# Alkoholism - sjukdom Author: kerstinjo Är alkoholism en sjukdom? Är der ett sjukt beteende, som vissa inte kan kontrollera? Vad säger ni? ## Comment 1 Author: AnneN beroende oavsett vad man är beroende av är en sjukdom enligt mig, den påverkar en både psykiskt och fysiskt, är obotlig men det går att leva symtomfritt. ## Comment 2 Author: kerstinjo Kronisk, men behandlingsbar! ## Comment 3 Author: AnneN #2 Ja precis ## Comment 4 Author: sannixan ja alla beroenden är väl en sjukdom tycker jag .sen finns det ju kanske nyttigare beroenden.exempelvis att träna lagom,vilket jag har svårt för,allt eller inget.men som sagt var det gäller att hålla sitt begär under kontroll.mitt värsta beroende är ju alkoholen.det är en färskvara.det gäller att ändra beteende. ## Comment 5 Author: [Borttaget] En sjukdom som man vållat till själv! Precis som jag skulle hällai mig syrao ch sedan har jag fått fel på levern/njurarna och fått en sjukdom där. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Även jag anser att det är en sjukdom (som någon annan nämnde) som man vållat till själv. _Har även hört att det går i släkten? någon som vet om detta stämmer?_ ## Comment 7 Author: Porklash #5 Nej man kan inte jämföra på det viset. Ingen, kan jag säga ganska säkert, börjar att dricka för att skada sig själv eller bli beroende. Sen ligger det ju i beroendets natur att man inte förstår hur illa ställt det är. Ingen tror ju att de ska få diabetes heller bara för att de äter socker? Världshälso-organisationen WHO har räknat alkoholism som sjukdom sedna 1977. Alkoholism/beroende verkar vara ärftligt ja. Men man kan ju utveckla ett annat beroende. Något som jag tyvärr tycker verka vara vanligt hos de barn till alkoholister som inte dricker. pEr ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Okej, så du menar att man inte kan hjälpa att man blir alkolist? Det är precis samma sak om man får en sjukdom genom att man röker...man vet redan när man tar första cigaretten att folk blir beroende...för det går inte att undgå att veta om. Så ändå gör man det och därför har man vållat till sjukdommen själv. Ni vet att när ni dricker så kan man utveckla alkoholism och ändå dricker ni! ## Comment 9 Author: Porklash Jag vet att man kan utveckla beroende av en massa saker. Grejjen är väl att om alla blev alkoholister av alkohol skulle knappt nån dricka men de flesta blir ju inte det... pEr ## Comment 10 Author: [Borttaget] Nej och dem som inte blir det är dem som har god självdiciplin och mår bra i övrigt. Så du tycker inte att man vållar till sjukdommen själv? Det går inte att skylle på någon annan att man fick sjukdommen och man har sig själv att skylla. ## Comment 11 Author: Porklash Självdisciplin? Det är något beroende har. Har försökt få i dig T dojja nån gång? pEr ## Comment 12 Author: [Borttaget] T dojja? ## Comment 13 Author: Porklash T röd. pEr ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jaha, nej det har jag inte! Vadå rå? ## Comment 15 Author: Porklash Gör det utan självdisciplin eller s.k. karaktär.![Skrattande](http://www.beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Eller tänk vad kreativa de kan vara när de vill manipulera sina närstående... Det är lätt att förenkla beroende men det är ofta en ganska komplicerad apparat. De flesta alkisar jag känner är ofta väldigt duktiga på mycket och har alltså med mycket självdiciplin lärt sig saker och övat upp sin skicklighet. Många narkomaner jag känner är välutbildade eller åtminstone väldigt pålästa. Det blir man inte heller om inte... OSV. Det är ingen hjälp för någon att säga att de om är beroende får skylla sig själva. Det gör de ju redan. Det är inte heller nån ide' att säga att de själva har valt sitt "öde". De har ju faktiskt inte valt sitt beroende men däremot har de val de har gjort orsakat det. Däremot måste de självklart få stå för konsekvenserna av sitt agerande men det är en annan historia. Hård kärlek. pEr ## Comment 16 Author: [Borttaget] Så varför tror du inte att alla blir alkolister? Självdiciplin och kreativitet och vilja är inte samma sak tyvär. ## Comment 17 Author: Porklash Varför får inte alla diabetes? Varför får alla inte lungcancer? Reumatism? Varför kan vissa köra bil som idioter utan att åka dit eller vara med om en olycka? Varför vissa blir beroende och en del inte vet jag inte.  En del blir det bara. En del blir det direkt andra får jobba på det. De flesta blir det inte alls hur mycket de än dricker. Hade jag blivit det om jag inte slutade dricka p.g.a mina personlighetsförändringar? Jag vet inte. pEr ## Comment 18 Author: kerstinjo Jag har självdiciplin, jag har karaktär, jag har viljan och jag har styrka! Jag åt nötter, fastän jag inte visste om jag tålde det eller ej. Jag åt jordgubbar, fastän jag inte visste om kroppen skulle reagera negativt på det eller ej. Visst, det gick bra, men det visste jag inte innan. Jag testade narkotika, javisst det gick bra! Livet lekte och det var en rolig "grej". Men efter ett par år var jag narkoman, utan att ha fattat ett dugg hur det gick till! Och utan att fatta att jag _var_ narkoman. Alkoholen kom in i mitt liv många, många år senare och idag är jag helt medveten och övertygad om att jag även blev alkoholist vid _första_ droppen! Men det var aldrig mitt _mål!