# Medicin Author: TriciaJohansson jag har blivit helt beroende av mediciner. Jag äter nu 7 sorter dagligen och känner suget hela tiden. Det är jag som är "IngridAisu", som jag tidigare hette och skrev tråden "beroende av rakblad och piller" (ni kan söka på sajten om ni vill). Jag såg nu att några hade svarat. jag vill gärna ha kontakt med folk i samma situation. Jag har tidigare varit rakbladsmissbrukare, men har slutat nu. Mitt största problem är mina psykiska sjukdomar, adhd (underaktiv), bipolärt syndrom, affektiv sjukdom och dissociativt syndrom. Läs gärna bloggen: [http://lightemotionalmusings.blogg.se](http://lightemotionalmusings.blogg.se) ## Comment 1 Author: Kia Hej, En fråga från en novis då. Behöver du alla medicinerna eller äter du dom för du är sugen på dom och ursäktar dig själv med att en doktor har sagt att jag har denna sjukdom därför måste jag äta dom. Kanske behövs dom inte alla. Vet inte vad för hjälp du får idag men kanske skulle du kunna tala med en läkare så Ni kan gemensamt få ner medicinintaget. Det är svårt med medicin men samtidigt ska du ju ha ett värdigt liv där inte allt går ut på att ta medicin kan jag känna. Beroendet växer säkert sig starkare också av att du äter medicin och då blir det genast en besatthet tror jag. Kram Kia ## Comment 2 Author: [Borttaget] Berätta lite mer om vilka mediciner du äter, varför äter du dem nu? blir du hög eller äter du dem baa för att fungera?  Läkemedels missbruk är knepigt och svårt att bli av med ## Comment 3 Author: TriciaJohansson Tack för era svar: Kia: Tydligen behöver jag ALLA mediciner. Nu har jag t,o.m fått en ny sort till... Beavis: Jag äter för underaktivitet. antipsykos, stabiliserande, uppöhjande och blabla. Ja, jag blir faktiskt lite hög av dem... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Ja antideppressiva mediciner blir man ju hög av om man äter för mycket eller vid fel omständigheter (ex hetta) fråfan är ju kanske om du verkligen behöver ALLA dessa? kanske tar vissa av dem ut varandra? Övermedicinering verkar vara vanligt förekommande inom psykvården, vad jag som utomstående läst. Jag tycker personligen inte om antideppressiva medicienr de är svårt vanebildande och personlighets förändrande i en del fall.  Jag är ingen läkare långt ifrån men iaf det låter inget bra. Aktivitet tycker jag personligen är bra medicin emot deppression understimulans/aktivitet (vilket hänger ihop). Psykosen är svår att behandla på annat sätt tror jag? men iaf inget bra o käka ensån massa medicin, Btw "Rakbladsmissbruk" är det när man skär sig eller? ## Comment 5 Author: kelsiey Beavis, ja rakbladsmissbruk är när man skär sig. Jag har ett nytt nick nu, Kelsiey, istället för triciajohansson. Så ni vet. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ok jag har en vän som brukar/brukade skära sig, rikyigt otäckt och det handlar ju om ångest, Eftersom du får en sån massa olika mediciner så får du ju hjälp med den men å andra sidan är det ju lätt ör läkarna att bara medicinera problemet, Men det är att kurera symptomen och inte själva sjukdomen. Min misstänksamhet emot psykologer/terapeuter är stor själv men jag tror att du kan ha nytta av kontakten där om du kräver någon att få prata med inte bara nåfgon som skriver ut amfetamin åt dig (adhd). Du säger att du "var" Rakbladsmissbrukare så jag hoppas det är över iaf. Alla mediciner är ju inte bra men kanske är det bättre än alternaivet? Vad jag har fått berättat för mig är just amfetamin en medicin som faktiskt fungerar på adhd störningar.  Men man vill ju som sagt inte överäta läkemedel/droger förståeligt. kanske ska du diskutera din medicinering med din läkare om du är orolig?  varör behöver du dem allihop? få dem/den att förklara för dig så du inte går runt i ett vacuum och tänker "jaja doktorn sa, men jag vet inte varför?" Lycka till ## Comment 7 Author: kelsiey Tack. Jadu, jag vet redan varför jag tar dem. Jag är dissociativ, det betyder att man inte riktigt kan skilja på fantasi och verklighet. Jag har även hallucinationer som följer med bipolärt syndrom typ 2. För dessa två får jag abilify, som är psykosminskande. Eftersom jag är bipolär så har jag svåra humörsvägningar, och för dessa får jag stabiliserande kallade lamectal. För adhdn får jag concerta för att koncentrera mig, och så får jag en lite onödig atarax för att lugna ner mina humörsvägningar yttligare. För depressionen/rakbladsmissbruket får jag sertralin. Så grejen är att jag VET varför, men att jag ogillar tanken med medicin. ## Comment 8 Author: Gronstedt Hej kelsiey! Det verkar ju inte som om du är beroende av mediciner på samma sätt som en alkoholist är beroende av alkohol. Du behöver dina mediciner för att fungera normalt, en alkoholist behöver alkoholen för att ludda till livet så det inte känns så mycket. Men jag förstår att det inte är trevligt att behöva en massa mediciner. Vad du måste göra, tror jag, är att fundera över hur medicinerna får dig att känna och