# Någon som äter normalt??? Author: Mallibu Finns det någon här inne som lärt sig att äta normalt?? Med normalt menar jag att man kan äta allt i rimliga mängder och någon gång ibland?? ## Comment 1 Author: Jennix Om du talar om överätning så har det balanserat sig av sig självt med lågkolhydratkost, som jag äter. Men jag undviker sådant som får mig att äta för mycket, som socker och allt sött, och sånt som har för mycket kolhydrater/stärkelse. ## Comment 2 Author: Kia Mallibu, jag vet nog inte riktigt vad normalt är om jag ska vara ärlig. Men om jag inte förstått det helt fel så OA (överätare anonyma) äter väl lite av varje i sina matplaner och inte en speciell kost..alltså undviker inget i sin mat utan jobbar med att inte överäta. Jag är osäker här, kanske någon som är med i OA vet. ## Comment 3 Author: AnneN #2 jag är med i OA och har nyss kollat upp de olika sätten att bli sponsrad, enl en del sätt så är det väldigt strikt att man inte får äta socker, mjölmat mm, men jag valde att bli sponsrad enligt Stora boken vilket betyder att jag gör en matplan som jag försöker följa, pratar dagligen nån minut med min sponsor i telefonen, gör en lista över vad jag triggar på och har svårt att bara äta normalt av och försöker då undvika dessa födoämnen för att själv kunna må bra =) ## Comment 4 Author: Gronstedt Jag kan inte äta normalt av allt. Vissa saker måste jag avstå helt från eftersom jag annars äter för mycket av dem. ## Comment 5 Author: jonnur Jag är med i OA sedan fem år tillbaka. OA förespråkar ingen speciell matplan eller kost utan definierar abstinens som att inte äta tvångsmässigt. Sen gör man det som krävs för en själv personligen. Vi är ju biokemiskt unika. För de flesta jag känner i programmet innebär det att man utesluter socker och vitt mjöl, även alkohol. Alla gör dock inte det - och vissa äter LC/HF, vissa äter långsamma kolhydrater, vissa väger sin mat, vissa äter helt enkelt när de är hungriga osv.  Jag är kolhydratkänslig och kommer nog aldrig kunna "äta allt", har ingen längtan efter det heller. Är också överätare, det "slår slint" i skallen på mig om jag ska avgöra själv när jag är tillräckligt mätt och har fått nog. Får aldrig nog... Men som sagt, det är ju personligt och verkar beror på känslighet samt om man utvecklat beroendesjukdomen eller ej. ## Comment 6 Author: Ciiviic Hmm Hmm... Jag tror nog att jag aldrig någonsin har ätti normalt i så fall.. ## Comment 7 Author: Kia Jag tror att man kanske måste gå till sig själv och vad som är normalt för dig just. Det är nog svårt att definiera normalt... ## Comment 8 Author: VeNyRa Jobbigt allt dehär! jag har ingen/inget som bromsar mej när jag äter för mycket, och oftast äter vi jättegod mat hemma, så man inte kan låta bli att äta mycket. men de är inte alltd jag äter för mycket, igår var jag i stallet från 3 till 9 och missade middagen totalt.(känns bra av nån konstig anledning) ## Comment 9 Author: Mallibu Fick mig en liten tankeställare kring detta med normalt... vad är egentligen ett normalt ätande?? För mig tror jag det handlar om själva beteendet, att kunna äta tills man är lagom mätt, inte gå igång på vissa livsmedel, lyssna på sina hungerkänslor och framförallt att inte hela livet kretsar kring mat, vikt, ätande! ## Comment 10 Author: Hoppfull För mig handlar det om just det du skriver om Mallibu, att inte vara fixerad vid mat, vikt och sådant. Jag som inte har överätarproblematik utan tvärtom kontroll och underätande kan ändå säga att jag släppt nästan allt nu. I och med att kroppen gick i sank så svårt av den sista svältomgången plus ett misslyckat dietförsök fick jag till slut ge upp. Jag går inte ner i vikt men inte direkt upp heller, så nu äter jag ungerfär det jag vill ha och är ganska nöjd med att vara sådan. Jag har inte alls lika mycket ångest längre i samband med mat och det är väl det som är (bör vara) normalt :) ## Comment 11 Author: Kia Det tror jag också på det du skriver Mallibu. Jag fokuserar inte heller så mycket på maten just nu, för jag insåg att jag blev besatt av att försöka gå ner snabbt i vikt. Nu går jag ner i vikt men det är inget jag egentligen strävar efter utan jag ser att det blivit en bonus på att jag håller mig abstinent varje dag och bara tar en dag i taget. Med viktväktarna (bara för att ta ett exempel) så blev jag helt besatt av mat på alla plan och på alla förbud som jag satte upp för mig själv, det resulterade bara i att var jag inte fixerad innan av mat blev jag det i det läget. Det är svårt att komma bort ifrån vikttänkandet och jag skulle ljuga om jag säger att jag aldrig tänker på det för det är klart jag gör. Men kanske för det äntligen rör sig neråt för mig utan att det är det jag fokuserar på. Jag märker ju skillnaden på att jag idag fokuserar på något annat än att gå ner i vikt.  