# Att inte vilja vara beroende Author: aaitsu Just idag känner jag att jag inte skulle vilja vara beroende - jag är så trött på det ....det känns som om den lilla djävulen på min axel aldrig ska försvinna... jag trött på alla tankar - jag önskar jag vore som alla andra även om det inte finns något som alla andra... ## Comment 1 Author: Hoppfull Usch ja aaitsu, det kan jag verkligen förstå. Jag är ju inte beroende på det viset som många av er är här, men jag har en djävul på axeln jag med som handlar om kontroll och då först och främst om att kontrollera mat! Men den djävulen tror jag att jag måste sluta fred med... han har ju blivit en del av mig och jag tror aldrig att han kommer att försvinna... inte helt... så jag måste göra upp och bli sams med honom på något konstigt vis. Jag vet inte riktigt hur men det ska gå! ## Comment 2 Author: mollward Aaitsu, jag vet precis hur du känner! Kram ## Comment 3 Author: aaitsu Tack, idag känns det faktiskt bättre - man kanske snarare ska tänka i banorna att man är speciell och att det inte är något fel i det ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 4 Author: Hoppfull Ja det tror jag! Många människor lever med olika former av demoner eller föreställningar som hindrar deras liv. Att acceptera att man är en "sådan sort" (som just jag eller just du är) och sedan försöka skapa ett bra liv utifrån de förutsättningar just jag eller du har kanske är bättre och lämnar mindre utrymme för misslyckanden än att försöka vara något man inte är :) ## Comment 5 Author: Kia aaitsu, Jag gillar din tankegång att man ska tänka att man är speciell istället för annorlunda än andra:) Tankarna du har att man inte vill vara beroende, usch jag har oxå dom det är bara jobbigt och tråkigt känner jag ibland. Att jag hela tiden måste tänka på vad jag gör och inte gör. Vara vaksam så jag inte bara faller ner i en grop. Ibland vill man inte vara vaksam hela tiden ibland vill man bara vara,,,,, att det är så svårt ! ## Comment 6 Author: Jennix Jag har alltid varit utanför så jag kanske har vant mig vid det. Det bryr mig inte alls att jag äter annorlunda än vissa andra. Min ensak, ingen annans problem. Tyvärr är det nog så att jag känner att jag har mycket större problem än att jag är sockerberoende... ## Comment 7 Author: Kia Men Jennix är det så för dig som för mig att när du väl kom på att du var sockerberoende så kom det fram mer och mer om dig själv. Och att man då inser att man har ännu fler fel som orsakt att man ätit ännu mer? ## Comment 8 Author: aaitsu #5 Jo jag håller med just det där att alltid vara vaksam och alltid ligga steget före - visst för det mesta går det bra men vissa dagar kan man bara känna att man bara skulle vilja vara. Samtidigt inser jag att det är ett billigt pris att alltid förbereda sin matlåda för nästa dag och säkerställa att man aldrig blir för hungrig eller trött för då kan demonen dyka upp fort :-) Egentligen börjar jag nu förstå litegrann att första steget är att vara abstinent och följa sin matplan men för att verkligen lyckas på lång sikt så måste man förändra så mycket mer ... ## Comment 9 Author: Jennix #7  Nej, jag kom rätt tidigt på att jag var sockerberoende och jag hade inga verktyg att jobba med det så det fick vara som det var. Jag provade ju det som folk brukar säga: att äta frukt, krom, äppelcidervinäger osv. Trodde det handlade om disciplin... Men vad jag menade var helt personligt egentligen och hörde inte ihop med vad nån annan skrev... Jag glömmer ibland att göra logiska kommentarer. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Mina psykologiska problem tog jag tag i i 20-års åldern, ca 24 eller så. Har gått i terapi fram o tillbaka flera gånger och insett många saker men jobbar fortfarande på självkänslan och vissa problem. Dom kommer nog aldrig att försvinna men jag har svårt att koppla dom till beroendet. För mig har allting med självkänslan att göra, att jag inte är nöjd med mig själv. Att jag inte känner mig accepterad eftersom jag inte accepterar mig själv. Att jag måste lära mig att älska mig själv. Jag ser inte sockerberoendet som mitt fel, det är som vilken allergi som helst och det är bara nåt jag fixar med. Det finns inget jag kan ändra på där så varför vilja ändra det? ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Jag skulle inte skriva som du gjorde, att du insåg att du hade ännu fler "fel" som gjorde att du åt mer. Det känns verkligen som du anklagar dig själv för att du äter... \*kram\* Eller så missförstod jag dig? ## Comment 10 Author: Jennix #8  Ja, att planera så man inte är hungrig är för mig en STOR bit i jobbet. :) ## Comment 11 Author: aaitsu #10 Planering är allt :-) Nej vars men jag känner att det är en stor del och att ta ansvar för sitt eget tillfrisknande och se till att alltid ha med sig ett ägg m. smör eller lite nötter el något annat om man skulle bli hungrig. Tidigare åt jag inget mellanmål vilket gjorde att jag ibland vid 17.00 anföll våra gigantiska fruktskålar på jobbet och efter det var suget igång och chokladkakan råkade slinka ned - yeah right... Numera har jag med mig mellanmål varje dag och dricker lite grönt te och fruktskålarna kan stå där och jag bryr mig inte...dock måste jag erkänna att jag saknar chokladen men jag hoppas det blir bättre med tiden vilket jag tror - det finns så mycket mer i livet än choklad och sötsaker säger jag till mig själv eller till min lilla demon :-)