Denna helgen har jag ytterligare en gång kapitulerat till min sjukdom och tagit ytterligare ett nytt steg i den riktningen jag tror på. Det har varit några fruktansvärda dagar där jag mått väldigt dåligt då jag inte kunnat sätta fingret på hur jag mått. Idag har det känts mycket bättre och jag har inte känt att hela världen håller på att rasa. Jag har lyckats vända igen och förstår mer och mer nu att min sjukdom är oerhört stark. Mycket starkare än jag kunnat ana.

Någon beskriver det att när jag går på mina möten med 12 stegsprogram så ligger min sjukdom utanför dörren och gör armhävningar. Alltså blir starkare och starkare och därför är det så viktigt att jag gör det jag ska i tillfrisknads arbetet för att kunna hantera styrkan som är i sjukdomen.

Det smög sig på mig redan i mitten av förra veckan och jag stannade inte upp för att förstå att jag höll på att crascha. Så craschen kom och tack tack tack snälla att jag har en fantastisk sponsor som orkade ta emot när jag behövde henne som mest. En person som kunde säga rätt saker när jag behövde höra det. Jag har spenderat fredag, lördag och söndag med beroende människor i telefonen , gått på möten och verkligen försökt rädda mig själv. Startat om i första steget och ytterligare igen gjort en kapitulation till hur sjuk jag faktiskt är.

Känns betydligt bättre nu i hjärtat.

Kram Kia