Välkommen hit, Jessie81!

Humör- och känslosvängningar är vanligt, det kan jag lova! Det är många känslor som börjar röra på sig när sockret går ur kroppen och all kemi förändras.

Jag för min del har inte tagit hjälp av varken 12-stegsprogram eller terapi/behandling ("nykter" sedan 2 år), andra har provat det ena eller det andra eller båda. Var och en fungerar på sitt sätt och allt passar inte alla.

Hej Jessie

Jag tror 12 stegsprogrammen kan vara bra testa några möten kanske hos olika organisationer o se om någon passar dig. kia har nummren och adresser osv här på sidan. Sedan finns ju medberoende grupper du kan ta till  för din familj så de kan fungera ihop med dig nu när du är nykter, för är de inte med på noerna kan dii tillfrisknande bli knepigare än du tänkt kanske? även där har kia o de andra excellenta medarbetarna här adreserna någonstans.

Lycka till

Under Länkar längst upp finns en massa adresser .

Hej Jessie! Jag klarar mig genom att skriva o läsa på forum (även sockerberoende.egetforum.se) och läsa mycket om beroenden.

Jag tycker det är svårt (och ofta dyrt) att få professionell hjälp. Finns ingen här där jag bor iaf, inte ens OA/NA.

Men för att komma igång rekommenderar jag Bittens intensivkurser. Jag var på en sån och det var verkligen en livsförändrande upplevelse.

Jag har varit beroende av socker i hela mitt liv. I dag känner jag att jag funnit en balans. Jag måste inte köpa sötsaker och trycka i mig. Jag behöve rinte äta bara för att det finns hemma. Men jag vet att konsumerar jag för mycekt under en lång tid är det lätt att fastna igen.

Menjag har funnit en balans som har minskat beroendet till mer elle rmindre 0 %. I dag kan jag äta en godisbit utan att jag fortsätter tills det är slut. Jag ser till att alltid vara mätt och inte äta godis eller sötsaker så snart jag blir sugen.

Jag skriver och använder familjen som terapi just nu. Har inte haft råd att söka profissionell hjälp, utan tagit den hjälp som erbjudits mig.

För att hålla sötsuget nere, dricker jag en vatten dryck som bitten använder sig av. (fick receptet av mammas väninna som varit på kurs hos henne). Den hjälper och det är otroligt skönt och enkelt att göra.

Det finns knep, men det krävs tålamod tills man finner sin egen väg och sin egen lösning. Antingen blir man helt fri, eller så finner man balans. Men viktigaste är att få bort beroendet, och måstet. Det brukar vara det jobbigaste.

(för mig var det två första veckorna värst. Då hade jag huvudvärk och en massa annan abstinens. Men så snart de gick ner gick det också lättare och man får ny energi.)

  Hej.

Bra idé är att läsa sockerbomben och jag rekomenderar oxo Bitten, ring o prata med henne!

Skrivfeber: Vad är det för dryck, recept??

undrar Buddhina

Jag vet inte om jag vågar ge ut receptet, eftersom det är BItten som skapat den. Vet inte hur strikt hon ä rpå reglerna. Men jag mailar till henne och ser vad hon säger. Är det ok ?

Fick tillåtelse att lägga upp det för Bitten Jonsson. (jag har inte haft tid att läga upp det förrens nu, ursäkta att det tog lite tid)

Detta funkar för mig mot sockersuget

1 liter vatten

3 msk citron saft, lime eller blandat. (minre elle rmer om ni gillar det)

1 tumme färsk ingefära (blir 1-2 cm lång tumtjock bit, även här mer elle rmindre beroendes på vad man gillar)

Gör så här:

Skala och riv ingefäran fint.
Koka upp vattnet, tillsätt citrusen och ingefäran.

Låt svalna och sila i kaffe filter. Sedan dricks 1 liter under dagen. (jag kan ibland dricka mer än 1 liter, men har inte märkt något fel på det). Detta är kanon speciellt under sommaren, då det är jätte gott kallt i isglas på balkongen, mycket bättre än saft.

