Etikettalkoholberoende
Läst 9229 ggr
[IsabelleA]
2009-02-13, 01:06

Antabus etc.

Hur är det här med att operera in antabus? Kan vem som helst få göra det? Vad kostar det? Om man har en läkar rapport på levern, går det bättre då? Finns det något annat än antabus?

(personen ifråga går inte på avvänjnings möten osv och vill inte bli inlagd, hon har varit alkoholist i över 20 år)

Detta är inget jag vill göra utan till en väldigt väldigt nära släkting.

kerstinjo
2009-02-13, 02:25
#1

 Mig veterligen opererar man ej in Antabus i Sverige. Mycket för att man inte tycker att det ger tillräckligt med skydd mot alkoholen.

http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?ArticleID=8179

Jag vet att det görs i Norge, men har ingen aning om kostnaderna. Däremot är jag ingen förespråkare till Antabus eftersom en alkoholist lär sig hur man kan dricka på Antabus.

För att det ska kunna fungera för din släkting så bör hon nog vilja själv. Och den bästa effekten får man om man får tilldelat Antabus 3 ggr/veckan.

 Kerstin 

 

Porklash
2009-02-13, 10:24
#2

Har tyvärr inte sett något bra resultat av Antabus. Det finns säkert men jag har personligen inte sett det.

Endera så har personerna varit tvingade av sin socialtjänst eller familj och då bara använt de diverse knep som finns för att supa ändå eller så har de trott att det räcker att sluta supa så ska allt bli bra.  D.v.s. de dricker inte men beter sig fortfarande som missbrukare i alla fall. Vilket iofs kan vara en förbättring.

men vem vet? Kanske det kan vara den hjälp som behövs. Under tvång tror jag dock att Antabus är sällan är en lyckad metod till nykterhet.

kerstinjo
2009-02-13, 12:19
#3

Håller helt med dig, under tvång är Antabus ingen lösning. Jag blev tvingad till att äta Antabus under ett helt år. Javisst avhöll jag mig från alkohol, men mitt beteende hade jag fortfarande kvar och så fort året var över fortsatte jag att dricka.

Inte mådde jag bättre under det året och mitt missbruk fortsatte jag som vanligt med narkotika. Ingen hade en tanke på att kontrollera om jag hade narkotika i blodet!! Så jag knarkade "glatt" vidare och gick och tog mina Antabus 3 ggr i veckan.

Vem blev hjälpt under detta året med Antabus? Inte jag i alla fall.

 Kerstin 

 

Kia
Kia 
2009-02-15, 00:33
#4

Jag har ingen erfarenhet av antabus , men jag har en vän som precis som Kerstin skriver lärde sig att dricka på antabus ändå.

Kanske som att en sockerberoende gör en magoperation, beteendet ändras inte och man vidgar magsäcken efter ett tag. Sen är man där igen.

Det är kanske en hjälp men jag tror och det gäller antabus också att man måste ändra på sitt beteende och hitta villighet att göra det.

[IsabelleA]
2009-02-15, 17:36
#5

Tack för alla svar! Jag uppskattar det Nu hoppas vi kunna lösa det här eftersom att alla hennes 4 barn (jag inkluderad) har flyttat till mormor och morfar efter att ha levt med detta i 16 år. Så någon gång orde hon inse att hon inte har några barn kvar…

kerstinjo
2009-02-15, 19:42
#6

# 5 Tyvärr så måste man ibland nå sin personliga botten för att vakna till och göra något åt situationen. Din mammas tid kanske inte är nu? Och ingen kan säga när/om den kommer.

Därför är det viktigt att du får en trygghet i livet och jag tycker det låter jättebra att ni bor hos mormor och morfar. Ni syskon är ju under samma tak och det är värdefullt!

 Kerstin 

 

[IsabelleA]
2009-02-15, 22:54
#7

Näe, men eftersom att hon har varit alkoholist i över 24 år så tycker jag att det har gått för långt. Nu försöker vi iallafall hjälpa henne så gott det går. Min storasyster ska med på ett AA-möte imorn så får vi se hur det går. Jag hoppas på det bästa.

Kia
Kia 
2009-02-22, 22:42
#8

Hur har det gått IsabelleA?

