# Jag behover hjalp... Author: Adora Hej allihop... Jag har insett att jag ar extremt sockerberoende och jag maste komma ifran det har nu, det styr mitt liv alldelles for mycket.. men jag kan inte gora det, jag kanner mig som en svag manniska som saknar sjalvdisciplin... Varje gang jag forsoker bryta mig ur sa faller jag tillbaka forr eller senare. Jag har hoppat fram och tillbaka sen april forra aret da jag borjade med LCHF... De forsta tva manaderna gick det hur bra som helst, jag gick ner i vikt och madde jattebra... men sen fick jag for mig att ata en chokladbit och ja... jag kan inte stanna vid en chokladbit. Jag vagde som minst 54kg och jag vill tillbaka till den vikten och stanna dar. Sen tva eller tre manader tillbaka har jag totalt tappat kontrollen. Varje dag gar ut pa att smygata, hetsata och skammas. Jag mar sa fruktansvart daligt av det har och jag forstar inte sjalv hur tusan jag kan stoppa i mig flera choklad och kexpaket om dagen??? Min vikt star nu pa 62kg och jag kanner mig som en degklump... Jag forsoker motivera mig sjalv men varje gang vinner sockerberoendet over mig, varje gang lyckas jag overtala mig sjalv att jag visst kan ata den dar chokladen, min kropp mar inte alls daligt... Nu vander jag mig hit for att jag inte vet var annars jag ska ta vagen. Imorgon tanker jag forsoka pa nytt och ta en dag i taget... Jag vill vara sund, valtranad och ma bra. Visst handlar det om att se fin ut och ga ner i vikt igen, men mest av allt vill jag ha tillbaka kontrollen over mitt atande. Jag vill inte vara slav till ett berodende, jag vill kunna sta emot sockret... det ar fornedrande att vakna mitt i natten och baka en kladdkaka bara for att fa i sig socker, och sen ata upp hela... rota i papperskorgen efter chokladkakan man slangde i ren ilska for nan timme sen... stoppa i sig en hel godispase med godis som man egentligen inte tycker sa mycket om... gomma undan alla chokladpapper for min pojkvan for att jag skams... Hur tar man sig ur det har egentligen? Det styr hela mitt liv, jag ar sa trott pa det, jag vill inte ens ata chokladen, den ar inte god langre. Jag vill bara bli frisk. Kan nagon hjalpa mig? ## Comment 1 Author: kerstinjo Jag tror att du har kommit alldeles rätt som har hittat hit. Här finns det många som är sockerberoende och har haft det precis som du, men har kommit ur det. Själv har jag ingen erfarenhet av det beroendet, men jag vet att det finns många här som har det. Så håll ut lite så kommer du att få svar. ## Comment 2 Author: AnneN Adora, jag känner så väl igen mig i det du berättar. Att erkänna ditt beroende är ett stort steg på vägen till tillfrisknad. Har du provat gå på några OA eller FAA möten? [http://www.oasverige.org/](http://www.oasverige.org/) [http://www.faa.se/](http://www.faa.se/) ## Comment 3 Author: Gronstedt Hej Adora och välkommen! Du har definitvt kommit rätt, här är så många (bland annat jag) som känner igen hetsätande, skam och beroende, att äta och äta och äta, fast man mår illa och inte VILL äta. Som jag skrev i en annan tråd är jag kolhydratberoende så det skriker om'et, men för mig fungerar det med nolltolerans mot kolhydrater. Sedan jag hittade LCHF har jag blivit mycket friskare, både i kroppen och i huvudet. Det är den enda väg som fungerat för mig - jag kan inte äta "bara lite", utan det är allt eller inget. För mig krävdes drastiska åtgärder för att kunna sluta, jag kan kunde inte hantera att ha frestelser inpå mig, utan var tvungen att helt styra om mitt ätande en tid. Det inte lätt att ändra på allt på en gång. Men det går en dag i taget, en timme i taget eller till och med en sekund i taget. Att inse är det första och viktigaste steget. ## Comment 4 Author: Adora **Tack sa mycket for stodet!** Jag har sen fem dagar tillbaka paborjat ett nytt forsok till att sluta... Haller mig till LCHF eftersom det ar den basta kosten jag har provat... Jag mar sa mycket battre och har mer energi till allt. Men... suget forsvinner inte och det ar sa svart. Jag kan inte heller stanna vid en bit, det slutar alltid med att jag ater hela kexpaketet och vill sen ha mer. Hittils har jag klarat mig ratt bra i alla fall, jag undviker kolhydrater sa gott det gar eftersom jag vill ga neri vkt ocksa... Jag hoppas bara att det ger resultat nu. Jag har som mal att halla ut tills slutet av manaden och det ger mig i alla fall lite motivation... kanner att jag maste klara det nu, nu eller aldrig. Jag vill inte fortsatta ma daligt langre, det forsamrar hela mitt liv och det ar sa mycket jag vill gora... Men jag kan klara det, har bestamt mig nu. ## Comment 5 Author: [Borttaget] hej adora ja är i samma situation som du och har också i bara några dagar gått igenom att hålla sig till saker utan socker.. men i helgen va ja på resturang o det vart lite vita saker.. men inget godis har ja ätit men känns att ja fuskat lite i alla fall... så nu ger ja mig en straff vecka... o sen var ja bjuden till en vän på mat o han hällde ströbröd i köttfärsen o ja ville inte det men vad ska man göra licksom??? det är ju fällor överallt.. lycka till och skriv av dig här om du får panik över allt det här med socker ## Comment 6 Author: Kia Hej Adora, Välkommen hit :) Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Det känns ofta så skamfyllt när man stoppar in det i munnen. Jag vet precis och alla dom sakerna du gör har jag också gjort precis likadant. Tror att när jag kom till FAA för första gången och fann människor där som pratade om sitt beroende av socker och deras historier in i detalj, kände jag det som om de berättade min livs historia, det var verkligen kusligt. Möten är inte för alla det vet jag, men för mig har mötena varit där jag hittat källan till mycket varför jag äter och känner mig så otillräcklig jämt och ständigt. För min del handlade det inte bara om att börja äta rätt (äter också LCHF) utan jag har varit tvungen att prata om mina känslor och varför jag äter på mina känslor. Glad, tja då firar jag. Ledsen, tja då är det synd om mig. Alltid en anledning att äta. Jag håller med, det är inte gott längre när man äter det genom hetsätning. Inget gott alls faktiskt eftersom man äter så mycket av samma sak. (Hur många gånger har jag inte gått på ett kodiitori och beställt kakor, men alltid två av varje så ingen ska misstänka att det bara är till mig) Knäppt kanske men idag inser jag att det är en del av min sjukdom. Skriv och berätta hur det går för dig. Mitt bästa råd är ändå Ta En Dag I Taget och En Sak I Taget! Kram Kia