fungera och om det är bra. Det är viktigt att du tar medicinen, men minst lika viktigt att du inte tar för mycket. Du ska ju fungera och trivas, inte bli en zombi. Jag hoppas du har vettiga läkare som kan hjälpa dig att hitta rätt dos, så kanske du kan slippa tänka så  mycket på läkemedlen och börja tänka på att leva i stället. ## Comment 9 Author: kelsiey Hej du, gronstedt. Visst är det lite skillnad på mig och en alkoholist. jag behöver ju medicinerna, men alkoholisten behöver ju inte alkoholen, right? Så mycket tror jag vi håller med om. Men skillnaden mellan mig och andra som käkar medicin är att jag hatar att ta dem, MEN samtidigt så vill jag ta dem hela tiden. När jag tar min vid behov-medicin tar jag alltid den högsta dosen. Ja, hm. Jag tror du förstår vad jag menar. Min läkare har sagt att dessa mediciner är starkt beroendeframkallande, och det kände jag redan efter några veckor då jag började. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Illa du verkar vara en "beroende personlighet" och samtidigt har du dessa problem du behöver medicinera emot.... Knepig situation det är ju inte som att ha en förkylning du kan bli bra ifrån och då sluta med hostmedicinen.. Att du hela tiden tar högsta rekomenderade dosen är inte bra och det säger du ju själv att du är medveten om. Jag vet inte riktigt men det normala väntade rådet man kommer med är ju att du ska prova att trappa ner på mängden... kan du det? har du prövat? har du fått utslag på dina andra "sjudomar" du medicinerar mot vid dessa tillfällen? ## Comment 11 Author: kelsiey Jag har inga fysiska sjukdomar, bara psykiska och det är dessa jag tar mediciner för. Anledningen till att jag får så mycket, är just det att jag inte kan, eller ens får trappa ner.. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Det var så jag tänkte lite om du börjar märka av dina psykiska besvär om du skulle dra ner lite på mängden/Dosen? Eftersom du nu äter en mängd olika mediciner så besöker du naturligtvis också minst 1 läkare. .. Men får du någon vård utöver dem ex terapi? Jag är nyfiken däav frågorna. Vad jag  är inne på är om du märkt någon fdörbättring och behndlar de baa symptomen eller även orsaken??  En självklar sak i gamla Sverige men tveksammare numera. ## Comment 13 Author: kelsiey Jag får terapi ja, har fått beviljat att få en kontaktperson, och har även en väldigt bra psykolog. Men jag märker inte jättestor skillnad med medicinerna, men jag vet att det blir värre om jag slutar/trappar ner. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Okej bra att du får hjälp, Medicinerna behövr du ju då. Men var inte rädd för attdisskutera dina mediciner meddin läkare om du känner obehag av någon av dem för det finns ofta alternativ man kan testa. ## Comment 15 Author: Gronstedt kelsiey, du skriver att du hatar att ta dina mediciner. Då undrar jag varför du hatar det (du behöver absolut inte svara om du inte vill, om frågorna blir för närgångna). Jag har gått på långvariga medicinbehandlingar av olika slag och jag kände mig alltid som en sämre, föraktlig sorts människa som inte fungerade utan kemiska tillskott. Är det så du känner? Jag har gått på deppknark och jag märkte förstås att det gjorde mig annorlunda. Visst, jag kanske fungerade bättre i världen, men det tog också bort _the edge_ och gjorde mig slätstruken och trögtänkt (mot vad jag varit, i alla fall). Och jag var inte alls säker på att det var bättre att vara slätstruken och normal än på kant, på tvärs och annorlunda. Liknar det vad du känner? Mediciner samverkar på olika sätt och det kan ta tid att väga in kombinationen så att det fungerar. Som Beavis skriver, var inte rädd för att diskutera med läkarna. ## Comment 16 Author: kelsiey Diskutera med läkarna funkar inte, jag var verkligen en dålig läkare. Jag gillar inte medicinerna just därför att de är jobbiga och många. De är så stora att jag sätter dem i halsen och flera gången på kort tid har jag spytt upp dem. ## Comment 17 Author: Gronstedt Trist med en sådan läkare! Speciellt när det är så många mediciner med så stor effekt på personen - det borde ju verkligen vara viktigt att få det rätt. Har du varit inne på [Bokstavsfolk.ifokus](http://Bokstavsfolk.ifokus.se)? Där finns många med erfarenhet av mediciner i olika kombinationer - kanske du kan få mer detaljerade tips där, från folk som varit med om liknande? ## Comment 18 Author: hurricane Utan dina mediciner mår du ju ännu sämre än när du tar dom, inte sant? Trots att du inte gillar att ta dina mediciner tror jag att det är bäst för dig. Speciellt eftersom du får så mycket ångest att du måste skära dig utan dom.  Gå i terapi, hos psykolog och ta emot så mycket hjälp du kan få. Men framförallt är det du som måste kämpa för att bli friskare och må bättre. Du måste vilja må bättre och du måste jobba för det.  Inte förens du mår bättre kan du börja trappa ner på dina mediciner. En lång och ganska jobbig process, men så värt det när det är gjort.