Etikettberoende
Läst 2141 ggr
jennyka
2009-01-29, 18:25

Jag kan misstolka allt

Jag har provat alla dieter, metoder som finns tror jag!

fast det har ju alltid handlat om svält metoder då,

bäst har varit vv, det passar en sån som mig har jag tyckt svält och lite lagom hjärntvätt…Flört

Hetsätning och kräkningar har varit vardag under många år, liksom min enorma viktfixering, jag duger bara om jag har rätt siffror på vågen.

Jag har oxå pendlat mellan 97 och 62 kg de senaste 10 åren. Nu har jag då hittat LCHF, och med det ett välbefinnande som jag inte trodde fanns.

ok, så här långt är allt bra, 4 månader på kosten, vågen är utslängd, mina "smaljeans" sitter bra.Cool

men, nu har jag börjat igen… nu tänker jag på fakir, äggmjölksfasta , lugnet är borta och jag  funderar på att väga mig hundra gånger om dagen.

Flera gånger har jag oxå ätit kolhydrater helst bröd eller choklad och sen är det igång med ätandet och kräkandet igenSkrikandes Visst jag kommer upp på banan igen rätt per omgående ( mycket positivt) men kropps fixeringen och vikthysterin kan jag inte bli av med igen.

Det gick ju så bra, jag har fastnat för Skaldemans böcker han är min idol, klok och duktig,

men nu läser jag om böckerna enbart för att sluka allt om "den snabbaste" vägen till viktminskning, inte den vettigaste.

Jag har kört stentuff fakir ett par dagar, & i dag sa jag till mig själv, varför  inte köra som innan när grädde i kaffet var tillåtet och en bit brie på kvällen? så jag tog både och till lunchen.

Alltså jag tycker att jag känner rumpan växa och jag har nog gått upp ett par kg sen lunchenFlört

Så är det naturligtvis inte, men hur ska jag skaka av mig dessa dåliga tankar?

Snälla ,finns det någon som vill dela med sig några goda råd till mig, så tar jag tacksamt emot.

och tack för att du orkade läsa mitt svammelGlad

Skrivfeber
2009-01-30, 12:18
#1

det är svårt att bara skaka av sig de dåliga tankarna, vet du vad det var som fick dig att börja från början, vad som var den utlösande faktorn.

Ett sätt kan vara att så fort du får en sådan tanke är att skriva upp den i en bok, så du får ur dig den. Jag brukar göra det, och har alltid en skrivbok med mig ifall jag får ett "anfall". där skriver jag upp själva tanken, stänger boken och sen öppnar jag och funderar på frågan varför? försöker komma på vad som hände vid just det tillfället som gjorde att jag började hetsa, eller få ångest.

Det hjälper inte alla gånger, men oftast för mig. Samt att jag har det som underlag för mig själv i framtiden också. Då kan jag gå tillbaka och se vad var det som var utlösande, och jag kan se återkommande saker, och finna ett mönster som ajg sen kan jobba med att få bort.

Det är verkligen inte lätt, det är hårt. Boken har funkat för mig som en sponsor funkar för vissa. Man ringer slänger ur sig det och sen känns det bättre.

prova det kan vara ett steg på vägen för att finna varför dessa tankar återkommer. annars leta efter en person som du kan prata med som du litar på och som du kan ringa till när det blir så. De behöver kanske inte säga något, utan det kanske räcker med att du får ur dig det hela när det händer.

(så mycket svammel är det inte väldigt vanligt att främst kvinnor känner på det här sättet. Men även en del män, det är bra att du frågar efter tips och råd, hoppas fler kommer med mera till dig).

jennyka
2009-01-30, 12:50
#2

Kan inte säga vad det är som får mig att gå igång direkt,

Helt plötsligt "talar" sockemonstret bara till mig, : du som har varit så duktig, du kan väl ta lite… eller nu är du ju så smal, det kommer inte att märkas… ( Det är oftast när jag har en smal period som jag hetsäter)

Konstigt det där, när jag tex väger 10-15 kg för mycket då är jag lite lugnare, visst tänker ju på min övervikt dygnet runt och att jag borde skärpa mig, men kräks aldrig och har inte ångest på samma sätt som när jag närmar mig målvikt, och borde trivas med mig själv bättre.

Självklart inser jag att lycka i livet inte sitter i "rätt siffror" på vågen och i andras ögon ser jag säkert lagom ut, men för mig är det en mega press att gå ner mer.

Hittade en bra länk för sockerberoende igår , kanske är det dags att inse att jag skulle behöva lite hjälp.

Det är skönt att få skriva av sig till er som fattar.

Har pratat med utvalda vänninor som jag litar mycket på om mina problem , ofta blir kommentarerna:

Men herrgud du är så överdriven med detta, kan du inte slappna av

lite, så känns det nog bättre ta en promenad det gör jag!(smal vän)

Eller: Du som är så smal, du har väl inga problem nu (överviktig vän)Skrikandes Jaja , de försöker väl peppa men de fattar inte att under min glada , spontana , själsäkra yta. finns det en liten lessen tjej.Flört

Gronstedt
2009-01-30, 13:24
#3

Just den där viktfixeringen är svår att släppa för många. Jag har den inte själv, trots att jag är gravt överviktig efter alla normer. Jag vill väga mindre för att hästar har begränsad lastkapacitet och jag vill vara lite smalare för att kunna rafsa åt mig kläder från första stället i affären och inte behöva leta.

Därför är det inte lätt för mig att råda hur man släpper den där fixeringen, så jag kan bara säga: Välkommen hit, jennyka! Här finns många som känner igen och kämpar med liknande problem, och här finns alltid plats att skriva av sig, både det som känns jobbigt och det som känns bra.

Upp till toppen