# ny här Author: bullmagen Hej! Jag är ny och tänkte säga hej på er! jag är bulimiker och har alltså overätarberoende som jag kompenserar med att spy. Men jag har gått över till lågkolhydratkost som hjälper till mycket, om än inte med allt, när stressen är som värst. Tidigare hade jag även problem med alkohol men slutade dricka för två år sedan, dessutom slutade jag röka för fem månader sedan! Jag hoppas att maten ska lösa sig, så att jag inte bara byter ett beroende mot ett annat, har en historia av att perioda mellan mat - inte mat, träning, alkohol etc ## Comment 1 Author: kerstinjo Välkommen hit!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Hoppas att du kommer att trivas! Att hoppa mellan beroende är rätt vanligt hos beroendepersoner och något man ska se upp med. Det är så lätt att byta beroende annars. ## Comment 2 Author: Kia Välkommen säger jag med.... Jag kan bara hålla med det är vanligt att man bytar runt med beroende. Man får vara på sin vakt ibland kan jag känna.... ## Comment 3 Author: kickelina66 Välkommen hit![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 4 Author: bullmagen Är stressad, konstant sugen, min mens är försenad (neg grav-test) och jag vet inte hur jag ska komma i balans igen. Fick fyra finnar i ansiktet för någon vecka sedan (som nu har försvunnit) är konstig i magen, sover halvdåligt, känner mig allmänt risig och har framkallat kräkningar flera dagar i rad nu. Vill bara få min mens så att jag vet att det är som det ska. Brukar bli lugn och slippa sug när den har kommit. Behövde bara skriva av mig lite. Ha det bra ## Comment 5 Author: Kia Kan ju vara så att när du gått över till lågkolhydratkost att kroppen reagerar på det. Den är så van av allt det andra att du kanske chockar den på något sätt. För det mesta brukar det få sin lösning. Jag hoppas det blir så för dig med. Man vill ju veta att allt är bra det förstår jag. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag är som alla vet ingen expert på någonting men har läst en del. Om du är bulimiker och har tappat för mycket i vikt så är det enligt vad jag läst vanligt att mensen försvinner, det drabbar även anorektiker. Detta vet du troligen redan men jag säger det ändå. Som Kia skriver kan det ha att göra med din omläggning av kosten också. Jag har en känslig mage men när jag började äta Lchf krånglade min mage också ett slag upp till några veckor men blev bättre sen. Tyvärr bröt min glutenintolerans ut totalt (morsan påstår att jag var känslif som barn?) I den vevan också, Och iom att Lchf är så högt i fett är nog också finnar en bieffekt i början tills hormonerna kommit tillrätta.' Lycka till ## Comment 7 Author: bullmagen Tack för era svar. Mensen är fortfarande försvunnen och i fredags släppte jag kontrollen. Köpte en glass. Sedan dess har karusellen varit i gång. mackor, godia, pasta och glass i stooora lass(toppnoteringen var 19 glassar i söndags). Visst, jag har kräkts, men inte får man upp allt, inte ens hälften. Är så besviken, äcklad och less på mig själv. När ska jag ta nya tag? I morgon? På måndag? Allt känns så jobbigt! Men den här cirkusen med att äta, spy, äta mer, somna, springa i affärer, köpa skräp, trycka i mig, spy upp och tvätta toastolen om vartannat är sååå destruktivt. Det ger mig bara mer ångest i förlängningen. Måste sluta. Jag har obalans i hormonerna (därav mensbortfallet) och jag tror att det hänger ihop med mitt hetsätningsbeteende. Fan 13 år av sånt här skiiiiiiiit! Orkar inte mer. Var så glad att LCHF funkade på humör, ätbeteende och välbefinnande. Varför förstörde jag det?! Så jobbigt att börja om, men alternativet är jobbigare. Det var skönt att skriva av sig, inte bra att hålla sånt här hemligt och isolera sig ännu mer. Skammen är total över att ha tappat kontrollen. Igen. Men nu har jag berättat för eer. Som ett första steg. ## Comment 8 Author: Hoppfull Jag tycker inte att du ska skämmas!! Det hjälper inte dig alls. Konstatera istället: ok, den här gången föll jag... nästa gång ska jag vara mer laddad och förberedd så att jag står emot! Du kommer att klara det, steg för steg... inte alla steg på samma gång. Alla som lär sig nytt och förändrar sitt