Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 1147 ggr
[IsabelleA]
2009-10-10, 01:26

Att hjälplöst se på.

Nu vet jag hur det känns att inte kunna påverka, att inte kunna hjälpa till, att inte kunna stötta. Jag har inte kontakt med varken mamma, pappa eller syskon längre. Jag vet inte vad som händer just nu, jag vet inte hur det är med mamma och hennes missbruk. Senaste gången jag åkte för att träffa min mamma kommer hon inte ens ihåg att jag var där.
Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag kan hjälpa mina systrar och mamma. Jag känner mig så otroligt dum. Jag flydde, precis som min storasyster gjorde för 10 år sedan. Jag flydde och mina systrar stannade kvar för att kämpa.
Det ända jag har fått höra om mamma är att hon sagt till Socialen att jag bor där, bull shit.
Jag kan bara sitta här och se på, skratta åt hur bra jag har det medans min familj kämpar för att hålla ihop och ta itu med allt. Jag känner mig så otroligt hjälplös.

Porklash
2009-10-10, 01:42
#1

Jo även vi som är anhöriga är maktlösa inför alkoholen. Ja gläd dig åt att du har det bra… Tråkigt att ni inte kan/vill ha kontakt.

pEr

[Beavis]
2009-10-10, 14:43
#2

Hej IsabelleA

Vad jag märkt så kör ju de flesta som ger råd här den hårda linjen, så även jag i de flesta fall… men jag tycker att du ska se över vad du kan göra för att inte sponsra hennes missbruk längre? Om hon uppger till socialen att du bor hemma för att få ut mer pengar att dricka för? Kanska du ska ta kontakt med Socialen i din hemkommun och korrigera det? Jag vet att det är småaktigt och kan göra din mamma arg men å andra sidan så reagerar hon då och du slipper känna att du bidrar tille hennes misär. Bara min spontana tanke…. Ibland är det ju så att för att något ska kunna bli bättre måste det först bli sämre, som att hon måste nå sinpersonliga botten, då kan ju inte ni stå och hålla henne flytande.

Lycka till

[IsabelleA]
2009-10-10, 16:06
#3

#2 Jag har varit i kontakt med Socialen ni i flera månader. Jag flyttade hit till mormor och morfar i Februari i år och sedan dessa har vi förgäves försökt skriva om mig hit, jag har varit hos Soc. och talat om för dom att jag bor här, osv. men dom väljer att lyssna på mamma. Det stämmer att hon får många bidrag för att jag är skriven där; boende bidrag, underhålls bidrag och speciella bidrag för mig.
Det värsta är nog att hon ett flertal gånger ljugit mig rakt upp i ansiktet. Jag har nog gjort henne sur ett antal gånger efter att hon hört vad jag sagt till Soc…

[Beavis]
2009-10-10, 19:39
#4

Det är svårt det där när det är din mamma, Man vill ju samtidigt inte sätta henne i skiten oh soc e ju inte alltid de lättaste att ha o göra med. De har samtidigt en massa byråkrati de måste följa om man ska se det ifrån deras sida. Men hur svårt ska det vara att skriva sig på en annan adress? Jag vet inte om Socialen måste ha hennes medgivande för det eller hur det är… Om du är under arton är det ju svårare att flytta hemifrån och skriva dig någon ananstans har jag förstått, men Stå på dig du klarar det! Din mamma vill självklart inte förlora sina bidrag för dig det blir ju många härliga folköl hon torskar. Om den socialassistent du har inte lyssnar kan du begära en ny, jag tror det är lag på att du har rätt till det.

kerstinjo
2009-10-15, 11:29
#5

#3 Det är inte du som gör din mamma sur, det är alkoholberoendet. Alkoholister är suveräna på att ljuga, antingen det behövs eller inte. Det är en del av alkoholbeteendet.

De pengar hon får för dig är naturligtvis inget som hon vill mista, de är ett bra tillskott i en alkoholists kassa, såvida inte soc står för hennes uppehälle.

Gör det du tycker känns rätt, gärna i samråd med dina morföräldrar. Känner du att du bidrar till hennes drickande så ta kontakt med socialen igen, annars får du låta det bero.

Men en del av pengarna ska ju gå till dig, studiebidrag t.ex.. Vad jag har förstått så lever din familj på socialbidrag (?) så ekonomiskt skulle det då inte göra någon skillnad för din familj.

Finns det ingen möjlighet att dina syskon kommer till dina morföräldrar ibland? Så att du inte helt mister kontakten med dem?

Kram! Och en till Ben!

 Kerstin 

 

Upp till toppen