# Återfallsprocess. Author: kerstinjo Ett återfall är inte något som händer plötsligt och utan förvarning. Innan man återgår till missbruket har något hänt som startat en återfallsprocess, vilken kantats av återfallssignaler. Det spelar ingen roll hur medveten jag är om mitt missbruk och hur det sett ut och vilka konsekvenser det orsakat, ändå fanns det situationer i mitt tillfrisknande som jag inte hanterade på rätt sätt. Trots en stark villighet till ett fortsatt tillfrisknande höll jag på att förlora kontrollen över mitt liv och återfallet var nära. I denna situation behövs kunskap och insikt om den egna problematiken. Man dricker på känslor, så tillfrisknandet är inte att ställa bort flaskan/sprutan, utan arbeta med sitt inre till en trygg harmoni. Men vad var det för varningssignaler jag inte lyssnade på? Jag återgick till ett maniskt planerande och höll mig uppe på det, samtidigt som jag körde på i 120 på jobbet. Det borde ha varit en stor varningssignal för mig. Men jag såg det inte förrän jag idag började fundera på vad som satte igång mitt sug. Jag borde ha sett den röda stoppskylten, som skrek STOPP, vad håller du på med? Är jag säker på att jag på egen hand känner igen de gamla mönstren, när jag glider in i dem igen? Kan jag överhuvudtaget se, att det fanns några gamla mönster? Jag såg dem inte!! Jag tror att jag skrev någonstans att jag just nu jobbar mycket med den palliativa vården och att det är psykiskt krävande. Javisst, men inte i den mening som jag skrev det eftersom vi har ett fint skyddsnät när vi upplever det som tungt. Ändå ser jag tendensen till att skylla på jobbet och att det var jobbets fel. Det var inte jobbet som gjorde det tungt, det var mitt tänkande som gjorde det tungt! Men på något sätt valde jag att blunda för det och genast var jag inne i gamla tankebanor. Ett återfall kan gömma sig bakom minsta grässtrå, så det gäller att vara uppmärksam på det egna beteendet. Hur har ni andra upplevt ett återfall eller ett planerat återfall, som inte blev av? ## Comment 1 Author: Kia Jag känner väldigt igen mig i det du skriver Kerstin. Det är ju inget som bara plötsligt händer det har du helt rätt i. Men för mig har det varit så att när jag väl står med handen i godispåsen och inser och vaknar upp vad jag håller på med så har jag inte varit medveten om vad jag sysslat med under den perioden jag gått tillbaka i mitt missbruk. Utan får tänka när startade detta egentligen och då kan jag se varför jag gjort vad jag gjort. Och då inser jag ofta att det inte skett omedvetet och bara hänt utan något som varit på gång länge, ja har bara inte stannat upp och sett signalerna.- Jag skyller på allt runt om mig som ställer någon form av krav och jag vet att det egentligen är jag som inte sett signalerna när de var på väg. Jag måste vara mycket mer försiktig än vad jag varit förr så är det bara. Och uppmärksam och framförallt ärlig. Men till din fråga längst ner. Jag har nyligen varit med om det och jag är mycket tacksam att jag hann stoppa. Jag planerade det helt klart men ödet ville annat antar jag då jag av en slump blev stoppad i mina tankar. För mig är det alltid tankarna som kommer och när de väl är där är de ofta där för att stanna och jag har skitsvårt för att släppa dom och bara gå vidare. Besatta tankar att jag vill missbruka. Men jag pratade om tankarna denna gången istället för att som vanligt försöka lösa mina problem själva. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Bra gjort Kia och kerstin, jag tror att prata om suget med´någon gör det på något sätt lättare att hantera, och man får förhoppningsvis stöd av dennannågon att stå emot. Men Just detta innre tryck att hitta något och någonstans att misbruka minskar tror jag och vet väll lite av egen erfarenhet. Det gäller bara att våga ta steget och be om hjälp ## Comment 3 Author: kerstinjo Just nu har jag lagt av. Hur elakt den än låter, så får ni ta era återfall utan mig.