# Ledsen Author: Kia Usch, ikväll har jag en sådan där kväll då jag bara känner mig ledsen. Jag vet inte varför egentligen men bara känns så. Jag känner inte att jag vill missbruka något det är inte det, det är bara känslor som inte vill som jag vill . Jag känner att folk som är nära mig inte förstår mig och jag blir arg och irriterad. Jag är så duktig med att vara harmonisk och ta saker och ting med ro  när det gäller jobb och vänner och jag känner en betydlig skillnad där. Men när det kommer till mina nära så klarar jag inte av det. Jag bara känner ilska och jag vet inte var det kommer ifrån. Jag känner att jag är inte tillräcklig till mina barn och det känns som jag gör allt fel. Det finns så mycket jag måste ta i och det känns övermäktigt. Usch, bara jobbigt just nu..... Faller i tankar igen och låter er lyssna på en låt som jag tycker är väldigt vacker. [Länk  ](http://www.youtube.com/watch?v=ATatNQjS604&feature=related "http://www.youtube.com/watch?v=ATatNQjS604&feature=related") Kram på er i kvällens timme! ## Comment 1 Author: kickelina66 Jag har också dagar när jag bara är ledsen och allt är tungt. Att bara försöka vara i nuet  och leva igenom det med vetskap om att det kommer en ny dag och då kan det kännas helt annorlunda. Det är så lätt att ställa för stora krav på sig själv, man ska va en bra mamma, en god vän, en bra hustru, lyckad på jobbet mm. men sämst är man på att ta hand om sig själv. jag faller själv lätt in i att vara "syster duktig" . mig själv glömmer jag bort samtidigt som jag ställer krav på mig att äta rätt, jobba med mitt sockermissbruk, träna mer. Men det går inte alltid ihop. eller rättare sagt det går inte alls ibland. va snäll mot dig själv och många kramar från mig. ## Comment 2 Author: [Borttaget] "va snäll mot dig själv och många kramarfrån mig" jag håller med. Jag tror du koarar dig lysande, alla har vi dåliga dagar. ## Comment 3 Author: Gnici Hej Kia! Vi får slå oss ihop då du och jag, för jag känner mig på gränsen till vad jag står ut med.....Ledsen, ångest, panik och förtvivlan är bara förnamnet just nu.....Försöker att stå ut i det som är just nu, med vetskap om att det blir bättre - Jag har fixat värre måenden med självmordsförsök, tvångsomhändertaganden och att vara fastspänd i bältena på isoleringen vid psykakuten, för att överhuvudtaget behålla livhanken...... Det är inte lätt Kia, men låt dig vara i det du är NU - Det blir bättre, det vet du också....Försök att släppa alla krav och måsten - Ta hand om DIG själv nu, för de andra i familjen klarar sig nog - Du finns ju ialla fall fast du tänker på dig själv i första hand....Gör sånt som du VILL göra och som DU mår bra av - Egoist? Tja, det beror på hur man ser det.....Fråga DIG vad som är viktigast i livet? Om svaret blir nått annat än DIG SJÄLV, kanske du behöver tänka till en aning..... Kram på dig Kia ## Comment 4 Author: korseett ja jag har också dagar där jag känner mig totalt nedstämd. Hoppas att du mår bättre idag. Kram på dig Kia! ## Comment 5 Author: kerstinjo En stund på joren, så vacker Kia. Man har rätt att vara ledsen och irriterad ibland. Det är mänskligt, det är vi alla ibland. Det brukar vara med de närmaste de känslorna kommer fram, kanske för att det är bland dem man kan koppla av mest. Jag är också jätterirriterad här hemma ibland utan att veta varför, men det blir lite lättare när jag säger "låt mig vara ifred idag." (Kanske inte så lätt när man hat barn hemma) Att de känslorna inte kommer fram på jobbet är helt naturligt, för där har man yrkesrollen att falla in i. När alla "måsten" blir för mycket tänk på devisen, de har mycket att lära oss. Kram till dig Kia![](javascript:window.close()) ## Comment 6 Author: Jennix När det gäller barn kan jag