_ Det var inte min högsta önskan att _vilja_ bli narkoman/alkoholist! Vissa kan leva ett vilt ungdomsliv och kunna gå vidare till ett stabilt och normalt liv. Vissa tappar av någon anledning greppet på vägen och hamnar i ett beroende, men det är aldrig deras mål! ## Comment 19 Author: [Borttaget] Karaktär och allt har du men självdiciplin anserj ag inte att du har. Menar du att du inte "visste" att narkotika var farligt och att man lätt kan bli beroende? För i så fall var du nog inte all´mänbildad tillräckligt bra. Du måste ha förstått hur du blev narkoman...för att du tog narkotika...svårare än så är det inte. Folk väljer att inte röka för att de vet att de kan bli beroende, folk tar hjälp med sina dåliga alkoholvanor så att de inte blir missbrukare. Folk som bryr sig om sig själva och har styrkan och diciplin...de är dem som tar sig ur beroendet, enligt mig ## Comment 20 Author: kerstinjo Självdisciplin? Vet du hur många "normala" drinkare det finns, som så småningom inser att de har blivit fast i ett beroende. Dessa människor, med självdisciplin, började med att dricka t.ex. en lördagskväll då och då, vid festliga tillfällen. Men för en del slutar det illa och vem av oss det är som blir fast i ett beroende, och varför, det är inte ens specialister helt överens om. En alkoholist behöver inte vara den som syns på en parkbänk eller köar vid bolaget kl. 10.00. En alkoholist kan vara din närmaste chef, en person med en god kontroll över sig själv och sina känslor, självdisciplin. Om du bara visst hur många alkoholister det finns, som döljer sin alkoholism så väl, att det t.o.m. kan ta åratal innan de närmaste, vänner, arbetsgivare, läkare etc förstår vad det är frågan om. En beroendemänniska har till 99% ett onormalt kontrollbehov och har kontroll över sina känslor. Men på samma sätt som ett barns/tonårings kontroll över sig själv och sina känslor, självdisciplin, ändras under åren, så ändras också en beroendemänniskas syn på själdisciplin. Men den finns där! Men för att kunna förstå detta resonemang till fullo, måste man nog ha följt en tillfrisknande beroendemänniska (eller varit själv) på nära håll. ## Comment 21 Author: Porklash Enligt vissa t.ex. Craig Nakken så är beroende ett slags kontroll. Du vet vad du får när du "agerar ut" ditt beroende. pEr ## Comment 22 Author: impish Jag vet inte om jag vill klassa beroendet i sig som en sjukdom... Men det som lett till att man börjat missbruka kan mycket väl vara någon sorts sjukdom. Ångest, sorg, depression... Det är väl oftast där det börjar kan jag tänka mig. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Jag förstår hur ni tycker och tänker och jag vill skriva här bara för att diskuttera våra olika åsikter. Måste bara säga det så ingen tar illa upp för då får ni säga till mig att sluta =) Men alltså ni tycker inte att ni har ej själv att skylla? Det låter som det inte alls är erat fel och att ni inte kan hjälpa att det blir så? Jag är nykterist och jag vet att man kan omöjligt bli alkoholbeoende om man inte dricker, så därför så har man ett val! ## Comment 24 Author: Porklash Jovisst men det är ett, för mig, enkelt sett att se på det. Men visst väljer man att dricka. Men i denna alkoholkultur vi lever i så är valet inte speciellet "aktivt". Sprit finns överallt ochh "alla" räknar med att du dricker. Sen ska man komma ihåg att de flesta börjar dricka när de är unga och dumma. Sen när beroendet sätter in så är det oftast för sent. Faktum är att när människor verkligen inser att de är beroende, när konsekvenserna har blivit så stora (och det varierar ju osannolikt mycket från de olika fallen vart "gränsen går) då börjar oftast tillfrisknandet ganska så omgående. Tyvärr är en del så bra att förneka sinakonsekvenser så de hinner dö innan det vänder. Det som är sjukdommen är inte drickandet/utagerandet i sig utan just det att man fortsätter fast det leder till, för oss utomstående uppenbara, stora konsekvenser. Folk mister jobb, familjer och anseende men kan inte se sin egen roll i det. pEr ## Comment 25 Author: GitteL Jag har läst tråden och jag är en av dem som säger att det inte är en sjukdom. Varför? Jo för det är inte viktigt att stämpla. Säger jag till en narkoman att Det är en sjukdom så känns det ju inte alls bra. Är det viktigt att sättas in i kategorier? Kanske det låter bättre med ett sjukdomsliknande beteende/tillstånd. För mig är det inte viktigt och de grupper jag har dvs fd missbrukare och hemlösa stormtrivs eftersom vi inte går in på något negativt. Det är de bra på själva ändå. Vi har egna val och vi har ett eget ansvar över oss själva. Alla är dock ej medvetna om detta och det saknas kunskap om vad det var som orsakade första gången jag ville döva mina känslor. Kontrollbehovet för att inte KÄNNA sina känslor eftersom de kanske inte var accepterat att visa när vi var små. Gå gärna in och läs mer i denna tråd om intresse finns: [http://www.personligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=c7c79de4-fd91-4220-82d3-bafc89d854de&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup](http://www.personligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=c7c79de4-fd91-4220-82d3-bafc89d854de&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup) Jag beundrar er som tog er ur missbruket och vågar möta alla era känslor som är vägen till att bli fri. ![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 26 Author: [Borttaget] #24 Jag förstår hur du menar. Och det är inte så konstigt att vi ser på det olika eftersom vi lever helt olika och har levt helt olika också. ## Comment 27 Author: kerstinjo Inlägget är borttaget av mig själv. ## Comment 28 Author: GitteL Tack Kerstin för dina ord och jag vet att du är en fighter. ![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Härligt att höra att du går in och läser lite då och då inne hos oss och att du skriver också. Önskar dig all lycka på vägen och att ta vara på livet som är här och nu. Det enda som vi kan påverka egentligen. ![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 29 Author: Kia För mig är beroendet en sjukdom och vet Ni vad , ja jag kan känna att jag blir upprörd när folk påstår annat. Men jag tänker inte anklaga någon för något eftersom jag anser att alla får ha sin åsikt i den frågan. Jag vet bara vad jag vet och jag har bara min egna erfarenhet att gå efter. Jag har aldrig valt att bli beroende vem fan vill bli det tänker jag när man ser allt elände det medför. Allt