Åt pipsvängen (mycket negativt)
Värre än nånsinn med hetsätning och överätande för mig,
jag var på ett jättebra möte med Pernilla på Sober konsult i början av mars, kändes jättebra och jag fick en matplan med mig som känns helt ok att följa.
Men, jag jan ju inte sluta äta socker och kolhydrater!!!
Jag äter och hatar, äter och gråter, äter och skrattar sommaren ger mig panikångest, jag väger 78 kg och jag kan inte gömma mig i min långa vinterjacka längre
Bra stunder inser jag naturligt vis att mina 5 kg+ inte är så farligt. men oftast känns det livsviktigt att väga rätt och "känna mig smal". Har hittat en fin sida om bulimi och faktisk tagit till mig att jag är sjuk.
Hade en bra vecka innan påsk,men det föll platt på påskdagen och nu försöker jag bara klara en dag i taget
Usch, så negativt detta blev, är det nån som har ett tips om hur i helsicke jag kommer vidare med mitt liv som faktiskt är glatt och lyckligt oxå
tack! Det gör jag eller snarare en minut i taget
det tråkiga är att jag inte kan tillåta mig själv några misslyckanden utan en enda flisa av något som inte är tillåtet (behöver inte vara godis eller kakor)
räcker med en bit kött mer än "jag hade bestämt" eller att smaka på någon grönsak som inte finns med på ok listan,
då är det redan kört, rumpan växer, magen svullnar och jag är ju värdelös så varför inte äta lite till…
behöver nog skriva av mig , detta tacket blev längre än jag tänkt
Men tack för att du tog dig tid och svarade!
Hej!
Jag skulle vilja tipsa om en bok som förändrat mitt förhållande till min bullemi. Den heter "Lev livet fullt ut" och är skriven av Echard Tolle. Den finns även att ladda ner som ljudbok på engelska på thepiratebay (om man vill å vågar sej på sånt)
Om du får tag i boken så delar jag gärna tankar med dig gällande innehållet (kan även vara ett bollplank gällande annat med) då jag tror att man kommer längre när man får dela och bolla tankar med någon annan.
just d. ville säga oxå att jag känner igen denna känsla att en ytte pytte liten extra bit av maten räcker för att man ska känna att man går upp eller att dagen är förstörd. Men, där gäller det att ta upp till kamp mot sig själv. För såhär är det:
Antingen kan man tänka en tanke som bryter ner en, eller så tänker man en tanke som stärker en. Valet är ditt eget och ingen annan kan göra det åt dig! Välj att tänka de tankar som stärker dig och släpp taget om de som skadar dig.
jodå,känner igen tänket:imorgon då ska jag,imorgon går allt bättre,och när det inte gör det känner man sej värdelös.Men det är just dom tankarna som förstör den bästa motivationen.Det handlar om självkärlek oxå-du är värd att må bra och du duger som du är.Jag försöker lära mej det,Vad man än försöker ändra på i sitt liv kan man falla tillbaka men se det inte som ett misslyckande utan en lärdom om hur man funkar som människa.Ta små delmål och kom ihåg att berömma dej själv varje gång du lyckas.Av dina samlade erfarenheter kanske du kan lära andra sen.Det är när livet kan se mörkt ut som vi lär oss mest om oss själva även om vi inte inser det just då.Ta en dag i taget och ändra tänket!kramis
jennyka..Känner igen mig i det du skriver. Men det jag känner igen mest är hur hårt du slår på dig själv. Jag vet det är lätt att säga men du är hård mot dig själv. Då menar jag inte att det är okej att hetsäta. Men slå inte så hårt. Genom att slå äter du ännu mer tror jag. Eller tja jag kan bara utgå från mig själv hur jag fungerar.
När detta sker brukar jag försöka härleda till varför jag känner som jag gör. Är det en rädsla att Pernillas plan faktiskt skulle fungera och samtidigt som sockret rinner av dig så hamnar du i känslor som du inte tillåtit dig att känna tidigare och då är det lättare att gå in i ätbubblan och bara sitta där och fortsätta göra det där trygga "äta".
En Dag I Taget! Kan känna exakt vad du säger just nu…
Kram Kia
Tack allihop för fina kloka svar, idag känns allt mycket bra, och då ser man saker ur en annan synvinkel… Har iofs, ätit helt galet och jättemycket men utan ångest och det betyder mycket!
#6 Kia, Pernilla pratade om anonyma överätare, har kollat på nätet och sett att det finns både i Lund och Malmö, är du engagerad där? Har för mig att jag läst det nånstans. Pernilla tyckte absolut att jag skulle testa men jag är lite feg, men de har ju telefon möten, kunde kanske börja med ett sånt.
Tack för att ni finns allihop!
har inte någon som helst erfarenhet när det kommer till ätstörningar. .. Men som du säger att du tagit till dig att du är sjuk är väl ändå ett ganska stort steg på vägen till ett friskt liv?
Jag tror man måste plocka fram, vrida och vända, prata, stoppa tillbaka allt man känner och tycker tills det inte längre känns lika jobbigt! Arbeta på sin lycka helt enkelt.
som en vis man sa till mig en gång.
"Du har länge gått samma väg, du har trampat ner en stig som är bekväm att gå på. Nu är det dax att trampa upp en ny väg, det kommer vara jobbigt och det kommer ta tid, men går du tillräckligt många gånger på den nya vägen kommer även det bli en stor och bekväm stig, och då kanske till och med den gammla hunnit växa igen"
Något sådant, jag tror inte jag behöver förklara mig.
Ha det bra !
Jennyka… jag Skriver ett PM till dig
hej ts!
Känner igen mej så mycket i det du skriver! Vad var det för sida om bulimi som du hittat?
Hejsan känner igen mig väldigt väl, i veckan har jag tagit nya tag med min matplan. I morse läste jag fel och fick i mig 20 g kokosmjölk för mkt samt en tomat oj oj kunde likagärna varit en 200 g chokladkaka så fet blev jag bums.
Tål ej mjölkprod,nötter.Upplever att det är väldigt lite jag egentligen kan äta. Har varit orkeslös o deppig utan kolhydrater men jag gör ett försök igen.
Lycka till:)