Prova er fram och ta de mått ni själva gillar, det funkar på mitt sockersug och dämpar jätte bra.

Hopas det funkar för er också.

// Nadia

Hej Jessie81, hur går det för dig?

Hur funkar det här med socker beroende egentligen? Har ingen som helst erfarenhet om detta faktiskt. "Kickar" ni på sötsaker precis som vi som har erfarenhet av narkotika gör? Hur ser abstinensen ut? Suget kan jag kanske tänka mig in i hur det är, för det måste ju vara nåt liknande vad man än är beroende av (psykiska suget)? Jag har fått uppfattningen att det är stor andel kvinnor med denna beroendeproblematik. Är det helt fel? Vad beror detta på isf? Är bara nyfiken på det hela och finns det någon här med erfarenhet av socker beroende och narkotika som kan jämföra känslorna, abstinensen, suget m.m, skulle det vara intressant att få veta lite.

Mvh Miklo

En intressant frågeställning egentligen. Någon med erfarenhet som kan förklara/jämföra? ja vet ju att det finns ett antal medlemmar här som är/varit beroende av båda.

#10: Många frågor … jag försöker några svar. Jag har inte själv missbrukat narkotika, men kolhydrater och träning och persiodvis alkohol.

Kolhydrater ger en kick på många plan. Dels ger det snabb energi, dels påverkar det hjärnans belöningssystem. Våra hjärnor är fortfarande gjorda för att äta bladgrönt och insektslarver och trigga på alla någorlunda söta frukter vi kan få tag i, just för att kolhydrater gör oss feta och ger energi. Tyvärr är hjärnorna inte inställda på att hantera att det finns mycket mer och mycket snabbare kolhydrater överallt nu mera, även i "vanlig" mat.

När man tar bort kolhydrater brukar de flesta uppleva trötthet, huvudvärk, yrsel, kroppslig svaghet, svidande magvärk, ibland illamående och problem med avföringen (diarré eller förstoppning). Sömnstörningar, plågsamma drömmar, våldsamma känslosvängningar och rubbad minneshantering är också vanligt.

Jag tror inte att fler kvinnor än män har anlag för kolhydratberoende, men jag tror att problemet märks mer bland kvinnor. Kvinnor är så hårdtrimmade att leva fettfattigt och tänka på vikten, att de betydligt oftare än män går till överdrift och utesluter det nyttiga mättade fettet helt ur maten. För att sedan kunna hålla vikten lever de på extremt få kalorier kolhydratrik mat, och blir därmed ständigt hungriga och undernärda, får blodsockersvängningar och med tiden metabolt syndrom.

För en man är det OK att äta en stor biff med massor av bearnaisesås, medan kvinnan på andra sidan bordet äter hälften av en liten biff med sallad utan dressing. Han är mätt och glad men hon "bara måste ha någonting" lite senare och äter godis - fettfattigt, naturligtvis! Blodsockrt skjuter i höjden, hennes insulinproduktion går igång, varenda kolhydratkalori i sockergodiset packas raka vägen in i fettcellerna, vatten binds i kroppen och nästa morgon väger hon ett helt kilo mer! Och måste naturligtvis äta ännu mindre kött och ännu mindre fett - och kompensera med ännu mer godis. Det blir en ond cirkel. Medan mannen med magen full av bearnaisesås kan ta en godisbit men inte mer och inte går upp någonting.

Detta är, anser jag, helt och hållet en kulturell defekt. Det är struntprat att kvinnor skulle ha annorlunda näringsupptag eller näringsbehov än män. Om något borde kvinnor väga mer än män vid samma längd, eftersom det rimliga är samma muskelmassa och lite mer fettväv.

Ett annat skäl att fler kvinnor än män missbrukar kolhydrater tror jag är att det är mer acceptabelt i samhället för en man att dricka lite för mycket eller använda andra droger, än det är för kvinnor. Men detta att "trösta sig" med godis har inte setts som ett missbruksproblem förrän ganska nyligen. Det har varit kvinnors accepterade missbruk.