# Medberoende Author: [Borttaget] Hej alla, Jag brukar "hänga" på Kolhydrater i Fokus (sockerjunkie som jag är) men jag har varit här och läst ibland men inte skrivit då jag "såklart" inte varken har med den ohållbara situation eller kan göra något åt den gällande människor i min direkta närhet... Men idag tog jag mod till mig och ringde till BRIS vuxentelefon för att få lite råd och tips då min nära vän, den medberoende, inte orkar/vill veta av situationens alvar och min andra nära vän (och släkting) den beroende blundar totalt för sitt missbruk av alkohol - detta då h\*n själv tycker att det inte är något problem då h\*n klarar sig utan i perioder (= dvs uppenbart periodare för oss utomstående). Det var en mycket kompetent och trevlig kvinna jag pratade med på BRIS vuxentelefon som helt bryskt fick mig att förstå att det faktiskt **ÄR** mitt ansvar, då det även finns ett litet barn med i bilden! (Och såklart inte bara för att barnet är min släkting utan mitt medmänskliga ansvar.) Hon har 100% helt rätt och jag är rejält besviken och ledsen på mig själv att jag inte till fullo insett allvaret förrän nu! Är det någon här som har erfarenhet av detta som kan tipsa mig om hur jag skall gå vidare? Kvinnan på BRIS vuxentelefon sa att jag snabbt som attan skall sätta hårt mot hårt och ifall de (någon av dem eller båda) inte själva tar tag i situationen så skulle jag kontakta de sociala myndigheterna för barnets skull. Detta kommer jag ABSOLUT att göra oavsett om de kommer att hata mig för det, men min tanke är att föröka att få den medberoende att gå till något al-conon möte tillsammans med mig eller själv om h\*n inte vill ha med mig dit. Någon som har erfarenhet av dessa, eller andra liknande för de medberoende? (Situationen är akut just för att det är ett litet barn med i bilden därav fokus på den medberoende i första hand). Tacksam för alla tips och råd jag kan få, då jag känner mig mycket rådvill och okompetent gällande detta... ## Comment 1 Author: Kia Jag vet ju att jag själv har varit medberoende i många år i en situation som jag inte riktigt är redo om att berätta än men fakta är att jag förstod det inte förrän jag förstod mitt egna missbruk. Tror det är vanligt att man har ett eget missbruk när man samtidigt blir medberoende för då har man liksom en anledning att ha ett eget missbruk det blir tillåtet. Jag tycker att det absolut är bra att ta med den medberoende på ett möte och förhoppningsvis får denne en AHA. Upplevelse då. Tror inte man kan gör mycket annat  för annars är det ju att blanda in det sociala om barnet far illa.  Jag är ju ingen expert men ett möte skadar ju inte. Lycka till ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tack för dina ord Kia! Jag har även nu fått klart för mig att det här lilla barnet faktiskt har farit illa/varit utsatt för farliga situationer ett par gånger och det är främst det som gör mig så besviken på mig själv att jag inte tagit tag i detta tidigare, eftersom varken den beroende eller den medberoende orkat se/ta tag i situationen. ## Comment 3 Author: Kia Sara40 klandra inte dig själv. Det är inte ditt fel och du gör ju något åt situationen nu och det tycker jag räcker och utan att du ska ha dåligt samvete för du inte gjort något innan. Jag förstår känslan , absolut. jag hoppas du får rätsida på det och vet du vad kanske ska du inte göra det ensam kanske har du någon som kan hjälpa dig i din situation. ## Comment 4 Author: Kia Sara,   Hur har det gått? ## Comment 5 Author: [Borttaget] Kia - ingen nämnvärd förbättring, tyvärr. Den beroende "erkände" sitt beroende men detta är sedan tillbakataget... Den medberoende förlitar sig på hoppet - det håller nog på att bli bättre av sig själv skall du se..." - "idag drack h\*n inte förrän vårt barn gått till sängs..." och liknande saker får jag höra när jag är obekväm och ställer frågor... Den medberoende går gärna på möten tillsammans med någon av oss men inte ensam och tar gärna emot telefonnummer men ringer inget av alla de nummer... I dagsläget lämnas dock inte barnet ensamt med den beroende, vilket som sagt skett tidigare, (vi pratar om ett litet barn som är helt beroende av en vuxen). Det **känns** som om det är viktigare för dem att hålla omgivningen utanför än att hålla sitt barn säkert... Känns jätte taskigt att skriva så och det är ju så klart inte sant, men de ser inte själva att för oss utomstående ser det ut så! Vi är dock idag några släktingar och samtidigt vänner som inte kommer att släppa detta, just nu känns det som om vi måste trippa på tå runt dem för att inte helt bli utestängda från detta lilla barns liv. Jag tog helt sonika mod till mig och gick totalt emot deras vilja och pratade med andra nära släktingar, som så klart inte blev helt överraskade, men vissa av dem blev överraskade om omfattnigen av problemet. ## Comment 6 Author: Gronstedt Sara40, det är inte så konstigt att de inte vill släppa in er, det är nog ingen som vill ta till sig att man har problem. Det är ju heller inte självklart att missbruket utsätter barnet för fara, utan bara för risk för fara (naturligtvis illa nog, men ändå inte en lika tydlig "ögonöppnare"). Jag tror det är klokt att fortsätta som ni börjat, inte ta till allt för stora åtgärder (om det inte uppstår en akut problemsituation), men se till att de berörda vet att andra vet och att hålla situationen uppe "på bordet" hela tiden. Då finns det ju hopp om att insikten kommer så småningom. Men tyvärr måste den ju komma inifrån, utifrån går inte ... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Gronstedt - känns skönt att läsa det du skrev! Jag **vet** att du har helt rätt - vi kan inte göra något åt situationen om de inte specifikt vill ha hjälp från oss! ## Comment 8 Author: Kia gronstedt skrev det jag tänkte :) Ge inte upp hoppet. Det är bara att hänga kvar. Det är tufft med medberoende också. Inget man ska ta lätt på för det beroendet är så lika alla andra beroenden. ## Comment 9 Author: HannaJonsson #5 Allt du skriver är typiskt för en familj med en beroende person! Alla ursäkter, att dom vill hålla alla utanför, att dom inte vill ha hjälp.. Du är jätte duktig! Håll nu hårt mot hårt! Om du släpper efter lär dom sig det och kommer aldrig att tro på dina "hot" längre fram! Jag rekommenderar en Intervention! Det är jätte bra att du pratat med flera släktingar, för det ökar trycket på att "föräldrarna ska söka hjälp! Kom ihåg att ha tålamod! Det är en sjukdom du kämpar emot! Om du anser att barnet far illa, anmäl det till Socialtjänsten!, det kan behövas flera anmälningar för att "något ska hända".  Ps. Jag är utbildad beroende terapeut, om du har några frågor får du gärna skriva till mig! Jag vill försöka hjälpa dig om du vill! Kollar in här i morgon igen får se om något nytt har hänt![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) .