helvete jag själva gått igenom i livet. Men för mig när jag förstod att det faktiskt var en sjukdom vad det en lättnad och en sten som föll från mina axlar. Jag menar inte då att jag tänker skylla min sjukdom på någon eller något. Jag är dock villig att ta de konsekvenserna som sker om jag använder igen. Det handlar inte om karaktär det är tydligt framforskat idag om vad som händer i hjärnan på någon som är beroende och ni kan själva googla för det är väldigt intressant läsning. Ärftligt, absolut är det ärftligt det är jag helt övertygad om. Vad som sker i en beroendes hjärna är inte vad som sker i en sk "normis" (förkortning för normala) hjärna. Så är det bara och det är forskat massor runt det de senaste åren. Det handlar ofta inte om substansen du är beroende av för det kan visa sig i så många olika former. Det är beroendet i sig som är sjukdomen inte alkoholen eller narkotikan eller maten. Det är helheten i sjukdomsbilden som är beroende. Det spelar ingen roll vilka 12 stegsmöten man väljer för  alla är lika för vi är alla beroende. I alla dessa år jag trott att det handlade om just självdiciplin och karaktär och efter att äntligen förstått att det handlade inte om det. Jag hade en sjukdom och nu kan jag ta tag i den sjukdomen genom att be om hjälp. För min del har det inte handlat om att inte visa mina känslor när jag var liten. Där är annat som ligger bakom. Vi har alla så olika bakgrunder och det behöver inte alltid vara en destruktiv baksida som lett till beroendet. Klart att vi har egna val det tänker jag inte protestera mot men vet Ni vad det värsta scenariet jag varit i är ändå när jag haft återfall i min tillfrisknad för då befinner jag mig i en "Grå zon" som jag inte har en aning om hur jag ska ta mig ur. Jag är frisk nåonstans för jag vet att det jag gör är inte rätt ändå så gör jag det och det är inte karaktären det är det destruktiva beteendet jag har svårt att vända trots att jag vet att det inte är vettigt det jag sysslar med. Ni som varit där vet vad jag pratar om tror jag. Svårt att beskriva. Igen att det är en sjukdom är för mig en gåva från ovan och att få veta att jag inte var ensam om denna sjukdom att jag har så många som är som jag när jag alltid trott jag var ensam om mina beteenden, lögner, manipulationer osv det var en ännu större gåva. På så sätt kan jag möta sjukdomen på ett helt annat sätt utan att anklaga varken mig själv eller andra för mitt beteende. Anklaga mig själv det har jag gjort hela mitt liv det leder bara till mer missbruk för min del. Klart jag sökt något att skylla på men det finns inget att skylla på. Jag har en sjukdom och den går att hålla i styr precis som diabetes går att hålla i styr och inte anklagar man en diabetes person för något att det är dålig karaktär som gjorde att du fick diabetes 2. Detta är min åsikt i det hela och jag anser att alla får ha sin åsikt i detta men så här känner jag och jag vet att jag är en "beroende" i alla mina angelägenheter idag. /Kia ## Comment 30 Author: Kia Jag har läst tråden som finns på den andra sajten och Ni säger säkert hon är i förnekelse men jag tänker ändå hävda att jag anser inte att alla som är beroende måste komma från en disfunktionell familj. Det kan ligga rent ärftligt i släkten att man får beroendesjukdomen och det behöver inte ha funnits nära dig när du växte upp. Jag är inte i någon förnekelse här på något sätt och säg inte till mig att jag nog borde forska i detta för det är redan gjort. Alla har vi olika historier men att jag började min beroendekarriär redan när jag var 2 år gammal genom att äta socker , socker och socker i ren hets har inte med någon kärlek varken ut eller in utan det är en sjukdom jag föddes med helt enkelt som sen gick överstyr i så mycket annat än bara socker. Jag är idag fullt medveten vad som hände och det är jag oerhört tacksam över. Men att dra allt över en kam fungerar inte för mig för vi har alla olika historier. Det finns ingen familj som är perfekt ingen, lika lite som jag själva kommer någonsin kunna bli perfekt. ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag hade velat se alternativet "Vet inte/Osäker" för frågan är så stor men jag håller med kia hon har många poänger, INGEN blir missbrukare avsiktligt. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Förövrigt tror jag att Beroendet är ärftligt och ett gen eller hormonfel i hjärnan som orsakar att man gör som man gör. At man måste komma ifrån en trasslig bakgrund för att bli missbrukare är bara skitsnack! Psykologer/terapeuter e bara båg, titta på vilken skada de gjort mot många människor genom att förvränga minnen mm En god vän/Vänner som lyssnar och stöder är fan så mycket bättre än psykologer/Terapeuter/Coacher..... ## Comment 33 Author: Gronstedt Med GeeGees resonemang borde man ju avstå från allting. Du borde aldrig ha tagit den där första joggingturen, du borde ha fattat att du skulle bli träningsberoende. Du borde aldrig ha pussat den där killen/tjejen på klassfesten i femman, du borde ha fattat att du skulle bli sexberoende. Du borde aldrig ha köpt den där 21-lotten som ni skulle sälja i skolan, du borde ha fattat att du skulle bli sexberoende. Du borde aldrig ha virkat den där grytlappen i slöjden, du borde ha fattat att du skulle bli handarbetsberoende. Du borde aldrig ha köpt de där nya skorna för dina födelsedagspengar, du borde ha fattat att du skulle bli shoppingberoende. Så skyll dig själv, din looser, det är självförvållat. Lägg av, va. ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 Jag vet inte hur gammal du är men jag gissar på typ 10 med de omogna beteendet du visar. Jag har min åsikt och jag har diskutterat den. Vi ska föra komversationer här och inte några jäkla påhopp. Det är barnsligt att säga allt det där. Varken choppingberoende eller handarbetsberoende är lika farligt som ett alkoholberoende. Vad vill du att jag ska tycka då? Vill du att jag bara ska tycka synd om dig och ge dig en klapp på axeln? Visst det kan jag göra men lite har du dig själv att skylla. Du menar alltså att det inte på något sätt är ditt fle att du blivit alkohol beroende? Att du var duktig och kontrollerade hur du drack men att det plötsligt bara blev fel? Och att du aldrgi kunde styra över det? Detta är min åsikt och jag vet att jag kanske aldrig borde ha kommenterat men jag trodde att jag skulle kunna göra det utan att det blev sådant rabbalder. Kommentera endast om du kan hålla en normal konversation! ## Comment 35 Author: Gronstedt #34: Eeeh, vilka påhopp? Alla som inte håller med dig hoppar på dig och måste skrikas ned med att kallas barnsliga, omogna alkoholister som inte kan tänka utan bara tigger synd om-poäng? Det är INTE den typ av diskussionsmetoder som tillämpas här på BiF. Så dämpa härskarteknikerna en smula och håll dig till ämnet. Frågan gällde inte om eventuella följdsjukdomar ska anses självförvållade, utan om alkoholism ska ses som en sjukdom eller som brist på karaktär. Alkoholist är inte den som har skrumplever, röda ögon och darrande händer. Alkoholist är den som tar en djävel fast h\*n egentligen hade tänkt låta bli. Alkoholist är den som tar en djävel i smyg och låtsas nykter. Om alkoholism ska ses som följden av bristande karaktär, så måste andra beroenden, som har exakt samma bakomliggande orsaker, också ses som orsakade av bristande karaktär. Det har inget att göra med hur "farliga" eller socialt handikappande de är.  Hur vet du att jag är alkoholist, förresten? ## Comment 36 Author: AnneN #33 glöm inte sockerberoende och matmissbruk/tvångsmässigt överätande ## Comment 37 Author: [Borttaget] Det började med några ynka ord jag sa: nämligen att alkoholism är en sjukdom som man vållat till själv. Så där var det inga påhopp inte! Och du skriver själv att alla som hoppar på min måste tystas ner. Hoppar på mig...du säger det själv. Jag sai nte riktigt sådana ord men när du skrev "din looser" och att jag skulle lägga av så blev jag irriterad. Konstigt men ingen klagade på mitt sätt att skriva innan du kom in. Jag är mycket glad att jag fick höra andras åsikter och kommentarer om vad jag tyckte. ## Comment 38 Author: Kia GeeGee. Jag har en fråga.. Ta inte illa vid dig nu jag bara är nyfiken av mig och vill veta så jag kan bemöta en sak du skriver på ett bra sätt. Är du själv Alkoholist? Nykter sådan eller något annat beroende? /Kia ## Comment 39 Author: pyromanen Är helt övertygad om att det är en sjukdom.  Har läst tillräcklig mycket seriöst och vetenskapligt underbyggd litteratur om detta ämne för att känna mig helt övertygad, samt fått det bekräftat genom min make som är nykter alkoholist.  En viss del av befolkningen är genetiskt disponerad för alkohlism och kan utvekla det genom att dricka.  Klart att är man helnykterist från barnsben så klarar man sig trots generna.  Min make är förresten upväxt i en familj som verkligen inte kan beskrivas som dysfunktionel. Trygg, varm, en alltid närvarande mamma som älskade sina barn, tydliga regler, hög utbildningsnivå, mycket vänner, mycket hög social kompetens. (Föräldrarna var helnykterister) En "kul" iagtagelse är alkoholisters beskrivning av första gången de drack. De flesta beskriver det som "så gott!", jämfört med andra personer som har mer blandat upplevelse.  Detta förklarar förskarna med att receptorerne i hjärnan (och därmed produktionen av dopamin) är olika hos de som är disponerade att utveckla alkoholism jämfört med hos de som inte är disponerade. ## Comment 40 Author: Porklash \# 39 Fast en del måste jobba för sin alkoholism med. Även där är det olika. Även hur mycket alkohol som krävs. Det finns s.k. lågdosberoende. De är sällan ordentligt berusade men tycker det är "omöjligt" att vara spiknyktra. pEr ## Comment 41 Author: [Borttaget] En intressant disskusion, Jag blir mer och mer benägen att sålla mig till dem som säger att det är en genetiskt betingad sjukdom, dels av det jag också läst i olika vetenskapliga tidningar eller tv program. Men också av vad jag lärt mig av er här på sajten genom åren. jag tror helt enkelt att man måste ha någon form av anlag för alkoholism för att bli det, Vissa kan kröka sig halvt ihjäl pga de mår dåligt men sedan resa sig borsta av kläderna och sluta tvärt sk. missbruk. Emedan andra har anlag för beroende och provar sin drog vilken den än må vara? och bllir beroende väldigt snabbt snabbare än de kanske förstår, och sedan har ett helvete att ta sig ur, detta missbruk som kanske inte ursprungligen eldades på av psykisk ohälsa  kan hamna på det spåret då man vill glömma eller döva ångesten för det man gjort under inflytande av sin drog eller detman gjort för att komma över den?. ## Comment 42 Author: [Borttaget] #38 Jag är nykterist, och har aldrig ens varit full. Har max druckit två 4,5 cider. Jag är 19 och har inget annat beroende. Jag röker ibland på fester men vet att man lätt blir beroende så tar endast munbloss. Vågar ju knappt svara...vet inte vad du hade tänkt skriva ;) ## Comment 43 Author: Gronstedt GeeGee, jag läste om mitt inlägg #33 och jag kan inte se att jag kallat sig för "looser". Jag menade det som att man med ditt resonemang säger till den beroende personen att den är en looser som borde skylla sig själv. Det var olyckligt formulerat och jag menade inte att kalla dig för "looser". Det var också överilat att skriva "lägg av, va" på slutet, och det ber jag om ursäkt för. Jag blir bara så irriterad på detta resonemang att beroendet i sig är den beroendes fel och orsakas av att den beroende är en dålig människa utan karaktär. En annan sak som gör det svårt att resonera kring beroendeproblematik är att alkoholism och narkotikaproblem ses som ett problem medan shoppingberoende är lite kul, sexberoende är lite coolt och sockerberoende något som fruntimmer