Kram Kia

[IsabelleA]
2009-03-01, 22:17
#9

Mamma går på sina möten (förhoppningsvis …). Jag träfafr henne inte så ofta nu men som jag skrev i min andra tråd "finns det något att göra?" så verkar det som om hon döljer sitt missbruk genom att översminka sig och sätta upp håret fint osv. Alltså göra sig allmänt mer fräshare. Dock ser hon bara ut att må mer dåligt.

miuljo
2009-03-05, 20:57
#10

satt o ville skriva ett långt inlägg här.. men vet inte vad jag ska skriva.. finns så mycket men svårt att få fram det..

jag vet hur det känns.. kan jag säga..

nån som har tips på hur man får någon som är på botten att inse det? och att söka hjälp?

han har ätit antabus.. är nykter den perioden.. men sen slutar han o börjar dricka igen..

har har försökt ta sitt liv.. hamnat på psyket.. va nykter ett tag.. men fallit tillbaka..

vad ska man göra?

jag kan bara inte be han dra åt h-vete o bara skita i honom.. det går inte… föresten så är han inte sån som skulle vakna av en sån sak.. han skulle snarare dricka ännu mer av det…

asså, han är inte snäll när han är full.. o han tappar ALLT… han vet inte längre alls vad han gör! han har flera ggr satt sig bakom ratten när han druckit o jag är riktigt orolig för honom.. o snart har han förlorat alla runt sig.. sina vänner, sina barn.. barnbarn…

nån som har nåt tips?

Porklash
2009-03-06, 01:04
#11

Nej dessvärre inte. Han har uppenbarligen inte nått sin botten.

Ja han kan hinna att dö innan han gör det och du är maktlös inför detta faktum.

Du är maktlös inför hans missbruk. Den ende som kan stoppa det är han själv. Du kanske kan få ett LVM (tvångsvård) på honom om han är riktigt illa därann men han blir knappast nykter p.g.a. det.

Han vill uppenbarligen inte bli nykter och då kan du inget göra förutom att vara ärlig mot honom och inte ljuga om hans missbrukande. Du bör för din egen skull vara noga med gränser och vara konsekvent i ditt agerande.

Men för mig känns det viktigare att du fokuserar på dig.

Du kan välja ett liv med oro och smärta p.g.a. honom eller välja att leva ditt eget liv. Jag vet inte ditt förhållande till denne någon men oavsett vem han är så är det inte din uppgift att göra denne nykter.

Ta vara på dig själv. Låt inte hans lidande bli ditt. Jag vet att det inte är lätt att se andra må så dåligt och göra sig själv så illa men det är en vuxen människor som gör sina egna val  även om dessa val är gjorda under påverkan och under sjuka förhållanden.

Men du sviker dina andra närmaste genom att lägga ner energi på en människa som uppenbarligen är väldigt självdestruktiv och väljer du det så är det ditt ansvar. Även du måste ju nå din botten i detta. Vet du var din är?

Jag ser alkoholism som en sjukdom. Runt alkoholisten finns det släktingar och vänner som drabbas av alkoholistensberoende sjukdom och du verkar tillhöra den skaran?

Vet du om att det finns behandling för sådant? Att det av många missbruksterapeuter räknas även det som en dödlig sjukdom? Att du inte är ensam i ditt lidande? Att vi är många som har drabbas av alkoholism utan att ens behöva dricka själv?

Som sagt valet är ditt vart du vill lägga din energi. På honom som åtmisntone inte nu vill vara med i livet eller på dig själv.

Ja jag är lite hård kanske p.g.a. att min egen uppväxt skapar sådana konsekvenser i mitt liv just nu. Men jag hoppas att du känner att det är för att jag bryr mig. Rädda dig själv!

Hoppas det ordnar sig för dig.

pEr

[Beavis]
2009-03-06, 02:23
#12

#11 Väldigt bra skrivet. Hårt men jag tror det är det enda som hjälper.

miuljo
2009-03-06, 10:50
#13

jo jag vet… det är det rådet som jag skulle ge till någon annan i samma situation…

jag har försökt.. men jag fixar det inte..

jag skulle antagligen efter några år må bättre om jag lämnade honom åt sitt öde… jag har försökt.. men jag fixar det inte…

samtidigt så inser ju även han att han behöver mig… så han skulle inte lämna mig ifred om jag skulle lämna honom.. o jag klarar inte att avvisa honom.

jag tror att han vill… men han är lixom för "stolt" eller hur man ska säga.. föratt söka hjälp, han är säker på att han kan fixa det själv, o han har försökt, men han klarar ju bara nån vecka på det sättet.

efter det att jag hittade honom medvetslös efter att ha tagit en massa tabletter så är det ännu svårare att lämna honom. jag får som ett sjukt kontrollbehov av honom… hör jag i telefonen att han är full så händer det att jag drar hem tidigare från jobbet föratt jag blir så orolig för honom.