beteende måste få trilla och misslyckas längs vägen. Upp igen och klappa dig själv på axeln och ta nya tag! Sköt om dig!! ## Comment 9 Author: bullmagen tack Hoppfull! Dina ord värmer verkligen och imorgon går jag tillbaka till LCHF som jag mår bra av ## Comment 10 Author: Gnici Hej på dig vännen! Var **STOLT** över dig själv att du vågat berätta för oss här på forumet. Bara det är en inteckning i ditt "nya" friska liv, för det **GÅR** att bli fri från detta det vill jag att du ska veta....Kämpigt och fruktansvärt jobbigt är det, men det **GÅR**...Jag har själv en svår ätstörning i bagaget, jag har dock ej kompenserat genom att spy, mer än några få gånger, men jag vet hur det kan kännas att ha dessa problem...Jag är inte helt frisk ännu, men jag jobbar på det och jag försöker att vara **STOLT** över det jag lyckas åstadkomma. Det är svårt men det går....Jag vet också att **LCHF** hjälper mig att återfå kontrollen - suget och i slutänden hetsätandet, med allt vad det innebär, lättar och jag känner att jag mår bra av att äta denna kost.... Det är **OKEY** att få återfall som du fått nu - känn på det ordet en stund....Att det är **OKEY** - låt det kännas, för du kan endå inte dölja dina känslor mer än tillfälligt med glass och andra kolhydrater....De kommer att finnas där endå, så låt de kännas och ta tag i det ätande du tycker är okey och som du mår bra av **NU** med det samma - **DU KAN!** Och även fast du spyr upp det du äter, så försök att äta **LCHF** i alla fall där i mellan hetsätningsattackerna av kolhydrater....Unna dig själv att göra det - att äta riktig mat, fast du hetsäter....Det kommer att göra så att du känner dig mätt på ett sunt sätt, även fast den känslan bara är en förnimmelse i någon sekund....Men de sekunderna är viktiga för dig.... **KÄMPA VÄNNEN - DU KLARAR DET HÄR NU!** **KRAM** ## Comment 11 Author: bullmagen Gnici, tack för dina råd! Jag har behov av riktig mat. Det enda jag har fått i mig de senaste dagarna är ju mjöl, emulgeringsmedel, socker och skit rent ut sagt. Har dessutom hållit mig undan från vänner. Nu måste jag få tillbaka lite självförtroende och ta mig ut på en promenad imorgon (vill inte ens tänka på hur mycket jag har förstört med vikt och frätskador) Ja, no more shame och nya tag! Än en gång, tack för era svar! ## Comment 12 Author: kerstinjo Det är så för oss alla beroendemänniskor, det är sällan vägen är spikrak och dikeskörningarna kan vara många. Känn ingen skam, du har ändå gjort något jättebra - du pratar om dina problem! Och du är medveten om vad du behöver göra, jättebra. Lycka till! ## Comment 13 Author: bullmagen Lyckades äta bra i några få dagar, men nu är allt skit igen. Jag äter sinnesjuka mängder "mat" som jag försöker spy upp. resultatet är en trött, sjuk, ledsen, ensam människa som känner sig helt värdelös. Jag har gått upp i vikt, är jättesvullen i kroppen och ansiktet. Kommer inte i några kläder längre. Mår inte bra just nu, vikten är åt fanders, självkänslan är nästintill obefintlig, relationer med vänner är icke-existerande eftersom jag isolerar mig och pojkvännen orkar inte med mig just nu. Jag orkar inte heller med mig själv. Jag vet att det är **jag** som måste göra jobbet. Ta tag i maten, ta en promenad, ringa någon och kanske till och med komma fram till vad det är jag försöker undvika genom att bete mig så här. Jag vet inte vad det är för något jag trycker undan med bulimin. Innan jag tar tag i det på riktigt kommer nog inget bli bättre i längden, kommer bara hitta andra sätt att fly på. Känner mig villrådig och orkar inte börja om att svälta ut sockermonstret igen. Trots att jag måste, för att bli bättre. Känns som att ingen av mina vänner riktigt fattar och jag kan inte förklara för dem heller. Är så avstängd och distansierad till mina känslor ibland och samtidigt så fruktansvärt egocentrerad. Vore så skönt att ta semester från mig själv ett tag! Eller anamma en positiv syn på mig själv och på livet, istället för att bli glad när ännu en dag är över. