# Annorlunda igen Author: Kia Jag fattar inte varför jag ständigt och jämt gör så som jag gör eller rättare sagt tänker så som jag gör. Idag har jag varit iväg hela dagen och jag visste redan innan att den maten som skulle serveras kunde jag inte äta till lunch så jag hade tagit mat med mig. Inget konstigt med det egentligen eller hur? Så när det är dags att äta så hittar jag en microvågsugn och värmer min mat där och är på väg att sätta mig med dom andra med min matlåda. I sista sekunden vänder jag och istället tar jag min låda och går iväg och äter någon annanstans min mat. Jag skämdes helt enkelt för jag inte kunde sitta där med dom andra och äta samma sak som dom. Men varför gör jag så mot mig själv. Vad är det med mig som får mig att känna dom känslorna? Att jag inte är som dom och inte kan äta det dom äter. Det är ju inget konstigt men jag kan inte bara. Känner mig konstig och utanför på något underligt sätt och jag vet att jag inte är det egentligen i dessa människors sällskap ändå får jag sådana skamkänslor när jag ska äta annat inför dom. Samma känsla jag hade förr när jag åt samma som dom, men då skämdes jag att jag åt... Vad ska man göra när man känner så. Våga kanske bara att göra... Är nog inte där riktigt än kände jag idag att våga stå upp för mig själv och sluta slå på mig själv.... ## Comment 1 Author: Gronstedt Jag känner igen det där också, att inte kunna/vilja vara med de andra därför att jag är annorlunda. Fast jag har alltid sett det som en styrka och inte en svaghet, och ingenting man behöver arbeta bort. Jag har inte sett det som att jag skäms för att vara avvikande, utan att jag håller mig undan för att undvika tjafs som jag inte orkar med, och för att jag behöver ensamhet och rutiner för att återhämta mig. Det kanske ligger i hur man ser det? Varför skulle jag vilja vara som dem ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")? Jag är ju som jag, vilket är f-n så mycket trevligare. I alla fall för mig. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det har ju att göa med dålig självkänsla, och har man kämpat hela sitt liv för att vara populär och passa in och vara som de andra i flocken. Så går det ju inte över bara så fär för att man blivit medveten om sitt beteende som ni nu vet. Det är en process att kunna se sig som man är ochom omvärlden tycker man e anorlunda och inte qcepterar det,.... kan de dra åt helvete Jag hoppas du kommer dit Kia.  För det är ensamt att gå och fokusera på att man inte passar in och är annorlunda. Jag är annorlunda, har nästan aldrig passat in helt någonstans, Jag gjorde ett medvetet val till slut att må såligt och fortsätta vara gruppen till lags och "passa in"  Eller gå min egen bäg och stå utanför. Jag valde att stå utanför gå min egen väg och vara mig själv, Det fungerade de som jag umgås med gillar mig för mig och inte vad jag är. Det ät skönt att veta.. Men du kanske behöver prata med någon om du tycker det blir för jobbigt ibland?.  Du har folk omkring dig du kan prata med som bryr sig det vet jag, vänd dig till dem eller någon av dem ## Comment 3 Author: EricPihl Precis som du skriver: Det är en skamkänsla som du upplever. Fråga dig själv om denna skam kommer från barndomen? Själv minns jag inte så mycket från min barndom. Skulle detta gälla mig så är detta inget bra råd. Onödigt mycket skam gör att du inte känner samhörighet eller tillhörighet med en grupp säger de som kan detta. ## Comment 4 Author: kerstinjo Kia, tänk dig att du vore diabetiker i stället. Skulle de andra se annorlunda på en diabetiker? Skulle du skämmas för att du då åt annan mat för att du var diabetiker? \# 1 Tummen upp för dina sista rader!![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")