# förbannad
Author: Jenahbella

satt precis och såg en serie, där mamman blir alkoholist och familjen skickar iväg henne på behandligshem.. och de slutar lyckligt..  
fick mig att tänka på min pappa.. som nu är död...  
gud de gör så ont, att ja inte kunde hjälpa honom :(  
uss jag e trött å ledsen, pratar bara i nattmössan..  
känns säkert bättre imorgon...  
men just nu.. jag vill bara gräva ner mig...  
får göra de i sängen..

## Comment 1
Author: AnneN

Jag blir också förbannad av att se sånt i serier/filmer... De får det att verka som om det är det enklaste i hela världen att "omvända" en missbrukare/beroende

## Comment 2
Author: Jenahbella

#1 jaaa! å de e nästan alltid så! :/

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Min pappa dog i cancer, han skickades till sjukhus och fick behandling och blev nästan friskförklarad en gång (inlubationstid eller vad det kallas?)

Men det sket sig och den återkom och haborkade inte kämpa längre och dog, det ser man inte ofta i Holywoodfilmer direkt.

## Comment 4
Author: Jenahbella

#3 nee precis! :(  
va hemskt med din pappa :( \*kram\*

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Alla slut är inte hollywood slut, tyvärr

## Comment 6
Author: sorgsen

jag förstår att du mår dåligt :(

## Comment 7
Author: Hoppfull

Men tror ni inte att det är för att inge hopp? Alltså att det GÅR att förändra även om man är i skiten? Så tänker jag... Visserligen är det svårt att hantera att man inte sett det slutet själv, men vetskapen att det KAN gå är väl tänkt som lite tröst?

Äh, det blev kanske dumt, jag menar bara att jag tror inte att sluten är gjorda för att få människor att må dåligt, utan tvärtom.

## Comment 8
Author: Gronstedt

Jag tror sluten är gjorda för att ingen vill betala för att se ett slut som är lika plågsamt och djävligt som ens egen verklighet. Det är nog snarare biljettkassan än människors mående man tänker på när man skriver manus.

_\*vem, jag? cynisk?\*_

## Comment 9
Author: kerstinjo

Vilken fin bild Fnuha!

Visst finns det historier som slutar lyckligt, men man får aldrig se den förnedring som en missbrukare lever i, för då skulle alla bara förfasa sig och säga "Usch och FY".

Men i regel ser inte verkligheten ut som på dessa filmer. Utan den är 10, 1000 ggr värre.

Tänk? Vem i hela friden skulle vilja göra film om mitt missbruksliv? En film på 580 timmars elände (minst). Vem skulle se den?