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Här kommer ett standardråd här på forumet men sök dig till en stödgrupp det finns säkert bullemi/anorexi grupper på din ort. Kolla länkarna i menyn det borde finnas där du behöver det du har tagit de första stapplande stegen mot tillfrisknad men du behöver stöd ochdär kan du få chansen att gå till botten med dina problem och hjälp att öppna dig mot världen. ## Comment 15 Author: Jennix För att lära sig tycka om sig själv, så kan jag rekommendera att läsa Självkänsla Nu av Mia Törnblom! Lättläst och bra tips på övningar som hjälper dig att se på dig själv och livet. :) ## Comment 16 Author: bullmagen tack för råden. Har en samtalskontakt, men jag måste nog öppna mig mer där också. Har ätit LCHF idag och inga tecken på hetsätning. Ska hålla i den här gången! Känns bättre idag, tack igen! ## Comment 17 Author: Helenaf76 Du kommer fixa det här! En stor kram och ett stort Lycka till! Vi finns här när du behöver oss. \*kram\* ## Comment 18 Author: Tilda-T Håller tummarna för dig bullmagen hoppas det går vägen den här gången.  Skönt att du är uppe på banan igen! ## Comment 19 Author: Kia Bullmagen, har du någon gång varit i kontakt med ett 12 stegs program? Jag tror inte det kanske är lösningen för alla, men av egen erfarenhet så är det först där jag vågade vara ärlig och verkligen berätta vad jag höll på med när det kom till kritan. Jag hade prövat annat innan i form av läkare men vågade liksom inte berätta vad jag höll på mig för trodde att de inte skulle tycka jag var riktigt klok om jag verkligen sa sanningen. Speciellt inte eftersom sanningen trodde jag att jag var totalt ensam om och att ingen var som jag. När jag steg in i 12 stegs programmet hittade jag likasinnade och de är idag några av de bästa vänner jag har för de förstår mig och det utan att jag behöver känna skam inför dom. Det är så mycket skam och känslan att rakt ut säga vad man håller på med är jobbig men efteråt är det en lättnad. håller även jag tummarna för dig, ## Comment 20 Author: kerstinjo \# 19 Just det här att hitta likasinnade har jag upplevt som en stor befrielse. Jag är inte ensam! Min problem var först bara MINA. För inte kunde det finnas någon som hade betett sig som jag? Aldrig skulle jag kunna erkänna alla dumheter jag hade gjort, för då hade jag säker blivit idiotförklarad direkt! Jag blev inte "idiotförklarad" och vad skönt det många gånger har varit att kunna le igenkännande när jag har hört andras "dumheter". Men nu har jag hittat ## Comment 21 Author: bullmagen Idag är också en bra dag, har t.o.m. varit på gym och eftersom jag är svag så tog jag det lugnt med träningen. Annars gillar jag "hopp och skutt"-träning, men det stressar min kropp och är nog inte så bra alltid. Hade inte tränat på några månader, men det var skönt idag. Tror att styrketräning (i kombination med LCHF) kanske kan få igång hunger/mättnadskänslor bättre.  Kia, Har testat tolvstegsprogrammet (ej angående ätbeteende), men det var ingenting för mig av olika anledningar.  Känns bra att ha kommit igång igen![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)! jag tänker som så att nu har jag lärt mig lite mer om mig själv, vad som triggar igång hetsätning och vad som får mig att må bra. Jag tror och hoppas att jag lättare kommer kunna tacka nej till viss mat när jag är bortbjuden. Helt otroligt vad mitt humör blir bättre utan kolhydrater och blodsockersvängningar tack för allt stöd! ## Comment 22 Author: Tilda-T Kul att det funkar för dig bullmagen, gratulerar! ## Comment 23 Author: bullmagen Jaha, en liten uppdatering: Maten har funkat bra i nästan två månader, men den här veckan har jag ätit enorma mängder (lchf) och spytt ca 4-6 ggr/ dag. Dessutom har jag smygrökt ca 20 cigg om dagen under tre veckors tid och idag har jag dragit i mig fem tabletter tradolan. Jag är lite stressad, men inget särskilt har hänt. Har varit ledig den här veckan och jag fixar inte icke-inrutade dagar, behöver extremt mycket struktur. Det känns som att hela min hjärna är sjuk, sjuk, sjuk. Som att alla signalsubstanser är i olag och att jag försöker rätta till dem genom osund självmedicinering. Jag är så trött på mig själv. Jag väntar på en adhd-utredning som förhoppningsvis kan hjälpa mig, men det är ca ett års väntetid... Behövde mest skriva av mig, tack om någon orkar