" mig att bita av till Max. Hehe. Funkade för mig iaf.

Mina föräldrar berättade för mig att man får maskar i rumpan och i magen av att bita på naglarna, sedan dess har jag inte varit i närheten av min mun med fingrarna … XD

Testar nu för hundrade gången (känns det som) att använda nagellack, än så länge har jag varit duktig och inte bitit, har dock bara gått fem dagar men ändå ;). TS hur går det för dig?

Jag bet på naglarna från det att jag var 4½ år. Sedan började jag jobba som kundvärd hos ett företag..det var då jag verkligen började skämmas för mina naglar och bestämde mig för att sluta tvärt!

Hade också testat äckelnagellacket och massa andra trick, men inget kunde lugna min inre oro om jag inte fick bita på naglarna..

Så jag kom på en genial ide: Bygg på naglarna!
Jag byggde med gel, fransk manikyr och det första setet naglar ovanpå mina fula korta naglar såg väl sådär ut..men efter 3 månader hade de växt ut och det rosa började långsamt också krypa längre och längre mot fingertopparna.

Visst är det kostsamt och jag höll på att betala 290-350kr var 6'e vecka i 1½ år (ca. 6 000kr) innan jag ville se vad mina riktiga naglar såg ut som, om de var starka nog, om jag kunde låta bli att bita.
Abstinensen fixade jag genom att knapra på pumpafrön eller solrosfrön, allt för att distrahera mig.

Nu har jag varit bitfri i 2½ år och är så glad över det! Jag använder O.P.I's Nail Envy för att stärka dem ytterligare och är hur nöjd som helst.

Lycka till! Du klarar det!

Jag vet att det var ett tag sedan, och jag håller faktiskt inte med om att det måste vara ett "tvångsbeteende". Jag blev aldrig irriterad om någon sade till, snarare så att jag märkte det då. Jag tänkte helt enkelt inte på det.

Och det kanske kan vara intressant att veta att det faktiskt pågick i ungefär sextio år, och att det var min tandläkare som hjälpte mig att bli av med det när jag hade upptäckt att jag slutade bita när bettet inte var justerat. När hon föreslog att slipa ner det som var för högt, sade jag att det kan vänta, eftersom jag inte hade bitit på naglarna sedan bryggan sattes in.

Vi väntade med justeringen, så att jag inte längre kunde bita ihop, ytterligare några månader, och sedan är nagelbitningen helt enkelt borta. Ingen saknad efter den, jag tror inte ett ögonblick på att det handlade om "tvång", utan det var helt enkelt en ohejdad ovana.

Nu, ett par år senare, har fortfarande nagelbädden inte krupit mycket längre fram, och det som en gång var bortbitet vid sidorna har inte vuxit ut. Jag känner det fortfarande lite ovant att ha så pass långa naglar, och jag filar dem rätt ofta, för att de inte ska bli för långa, och för att runda av dem så de känns lite mjukare.

Som metod att sluta fungerade det alltså att inte kunna bita, helt enkelt för att framtänderna inte gick ihop, vilket så klart var lite obekvämt för att äta, men inte så mycket att jag inte kunde bita av en macka. Glipan mellan överkäkens och underkäkens framtänder var inte mer än ett par tiondels millimeter, men det räckte.

Samma effekt skulle man ganska lätt kunna få genom att lägga på lite material på kindtänderna, som sedan kan slipas bort när nagelbitandet är borta.