ägnar sig åt om de är för fula för att få en karl. Men det fungerar inte så. Den som har en beroendepersonlighet vet att det spelar ingen roll vilket beroendet är, man kan byta från en dag till nästa. Man kan bli nykter alkoholist och pärlplattsmissbrukare över en natt. Men det betyder inte att man är frisk - bara att levern mår lite bättre. Beroendesjukdomen har man kvar. Den som har den sjukdomen kan bli alkoholist på ett par folköl, medan en som inte har den kan dricka sig långt över bilkörningsgränsen varje dag i ett år och fortfarande inte bli beroende. Jag står fast vid att ditt resonemang, att alkoholism skulle vara en sjukdom man vållat själv, är lika tillämpligt på alla slags beroenden, oavsett vilka följdsjukdomar som kan uppstå. Min åsikt är att beroendet (oavsett av vad) orsakas av en sjukdom, men att den beroende visst är ansvarig för att ha vållat de följdproblem som uppstår om man utvecklar ett beroende. #36: Jag kom på det sedan, att jag missade några exempel ![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). ## Comment 44 Author: Kia #42 Oroa dig inte jag är inte farlig \*ler\*. Jag ville mest bara kolla och här kommer anledningen till varför. Jag tror att när man inte är en beroende (som jag själv då är och du inte är av ditt svar som jag tolkar det) tror jag att den uppfattningen du har om att det inte är en sjukdom och att man vållar det själv är väldigt vanlig. Vi som är beroende tror jag alla (den erfarenhet jag har) har uppfattningen att det är en sjukdom.  Det är inte som jag skyller på något men att förstå någon som är beroende och när man inte själva är det, är oerhört svårt är min erfarenhet av det hela. Det blir lätt att man som beroende känner att de som inte är beroende är väldigt dömande och kan inte förstå och när det gäller att inte förstå så nej jag tror aldrig att en icke beroende någonsin kommer att kunna förstå hur det är när man inte kan sluta dricka/droga. Det är inte så konstigt att en icke beroende inte förstår för jag kan ju aldrig förstå hur en människa bara för att ta ett exempel har cancer och är döende hur de känner sig. Jag kan kanske föreställa mig det men aldrig förstå, det kan bara en annan cancersjuk göra. Det är väl därför 12 stegsprogram finns också för där blir vi förstådda av andra beroende. På Na finns det en text som säger att det finns inget som är så värdefullt som när en annan beroende hjälper en annan beroende och jag tror det är oerhört sant då man har en samhörighet , speciellt hur det känns när man bara inte kan lägga av. Jag tror att vi föds med sjukdomen, jag har alltid även som barn känt mig annorlunda än andra och det kanske jag inte var men känslan fanns alltid där och jag förstår idag att jag nog var det på ett visst sätt och det handlade om att jag kunde inte sluta när jag väl börja med något. Jag ville ha en må bra känsla och den fick jag av att använda min drog och vem vill inte ha en må bra känsla? Så när jag väl testade första gången fick jag den känslan sen kunde jag inte få nog av den känslan och det är något i min hjärna i belöningssystemet som inte fungerar som det gör i din hjärna som är en icke beroende. Det har man vetenskapligt bevisat men det tänker jag inte gå mer in på. Jag har vänner som jag haft hela livet som varit med på hela min resa genom allt mitt skit och jag är oerhört tacksam att de velat vara kvar hela tiden jag förstår värdet av det idag, men trots att jag känt dom i hela mitt liv kan de aldrig förstå mitt agerande aldrig. De försöker förstå men det går bara inte och det är så oerhört svårt för mig att förklara för dom. Däremot förklarar jag för en annan beroende så förstår de direkt. För mig är det en sjukdom och jag tror att det alltid varit det men sjukdomen har yttrat sig på olika sätt på olika stadier i livet. Jag tror inte det spelar så stor roll om jag testat alkohol när jag var ung eller inte för jag hade antagligen fallit på något annat då som är beroendeframkallande. Det är kanske rent substansmässigt inte lika farligt med shopingberoende eller spelberoende. Men gör ett försök även om det är svårt att tänka dig  in i situationen när hela ditt liv upptas med det som är din drog. Det enda du kan tänka på är  exempelvis mat, planerandet när du ska äta så ingen ser, kan jag ta en bit till osv osv. Inget annat går i ditt huvud. Det måste vara något sjukt. Klart jag har ett val men det finns inget alternativ som en beroende för är man sjuk så finns dom valen inte. Det är det som är sjukdomen för man blir helt självcentrerad och utnyttjar alla i sin närhet för att få det man vill ha för att få den där lyckokänslan som man bara vill ha. Tyvärr varar den inte speciellt länge om man säger så och då säger hjärnan till en bara lite till. När det handlar om hjärnan vet vi oerhört lite om hjärnan men det har varit mycket forskning om hjärnan bland annat i år när det gäller beroende sjukdomar. Titta gärna på den artikeln som finns ang. Hjärnfonden och röda Fjädern på första sidan och länka dig vidare kanske förklarar de bättre än jag kan. Hoppas jag iallafall har kunnat förklara lite varför jag tror att du som ickeberoende aldrig riktigt kommer kunna förstå att det är en sjukdom för du har aldrig (tack och lov) varit där. /Kia ## Comment 45 Author: Porklash Jag passar på att än en gång nämna Craig Nakken och rekommendera hans bok "Jaget och Missbrukaren". Enligt min åsikt den bästa teorin om vad beroende egentligen är. pEr ## Comment 46 Author: [Borttaget] #44 Tack för ditt svar. Tyvärr tror jag vi kommer att se på beroendet på olika sätt men det tycker inte jag gör någonting. JAg har fått höra mycket bra förklaringar och vad ni som är beroende har för åsikt och tankar. Du förklarade väldigt bra! ## Comment 47 Author: [Borttaget] #46 Det är det som är bra med fria forum man kan mötas och disskutera tankar och ideer. även om vi inte håller