läsa! ## Comment 24 Author: kerstinjo Rom byggdes inte på en dag, eller hur? Du gjorde ett jättebra jobb i två månader och nu har du tagit ett steg bakåt. Onödigt kan tänkas, men i regel så för det något gott med sig och du hinner tänka efter. Hur skulle det vara om du focuserade på en sak i taget? Vad vill du bli av med allra mest? Focusera då på det och lägg det andra åt sidan så länge. Var sak har sin tid. Häng inte upp dig på tiden, låt det ta den tid det tar. Dt tog mig säkert 25 år att bli drog- och alkoholfri. Många var målsnören jag stupade på och vissa av målsnören **ville** jag inte ens ta mig till. Idag är en ny dag, dagen igår är borta, så det är bara att fortsätta. ## Comment 25 Author: bullmagen Tack Kerstin för ditt svar! Ska lägga fokus på en sak i taget och ta en dag i taget. Tack igen! ## Comment 26 Author: Kia En sak i taget är nog något alla människor borde tänka. Det är inte alltid så lätt. Jag får uppfattningen att många av oss beroenden har velat att så mycket saker ska ske samtidigt, men det håller inte för man glömmer sig själv. Men framförallt bullmagen, SLå inte på dig själv. En dag i taget! Kram Kia ## Comment 27 Author: bullmagen Tack Kia! Idag har varit en bra dag. Tillbaka på jobbet, ätit bra och tränat. Känns så skönt. Tradolanen är slut och jag kommer inte skaffa ny (det var inte min medicin till att börja med...) Tack för att ni orkar läsa och kommentera, vissa dagar betyder det allt! ## Comment 28 Author: Kia Vi finns här! Det är bara att skriva. Du ska veta att även om inte alla skriver kommetarer så är det många som är inne och läser här på forumet. Fick veta att vi haft en dag över 8000 sidvisningar och det tycker jag är fantastiskt. Med andra ord även om man inte alltid får kommetarer ska du veta hur många som läser och finner stöd i det du skriver och har mod och ork att dela med dig. Så fortsätt skriva och känn att vi finns här och lyssnar,,, Kram Kia ## Comment 29 Author: bullmagen Nä, det här funkar inte. Mitt liv går i cykler: hetsäta -spy -träna -apati - isolering - hyperaktivitet - ångest, skam, skuld, meningslöshet etc. etc. Vet inte vad jag flyr ifrån. Mig själv, mitt liv och ansvar antar jag. Orkar inte med mig själv och mina fixa idéer och tankar. Känns som att jag sitter i en rävsax, med vilje dessutom. Hur svårt kan det vara att inte gå till fyra affärer per dag, laga mat, baka, äta, spy? Hur kan jag orka göra allt detta när det knappt ger någon kick längre? Har gjort mig till offer för omständigheterna, en jävla martyr som sakta ger upp livet utan att våga ta ett riktigt steg. Vare sig steget att göra slut på allt eller att ta tag i livet och faktiskt leva, inte bara existera. Tror att jag gör som jag gör för att slippa tänka, men vad är jag rädd för? Tankarna nu är  riktigt mörka och dem dras jag med dagligen, så vad kan vara värre? Att inse att det är jag som måste ta över rodret och sluta agera statist i mitt liv? Att förstå att försök kan innebära misslyckande? Jag känner mig ju redan misslyckad så what's new? Varför vågar jag inte försöka? Eller orkar jag inte? Eller bryr jag mig inte? Jag är så oerhört egocentrerad nu och har isolerat mig igen. Står på väntelista för KBT och adhd-utredning. Livet går ut på att vänta, vänta på att jag ska ta tag i mig själv. Varje dag räknar jag ned till jag kan gå och lägga mig igen. Ska det vara så? Vilket slöseri! Måse byta inställning till mig själv och till livet. Men med tanke på hur världen ser ut, hur vi behandlar varandra (krig, övergrepp etc) och hur många av oss verkar må är det svårt att inte drabbas av Weltschmerz. Hur kan någon må bra egentligen? De som gör det måste förtränga allt förtryck som finns för att orka, eller? Även om man själv inte behandlar människor illa bidrar vi till att det ser ut såhär. Utan människor som indirekt tillåter detta skulle det inte få fortgå. Varför är vi människor så onda mot oss själva, varandra och vår jord? Oj, det blev mörkt och onyanserat det här. Ta det med ett kilo salt. Detta är vad som rör sig i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska vända på det. Hur ska jag kunna leva vidare när det är såhär? _It takes a foo to remain sane..._