jätte fin!

Det tog lång tid innan jag insåg det där och ibland tror jag fortfarande inte på det riktigt. Kan det inte vara båda?

hmmm ja både hade ju varit fint för man är ju lite av både, men just nu är jag nog mest svag för jag ser inte ljuset i tunneln längre.

Att vara riktigt stark är för mig
både
att aldrig falla att aldrig veta att alltid kunna
**och
**att se livet som det är att acceptera dess kraft att ta del av den att falla till botten att slå sig hårt att alltid komma igen

både
_att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
_och
att våga hoppas när ens tro är som svagast

både
att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas
**och
**att våga hoppas när ens tro är som svagast
att se ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit

Jag kräver inte längre av mig själv att jag ovillkorligen måste klara båda, men nog 17 är det min målsättning i alla fall. Fast jag har lärt mig att välja mina tyngder och modifiera en del av kraven genom att sätta in ett "tillräckligt tungt" i stället för "tyngst".

Det är ju en styrka att våga visa sina svagheter, det är andemeningen i det hela skulle jag tro?  För mig var det alltid en styrka att inte visa svagheter som känslor, jag hade inte mycket men ville vara fysiskt starkast, har släppt det nu för jag vet att det inte går. det skadade mig att inte visa känslor i relationer med andra så har ruckat lite på det men, ja jag ser ingen ljusning så det blir tyngre o tyngre.

#5: Visst känns det lättare när man kan erkänna att man har känslor och inte måste dölja dem. Men ibland räcker inte det, utan det måste vara "rätt" känslor också för att omgivningen ska ta emot dem. Är det så du menar, Beavis? För det känns tungt när man till sist tar mod till sig och blottlägger sin svaghet och omgivningen bara stirrar oförstående - eller gör något ännu värre.

Så är det ju man släpper på fasaden, och visar tt man har det jobbigt och lider i vissa sammanhang. Det vill inte folk höra.

Men i relationer med flickvänner ch annat så är det ju ibland en förutsättning att man gör det (om man har en bra flickvän)  Att man kan säga att något är jobbigt eller att man mår dåligt och inte håller et inne som jag brukade.

Jag är fysiskt stark, stolt och envis Men det räcker inte alltid, Som du säger Grönstedt man matas hela tiden  med "berätta vad som tnger dig det känns bättre" När man sen gör det orkar inte folk lyssna eller ta det till sig. Men det är också tecken på att man valt helt fel person att öppna sig för.

"Att falla till botten , slå sig hårt och alltid komma igen" Ja det är väll deifinitionen av en vinnare, det är inte jag.