med varandra kan vi disskutera våra teorier och tankar utan att börja slåss. Jag kan försöka övertyga dig om min sanninng, men aldrig tvinga dig till att tro på den. Ett av mina favoritcitat "This is my truth tell me yours" ## Comment 48 Author: sannixan #47 Det håller jag med om.Men jag hade en vännina som inte var så bra på att lyssna på mej och diskutera,så nu har jag sagt upp bekantskapen med henne.efter 20 år.energitjuv.Jag känner många nyktra alkoholister som inte vill kalla det en sjukdom och det är ju deras ensak.ha en bra dag.kram ## Comment 49 Author: kerstinjo #48 Jag tror inte att jag känner någon nykter alkoholist, som inte vill kalla det en sjukdom. ## Comment 50 Author: Zabbio Jag vill inte kalla det en sjukdom. En sjukdom är något man får och blir sjuk av utan att det går att styra. Alkoholism kan man undvika genom att inte dricka eller aldrig dricka mer än vid speciella tillfällen och hålla det där (när man väl åkt in i det en gång så vet jag att man inte klarar att dricka alls, men innan man råkat ut för det).. Jag vill kalla det självförvållat även om gener spelar in. Samma sak med alla beroenden. Men jag klandrar ingen som åkt dit heller. Lite mer som en olycka än en sjukdom; om jag trillar av hästen och bryter ett ben som läker ihop fel, så är det en olycka. Jag kunde lätt ha undvikit den eftersom hästar inte behövs i vårt samhälle, så till viss del är det självförvållat. Det var heller inget jag trodde skulle hända så klart. Men jag vet inte.. beroenden är inte sjukdomar, men heller inget som bara kan skyllas på dålig karaktär. När det gått så långt har det ju ett grepp om en, och innan dess ser man det sällan. Är själv inte beroende av några substanser. Var datorberoende en gång; tillbringade ca 20-23 timmar av dygnet framför datorn och väntade på att någon skulle logga in så att det hände nåt, när jag tvingades bort från datorn på tex lektioner använde jag till och med lektionstiden till att smyga in om jag kunde och bara sitta där. Gick ner 10kg på ett par månader pga att jag inte åt någonting. Pratade och tänkte bara på sajten jag fastnat i. Men det är kanske inte ett riktigt beroende ändå, för nu så är jag mer normal trots att jag spenderar mycket tid här på internet och fortfarande spelar, så kan jag sköta mitt liv, nu åker jag till kompisar även om det råkar vara kväll när det är som roligast och rollspelet är mest aktivt, jag pratar och lever för mer än internet sajten, vilket jag inte gjorde då. Däremot är jag nära anhörig till en missbrukare och kan inte annat än att inse att något som får en människa att bete sig på det viset har ett starkare grepp om denne än jag kan föreställa mig. Jag har nog fått en väldigt utspädd beroende gen; fastnar lätt i saker och är något fanatisk och fokuserad på det.. men det är inte värre än att jag kan leva relativt normalt ändå. Och återgå till det som gjort mig beroende utan att fastna lika djupt igen. ## Comment 51 Author: kerstinjo #50 _En sjukdom är något man får och blir sjuk av utan att det går att styra._ Enligt medicinska definitioner är alkoholism en sjukdom och inte ett beteende. Även WHO klassificerar alkoholism som en sjukdom. Man kan förutsätta att ingen börjar använda alkohol i avsikt att bli alkoholist, lika lite som en rökare börjar röka för att få cancer. Lika lite som en överviktig och en person med stort sockerintag kan utveckla diabetes typ II. Det är inget medvetet val! ## Comment 52 Author: [Borttaget] Jag hade en intressant disskussion med några vänner igår kväll om genetiskt påbrå, Där de hävdade att de läst en studie som visade på att man baa på en generation kunde se förändringar i anlagen pga att föräldrarna/fa-morförädrar missbrukat någon substans och på det sättet  fört vidare en överkänslighet mot ex, socker, alkohol (socker) tobak, eller olika sorters narkotika. Detta var alldeles ny forskning enligt dem, för även om jag har fört den tesen själv tidigare och hört andra säga det är det nog första gången jag hört någon hävda att forskning stött den teorin. ## Comment 53 Author: Zabbio #51 Jag vet att det klassas som sjukdom, och att det inte är något som man väljer, men för mig kommer det aldrig att vara en sjukdomsom tex influensa eller cancer. Det fins något klarr och tydligt, men svårt för ig att peka ut, som skiljer. För mig är det mer likt en olycka, man vet att man gör nåt potentiellt farligt men naturligtvis tror man inte att man ska drabbas eller råka illa ut. Som att rida; jag vet att jag kan trilla av och bli förlamad, men jag tror självklart inte att det ska hända. Fast det är inte riktigt en olycka heller. Nu handlade det inte om vad det var klassat som utan vad vi som läste tråden ser det som. ## Comment 54 Author: kerstinjo #53  Frågan var; **Är** alkoholism en sjukdom. Men samtidigt är det viktigt att människor får upp ögonen för att det faktiskt klassas som en sjukdom. Kronisk - men behandlingsbar. ## Comment 55 Author: Zabbio #54 Det kommer aldrig att klassas som sjukdom för mig. Men jag klandrar heller ingen som har blivit alkoholist eller missbrukare, och säger inte att de får skylla sig själva. (tja..kanske missbrukare av tyngre droger får skylla sig själva till nån liten %..droger är ju ändå olagligt och något man borde klara av att aldrig prova... men förutom den punkten..) för jag vet ju att det är något som kommer smygande och som man oftast börjar med för att må bättre eller klara sin situation. Sen är det nästan för sent när man inser det och hinner reagera. Men det är inte en sjukdom för det. Missbruk är något i en klass för sig. Du kan ju inte starta en tråd och fråga vad folk tycker och sen slå ner på de som inte tycker som du anser att man ska tycka... ## Comment 56 Author: kerstinjo Jag klankar ej ner på människor för att de inte "tycker" som jag. Däremot är det intressant att se hur upplysta människor är angående beroendesjukdomar. ## Comment 57 Author: Zabbio #56 Fair enough. Det är fortfarande en egen klass för mig som inte kan jämföras. ## Comment 58 Author: pyromanen #52: epigenitik tror jag det heter. Såg ett tv-program om det, jättespännande, och tvärs mot vad man lärde sig i genitik på universitet då jag var där.... då var gener stabila utom om de muterade..... av en slump eller pga mutagene ämnen eller strålning... Samtidigt läskigt!  