# TV3
Author: Kia

Jag brukar inte titta på tv -programmet, du är vad du äter men igår fastnade jag där då det handlade om en kille som faktiskt blev klassad som alkoholist och beroende av socker.

När Skipper kom hem till honom efter fyra veckor och faktiskt kollat upp honom på de olika barerna och att han varit där och druckit trots alla varningssignaler kände jag igen mig. Ni som såg det, reagerade Ni på lögnen som han låg inne med, när Skipper frågade om han varit ute på någon bar de senaste veckorna? Ohhh nej det har jag inte, jag har faktiskt inte det jag har faktiskt inte fuskat osv osv.... Han såg helt skenhelig ut i sin lögn. Det är så lätt att känna igen sig, man håller på att dö om man blir avslöjad.

Själv skulle jag neka in i döden om någon frågade om jag ätit upp den där chockladen som låg i kylen. Jag tror till och med att jag nekade så hårt att jag trodde på det själv sen. Tror inte att något skulle få mig att erkänna. Bästa lögnen är att skylla på att man haft besök och \_\_\_ VAR JU FAKTISKT TVUNGEN ATT BJUDA PÅ NÅGOT:::::

\*ler\*....

Men förnekelse det är man verkligen expert på och det blev så intressant när killen på tv faktikst blev avslöjad, sen vet jag inte om det är så att det är mycket skådespel bakom, men det fick ändå mig att tänka till om hur jag betet mig och hur jag ibland beter mig när jag är i återfall.

/Kia

## Comment 1
Author: Gronstedt

Jo, man står där och velar och bräker och försöker låtsas att det måste ha varit katten ... Och hela tiden är det så totalt uppenbart!

Just den här biten har jag kommit upp mycket den sista tiden för mig och jag vrider mig som en mask av skam vid minnet av hur ömkligt feg jag varit ... Jag har ju största st\*ken i stan, metaforiskt talat, hur kan jag agera så otroligt fegt? Hur har jag kunnat låta så många år gå förlorade i en dimma av självbedrägeri, beroende och värk? Jag kunde ju ha levt i stället!