Någonstans blir maten oviktig och inte så central punkt för mig. ## Comment 12 Author: Tilda-T Du nämner V V , Kia och dom medförde för mig att jag blev tokfixerad vid att få ihop så mycket points som möjligt inför helgen så att man skulle kunna fuska med något riktigt gott, naturligtvis sött! Sen hade man ett smärre helvete efter den sockerfyllan att försöka klara sig utan att överäta, då är det inte så bra tex att man får äta hur mycket potatis eller grönsaker som helst, gissa om jag åt?!!! Dessutom tyckte jag att jag var såååå nyttig ända tills vågen sa motsatsen, va konstigt att man ger upp efter ett antal veckor?!! ## Comment 13 Author: Hoppfull VV är verkligen inte bra för många. Sedan hjälper de ju massor av människor med, jag tror att det viktigaste är att hitta en matform som passar just mig och min problematik, min kropp och mina förutsättningar. Därför tror jag att det är svårt att börja äta efter en viss diet eller sammansättning. Man kan självklart inspireras av dem, men sedan måste man nog utforma sin egen variant i alla fall. ## Comment 14 Author: Mallibu Jag har också varti med i vv ett antal gånger... det går bra några veckor men sen slutar det alltid med ett frosseri och jag hamnar ännu längre ner på min misslyckande stege... Hoppfull... jag håller med om det du skriver att man måset utforma sin egen variant av matplan... det är jag jättebra på men mitt stora problem är nog att följa den... :( ## Comment 15 Author: Hoppfull Mmmm, det är du nog inte ensam om Mallibu! Om det inte vore problemet skulle färre ha problem med överätande och övervikt (och då tänker jag inte på beroende). Jag har ju alltid varit tvärtom, kontrollerat och fått mina kickar av att avstå från att äta. Men problematiken är ganska snarlik... att bryta "beroendet" av kontroll och skaffa sig en mera avslappnad och ickeångestladdad relation till mat är svårt. Men jag skulle vilja säga att det är ganska få kvinnor som har en normal och avslappnad relation till mat! De flesta kontrollerar sitt ätande i olika varianter och har ständig skuld, skam och ångest när de käkar, fikar eller "unnar" sig något! Jag har aldrig upplevt VV som för lite mat :) så det har aldrig varit problemet för mig. Däremot så har jag svårt med deras rekommendationer av kemisk skit (sötningsmedel, cocacola light osv) samt att de inte tittat på näringsinnehåll utan enbart kalorimängd! ## Comment 16 Author: mammiz Är ej medlem här men inne och läser ibland. Har själv varit fixerad vid mat och ätit för mycket. Åt enligt viktväktar metoden och lärde mig äta "normala" portioner, och att säga till mig själv när jag äter god mat, det är inte sista gången du äter den här maten, utan du kan få det snart igen..Istället för att äta för att "det är så gott". Det tog mig lång tid att bli "normal" ätare och jag kan än i dag få återfall, men det gör ju inget för det är ju bara en gång och inte varje dag...Gick ialla fall ner ca 30 kg. Jag äter en portion, mycket grönsaker och dricker vatten till alla måltider. På helgerna unnar jag mig det lilla extra ( det jag är sugen på) :) ## Comment 17 Author: pyromanen Tittar också lite ibland, har skrivit för länge sen och berättat i nåt enstaka inlägg också. Var sockermissbrukare precis som ni som skriver här och mådde pyton och en mycket stor del av tankeverksamheten handlade om mat och vikt i nästan 6 år. Detta var på 1980-talet då jag alldrig hade hört talas om sockermissbruk. Jag lästa allt jag kunde hitta om ätstörningar, men det var bara två sorter som var "uppfunna" då, anorexi och bulumi, och inget av det stämde på mig som snarare betedde mig som en alkoholist fast med godis. Äter numera normalt och har gjort i ca 14 år. Med "normalt" menar jag att jag äter i princip allt, ganska så nyttig mat (ganska likt tallriksmodellen) vid regelbundna måltider, och tankarna kretsar inte runt mat eller vikt utan runt  jobb, familj, intressen.....Sötsaker förekommer vid festliga tillfällen, inte i vardagen, av princip.  Känner definitivt igen mig i kerstinjos tråd om besatthet :-) Har hidtills "testat" både socker, sex och arbete....   lagomt är så jä.... tråkigt (och svårt) ## Comment 18 Author: Mallibu Pyromanen #17 hur gjorde du för att bli fri från alla mat tankar?? ## Comment 19 Author: pyromanen Har ju definitivt ingen universallösning att komma med! men jag kan berätta lite hur det var för mig.  I efterhand kan jag se att första lilla steget i rätt riktining var när jag tog ett beslut om att försöka accceptera min krop med den storlek den hade. Jag trodde inte på det själv minns jag, men tänkte att det var värt ett försök, var så less på att må pyton.  (Jag var förresten inte speciellt överviktig, men uppfattade mig själv som fet). Jag brukade köpa för små kläder.. för att snart skulle jag ju vara smal.... med resultatet att jag antingen gick omkring i stramande kläder som hela tiden påmindemig om att jag var "för tjock", eller i typ joggingbyxor när det blev för illa. Men i samband med detdär beslutet så gick jag och köpta några snygga levis jeans... så stora att de var sköna - fast jag tyckte inte om synen  :-). Jag bestämde mig också för att äta nyttig och god lunch varje dag och att kosta på mig att äta dagens i universitetes restaurant.  Innan hade jag "slagit på mig själv" för att jag hade så dålig karaktär att jag inte fixade att ha kontroll över mitt ätande och min vikt, jag var verkligen inte värd att köpa dyr lunch till och dessutm skulle jag inte ha nån lunch för jag skulle ju blir smal.  Tänkte fortfarande på mat och vikt nästan konstant men när jag åt vettig mat vid regelbundna måltider blev "godisturerna" färre och mindre mängd.  Matfixeringen blev snarare att tänka på vad jag skulle äte till lunchen, alla dagensalternativen var "tillåtna" för mig och lunchen blev nåt jag såg fram emot, jag unnade mig maten, åt mig mätt och jag intalade mig att den gjorde mig gott och att min krop var värdefull. Jag åt ju "ute bland folk" vilket förhindrade galenskaper typ att äta en halv tallrik sylt till pannkakorna eller nåt som jag kunde ha gjort hemma. Jag måde bättre, fast fortfarande fanns sockersuget och särskild hemma själv på kvällen ensam... blev det många återfall.  Den definitiva vändningen kom när jag blev med barn. För ca 15 år sedan. Fick hjälp av graviditetsilllamåendet som gjorde att all sug var borta under ett par månader, fick kämpa för att få i mig nåt överhuvudtaget...och jag gick ner flera kilo. Samtidigt som jag blev extremt motiverad att äta nyttigt för barnets skull. Jag var förälskad och jag köpte hus som skulle renoveras och inredas och trädgård som skulle odlas full av grönsaker så mitt lilla barn skulle få egen odlade morötter som sin första mat...och får och höns och ankor och bin och och och... all praktiskt arbete var motion, motion reglerer aptiteten, tillvaron var full av aktiviteter och innehåll och sockerberoendet borta från tankarna.  Sen utvecklade sig alla aktiviter och ett "jättespännnade" jobb sig så småningom till arbetsmissbruk.. men den historian får vi ta en annan gång :-) ## Comment 20 Author: begin Hur blir man medlem i OA? Finns den i alla städer? ## Comment 21 Author: Gronstedt Hej och välkommen, begin! Bland LÄNKAR högst upp finns OA (Overeaters Anonymous) med. Börja med att titta där var din närmaste förening finns. De finns inte i alla städer ännu. ## Comment 22 Author: charlottes Hej! Har varit matmissbrukare i 20 år. Jag är övertygad om att alla måste hitta son egen väg. Jag har som mål att äta allt och "normalt" i bemärkelsen att inte hålla på och välja bort vissa livsmedel. Det var nämligen så min anorexi/bulimi började. Jag tror att för mig handlar det om att ha sinnesro. Jag vet exakt när jag har en bra eller dålig period. Samma mat kan olika dagar ha helt olika innebörd. Jag kan äta en bulle och dricka kaffe en bra dag och vet då att det inte blir mer och jag mår bra med det. En annan dag kan bullen bli två hela längder. För mig handlar det om att äta regelbundet och lagomt och att aldrig tillåta känslan av att trösta mig med mat. Jag söker balansen. Jag har i långa perioder, som längst 1 år, hållit mig i balans. ## Comment 23 Author: lina-pina hej! Jag har överätit i hela mitt liv och också bantat och hållit på därimellan. För första gången med hjälp av KBT och motion, men mest KBT, så känner jag ett inre lugn som jag aldrig känt förut. Mitt Inre sug är som bortblåst. Men pga att jag ändå försöker gå ner i vikt just nu så undviker jag godis, vitt mjöl och synligt socker. (och också pga att det inte är så hälsosamt) Men äter allt annat (typ GI)tills jag är mätt, och jag är mätt fort. Har inga som helst tankar på mat även om jag fortfarande är intresserad av mat, så är jag inte besatt. Jag tror mitt ätande höll ihop med min ångest och oro som jag alltid haft, men som nu lättat avsevärt. kram ## Comment 24 Author: Kia 12stegs programmen har oerhörd likhet med kbtmetoden så jag tror på båda sätten för det handlar om att ta tag i det inre. Att 12 stegsprohrammet har hjälpt mig är gör att för första gången var jag inte ensam och har via det fått vänner för livet i hela världen i princip. Men själva fotarbetet måste man göra själv så är det ju o så även inom kbt. Men det är för mig lättare när jag bara kan lyfta telefonen idag o be om hjälp av den jag ringer att överhuvudtaget våga be om hjälp är för mig ett nytt begrepp. Alla hittar sin väg o fungerar den tycker jag man ska köra på den varför ändra ngt som fungerar? Bra att det finns olika vägar tycker jag ;)