o den senaste tiden har han ju även satt sig bakom ratten när han är skitfull… det skrämmer mig oxå ännu mer eftersom det då inte längre handlar om endast hans säkerhet utan även andra som han skulle råka möta på vägen… vilket resulterar i att jag törs inte lämna hemmet.. föratt jag ska vara lugn så behöver jag veta hela tiden vad han gör…

det e sjukt. jag vet.. men det är så.

förlåt att jag bröt denna tråd med mina bekymmer (skulle kanske ha startat en egen)

kerstinjo
2009-03-06, 13:53
#14

# 13

Många har stått inför det valet som du nu gör och jag tror att de flesta så småningom frågar sig själva; "varför gjorde jag inte detta tidigare?"

Just nu tackar du nej till ett liv med livskvalitet.

Det är INTE dina problem att han kommer att förlora vänner, barn och barnbarn. Det är han som super bort dem!

Risken finns att även du kommer att förlora vänner, barn och barnbarn och det är dina problem!

Vad du än gör så kan du aldrig få honom att bli nykter, du kan bön och be, hota och svära. Men det kommer inte att hjälpa, han måste göra det valet själv. Du är helt maktlös.

Det är svårt att se en närstående gå under, men det är dags för dig att sluta kämpa, släpp taget och lägg istället  energin  på dig själv. I stället för den ångest, förtvivlan och uppgivenhet han ger dig, ge dig själv ett liv med livskvalitet innan du själv går under.

Hårda ord, jag vet. Men det är så här ett missbruk ser ut och du är totalt maktlös och kommer att vara det år efter år. Du kommer att få se vänner försvinna, du kommer att få se hans körkort försvinna (kanske med dödsfall, hans eller någon oskyldig) kanske fängelsestraff för rattfylla, jobbet kan försvinna osv.

# 10 och # 13 Jag menar inte att skrämma er, men det är så här ett missbruk ser ut och ni är båda starkt medberoende.

Varför inte ta hjälp av Al-Anon? www.al-anon.se

Al-Anon är den enda världsomspännande organisation som erbjuder ett program för tillfrisknande, med hjälp till självhjälp för familjer och vänner till alkoholister. Vare sig alkoholisten söker hjälp eller inte erkänner sitt alkoholberoende. Medlemmar ger och får tröst och förståelse genom ömsesidigt utbyte av erfarenheter, styrka och hopp. Genom att dela likartade problem binds individer och grupper samman i en gemenskap som skyddas av principen om anonymitet.

Det kan vara skönt att känna att man inte är ensam. Det kan vara skönt att öppet få prata om sina problem och vanmakt.

Jag vill också instämma i Porklash ord; Alkoholism är en sjukdom och som nära anhörig till en alkoholist är man också sjuk.

 Kerstin 

 

geregvu
2009-03-22, 18:40
#15

Antabus är i längden väldigt skadligt för kroppen. Jag skulle vilja påpeka mer de fysiska skadorna som uppstår vid långvarigt missbruk. Jag har ett långt alkoholmissbruk bakom mig. Har genomgått ett par behandlingar, varit av med körkortet i två år och gått på många AA-möten. Detta gav mig några nyktra år och och dessutom flera längre perioder av avhållsamhet. Jag har nu varit nykter i fem år och har ingen tanke på att dricka. Bryr mig inte om att andra dricker men vet att jag kommer att dö om jag börjar igen. Jag hamnade på sjukhus och fick där konstaterat allvarlig skrumplever. Jag har endast ca 10 % kvar av normal funktion. Under alla mina år och besök på sjukhus gjordes inte en enda gång den ultraljudsundersökning som behövdes för att konstatera detta. I stället har jag suttit med psykologer och andra som försökt begripa vad det är för fel i huvet på mig! Har haft tur som behållit mitt sociala liv och mitt yrkesliv genom alla år. Nu står jag här och mår alldeles utmärkt. För fem år sedan gav läkaren mig 3 - 5 år att leva. Nu har det snart gått fem år. Jag vill leva och försöka gottgöra familj vänner och andra som hållit ut vid min sida under alla år. Det låter kanske bittert men det är så det ser ut.

Varje dag är en gåva! Som kvinna är man mycket mer utsatt för skrumplever. Där är vi inte jämställda och kommer aldrig att bli. Jag skulle vilja att läkarna tog sig an även den fysiska aspektet mer för just kvinnor. Antabusbehandling tror jag inte är rätt väg att gå.

Upp till toppen