# Alkoholist=sparken? Author: Christelle Jag har en vän som lider av alkoholmissbruk. Hon har först nu erkänt sina problem. Men hon är rädd för att söka behandling eftersom hon är rädd för att få sparken från sitt jobb. Hon jobbar inom vård/omsorgen och tror då att det är extra känsligt. En arbetsgivare kan vell inte bara sparka en människa med missbruksproblem utan måste vell erbjuda behandling? Hur går man nu vidare med detta på bästa sätt? Hjälp mig att hjälpa min vän! ## Comment 1 Author: Kia Jag vet faktiskt inte hur det är med sådant. Men kan Ni inte kolla vad som står i hennes kollektivavtal för där är alltid en klausul ang. sådant speciellt i ett sådant yrke. Men jag skulle tro att arbetsgivaren får inte bara sparka personen bara utan måste nog erbjuda att hon får gå i behandling men jag vet inte faktiskt. Har de kommit på henne full på jobb eller det har varit dolt? Det är nog många frågor tror jag. Men jag hoppas ngn kan svara bättre än mig på din fråga KRam Kia ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tror att de måste erbjuda henne vård om det uppdagas utan att det hänt något allvarligt. Vägrar hon vård eller misslyckas med den så kan det vara grund för avsked. Det är vad jag har svagt minne av att ha hört någonstans men nu fö tiden har inte arbetare många rättigheter kvar. Men skatterna är lägre ## Comment 3 Author: kerstinjo Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar när det gäller missbruk av alkohol och andra berusningsmedel.   Arbetsgivaren ska ha rutiner för ev arbetsanpassning och rehabilitering, vård, stöd och förebyggande insatser som ska ske i samråd med den anställde. Där även möjligheten till behandlingshem ingår. Det går att vägra ta emor vård, men arbetsgivaren kan då ha som krav att Antabus äts regelbundet under kontrollerade former. Arbetsgivaren har även rätt att avkräva alkoholkontroll (blåsa i alkometer) vid alla tidpunkter. ## Comment 4 Author: [Borttaget] En arbetsgivare har en skyldighet att hjälpa en arbetstagare om de kommer och talar om sin situation och ber om hjälp och stöd! ## Comment 5 Author: Strumpa Jag studerar juridik; arbetsrätt med arbetsmiljörätt, och enligt LAS, Lagen om anställningsskydd, har arbetsgivaren rehabiliteringsskyldighet angående uppsägning samt omplacering på grund av sjukdom eller andra personliga skäl. Grundregeln är att arbetsgivaren är skyldig att underrätta sig om arbetstagarens sjukdomstillstånd och sjukdomsutveckling. Arbetsgivaren är även skyldig att erbjuda omplaceringsmöjligheter för arbetstagaren som ska verka för att underlätta dennes arbetssituation. Ibland är arbetsgivaren skyldig att starta en rehabiliteringsutredning i samråd med arbetstagarens fackliga organisation, det beror på situation. Be din vän ta kontakt med sin arbetsgivare är mitt råd. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5 Bra att du skrev detta för det är vad min son sagt som läst Affärsjuridik, jag kunde inte förklara här....mycket bra Strumpa! ## Comment 7 Author: Strumpa #6  Är glad om jag kan hjälpa lite ![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: Christelle Tack va snällt av er att hjälpa mig i denna fråga! Är väldigt tacksam!Ska försöka få henne att prata med sin arbetsgivare! ## Comment 9 Author: kerstinjo Jag hade fast arbete när jag missbrukade. Fast arbete och många sjukskrivningar. Men jag höll ändå masken. Som en beroendemänniska gör. Men för att göra en lång historia kort, så tog jag kontakt med min närmaste chef och sklängde korten på bordet. Påverkad, så klart. Hon kom omgående hem till mig. Jga fick panik och tänkte; Herregud varför ringde jag henne?? Min yngsta dotter kom samtidigt hem från skolan och hon fyllde i när mina ord tog slut. Jag lyckades klarna till i huvudet och tänkte; Vad har jag nu ställt till med? Men, trots min panik, fick jag en otrolig hjälp. Det var jobbigt, det var skamfyllt, det var en jobbig resa jag fick gå igenom. Jobbet ordnade en läkare till mig, som följde mig hela vägen. De ordnade ett behandlingsprogram, som misslyckades. De ordnade ett nytt behandlingsprogram; Som lyckades. Jag tog ändå ett återfall under denna 2-års period. Men jobbet, närmaste chefen, arbetskonsulten och hon som var ekonomiskt ansvarig gav mig en ny chans. Jag blev drogfri och nykter. Vilket jag är otroligt tacksam för. Jag var sjukskriven i 2 år, konsekvenserna av ett långt missbruk slog ut totalt. Men du; det var värt varenda år. ## Comment 10 Author: Kia Det du beskriver här Kerstin, vad fick dig att lyfta luren och faktiskt göra det samtalet? /Kia ## Comment 11 Author: kerstinjo Ingen aning egentligen.   Men det var självklart att hon visste. Hade jag inte varit påverkad, så hade jag aldrig ringt. Men hu, vad jag ångrade mig. Fast det blev nog min räddning, så det fanns allt en mening med det. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ibland infinner sig en känsla av att "jag kan inte fortsätta så här... jag måste göra något det får bära eller brista" På fyllan/under ruset eller bara i sin almänna misär. Men man vill ut och du verkar ha lyckats. Grattis kerstin ## Comment 13 Author: kerstinjo ![Skrattande](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Numera bryr jag mig inte ett dugg, men oj, vad jag ångrade mig då. Inte bara en gång utan 700511 ggr. För visst 17 var det en kämpig tid och absolut inte helt problemfri. Fast det blev ju bra till slut!![Skrattande](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 14 Author: Mirjami-78 Jag fick för ett tag sedan läsa ett papper på jobbet just om detta med med vad min arbetsplats gör om en person har missbrukar problem ut av något slag. Det jag tycker är bra är att man kan få hjälp även ut av sin arbetsgivare. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Trevligt att Kerstins arbetsgivare och chef var villiga att hjälpa till och stödja. Jag tror att det händer ofta att folk får sparken när de kommer ut som alkisar och eller knarkare med motiveringen att de är en säkerhetsrisk eller liknande. men jag är cynisk. ## Comment 16 Author: kerstinjo #15 Det alternativet fanns inte ens eftersom arbetet har ett rehabiliteringsansvar. Tillsammans med min närmaste chef, personalchef, personalkonsult samt facket gjordes en rehabiliteringsplan. Väl så långt så hade även läkare och försäkringskassan sitt finger med i spelet. (Vid det här läget hade jag fått kalla kårar och panik. Givetvis försökte jag intala dem att jag inte var ett dugg beroende. ![Skäms](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Allt var ett "misstag". Tja, kanske "lite" beroende.) \*asg\* Så sjukt och så typiskt! Men oj, vilken koll jag hade på mig efteråt. Många gånger önskade jag att de kunde fara åt skogen och lämna mig i fred! Jag som trodde att jag hade koll på allt (typiskt beroende beteende), fick finna mig i att bli kontrollerad. Just den biten var jättesvår. Det kändes som om de kom mig allt för nära inpå livet och jag sparkade bakut ett flertal ggr. Modell; Låt mig vara ifred! Det tog lång tid att förstå att de inte gjorde detta för att jävlas med mig. Det tog mycket lång tid innan jag överhuvudtaget kunde föra en normal dialog med dem. Men nu när jag ser tillbaka, så är jag tacksam, för jag var inte lätt att tas med.![Glad](http://beroenden.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") När jag höll på att ge upp, gav de inte upp.