Bra att du kunde prata med Bitten och att du iaf kunde äta huvudtätten :-) . jag undrade bara lite , Gick det inte att peta bort syltlöken om du inte kan äte den?

så bra och starkt jobbat av dej.jag hade väl antagligen gått i taket om inte jag fått min mat.

Jag känner igen mig i det du skriver. Att ibland blir det bara så fel. Men tur ändå att det gick att ordna och att du i slutändan kunde fokusera på att ha en trevlig kväll.

Ibland är det nog bara svårt för andra och jag vet hur det känns för det är en pärs att bara be om annat och ha modet att göra det från början kan jag känna så när det då blir helt fel så blir man så ledsen. Man blir ensam på något svårförklarligt sätt.

Kram Kia

Hej… jag börjar landa after ha bearbetat denna upplevelse.. det värsta i det hela var att jag liksom försvann in i ig själv in i isolering rädsla o ensamhet o kände mig fullständigt glömd oviktigt o en massa annat  som en skamchock. Nej syltlöken var skivad o mannen sa att det hela var sött så jag vet inte riktigt va som var i. Det jag är glad o stolt för idag är att jag ändå kom igenom det hela trots att jag verkligen mådde ski-t där o då. Att jag kunde använda programmet o be om hjälp..och jag har lärt mid massor av det hela. Sen ser jag till att bearbeta känslorna och stoppar inte ner några känslor och jag tar hand om mina behov..Det är fint!  tack flör att ni läser o svarar  kraaam  buddhina

Starkt i vilket fall som helst att du klarade att stå emot och inte blev bindgalen på pucko kocken som uppenbarligen inte hade läst på om önskemålet om specialmat.

Bättre för blodtrycket och han fick juskämmas nu, hade du blivit förbannad och börjat skrika hade han bara avfärdat dig som knäpp.

jaa kankse   jag kom igenom det ändå  men ibland önskar jag att jag kunde bli galen o skrika..jag är så enormt konflikträdd så oftast sväljer jag ner ilskan   o det är ju inte heller bra.. lagom är väl bäst ..  här i sverige;+)

nä skämt åsido  ibland önskar jag verkligen att jag bara kunde säga ifrån i ilska  det skulle nog vara skönt men kankse inte så bra efteråt… kan du säga ifrån?

Jag orkar inte ens bry mig i sådana saker längre om det sedan är konflikträdsla som jag förnekar vet jag inte men det känns mest skönt.

Vart ska man lägga ner energin? I ditt fall kunde man ju bara upplysa kocken om sitt misstag och hoppas att den kunde fixa fram nåt annat.

Att bli upprörd över att folk klantar sig är ett för jobbigt för mig personligen… Sen ska nog en person som jag som klantar sig hela tiden inte kasta några stenar när det gäller sånt!

Bra att det löste sig på något vis ändå.

pEr

ja det löste sig ju  o nu i backspegeln kan jag se hur enormt stort detta blev i min hjärna   ja faktiskt rena katastrofen..o allt annat försvann..riktigt jobbigt att vara i ett svart hål.. men med hjälp kom jag upp o gick vidare.. Som Bitten sa.. detta kommer hända dig tusen ggr till och det gäller att kunna hantera detta … nu vet jag en hel massa mer om hur jag ska göra för att förbereda mig för middag borta.. kram buddhina

Jag har också konflikträdsla, jag backar inte när jag väll är i den men drar mig för att hamna i den.  Jag tror inte attt jag skulle startat en konflikt med kocken över det men förmodligen sagt lite sarkastiska saker i af.

Just nu vill jag starta en vendetta emot en person eller ja vendetta kanske är fel ord men en ordentlig jkonflikt, men är för fattig för attt starta kriget, Det är mitt liv: "Moment 22"

Vad duktig du var som ringde dina telefonsamtal. Jag är ju livrädd för att ringa så jag hade nog skällt ut kocken och krävt att han fixat nåt annat, men det gjorde ju din kock utan att du behövde skälla på honom :)

Ja han gjorde ju det   jag gav honom en sylig högdragen blick o sa det här var verkligen trååkigt!!

I backspegeln så ser jag alltmer vad detta handlade om. Jag gick in i en skamchock över att känna mig så fruktnasvärt FEL. Det var ju inte jag som var fel utan kocken gjorde fel men jag kände mig HELT FEL! Det räckte för at jag skulle försvinna o lilla buddhina skulle bli helt ensam lämnad i panik o skräck…usch.. sen upptäckte jag igår att jag slagit på mig själv en hel massa sen den kvällen..typ.. att jag förstorade det hela att jag inte klarade av det bättre osv… fick lära mig igår av en efraren AA vän att det jag gjorde var Stort!!

Jag var med på ett stort event för första gången nykter o drogfri och jag stod upp för mig själv och mina behov och jag kommunicerade detta dessutom och när jag mådde dåligt vände jag mig utåt och bad om hjälp och fick hjälp… så jag kankse inte är så tokig ändå  ;+)   kraam buddhina

#11 du är säkert inte så tokig ;) du gör ju faktiskt något åt ditt beroende istället för att låta beroende styra i resten av ditt liv. Det måste vara Stort!

kram

hihi  tack gillar denna bekräftelse..hihi  kraam ..buddhina

Som du säger du stod upp för dig själv utan att  sjunka undan och baea acceptera och kanske missbruka, det är starkt Du stod upp och höll dig abstinent DET är starkt  Se det som attt du verkligen är på tillfrisknad.

Ja Beavis..

Det är STORT  Jag gjorde ALLT precis Rätt!! ..och jag börjar känna det oxo nu! iallafall lite..

Särskilt när jag ser på de förutsättningar jag har och inte jämför mig med alla andra på festen…hm! När jag jämför med de andra då känns det mest som ett misslyckande.

Det är  tur att jag har er o andra som kan få mig att se mer.

kram o tack   Buddhina