Det innebär att min livsstil (innan jag fick barn)påverkar mina barnbarns hälsa! ## Comment 59 Author: [Borttaget] Ja det är spännande, just det där att det på så pass kort tid kan leta sig in förändringar i arvsanlagen.... Men egentligen om du kollar på hur snabbt man kan avla fram olika variationer hos våra husdjur i olika miljöer så borde ju även vi påverkas på samma sätt om vi utsätts för olika saker.Det där det är ju detsamma med fysik och kemi. Tidigare har man ju alltid trott att naturens lagar är konstanta men det stämmer ju inte riktigt allt är förämderligt även om det  rör sig om väldigt små variationer. ## Comment 60 Author: Gronstedt #55: Hur ser du på andra beroenden? Alltså beroenden av saker som inte är "potentiellt farliga", som shopping, spel, handarbete, träning ... ? Det är ju samma mekanism bakom som för alkoholism, rökning och narkotiabruk. ## Comment 61 Author: Zabbio #60 Jag klassar inte heller de som sjukdom. Missbruk/beroende kommer alltid stå i en klass för sig hos mig, det är varken sjukdomar eller dålig karaktär. Nu 'r jag inte så insatt i dem, men kan man handarbeta och vara beroende av det så att det blir ett problem så är det ju samma sak som viket beroende som helst. Förhoppningsvis skadar de inte personer i omgivningen och det är ju en stark skillnad i hur allvarliga de är. Men i grunden är alla beroenden som man inte kan kontrollera (och det är väl det som gör det till ett beroende) samma sak. Ett missbruk. ## Comment 62 Author: kerstinjo _Kemiskt_ beroende eller _fysiskt_ beroende har flera orsaker. En är att vissa droger påverkar hjärnans belöningssystem, som är en viktig del i vår förmåga till inlärning och till att uppleva lyckokänsla, eufori.  En annan del i beroendeutvecklingen är att många människor har _genetiska_ förutsättningar som skapar en sårbarhet för att utveckla ett kemiskt beroende. Man ska dock komma ihåg, att denna sårbarhet ensam inte leder till beroende och att det krävs ett beroendeframkallande medel för att starta denna process. En tredje faktor som spelar roll är exponeringen för drogen: hur den sker (droger med mycket snabb effekt, till exempel kokain, är mer beroendeframkallande än de med långsamt insättande effekt), under hur lång tid som man utsätter sig för drogen (ju längre tid man använder droger desto större risk för beroende) och drogens koncentration (man blir snabbare beroende av alkohol om den är i form av sprit än i form av öl). Det är relativt lätt att hamna i ett kemiskt beroende, men ytterst svårt att gå ur, delvis p.g.a. att denna typ av beroende också medför ett psykiskt beroende. Ofta blir "lösningen" att personen går från ett beroende till ett annat, till exempel att alkoholism övergår i läkemedelsberoende etc. Kemiskt beroende, som nikotinism, alkoholism, läkemedelsberoende och olika former av narkomani m.fl, kategoriseras som s_jukdomar_, vilka alla är _kroniska_. En viktig del i detta kroniska förlopp är att hjärnans olika system (bl.a. belöningssytemet) förblir mer känslig för beroendeframkallande substanser. Det är därför lugnande medel, till exempel Valium eller Sobril, kan starta ett återfall i alkoholmissbruk: alkohol och bensodiazepiner (såsom Valium och Sobril) påverkar hjärnan på ett liknande sätt. _**Källa; Wikipedia**_ ## Comment 63 Author: Aviendha Intressant diskussion! Jag sällar mig till de som tror att det är en sjukdom. Med det inte sagt att man kan skylla alla negativa sidor som följdsjukdomar eller felaktiga handlingar på den, vilket jag upplever att en del tycks tro bara för att man kallar det för just "sjukdom". Men, då borde ju jag vara sjuk med? Snusare som jag är. Det har negativa sidor, men det är ju inte alls i klass med narkotika eller gravt alkoholberoende, men det är ju ett beroende. Om jag skulle säga att jag hade en beroendesjukdom pga det så skulle nog en del reagera. Jag själv tex, men jag ser det som att det är beroendet i sig, inte mediumet man misbrukar, som är sjukdomen.men jag vet inte om en rökare är sjuk? ## Comment 64 Author: kerstinjo Jag skulle aldrig skylla mitt beroende på ett sjukdomsbegrepp. Men däremot **är** alkoholism/narkomani en sjukdom. Klassat som sjukdom enligt WHO. Man kan förutsätta att ingen börjar använda alkohol i avsikt att bli alkoholist/narkoman. Jag har lite svårt att se att man skyller alla negativa konsekvenser som felaktiga handlingar eller följdsjukdommar. Har du träffat på folk som gör det så är jag helt övertygad om att det enbart är ett försvar. Som alkoholist/narkoman så är man suverän på att skylla sitt beroende på allt annat. "Vaddå, jag har väl inga problem. Men tänk att man hela tiden gräver sig djupare i ett missbruk/beroende utan att fatta det. Visst är det sjukt? Tänk att skada alla nära och kära bara för att drogen har fått ett fäste i kroppen. Visst är det sjukt? Tänk att du mister dina barn för att man super/knarkar. Tänk att bli av med jobet av samma orsak. Tänk att du förlorar kontakten med dina föräldrar/syskon p.g.a. ditt beroende. Tänk att alla "Svenssons" ser ner på dig för att du olyckligtvis har hamnat i ett beroende. Tänk att du förlorar hela din identitet, lever ett kriminellt liv, hamnar i fängelse o.s.v. Inget att eftersträva. När du avänder tobak, snus etc så kommer du också i ett beroende. Men det får inte de enorma konsekvenser som narkotika/alkohol får. Skillnaden är stor. ## Comment 65 Author: Aviendha Jag håller helt med dig