Etikettvi-som-är-anhöriga
Läst 1981 ggr
karin2010
2009-12-28, 11:33

råd och stöd som anhörig...

kortfattat kan man säga att jag är mycket bekymrad över min bror som är drygt 30 år. Han har fast jobb, flickvän och sedan ett år tillbaka en liten dotter. Problemet med honom har alltid varit att han gjort som han vill, han började festa och dricka sig full redan som 15 åring och kom hem till föräldrarna i ganska dåligt skick. Och sedan har det fortsatt, han tillhör ett kompisgäng som håller ihop i vått och torrt och dessa killar påverkar honom väldigt negativt ( de är singlar allihop förutom brorsan). Han dricker sig full/redlös varje gång han är ute med gänget ( vilket sker ganska ofta) han blir också rätt bladig när han är ute med sina jobbarkompisar. Sista månaden har han varit i stockholm med dessa polare två helger och kommit hem på söndagen i uruselt skick, var ute helgen innan jul med jobbarkompisarna och rumlade hem framåt 7 tiden på morgonen och nu på annandagen, tog han priset; han åkte hem till en av killarna i gänget och de " skulle äta tillsammans", det resulterade i att hela killgänget samlades och söp till, det åkte nämligen fram en dunk med hembränt på bordet och brorsan är ju inte sen att hänga på…………. han har minnesluckor från hela kvällen och natten och minns inte hur han tog sig hem kl 9!! på morgonen! han var så bakis att han låg och spydde hela gårdagen, på kvällen gick han på en pizzeria med killgänget och tog en återställare ( för att må bättre….) . Herregud vad gör man? hans flickvän mår jättedåligt och hon börjar sannolikt tröttna på hans dryckesvanor och eviga festande men han verkar inte bry sig, han har alltid varit vansinnigt omogen och tar inte in något alls av varningar eller vad man säger till honom. Det känns som att han håller på att spåra ur???? han är ju inte mitt "ansvar" men jag är mycket oroad över hur det här kommer att sluta. Någon som kan ge ett handfast råd?

[Borttaget]
[Borttaget] 
2009-12-28, 19:21
#1
lua-
2009-12-29, 01:33
#2

Om inte han själv inser att han har problem finns det nog inte så mycket ni kan göra just nu skulle jag tro. Det är bara han själv som kan göra något åt sin situation, ni som står honom nära kan finnas där och stötta honom men inte göra jobbet åt honom.

Det är vad jag tror iaf, sen kan jag bara tala utifrån egen erfarenhet.

Upp till toppen