bara säga: det som är naturligt med känslor är naturligt. Låt det vara som det är. Barn är också på dåligt humör ibland, trötta och griniga. Det är nog bättr att säga till dom, att förklara att det inte är deras fel utan mamma är bara grinig just nu och det går över. :) Sånt fattar dom, absolut! :) \*stor kram\* ## Comment 7 Author: fettbramat Nyttja all "kvinnokraft" som finns nära dig. Prata med någon som förstår dig och står helt på din sida och som förstår att du behöver "prata skit" om nära och kära utan att det betyder att de är värdelösa. Gör något bara för din egen skull som gör dig glad och som du mår bra av. Läs stärkande litteratur som ger dig perspektiv. Titta på härliga filmer med bra kvinnliga förebilder. Ha INTE dåligt samvete. Unna dig att må bra. Du är värd det allra bästa. Strunt i att vara så j-la duktig, var bara. Du är så bra som du är. Kram, kram, kram, jättekram ## Comment 8 Author: Gronstedt Kia, jag är på tvären som vanligt, men varför, varför, VARFÖR skriver du "_Jag är så duktig med att vara harmonisk och ta saker och ting med ro  när det gäller jobb och vänner och jag känner en betydlig skillnad där. Men när det kommer till mina nära så klarar jag inte av det._"? Är det något självändamål att vara harmonisk och "gilla läget"? Är inte målet att skaffa sig ett läge som man gillar? Man måste få vara arg, även på sina nära och kära! Tänk inte "Jag borde inte", tänk inte "Men det är ju inget att vara arg för egentligen". Om barn och blomma gör dig irriterad så be att få vara ifred en stund. Om det är något specifikt som gör dig irriterad så tala om för dem vad det är. Man måste inte vara glad och harmonisk jämt och samt. Det där tror jag är det värsta övergrepp det så kallade patriarkatet begått mot den församlade kvinnligheten - att övertyga kvinnorna om att de inte har rätt till hela sitt känsloregister. ![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif) ## Comment 9 Author: Kia När det gäller min ledsamhet så känns det helt okej idag då. Men jag tror som dig Gronstedt att man måste få lov att vara ledsen och arg emellanåt. Men det är bara så att jag försöker välja mina tillfällen att bli irriterad numera. Jag har en tendens att bli irriterad på saker som är helt onödigt för mig att lägga energi på och har blivit bättre på att välja dessa tillfällen så som på jobb eller vänner. Men problemet är just nu att jag klarar inte av alla gångerna att hålla den kontrollen när det gäller mina nära. visst har man rätt att bli irriterad ibland men jag vill samtidigt ha kontroll över min ilska även gentemot dom. Men det är så svårt ibland för jag blir frutrerad att de inte förstår. Jag vet hur mitt dåliga humör har speglat mig själv innan och jag vill inte vara sådan och därav att jag försöker att inte bli irriterad på det viset som jag blivit förr. Nu när jag inte är sockerhög fungerar det relativt bra men som sagt ibland blir jag bara frustrerad och det handlar ju om känslor som jag inte kan hantera än antar jag... ## Comment 10 Author: Hoppfull Jag tror oxå att det finns en del av ilskan som hamnar på fel plats. Kanske är du lugn och harmonisk på jobbet på bekostnad av de nära och kära? Om man är en sådan som accepterar saker i hög utsträckning på sin arbetsplats och alltid är lugn osv så måste ju de känslor som inte är lugn och ro på jobbet få komma ut någon gång. För mig veterligt finns det INGEN arbetsplats som är gnisselfri och inga chefer som är kompletta. Att säga ifrån vid rätt tillfälle är viktigt som sjutton tror jag. Sedan tror jag att Gronstedt har helt rätt i såååå många kvinnor har dåligt samvete över sin högst normala ilska. Att bli arg när det är befogat är sunt och lär barnen att alla känslor är tillåtna att ha och visa.