Kerstin! :) Och som jag sade så blir effekterna inte alls lika stora av tobak som av alkohol eller liknande. Jag filosoferade bara fritt kring beroende och sjukdom. Vart man ska dra gränsen. Att vara beroende av alkolism är en sjukdom. Samma med narkotika. Spelberoende då? Shopping? Socker? Tobak? Det var där det kom in. Tobak är väl det lindrigaste, men det var just för kontrastens skull. Inget annat :) Förlåt om jag var otydlig med det. Det jag syftade på med handling och sjukdom är att en del jag pratat med, utanför ifokus, har menat att de inte kan se det som en sjukdom och då argumenterat för att just handlingarna skulle kunna försvaras pga det. För mig är det inte så. Om man börjar se på helheten kring ett beroende, och försöker ta till sig den svindlande, gigantiska komplexiteten i det så har jag svårt att förstå att det inte kan klassas som en sjukdom. Jag förstår bara en bråkdel, mycket/litet nog för att inse att det finns ett helt isberg undetill som jag inget vet av. ## Comment 66 Author: Gronstedt Själva beroendet är en sjukdom, vad det än är man är beroende av, men det betyder ju inte att man inte är ansvarig för sina handlingar. Beroendesjukdomen är en förklaring, inte en ursäkt. Som du skriver i #65 blir de som anser beroende är en sjukdom ibland anklagade för att söka medlidande och skylla ifrån sig, men det är inte alls så jag tänker. Jag har en sjukdom och jag måste förhålla mig till det. Om jag var blind skulle jag inte kunna köra bil och sedan säga "Det var inte mitt fel, jag är ju blind!" när det smäller. Jag skulle vara skyldig att låta bli att sätta mig bakom ratten från början! Likadant med beroendesjukdomen - jag är alltid ansvarig för vad jag gör av sitt liv, men behöver hjälp med att hantera både sjukdomen och konsekvenserna av den. Vad dumt jag gör, får jag ta konsekvenserna av. Ingen behöver tycka synd om mig - det gör jag så bra själv ![Flört](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Alkohol- och narkotikaberoende får stora omedelbara konsekvenser för hälsan, ekonomin och sociala relationer. Shopping- och spelberoende påverkar snabbt ekonomin och på längre sikt sociala relationer. Sexberoende påverkar snabbt sociala relationer och eventuellt ekonomin, om man köper sex. Kolhydratberoende påverkar ekonomi och sociala relationer och på sikt hälsan. Som synes är gemensamt för dem alla att de påverkar de sociala relationerna. En som är sockerberoende kanske inte blir full och otrevlig vid middagsbordet, eller stjäl sina barns spargrisar för att köpa sin drog, men alla som är beroende vänder sig inåt i sig själva, ljuger och döljer och bortförtklarar, både för att man skäms och för att man vill ha sitt beroende, sin njutning (som inte är någon njutning, utan minnet av en njutning) för sig själv. Jag tror att det är där pudelns kärna sitter - i att man alltid är och vill vara ensam i sitt missbruk. \*_Hmmm, det här kräver mer grubbel_ ...\* ## Comment 67 Author: Gryningsljus De allra flesta människor, friska, helt vanliga människor, har någon gång gjort något som det egentligen hade tänkt låta bli. Ätit en portion för mycket Tagit en kaka till Druckit det där glaset som puttade till det i huvudet liite för mycket Köpt den där snygga tröja fastän de lovat sig själva att spara pengar Tagit några trisslotter, fast de egentligen inte har råd, när de stod framme i kassan och kunden framför köpte till sig Skällt och gormat och sagt otroligt elaka ord till någon utan att personen förtjänar det Fastän de egentligen inte borde Osv, osv, osv OCH SÅ VIDARE... Ungefär ALLA människor har gjort något liknande en eller flera gånger. Helt normalt, inget sjukligt, bara mänskligt beteende. Vad var det för lust, drift, begär, stark känsla som fick de att inte kunna stå emot? Vad var det som hände under de där sekunderna när "beslutet" liksom togs, viljan puttades undan och alla goda föresatser ignorerades och glömdes bort? Vad som än sker inne i hjärnan i det läget, multiplicera det med 1000 och försök tänk dig in i vilka krafter vi pratar om. Hos personer med beroenden är det, lite samma beteende, samma lömska fenomen som inträffar -varför gjorde jag det, jag skulle ju inte, jag lovade mig själv att inte, jag ville egentligen inte, jag fattar inte varför jag inte kunde stå emot -men det är otroliga krafter i det som sker i hjärnan, någonting som kräver mycket kunskap, hårt arbete och hjälp utifrån för att lära sig att bemästra. För den där alldeles vanliga, friska personen så spelar det oftast inte så stor roll när det sker. Det är ett snedsteg, något att skratta åt kanske, gräma sig över en stund. Visst ibland får även de betala ett pris för sin dumhet men det stannar oftast där. Hos mig blir det som att ha ett stort, svart, elakt monster att strida emot varje dag, varje minut. Visst är det så att jag genom årens lopp har "trampat upp en stig" och att det nu är väldigt lätt att hemfalla åt det negativa beteendet eftersom det är hemtamt, välbekant och i många situationer det jag känner till och det jag vet hur man gör. Men jag valde inte att ha en hjärna som fungerar som min. Vem väljer misär och lidande och självförstörelse.  Hjärnan är magisk och förädisk och svårbegriplig. Om en "alldeles vanlig, frisk" människa kan råka ut för att tappa kontrollen, göra något som de lovat sig själva att inte göra och stå där med handen i kakburken och inte riktigt fatta hur det gick till eller hur de inte kunde stå emot fastän de lovat sig själva... ...varför är det då så svårt att tro på att det kan finnas människor vars hjärnor besitter egenskaper/signalsystem(eller hur man nu ska uttrycka det) som arbetar på en nivå som är så mycket starkare/känsligare. Varför är det så svårt? ## Comment 68 Author: Gronstedt Hej Gryningsljus! Väldigt tänktvärt skrivet. ## Comment 69 Author: [Borttaget] #67 Känner igen mycket i texten. Väldigt bra skrivet.