# OT. Sov så gott lilla Sandra. Author: kerstinjo Du lilla levnadsglada tjej, sov så gott. Det var en känslofylld dag i går och en mycket vacker begravning, fylld med Sandras älsklingsblommor, rosa och vita rosor. Stackars föräldrar, som i denna svåra tid lyckades skapa en fin begravning, som sa så mycket om Sandra. Sandras älsklingsblommor och älsklingsmusik. Denna söta 22-åring, alltid leende och med stor livsglädje, som alltid charmade sin omgivning.  Sov så gott lilla Sandra. Och många tankar till föräldrar och syskon och alla Sandras vänner (de var många). ## Comment 1 Author: folke Vad ska man säga ?  Det gör ont i själen. Men som de säger: The show must go on....    Och livet fortsätter.. men man frågar sig vad det är som gör att ett så strålande liv måste släckas... En av mina lärare på en kurs jag gick, vars make fick hjärntumörer och avled efter bara några månader, hon sa: "Jag är evigt tacksam för det liv jag fick tillsammans med honom, även om det inte blev så länge som jag hoppats" ## Comment 2 Author: Hoppfull Många tankar härifrån med! ## Comment 3 Author: Tilda-T Det är alltid extra tungt när det är så unga människor inblandade. Jag ska själv iväg på en sådan begravning den 10/6. Då ska vår Algot begravas, ni kanske har läst om killen som försvann på Bali och som hittades drunknad, hans mamma är en mycket god vän till mig, jag kan inte säga att jag längtar , det kommer säkert att bli fruktansvärt jobbigt!![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 4 Author: Tilda-T Idag har jag varit på Algots begravning och jag kan lova er kära vänner att det sätter sina spår. Vi var kanske 200 personer där och 90% av dom närvarande var runt 20 år. TUNGT! Hans kamrater hade skrivit egen musik och sång riktad direkt till honom och hans närmast anhöriga. Det var första gången som jag hörde rap och reaggemusik i en kyrka men det stämde ihop med Algot och var alldeles riktigt som det skulle vara!  När man kommer fram till kistan har dom dekorerat hans skateboard med blommor framme vid hans kista och det var hemskt att se , .......... ingen ska behöva dö så ung! Han hade ju för sjutton knappt börjat sitt liv ännu!!!![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Han är klar med sitt här på jorden och har det säkert bra där han är nu men jag fruktar för hur livet ska bli för hans mamma och syster , hur ska dom klara av att gå vidare? Vad kan man som nära vän göra i en sådan situation mer än att finnas där, om dom behöver en? ## Comment 5 Author: kerstinjo Jag tror att man bara ska försöka att finnas till, för det finns så många som slutar att höra av sig bara för att det kan kännas jobbigt. Sandras vänner hade gjort något som jag tyckte var jättegulligt. De hade skrivit en minnesbok om Sandra. Om roliga saker de gjort tillsammans, dråpliga saker och pinsamma saker. Allt fint nedskrivet av olika vänner. Det var en uppskattad bok om denna goa tjej. Tjejen som aldrig kom i tid....för hon skulle bara......![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 6 Author: Tilda-T Precis kerstin jag blir så rörd.. dom berättade om Algot idag att när hans föräldrar kom till dagis och fick se dom andra barnens igelkottar som var runda och fina med taggar så hade Algot gjort en som var väldigt platt och konstig, så frågade dom honom om varför hans kotte såg så konstig ut?  - det är väl inte så konstigt den är ju körd över ju! var hans svar! Då var han 3 år. Det är så prexis honom ! ## Comment 7 Author: kerstinjo \# 6 En platt igelkott! Överkörd!! Just sådana berättelser får drabbade föräldrar att le trots eländet. På Sandras begravning berättade prästen om Sandras alla "Jag ska bara", då log nog hela kyrkan. ## Comment 8 Author: kerstinjo Konstigt, att det inte har gått längre tid sedan både Sandra och Tommy dog. De var två unga levnadsglada människor, som borde fått ett längre liv. Sandra dog i en bilolycka 22 år gammal 08-05-13 och Tommy dog 08-06-18 men på något sätt så går alltid livet vidare. Men de har lämnat ett ljust minne kvar hos mig. Jag minns dem med ett leende och vemod. Vemod över att de inte finns längre, när livet hade så mycket att ge dem. Sandra som alltid sa; "Jag måste bara...." och glade Tommy som lämnade en liten dotter efter sig, en dotter som aldrig komer att minnas sin pappa. Vemodigt. Fick ett samtal i förmiddags, och två unga har dött i en bilolycka. Två 17-åringar som fick sitt livs dummaste idé och stal en bil. Nu sitter det två ensamma mammor och saknar sina barn. Två mammor som jag umgicks med en kort period av mitt liv. Så sorgligt och så onödigt! Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. _Alf Henriksson_  [![Se hela bilden](http://tbn3.google.com/images?q=tbn:fl2noFmcl3wWHM:http://staticblog.hi-pi.com/gisblogMnt-se-bloggspace/superwoman/images/gd/1192784568.gif)](http://staticblog.hi-pi.com/gisblogMnt-se-bloggspace/superwoman/images/gd/1192784568.gif) ## Comment 9 Author: sannixan ja det är hemskt att behöva dö så ung.min bror var 27 år,en onödig olycka på cityvarvet.min mamma blev aldrig  sej själv efter det.att ens barn dör före en själv.jag saknar min bror än idag men är med mej även om jag inte ser honom.jag är glad att jag fick den tiden jag fick med honom.tiden läker inte alla sår men lär sej att leva med dom.min dotters klasskamrat dog när hon var 12,fel på hjärtat ,väntade på transpantation men dog tyvärr innan.nästan alla hennes klasskamrater var där o föräldrar och även jag.det är 8 år sen o än idag gråter jag när jag hör låten titanic,hennes favoritlåt.men på nåt vänster så tror jag att dom finns här ibland hos oss.ha en bra dag imorgon och var rädda om varandra....man ska inte ta någon för given,utan gläds åt varandra.kram sanna ## Comment 10 Author: miuljo men fy.. ![Gråter](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") vilken sorglig tråd... nu gråter jag ju... jag håller på o förlorar min bästa vän i cancer o jag ser verkligen inte fram emot det. alla säger att man ska ta vara på den tid man har kvar tillsammans men för mig känns det mer som att han kan lika gärna dö nu på en gång.. det låter jättehemskt! men det känns bara som att man drar ut på sorgen ju längre tiden går! han mår dåligt o alla runt om honom mår dåligt o alla vet vad som komma skall o det går inte att blunda för o låtsas som ingenting.... man får lixom dödsbeskedet när diagnosen kommer... o sen lever man med det i flera månader (ibland år) o sen får man dödsbeskedet igen! hur ska man orka?? när jag läser om alla som förlorat sina egna barn som ju måste vara det värsta som kan hända en så undrar jag hur jag själv skulle klara en sådan situation.. när jag inte ens pallar med att vänner dör... jag ska nog aldig skaffa barn... mina nerver fixar inte kriser... en eloge för alla föräldrar som fixar det! som klarar av att leva vidare. jag har stor respekt för er starka männiksor som klarar att stå på fötterna och leva! jusst nu är jag helt övertygad om att när min bästa vän dör... då kommer jag oxå att dö... jag är helt övertygad om det... finns inte en chans att jag kommer överleva, jag behöver honom för mycket. ![Gråter](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")