Kanske någon form av ett undermedvetet medberoende eller så är det slumpen, man kan titulera sig som alkoholist när man börjar dricka istället för att göra det som man hade planerat. Och även när man bara ska ta två öl men dricker 10 öl istället, sen är man riskkonsument om man börjar tänka att helgen måste komma snart så man får ta sig en öl. Det är många som blir lidande av sjukdomen alkoholism och inte bara alkoholisten själv, jag själv är nykter alkoholist och mitt tips är att kontakta en beroendemottagning och se om du också blivit sjuk i medberoende. Där får du berätta om hur du haft det och du får den hjälp du behöver, dom är ju proffs så du kanske behöver annan hjälp också men det vet ju dom på beroendemottagningen. Du ska ju inte gå och må dåligt!

#0 iaella

Du behöver inte göra en ny tråd varje gång du svarar på ett inlägg! 🙂 Du kan svara genom att fortsätta skriva i rutan under svaren du fått! Lägger in ditt svar till #1 här nedanför så kan ni fortsätta där under sen!

Ok, tack :)

Detta är inte mitt inlägg! Utan #0 Trådskaparens svar till #1:

Tack Krutgubben för det fina svaret o jag har sökt hjälp, skall gå på samtal med början i september. Jag har börjat läsa lite om det där med medberoende o känner igen mig i relationen med barnens pappa, där vi tassade på tårna runt honom när han satt i soffan. Jag bara höll med honom i allt han sa o ville bara han skulle somna utan att bråka. Vi träffades väldigt tidigt, jag var 16 år, men kan nu se att han haft ett tokigt förhållande till alkohol hela tiden egentligen. Jag undvek ofta att dricka på fester o dyl för att hålla koll…. Vårt förhållande tog slut när vår äldsta son sa att nu får det vara nog, antingen flyttar jag eller pappa. Tror pengen trillade ner ordentligt hos mig då…

Känns ibland som jag skall bli tokig med mamma som blivit periodare på äldre dagar, min tidigare relation, 26 år tillsammans o den nuvarande relationen, 3 år tillsammans o han är periodare. Han har nyligen haft en period o jag undrar vad är det som gör att perioden börjar resp slutar, blir man liksom mätt för denna gången eller hur funkar det?

Om jag går till mig själv så hade jag också perioder men jag blev så hemskt sliten av mitt drickande att jag behövde vila upp mig, sen var det väl även halvhjärtade försök att sluta dricka också på samma gång. Men jag klarade inte av att sluta dricka så jag valde att söka hjälp, det tog mig även hårt att se min sambo lida. Det som är svårast är inte att sluta dricka alkohol utan det absolut svåraste är att inte börja dricka igen. Vill också tipsa om anonyma alkoholisters öppna möten, på dom mötena kan även anhöriga gå och där kan du med stor sannolikhet träffa människor i samma situation som du är i. Vill du så finns jag till hands om du vill prata av dig, jag kan pm:a dig mitt telefonnummer om du vill? Genom att jag hjälper andra så hjälper jag också mig själv i mitt egna tillfrisknande annars kan vi fortsätta att diskutera här också. Hoppas du får må bra snart. Glömde skriva om varför jag har börjat dricka igen efter en nykter period är att jag har ljugit för mig själv om att jag kan väl ta ett par öl men det funkar ju inte. Jag faller dit direkt där jag var innan jag slutade dricka förra gången, alkoholism är en progressiv sjukdom och det blir bara värre ju längre tiden går, för även om jag slutat dricka så fortsätter alkoholismen att utvecklas. Läs gärna min blogg på: alkoholist.123minsida.se

Hej igen, Min nuvarande särbo går på AA, jag har föreslagit att jag skulle kunna följa med någon gång, vilket han i stunden tycker är bra, men sen vill han inte när jag föreslår det. Han säger att han skäms. Starkt gjort av dig att sluta, hur länge har du varit nykter? Det du beskriver stämmer väldigt väl in på min särbo, resonerande om att han nog kan ta en öl eller dricka måttligt. Hur kan sjukdomen vara progressiv, om man upphört med drickandet, menar du?

Tack, jag har bara varit nykter i 6 veckor nu och tar antabus och håller på med en adhd utredning som jag väntat länge på. Jag förstår din sambos skamkänslor för alkoholism är ju en skammens sjukdom även om den börjar få mer förståelse av "samhället". Med progressiv menar jag att alkoholismen får värre konsekvenser ju mer och längre en alkoholist är aktiv i sitt drickande, efter en nykter period och sen börja igen så spränger alkoholisten sina gränser mer och mer. Som att man dricker ännu mer än man gjort tidigare och skjuter upp fler saker som måste göras i det vardagliga livet och man prioriterar alkoholen mer och mer. Till slut lever alkoholisten på bara lögner för att skydda sitt drickande och lovar hit och dit men kan inte hålla det man lovat. Det är den mörka sanningen om alkoholism och den är skoningslös, jag själv har insett hur STARK makt alkoholen har på mig och vilket otroligt jobb med mig själv jag måste göra för att hålla mig nykter och tillfriskna. I mina behandlingar har jag lärt mig att hjärnan på en alkoholist blir frisk efter cirka 2 års nykterhet, när jag varit aktiv i mitt drickande så får jag så kallad reptil hjärna och smusslar med alkoholen även fast mitt drickande får konsekvenser, så stark är sjukdomen alkoholism. Jag vill inte bli en hemlös gammal gubbe som har supit bort familj och hus för att sedan sitta på en parkbänk med en spritflaska i handen, därför måste jag ta ansvar för min alkoholism och få ett slut på allt lidande den har inneburit för mig och mina nära och kära.

Låter som om du kommit en bit i ditt resonemang! 🌺

Gäller att orka fortsätta kämpa! Lycka till!

Tack, när allt känns riktigt jobbigt och suget efter alkohol är som störst så tar jag en dag i taget. Tänker jag i en sådan situation att jag aldrig mer kommer få dricka så blir det för jobbigt och då slutar det med att jag sitter med en öl i handen, många de alkoholister som varit nyktra i många år började sitt tillfrisknande med en dag i taget som sedan växte sig till år.

Blir så glad när jag läser din text Krutgubben, det verkar vara en hel del krut i dig :). Du beskriver det hela så bra, känns som alla bitarna faller på plats, man förstår även som anhörig, vad det är som händer när någon i ens närhet dricker…. Jag håller alla tummar å tår för dig.

#7 Alla är olika.

#10 Tackar och jag önskar även dig lycka till!

#11 Ja och det vore väl bra tråkigt om alla var lika, och det är bra att vi är olika så vi kan lära oss av varandra.